Gröna vinbär

som nästan smakar som svarta tycker jag men min man tycker de smakar krusbär. Vad de heter vet jag inte längre, namnlappen är bortslarvad, men de är ett reseminne från Höga Kusten.

Vinbärsbusken växer snabbt, verkligen breder ut sig och blir riktigt stor. Tidigt i våras klippte jag tillbaka den kraftigt och tog bort alla (många) grenar som slagit rot. I förra veckan var det återigen dags för klippning. 

Samtidigt som jag plockade av bären klippte jag bort alla nedåtgående grenar, sparade bara de upprättväxande.

Nu ligger bären i frysen. De skall vi njuta av till yoghurten i vinter.

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du många fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Våra två varmkomposter

är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 

Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.

Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Höst i grönsakslandet

och kålen har spräckt gardinen Lill. 

Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.

Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.

Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.

Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.

Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.

Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.

Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.

I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 

Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 

Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.

Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

Våren har tagit lite time out..

Njuter nu av de där vårblommorna jag hann krukplantera innan nattkylan kom.

Plockade med mig en ganska så stor bukett med scilla, nunneört, lungört och botaniska tulpaner, även om skaften ibland blev lite korta, när jag i måndags besökte min snart 93-åriga mamma på ett äldreboende i Ale. 

Den buketten gjorde att vi förlorade oss i det där med trädgård och växter. Vi njöt av minnena från både gamla släktingar och vänner till mamma och pappa samtidigt som de där fådda växterna i vår lilla trädgård fick mig att komma ihåg allt roligt vi haft tillsammans, mamma och jag, under åren som gått. Trädgård är verkligen både gemenskap och stor glädje så länge man förmår och kan men ger också roliga minnen att se tillbaka på när inte längre lusten och orken finns, men så är det naturligtvis med alla intressen.

Mamma gjorde klart för mig att när hon förra våren sålde huset, det där huset hon och även mina syskon och jag bott i från 1954, lämnade hon även trädgården och har under året som gått inte direkt saknat den men nog kommer hon ihåg alla de där roliga åren med både grönsaksland och en blommande trädgård.

Jag, kanske borde jag skriva vi, men maken håller mest till i garaget med den gamla SAABen, har en liten villaträdgård med enbart prydnadsväxter och en lite större odlingsplats för grönsaker på landet. Är egentligen ingen storodlare av vare sig grönsaker eller potatis men älskar snödroppar, julrosor, luktärter och att kunna skörda egenodlade grönsaker sommartid. Att ha möjlighet att själv välja ut lunchen eller middagsmaten genom att ta en runda bland grönsakerna är något jag verkligen tycker om och detsamma gäller det där med att plocka buketter. Luktärter kan man ju absolut inte få för många av.

Just nu gror både luktärter, tagetes och olika kålsorter i krukorna innanför vardagsrumsfönstren, tagetes och tomater från Lenas och min trädgårdsresa till England för ett par år sedan, men de små plantorna som dykt upp har blivit både långa och taniga på grund av det dåliga ljuset. Hade trott jag skulle kunnat flytta ut dem till kallväxthuset men har inte vågat pga minusgraderna nattetid. I slutet av veckan som kommer skall det bli varmare och då skall de frösådder som fortfarande lever få flytta ut och jag skall så om en del kålväxter och kanske lite annat också.

Sättpotatisen eller 'läggorna' som en del säger, kom idag, lite sent kanske men vi hittade inga potatis här i närheten som vi ville odla på våra få kvadratmeter. I morgon skall jag jordslå inköpen i krukor och sätta ut dem i växthuset. Nu är det bara 18 dagar kvar innan potatisen skall i jorden så jag hoppas de gror och skjuter skott av bara tusan även om det fortfarande är kallt nattetid.

Kylan har gjort att jag lite glömt bort det där med trädgården och istället fokuserat på mitt andra intresse som är stickning, i alla fall har några av mina vänner fått mig att tro så. I tisdags besökte vi Strömstad och AngoraGarnet och hem kom vi med fina, oemotståndliga stickpaket. Nu är garnen nystade, sticklusten finns där men osäkerheten är ganska stor... klarar jag detta, kan jag sticka så att det blir så där himla fint?

PS! Scilla kan man plocka allt man ser av, detta underbara jäkla ogräs! Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott och trevlig helg!

Ett riktigt gurkår

har det varit och fortfarande är, för plantan kommer med nya små gurkämnen trots att det blivit betydligt kallare. 

Brukar inte odla slanggurka eftersom den kräver värme och helst växthus men i våras på plantmarknaden på Torp utanför Uddevalla föll jag för en liten planta frilandsslanggurka. En trevlig bekantskap som gett riklig utdelning men den varma sommaren och gott om vatten har säkert bidragit till att vi kunnat skörda så många kilo från en enda planta.

Förr fick vi ofta en god inlagd slanggurka av mamma. En gurka med ganska stark smak som passade perfekt till mycket inte minst höstens grytor, både vanlig pyttipanna och grönsakspyttipanna samt viltköttet. Nu är det längesedan hon odlade men i år har jag passat på att lägga in själv för receptet har jag. 

Svårigheten var att hitta dillkronor i mitten av juli och de få jag hade på gång var inte klara.

Blir det gurkodling hos oss någon mer gång skall jag så dill tidigt och låta den gå i blom, ja nästan i alla fall. Här kommer mammas recept.

Grön slanggurka

1 1/2 kg grön slanggurka

15-20 dillkronor

1/2 dl senapsfrö, gärna både gula och bruna

Lag:

1/2 l ättikssprit

1/2 l vatten

6 dl socker

1 1/2 dl salt

Borsta gurkorna rena. Lägg dem i vatten över en natt. Skär gurkorna i ca 2 cm tjocka skivor. Varva ner gurkskivorna med dillkronor och senapsfrön i en kruka ( jag använder glasburk). Koka en lag av ättika, vatten, socker och salt. Slå lagen het över gurkorna. Bind över krukan sedan innehållet svalnat ( jag sätter på locket direkt och vänder burken upp och ner).

Dessa gurkor håller inte lika länge som salt och ättiksgurkor. Förvara gurkorna svalt.

Själv tycker jag gurkorna brukar hålla sig fint från sensommaren och fram till den tidiga våren. Här har vi redan ätit upp en halv burk till veckans vegetariska pyttipanna och gott var det.

Ett annat gurktips fick jag i förra veckan av en skolkamrat, från ettan, som fortfarande jobbar inom restaurangvärlden. Hon gör tzatziki och fryser in. När hon behöver sås och tzatzikin passar till maten tinar hon den långsamt i kylskåpet (om jag nu minns rätt) och när den väl är tinad rör hon ihop den igen och sedan har hon en god sås till både fisk och kött, grillat eller stekt.

Idag har jag gjort tzatziki av den sista gurkskörden och nog skall det bli spännande när jag tinat den första burken. Vill du ha recept är det bara att söka på tzatziki på nätet så får du massor med idéer och tips.

Om du odlar gurkor vad gör du då med alla du inte hinner äta upp?

Många fler och innehållsrika trädgårdsbloggar hittar du på TrädgårdsFägring. 

Ha det gott och trevlig helg!