Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara
för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren,
blåsipporna har
fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta
sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar
som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig.
Under tiden jag gick där och krattade löv från
trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte
minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan
stenplattorna.
Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena
dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och
dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är
vinter.
Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och
inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara
upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en
hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom
jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs?
Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och
vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.
Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i
trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.
Länkar till TrädgårdsFägring!
Trevlig Helg!