Veckans tema i TrädgårdsFägrig

är spaljéer, pergolor och klätterstöd.

Så här ser det ut hos oss idag.

Nog kan det kallas klätterstöd, eller hur?

Här kommer nu bara några bilder på spaljéer och pergolor som jag fastnat extra mycket för under åren som gått. Lite egentillverkat som slagit väl ut = sådant som jag ännu inte tröttnat på och tips från andra trädgårdar jag besökt.

Det stöd jag tycker allra bäst om är det vi såg förra våren när vi besökte Great Dixter. 

Har lämnat in en beställning till min lokale snickare men ännu inte fått någon bekräftelse, tyvärr.

Ett annat, både skärmvägg och stöd för honungsrosen är det vi tillverkat själva. 

Armeringsmattor som svetsats fast mot vinkeljärn som är fastgjutna i marken. På dessa armeringsmattor har jag najat fast stammarna på de enebuskar vi röjt. Ännu har ingen av dem ruttnat bort fast det snart gått 10 år. Man tager vad man haver och ibland blir det bra.

Den vackra ställningen täckt med passionblommor som vi såg på Gunillaberg, visst är det ett klätterstöd 

och det är alla de där andra fina stöden eller pergolorna som jag numera bara minns när jag ser bilderna.

Vi har en liten trädgård och där finns inte mycket plats för vare sig spaljéer eller pergolor men att det är så glömmer jag lätt bort.

Ha det gott och trevligt slut på februari!

Christopher Lloyd och Great Dixter.

Suckarna som slapp ur oss över allt det vackra som vi såg när vi steg ur bussen och gick innanför muren till Great Dixter måste hörts vida omkring. Christopher Lloyd är död sedan många år men huset och trädgården lever vidare i Great Dixter Charitable Trust.  

Detta var en av de första trädgårdarna vi såg på resan. En trädgård jag läst om och länge hoppats få se i verkligheten. Ibland har man för höga förväntningar men så var det inte vid det här trägårdsbesöket. Alla bilder jag sett i böcker och tidskrifter kunde inte mäta sig med verkligheten trots att trädgårdsmästaren varit frånvarande i ganska så många år. Själv förälskade jag mig, precis som Eva, 

i de vilda ängarna innanför de yttre murarna,

de yviga planteringarna i de olika rummen,

krukplanteringarna vid entrén till huset

och alla de vackra växtstöden i trä som stod längs gångarna och hindrade växterna från att välla ut för mycket över dem.

Av de två böckerna jag har av Christopher Lloyd är en på svenska, Trädgården i mitt hjärta, och den har han skrivit tillsammans med  Richard Bird. Det exemplar jag har utkom 1992.

I den har de ett kapitel om olika detaljer i trädgården och så här skriver de: 'Den gammaldags engelska trädgården är inte en lämplig plats för märkliga, uppseendeväckande inslag. Det väsentliga i denna  trädgård är den informella stilen, och traditionella inslag förstärker dess image som har mer lågmäld, anspråkslös och huvudsakligen rustik karaktär.'

Dit måste ju de vackra växtstöden räknas, anspråkslösa och rustika som de är. Hade vi haft en större resväska med oss hade jag fyllt den med så många växtstöd som möjlig och som fanns att köpa i butiken 

men nu hoppas jag att de gamla tjocka ekplankorna som står på landet till ingen nytta kan med makens hjälp omvandlas till liknande blomstöd. Ser redan nu framför mig hur fint pionernas tunga blommor skulle stöttas.

Återkommer med fler bilder från själva trädgården om ett litet tag.

Fortsatt skön sommar!

Solen skiner och får trädgårdslusten att vakna till liv.

När senhösten kommer gör jag inte särskilt mycket i trädgården bortsett från att kratta bort löven från gräsmattan, plocka in det trädgårdspynt jag är extra rädd om, sådant jag inte vill skall frysa sönder och tillsammans med maken sätta in de flesta av trädgårdsmöblerna i förrådet.

I rabatterna får växterna bara vissna ner. Tycker om när perennerna skiftar färg från grönt till gulbrunt, orange och lite rött och när rimfrosten eller snön lägger sig över dem och ger en ny blomstring.

Fotot är inte taget i min trädgård utan i Trench Hill. 

Veckan som gått har vi haft ganska mycket solsken och under ett par eftermiddagar har jag klippt bort gamla julrosblad och rensat rabatterna från vinterståndare och vissna löv för att ge plats åt snödroppar som fört en mörk och lite tynande tillvaro under de vintergröna och ganska så stora bladen. 

Men nog är vissa julrosblad lite svårare att klippa bort än andra, trots svarta fläckar.

För något år sedan kunde jag gå med ryggen böjd en hel dag men numera är det knäläge som gäller när jag skall göra något jordnära i trädgården. 

I onsdags på förmiddagen blåste mitt knäunderlägg bort. För att ha något som dämpade och skyddade mot kylan och vätan när jag kröp omkring på marken fick jag plocka fram sittunderlägget från den lilla ryggsäcken.

Så länge jag kan minnas har trädgården varit slutstation för avlagda och slitna kläder och det har jag ända tills nu tyckt varit helt OK men veckan som gick tröttnade jag på att hela tiden flytta med mig underlägget och önskade att jag istället haft trädgårdsbyxor med 'inbyggda' knäskydd och ficka för sekatören, som så ofta försvinner bland renset. 

Ikväll har jag letat trädgårdskläder på nätet och det finns mycket att välja bland.
En hängsleklänning, fint men det är nog inget för mig, midjebyxor eller hängslebyxor. 

Hur gör du? Går du som jag i kläder som egentligen gjort sitt eller har du något tips att komma med?

Något nytt?!

Inte är det många nya växter som planterats i trädgården under 2016. Ingen var det första som slog mig men så kom jag ihåg snödroppslökarna, de där små som jag planterade ut i trädgården under mars månad 

och tänker jag efter riktigt noga minns jag att jag även grävt ner en och annan hortensia. För att få plats med dem fick många växter så som hostor och dagliljor flytta från trädgården. Det är inte bara växterna som försvunnit ur minnet utan också var jag lagt min sekatör. Den som jag säkert haft i minst tio år. Trodde ända tills i måndags att den under sensommaren hamnat djupt ner i komposten på landet men då när jag gick trädgårdsrundan fick jag se något rött skymta mellan rododendronbladen. 

Där låg min fina,slitna sekatör. Härligt att den hamnat bland buskarna som jag klippte i september och inte i kompostpåsen. Eftersom jag trodde den var borta för alltid önskade jag mig en ny i födelsedagspresent. 

Fick en riktigt fin som jag ännu inte använt. Troligen kommer jag i fortsättningen att ha två favoriter.

Är väldigt förtjust i terrakottakrukor men tyvärr tycker nästan ingen av dem om att tillbringa vintern ute, så nog är det bra att plastkrukorna, de där fula svarta, finns.

Att som jag då ha förmånen att kunna lämna in önskemål om nya krukor för att trolla bort den svarta plasten, är något jag verkligen uppskattar. Ännu finare kommer de nya krukorna att bli när de rostat.

 

Fler inlägg på temat något nytt, som är denna veckans tema i Blommig Fredag, hittar ni här.

Trevlig helg!

Midvinterfest i trädgården - året om

är temat för årets slöjdutställning på Bohusläns Museum i Uddevalla.

Redan innan jag idag såg utställningen irl hade jag förälskat mig i en ogrässpade. Tyvärr var det fler som hade gjort det så den fanns inte att köpa längre. 

Istället fick jag nöja mig med den här - och det gör jag så gärna. 

Bara handtaget gör att det till våren kommer att bli en ren fröjd att smågräva och rensa lite.

Den är tillverkad av Jan-Erik Svensson i Göteborg. 

www.sme-den.se.