Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.

Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.

Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 

Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.

Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 

Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.

"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!

Ha det gott!

Tryckta blommor

och så några vävda..

Jag tycker om textilier, gärna handvävda eller tryckta med blom 

eller grönsaksmotiv och extra roligt är det om jag vet namnen på de som designat dem. 

Dessa två linnetabletter från Almedahls är senaste loppisfynden men vem formgivaren är framgår inte. Hör gärna av dig om Du vet.

Nu kommer det lite åsikter och de är bara mina.

Vad är egentligen 'skräp' och är det billigt att köpa 'skräp'? 

Vi översvämmas av billiga och dåliga varor som lätt går sönder, tär på jordens resurser och snabbt hamnar på soptippen?

Hur skall vi återigen hitta tillbaka till det för livet långsiktigt hållbara när det gäller kvalitet och utseende på de saker vi vill ha omkring oss när industri och klimat inte alls går hand i hand och har vi förmågan att njuta fullt ut av en och samma duk, möbel eller pryl livet ut?

Arne Jacobsens, Systrarna Jobs och Josef Franks tyger har vi inte tröttnat på fast det är ca 80-90 år sedan de ritades och Carl Malmstens, Yngve Ekströms och  Arne Norells möbler är fortfarande populära, kanske är det svar nog? Men visst det är inga lågprisvaror.

Nu är jag tillbaka till rubriken, Tryckta blommor, och en mönsterdesign av kunniga, framförallt kvinnor, som bjöd på både estetik och kvalitativ hållbarhet. Det är inget vi kan importera till en ringa penning från lågprisländerna. Vill vi ha klimatsmarta varor så är de inte gratis! Vi måste vara beredda att betala det verkliga priset, köpa färre saker eller kanske enbart besöka andrahandsmarknaden. Jag tycker om loppisar och letar, när jag besöker någon, bl.a efter textilier men söker man något särskilt får man leta länge, länge och kanske ändå inte hitta det man verkligen vill ha.

Då och då hittar jag fina damastvävnader eller dukar med trycka

trädgårdsmotiv. 

Den där nordiska formgivningen, både när det gäller tryckt och vävt, kostar oftast inte mer än en trisslott. Kan det bero på att det är kvinnor som stått och oftast fortfarande står för designen?  När jag faller och inte kan låta bli att köpa beror det numera så gott som alltid på motivet för behovet är inte längre särskilt stort. Kanske inte miljömässigt hållbart att handla och lägga på hög men jag försvarar mig med att det är återbruk och trisslotter köper jag ju så gott som aldrig.

Länkar så småningom till TrädgårdsFägring för det är ju blommor på bilderna :-).

Trevlig Helg!

http://www.dahlakra.se/handla/dokumentation-systrarna-svensson/

https://designpodden.podbean.com/e/i-g-jobs/

https://designpodden.podbean.com/e/maija-isola/

https://designpodden.podbean.com/e/nordlings-antik/

https://www.youtube.com/watch?v=BLnjVEZtm5A

En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 

gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.

Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 

Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.

I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.

SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.

Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.

'Tingen måste ha en utstrålning!

Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.

För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'

1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.

Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.

Fortsatt härlig sommar, med lite regn!