Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

April går mot sitt slut.

Julrosor,

nunneört, 

botaniska tulpaner 

och vivor av olika slag fyller rabatterna med överdådig blomning så nog är det vår alltid även om det är en kall sådan.

De flesta av årets frösådder har skolats om och står nu i växthuset och väntar på värmen som skall få dem att växa till lite mer innan de hamnar på sin plats i grönsakslandet. Numera sår jag inga perenner och nästan inget alls inomhus utan alla frösådderna förutom tomater och luktärter hamnar i kallväxthuset där de får gro i egen takt. Luktärter och tomater får gro inne i värmen innan de hamnar i växthuset. Blir det minusgrader ute sätter vi (min man)igång värmefläkten.

Luktärterna har flyttat ut och står nu på avhärdning längs gången till växthuset. Knubbiga plantor som börjat grena sig och som jag vill gräva ner på de tänkta växtplatserna så fort det slutar blåsa och minusgraderna nattetid är ett minne blott. 

Tomatplantorna däremot ser fortfarande både små och taniga ut men kommer bara den där riktiga vårvärmen så växer de sig snabbt stora. De kommer också att hamna i grönsakslandet så fort där är varmt nog för dem. I år har jag sått tomater som skall trivas på friland, vara resistenta mot bladmögel och ser nu fram mot en sommar när tomatplantorna även klarar sig fint utomhus i grönsakslandet någon vecka utan bevattning. Ett litet växthus och att dagligen slippa passa tomatkrukor med vatten är två av anledningarna till att jag valt just 'frilandstomater'.

De jag sått är tomaterna 'Marmande', 'Alaskan Fancy', 'Dina', 'Sibirjak', Black Prince', 'Cheerio' och 'Quadeo'.

Numera förgror jag många blomfröer, ettåringar, men också grönsaker så som olika sorters kål, bönor, sockerärter, rödbetor, mangold, purjolök och sallad. Ännu har jag inte sått vare sig gurka eller squash men snart är det nog dags.

En magnolia, en stjärnmagnolia, har trots kylan slagit ut sina blommor, många av dem har färgats bruna av de där nästan minusgraderna vi haft och fortfarande har varje natt men trots kylan

kan jag plocka små doftande buketter av luktvioler, Viola odorata.

Fortsatt fin vår!

I vår, Då skall jag

- är veckan tema i TrädgårdsFägring  -  och då skall jag så luktärter

och resistenta tomater 

med fröer jag köpt från Cecilia Wingård och Runåbergs, men först i vecka 10 - 12. Sedan skall jag också dra upp plantor till både plockblommor och grönsaker i växthuset för stora plantor har betydligt större chans att klara sig mot snigelangrepp än de direktsådda små plantorna som annars dyker upp.

Innan dess skall jag sticka, njuta av att jag inget behöver göra i trädgården även om lusten dyker upp när solen skiner och precis som under många tidigare år lorta ner mina fingrar när jag går de där nästan dagliga rundorna runt huset för att se vad som dykt upp i rabatterna under natten. Oftast har det inte hänt något alls men det kan ju vara något på gång som inte syns så att undvika att pilla i jorden är stört omöjligt, i alla fall när marken inte är frusen. Att se en ensam etikett sticka upp där det skulle funnits en snödroppslök = 'pilla' runt lite extra, där kan ju ändå finnas något om jag har tur.

Vita namnetiketter är bland det fulaste jag kan se i en trädgård, påminner mig om en kyrkogård, men det är ju bara vad jag tycker. Egentligen tycker jag inte om etiketter över huvud taget i en privatträdgård, men visst behövs de om man vill komma ihåg både namn och plats på de växter man har.

Såg några sådana där vita 'lappar' i förrgår när jag tog en hastig tur runt huset för att inspektera och se vilka snödroppar som kommit upp. Några hade valt att ännu inte visa sig alls medan andra, t.ex de som blommar med dubbla blommor, hade tjocka härliga knoppar.

Under flera år har jag haft förmånen att genom en trädgårdsvän fått köpa sådana här etiketter. 

De är av kraftig plåt, har en ljus sida att skriva på och en mörkare som jag ristar namnet på. Sedan gäller det bara att vända etiketten med den mörka sidan framåt, trycka ner den riktigt djupt och då syns den nästan inte alls mot den mörka jorden. Att de finns där men inte syns är helt perfekt, men återigen är det ju bara vad jag tycker. Nu är det ett par år sedan jag hade möjlighet att köpa dessa etiketter så därför sticker det upp en och annan vit trots jag försöker gräva ner dem.

Fortsatt fin vinter!