Sensommarvärme, cykling och skördetider.

Tillsammans med goda vänner och våra cyklar tillbringade vi augustis sista dagar på en vacker plats i Värmland,

på Kungskvarnen i Borgvik, där vi åt frukost, middag och fick vår nattsömn.

En av dagarna passade vi på att besöka Rackstadmuseet och Sveriges äldsta specialaffär för lokalt konsthantverk som startades i Arvika av Maja Fjaestad, en av medlemmarna i Rackstadgruppen och som sedan 1924 finns kvar i samma lokal. En butik som fortfarande lever upp till namnet hemslöjdsbutik.

Till Rackstadgruppen hörde också Christian Eriksson, han som 1896 byggde sin ateljé Oppstuhage för att ett par år senare flytta till Stockholm och hyra ut den till Maja och Gustaf Fjaestad.

Äppeltider också på Oppstuhage.

Själv är jag väldigt förtjust i de japaninspirerade träsnitten av Maja Fjaestad 

och keramiken med jugendmotiv av Hilma Persson Hjelm och Riborg Böving - Albråten. Två keramiker som också var medlemmar i Rackstadgruppen.

En av dagarna cyklade vi till von Echstedtska gården ca 20 km nordväst om Säffle. 

En vacker gård med anor från 1760-talet där det nu växer många olika äppelträd. Alla med ursprung eller anknytning till Värmland.

På hemvägen besökte vi Dals Rostock, fick kaffe och bulle av en vänlig man och en rundvandring i Bertil Larssons innehållsrika trädgård.

Väl hemma igen fanns mycket att skörda, 

både grönsaker och blommor. 

Lön för mödan, den där roliga som hos mig börjar med frösådder i mitten av mars. 

Jag har njutit av sensommarvärmen och hoppas nu att den inte är slut för den här säsongen.

Allt gott!

Redan slutet av juni

och fröställningarna av aklejor har tagits bort och det har många av nävornas och julrosornas också.

Det har växt dåligt i grönsakslandet den här försommaren tycker jag. Vad det beror på vet jag inte men börjat misstänka pyralider från ridklubbens hästgödseln men det kan kanske också bero på försommarens kyla och regn.
De få ringblomsfröna, från årets sådder, som grodde ( ett par år gamla fröer),  har precis börjat visa färg på knopparna men de självsådda från förra säsongen står fortfarande bara frodigt gröna bland kålplantor och rödbetor.

Här har jag aldrig odlat ringblommor i krukor men enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar är det som att flytta in solen i rummet om man tar in en kruka med förvildade ringblommor.

Liksom solrosen, solvändan, tussilagon och många andra solblommor vänder sig ringblommorna efter solen.

Visst är det så, som Harriet Hjort skriver i sin bok, att man kan tröttna på vissa blommor.

Själv tröttnade jag för många, många, år sedan på tagetes, precis som Harriet Hjort tröttnade på ringblommor. Hon tyckte ringblommorna var för påträngande och vykortsgranna. Precis så som jag tyckte om tagetesen. I stället fastnade hon för de oansenliga blommorna, sådana som inte tog plats alls utan bara fanns där om man tittade noga.

Ringblommor tyckte hon hade en benägenhet till att breda ut sig och ta plats på andra växters bekostnad.

Enligt Harriet Hjort var det så att där en gång ringblommor såtts i en rabatt, där slipper man dem aldrig mera.

Så tycker inte jag. Frösådderna från tidigare års ringblommor är lätta att rensa bort eller flytta till den plats man vill ha dem.

Just nu står säsongens första ringblomsbukett på köksborden och jag ser fram emot att få se knopparna slå ut.

JAS = juli, augusti och september och tid för trädgårdsfix.

I vår lilla trädgård är det mycket som nu behöver ansning, inte minst gräskanterna som fått växa fritt, helt utan klippning i säkert tre månader.  

Häckar skall klippas färdigt, ett träd som dött under torkan i juni skall bort och sågas bort skall nog också ett par andra träd. 

Rönnen på baksidan huset, en fin Sorbus aucuparia 'Fernleaf' som planterades för 17 år sedan har blivit för stor för den här trädgården och det har också Chamaecyparis lawsoniana 'Imbricata Pendula'.Inköpt hos Lindhult 2004. 

Rönnen kan jag nog tänka mig vara utan men cypressen som alltid rufsar runt i håret när jag går under den oavsett årstid och som under vintermånaderna bjuder på grönska när det mesta i växtväg här i trädgården är i vila, vill jag helst inte vara utan. 

Den var den liten, bara ca 40 cm hög när den flyttade in. Vi fick tips om att binda upp toppen på den för att få den att växa på höjden och band upp den gjorde vi = min man, så länge det gick att nå toppen genom att stå på en stege. De senaste åren har den fått klara höjdtillväxten själv men bredden har vi under sensomrarna de senaste åren klippt in. Nu har den blivit både för bred och för fult hög. 

Toppen ser smått besynnerlig ut eftersom alla senare grenar finns på den nordöstra sidan av stammen på grund av de sydvästliga vindarna som oftast blåser här på Västkusten. Jag vill ha trädet kvar i trädgården men minska på höjden. Går det att ta bort toppen = den smått kala övre stammen och minska omfånget? 

Det sistnämnda vet vi är möjligt men går det att kapa toppen utan att trädet dör? Alternativet här är att antingen kapa toppen eller ta bort hela trädet. 

Det samma gäller magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup'. 

Helt plötsligt efter 14 år har den blivit så stor att den inte längre platsar här i trädgården.

Under veckan gjorde vi det som egentligen aldrig skall göras. Sågade av topparna på både magnolian och slöjcypressen och klippte in grenarna. 

Kommer de här två träden att i framtiden se eländiga ut får vi ta bort dem helt, några andra alternativ finns inte. 

Den 19 åriga rönnen sågades bort helt. Det tog i hjärtat innan beslutet fattades men när den väl var borta var det inget jag ångrade. 

Kanske för att både klockbusken Enkianthus campanulatus och Taxus baccata 'Great Column' under åren hunnit växa upp och ge höjd åt rabatten.

 

Nu i början av september är det inte bara buskar, häckar och trädklippning som gäller, det är fortfarande buketternas och plockblommornas tid. Luktärternas plantor har börjat gulna, varför vet jag inte men tröstar mig med att det finns andra sommarblommor i grönsakslandet som bara blommar och blommar.

Har aldrig tidigare odlat så många olika ettåriga blommor som i år. Astrar, ringblommor, luktreseda, olika rosenskäror, jätteeterneller och zinnior så klart. Tycker precis lika mycket om de här färgstarka buketterna jag kan plocka in som jag tycker om det gröna lugnet som finns på en del platser i trädgården just nu. 

Ännu har vi några sommardagar kvar. Hoppas de kommer att bjuda på både solsken och värme. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.