Var växt har sin tid

och nu är det Stenkyndels. Så fort klänningsfållen bara lätt stryker mot de självsådda plantorna längs stenplattorna sprids den kryddiga doften.

Stenkyndeln självsår sig mer än gärna. De senaste åren har jag låtit bli att rensa bort de flesta av fröplantorna så i kvällssolen lyser och skimrar skyarna av många små blåvioletta blommor. Soliga och varma dagar fylls luften runt plantorna av surrande bin och fjärilarnas fladdrande vingar.

De sista liljorna och floxen lyser upp rabatterna, inte minst i den tidiga skymningen, precis då när de doftar som mest.

Just doften i trädgården får mig att sänka axlarna, lägga ifrån mig det jag har för händer, inte minst stickningen och bara strosa runt en stund här i vår lilla trädgård. 

Blunda för en del ogräs och strunta i alla nerfallna äpplen detta fantastiska äppelår.

En och annan ros kommer fortfarande med några blommor, 

blommar gör också azalean Rhododendron viscosum och konvaljbuskens knoppar är riktigt stora.

När solen väl gått ner dyker myggen upp samtidigt som det är dags att gå på snigeljakt. En del kvällar när jag går där med saxen i högsta hugg dyker visan Nu skall vi ut på tigerjakt av Mora Träsk upp i mitt huvud och för varje 'tiger' jag klipper huvudet av tänker jag: Yes, 400 färre sniglar nästa år. Så blir det säkert inte men just då känns det som både belöning och hopp inför år som kanske komma skall.

Fortsatt fin sommar!

Vintern tog en paus men är nu tillbaka.

Inte konstigt alls för det är fortfarande bara i början av februari. Förra veckan med plusgrader, trädgårdsfix, 

tidiga snödroppar 

och blommande trollhassel fick mig att nästan tro att den efterlängtade våren var här igen.

Ute är det nu vinter igen med minusgrader och snö. Den varar säkert ytterligare 6 veckor men inomhus har våren börjat. 

I dag visade magnoliakvistarna, jag tog in för drygt någon vecka sedan, upp sina första utslagna och doftande blommor. En föraning av det som komma skall.

Fortsatt fin vinter!

Doft, vad är en trädgård utan den?

Min första bekantskap med Akebian gjordes på Madeira för snart 20 år sedan och något eller några år senare såg jag den igen under ett besök i en halländsk trädgård och det är från den trädgården som vår planta härstammar. Om det är en Akebia quinata eller en Akebia trifoliata vet jag inte. 

Jag föll för blomdoften, en blandning av honung och vanilj och de mörkt rosablå och purpurfärgade blommorna sent i april eller tidigt i maj om inte den sena frosten varit framme.

Visst är det form, färg, höjd och inramning som ger känsla och struktur åt en trädgård men oavsett det, vad vore den utan doft? Inget jag i vanliga fall tänker på i slutet av december men under en trädgårdsrunda såg jag hur de vintergröna rankorna fick den turkiska trädhasseln, Corylus colurna, att grönska och då gick tankarna till vårens blomning som kommer att fylla trädgården med väldoft.

Tidigare har jag beskurit rankorna hårt och inte låtit dem svinga sig upp i trädet. Men för ett år sedan eller två tog jag fasta på vad en god vän sa till mig: - Låt den bara klättra! Det är så vackert med blommande slingerväxter bland grenarna.

Den håller sig inte på mattan direkt utan svingar sig uppåt men skjuter också skott som smyger sig fram längs marken bland perennerna i rabatten, lätta att ta bort, bara att göra en kraftig ryckning men gissar att om de fått vara kvar skulle de växt ut och tagit för sig betydligt mer av utrymmet än vad i alla fall jag vill. Här vill jag bara ha den växande på höjden men den får inte invadera hela trädet. Efter vårens blomningen skall jag ta fram sekatören.

God fortsättning på 2024!

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

När lusten infaller sig,

trots att det är en kall och ganska så solfattig dag, 

går det bara inte att sluta med trädgårderandet. Det ena ger det andra och hux flux är trädgårdsrabatterna inte bara städade utan också gödslade, de nyinköpta plantorna som skall ersätta julrosorna som frös bort, har intagit sina platser i krukorna och blåsipporna på norrsidan häcken

har rensats från inkräktare så som nunneört, scilla och vårstjärna.

Kluster av frösådda små blåsippsplantor har delats och fått egna platser att växa på. Har under hela vintern samlat på mig äggskal som fått torka innan jag finfördelat dem i matberedaren. Detta 'pulver' har jag använt som både gödsel och jordförbättring  till blåsipporna. Om det egentligen spelar någon verklig roll för växterna vet jag inte men blåsippor växer ju gärna på kalkrik mark.

Luktviolernas knoppar börjar visa färg så några av dem har jag grävt upp och krukat in. Namnen på dem vet jag inte längre men de är fina ändå och doften, den där viktiga doften, finns där trots att de alla numera är namnlösa. Plockade in en liten bukett för ett par dagar sedan och den fyllde nästan hela nedervåningen med sin violdoft.

Snödropparna, de flesta, har numera vissna blommor men Galanthus elwesii var monostichus 'Marjorie Brown' en senblommande form av G. elwesii som funnits med sedan 1958 men återupptäcktes av Ruby Baker 1987, blommar fortfarande och har så vackra blad. Hit kom den 2012. Förra våren blommade lökarna konstigt nog inte alls men i år finns många blommor. Den har ovanligt breda blågrå blad, blommorna är stora och vackert rundade.

Vem var Marjorie Brown? Det var hon som i mars 1987 hade med den här snödroppen, som nu fått hennes namn, i ett blomsterarrangemang på en utställning i Chichester. Ursprungligen lär den komma från ett lökinköp som hennes brorson gjorde 1958 från en holländsk lökfirma.

Håret står på ända och kinderna nästan glöder. En kall, lite solig men ändå lustfylld och rolig vårdag som jag är så glad över!

Fortsatt fin vår, aprilvår, och trevlig helg!

Min favoritpelargon

är Pelargonium australe, en art som växer vilt i Australien. Den har ganska små mörkgröna blad med violett baksida som doftar mycket när man rör vid dem. En frisk doft av grönska och tidig vår, tycker jag. 

Blommorna som är små och vita eller rosa kommer på långa stjälkar. Den jag har här har blommat hela sommaren med vita blommor. Om det beror på hönsgödseln den fick i botten på krukan tidigt i våras när jag planterade om den vet jag inte, men blommat har den gjort och fortfarande gör trots att den varit lite styvmoderligt behandlad. 

Har inte klippt bort ett enda visset blad eller blomma, bara vattnat när jag varit hemma. Nu tycker jag de där halvvissna bladen gör sig bra mot allt annat som börjar bli brunt och torrt i trädgården.

Har fyra plantor av den som kommer att hamna på komposten om ingen vill ha dem. Hör av dig om du är intresserad. Krukan de står i får du inte men väl plantan.

Har också en stor P. laxum som kommer att gå samma väg. Vill du ha en sådan så är den din men krukan ingår inte.

PS!  Nu har de alla fått ett nytt hem.

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Augusti

är redan här och vi har bara drygt 30 sommardagar kvar.

Juli bjöd på mycket regn, kalla kvällar och nästan inget utesittarväder efter kl 18 här på Västkusten. Men vi har massor av blåbär i skogen, tror inte att jag sett så mycket blåbär tidigare. Att plocka ihop nästan 20 liter tog för oss båda bara lite mer än två timmar med bärlockare. Det är så härlig att gå där i tystnaden bland blåbärsriset längs berget. Nästan inga fåglar hörs längre, tyvärr, bara lite enstaka pip som jag tolkat som varningsläten.

Lite fusk, inga vilda blåbär inte. Bilden är tagen i trädgården på landet.

I slutet av förra veckan dök det på landet, från den ena dagen till den andra, upp en för sommaren ny lukt i luften när kvällen kom. En mättad doft av mylla, mognad och våt jord. I mitt tycke en vemodig doft som leder tankarna till hösten, men den luktar trots allt väldigt gott.

Guldvatten, hönsgödsel och mycket regn har gett god skörd av grönsaker men också av underbara blommor. 

Älskar verkligen att kunna plocka stora buketter av olika ringblommor, reseda, luktärter, zinnia och astrar. I söndags hade jag med mig 13 liter (volymen på spännerna) blommor hem och fortfarande njuter jag av dessa buketter.

De storväxta Linnétagetesen till trots känns det ändå som om hösten flyttat in i trädgården men det är ju bara sensommaren som är här. 

Floxen har börjat slå ut sina knoppar och doftar så gott. 

Vad de heter vet jag inte längre utan ansträngning för namnlapparna är borta. Men just den här kommer jag ihåg namnet på. Den heter Phlox 'Natural Feelings' och är min stora favorit bland floxen.

Dessutom passar den så fint ihop med blodgräset, Imperata cylindrica 'Red Baron' som nu verkligen lyser rött och ger skäl för sitt namn.

Den vitblommande storklockan      blommar fortfarande, 

höstanemonens knoppar, Anemone tomentosa, har börjat slå ut och snart, när klätterklockans,Codonopsis convolvulacea subsp. grey-wilsonii, knoppar visar upp sina blå blommor, kommer det att se ut som ett litet vattenfall i den flikiga lönnen.

Floxen för mina tankar till Anne Just och hennes trädgård i Hune. Det var i hennes trädgård jag förälskade mig i dem. Där fanns inga stor ruggar utan bara några enstaka blommande stjälkar lite här och var och det är egentligen så jag vill ha det även här i trädgården men flox har ju en viss tendens till att bre ut sig snabbt, lite för snabbt ibland.

Den vitblommande storklockan, Campanula persicifolia 'Alba' är också en sådan växt som jag gärna vill ha lite här och där i trädgården. Vackrast blir den oftast när den själv får välja sin plats, tycker jag. Har aldrig haft glädjen av att få besöka Helge Lundströms trädgård men när den vitblommande storklockan blommar tänker jag på honom, lustigt nog. Har i bakhuvudet en bild från ett reportage i någon tidning där han visade upp sina vitblommande  blåklockor.

Fortfarande sommar och nu är värmen snart här igen. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott!

Birgitta