De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

Snart midvinter och julen står för dörren.

De sista grönsakerna skördades för ett par veckor sedan och smått okunnig som jag är blev förvåningen stor när jag såg att en del av grönkålsplantorna frusit medan andra klarat frosten fint. Dags att inventera frökorgen och både ta reda på vad det var för sorter jag sådde i våras och se vad som skall köpas in i fröväg inför nästa säsong, den som väntar runt hörnet när jul och nyår är över för den här gången.

Här har 'garagetomten' varit i farten. Misstänker att han vet att jag är väldigt förtjust i rostiga saker att ha i trädgården. Tycker de både smyger och smälter in i grönskan utan att vare sig ta för stor 'plats' eller uppmärksamhet från växterna, i alla fall inte under växtsäsongen. Vintertid händer det ibland att jag tycker vi är omgivna av en massa skrot, men vintern är oftast inte särskilt lång här på Västkusten, som tur är.

I början av december stod det där våningsfat i plåt som jag önskat, ett fat att ha ute året runt, för att kunna pynta med säsongens växter, på köksbordet och i morse när jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se fågelbordet jag länge haft på önskelistan. 

Ett plagiat visserligen men det är bara för eget bruk. Det är ganska många år sedan jag såg det där fågelhuset för första gången på nätet och när vi besökte Skåne för ett par, kanske tre år sedan dök det upp i verkligheten. Att det inte blev något köp den gången berodde på att stången inte gick att ta bort från själva huset så det rymdes inte i bilen.

Rött är ingen färg jag väljer att ha på blommor vare sig i trädgården, bortsett från sommartulpanen Tulipa sprengeri, eller på julblommorna inomhus. Gissar att det var därför jag föll för den här amaryllisen, Hippeastrum 'Evergreen'.

Men fler undantag finns. De där gamla röda trääpplena från hemslöjden passar, trots att jag inte gillar rött, helt perfekt att hänga i tallarna som står på trappen.

Nog är det tur att man kan tänka om ibland ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring. 

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!

En skog av pinnar - En knyckt idé.

Tillsammans med goda vänner tillbringade vi under mitten av september en dryg vecka på Gotland, men det vet ni ju egentligen redan. En tur som bjöd på mycket blåst, en dag med regn, en dag med strålande sol, fina cykelturer och tre inspirerande trädgårdsbesök. Två i privatträdgårdar och en i Visbys botaniska trädgård.

Många nya trädgårdsidéer fick vi och idag har vi realiserat en av dem. Knyckt rakt av från Gunilla och Tore Bremers konstnärligt skapade trädgård 

har vi senaste veckan samlat på oss platta stenar som idag fick hål och hamnade på rostiga järnpinnar. 

Nu svävar de där stenarna över skogsaster, flox, stormhatt och silverax.

Så härligt att nya trädgårdsbesök även ger oss som är 70+ både idéer och ny inspiration. Eller hur?

Länge leve livet!

Oktober i trädgården

eller trädgårdarna om jag räknar in köksträdgården på landet. I lördags plockade jag nog både den sista luktärtsbuketten och de sista zinniorna i grönsakslandet men ringblommorna blommar fortfarande och har många knoppar

och det har också bronsfänkålen 

så om vädret fortsätter vara varmt kan det nog bli fler buketter till köksbordet.

Kålen har klarat fjärilsangreppen riktigt bra, inte minst svartkålen som vi nu har till både paj och soppa, men också brysselkålen och den portugisiska storbladiga kålen. Störbönorna fortsätter ge skörd.

Purjolöken, inte riktigt alla men väldigt många, har blommat i år men varför vet jag inte. Kan det bero på den kalla juli? 

De sista morötterna är skördade och det mesta av salladen också. 

I dagarna tre har vi också klippt och sågat här hemma i trädgården. Pimpernötsträdet, Staphylea trifoliata, är nu helt borta, det tog för mycket kraft från rabatten, ja själva jorden, så en del lökväxter och perenner hade nästan gett upp helt men det tog också kvällssolen från vår uteplats och den är viktig, den där kvällssolen i vår lilla trädgård. Då när inte vare sig parasoller eller skuggande träd längre behövs är solen mer än önskvärd. 

Borta är också resterna av päronträdet, det hade varit dött i många år men fungerat fint som stöd för ljusslingan och min kopparfjäril, borta är också halva silverpäronet, som under flera år tyvärr fått växa fritt och verkligen gjort det. Klarar det den hårda behandling det nu fått skall jag verkligen hålla efter det. 

Äppelträden är klippta, nästan lika hårt som vi brukar för vi har dem framförallt som parasoller. 

Ingrid Marie trädet är sjukt av grentorka och trädet vi en gång köpte som Gyllenkrok Astrakan är något helt annat och äpplena är inte ens goda, men ändå är de där träden fortfarande fina.

Att en varm sommardag få härlig skugga av astrakanträdet eller kunna hänga saker jag tycker om i det där sjuka Ingrid Marieträdet är värt mycket det också och dessutom ger de höjd, ett tak, åt trädgården. Inga träd vi sågar ner i första taget, kanske aldrig, men de skymmer ju inte heller kvällssolen.

2006 när jag var på mitt första TA-riksmöte föll jag för Cotoneaster veitchii på söndagens växtmarkand, 

varför vet jag egentligen inte men så här i efterhand berodde det nog på säljarens rekommendation. 
Köpte den och Cornus alternifolia 'Variegata' 

av Kenneth Lorenzon. Just Cotoneaster veitchii har nu så vackra, stora, mörkröda bär. Här håller jag de två buskarna jag har (gjort en egen sticklingsförökning) väldigt kort. Klipper in alla långa nyskott, egentligen bara för att jag inte har plats att låta dem bre ut sig. Skott som lätt rotar sig om den där förökningslusten infinner sig.

Det är först nu eller nästan i alla fall, efter många, många, trädgårdsår som jag förstår hur viktig den där höstfägringen i trädgården är(om man nu tycker om det där med trädgård) och till den bidrar både tidlösor som t.ex  

Colchicum autumnale 'Album', 

pärlbusken Callicarpa bodinieri var. giraldii 'Profusion' men också olika sorters benved. Här är det Euonymus oxyphyllus, Bollbenved, som precis slagit ut sina frukter men bladens begynnande höstfärg är redan nu vacker den också.

Visst är det härligt det där med trädgård oavsett årstid men ibland, bara ibland, hade det varit skönt men en liten trädgårdstomte, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFäring och önskar

fortsatt fin höstvecka!

Hos Karl Fredrik på Eklaholm.

Inte kunde vi låta bli att titta förbi hans och hans sambos plant och trädgårdsbutik i fredags när vi ändå var på Österlen och det var på många sätt en stor upplevelse. Inte minst olivträdet 

och kastanjestaketen som jag önskar jag hade haft plats för.

Nu mest bara bilder utan text.

Vi var fyra som var där och alla såg och upplevde vi helt olika saker, lite spännande.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september. Här skiner solen och vi har det återigen härligt varmt.

Till glädje.

Trädgården min, fast den är även min mans, är så gott som alltid till stor glädje inte minst nu i dessa virustider. Vi som hör till dem som är i riskzonen när det gäller COVID 19 lyssnar på nyheterna och håller oss mestadels hemma. Att då ha nära till skogen 

och en trädgård att pyssla i är helt underbart.

Har under åren som gått fått många frågor just när det gäller trädgården, som t.ex:

Åå,vilket jobb! Sköter du trädgården helt själv?

Är det inte jobbigt med att rensa bort allt ogräs?

Hur lång tid tar det att klippa buxbomskloten och är det inte väldigt jobbigt?

Nej, det jag gör i trädgården är egentligen aldrig jobbigt, men vissa saker kan jag skjuta upp, liksom förtränga och glömma bort.

Idag har jag delat och planterat om agapantusen, Afrikas blå lilja, inköpt på Madeira 2007, om jag minns rätt. 

Har i flera år dragit mig för att göra det för krukorna är stora, helt fulla med rötter och plantorna så täta. Istället har jag bland rötterna mer eller mindre spettat hål och fyllt dem med hönsgödsel. Kunde säkert spettat hål och hoppat över delningen i år också för det sägs ju att någon omplantering inte behövs förrän krukan spricker och det har den ännu inte gjort. Däremot har blomningen avtagit, nästan helt uteblivit.

Hur som helst, plantorna är delade och istället för två har vi nu fyra. Om de blir till någon blommande glädje i trädgården i sommar återstår att se men omplanteringen är säkert till stor glädje för själva plantorna.

Men min stor glädje i trädgården idag

var alla röda pionskott och nunneörten i alla möjliga färger

den gulgröna dubbla svalörten som breder ut sig lite försiktigt, jag som egentligen inte är så förtjust i just gult

hundtandsliljorna som jag inte vet namnet på

blåsipporna som fortfarande blommar

och julrosorna både de bakom buxbomshäcken

och den under 'Teddy Bear'.

En trädgård är alltid till stor glädje, tycker jag.

Inte ens jobbig när jag rensar bort fröogräs som blåst in under planket, men bara nästan ;-)

Bilderna är inte de bästa, tagna med min lite trasiga mobil.

Ha det gott trots allt som händer!