Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Nu är det krolliljornas tid - Lilium martagon

"Det bästa med en trädgård är att man kan göra precis vad man vill." Sven-Ingvar Andersson.

Visst är det underbart att ha en liten jordplätt att fylla med sina favoritväxter. Vilka de är spelar ingen roll bara vi tycker om dem. Undrar just nu när jag sitter här vid datorn hur många vi kan vara i detta avlånga land som går där och njuter på kvälls eller morgonrundan när vi ser dem i full blom?

Aklejor, allium, nävor och nästan alla pioner har blommat över, de flesta av deras fröställningar är bortklippta sedan några veckor 

och krolliljor, stjärnflocka och vitblommande storklocka har tagit över tillsammans med en och annan ros, senblommande nävor och blommande buskar.

Lilium martagon 'Claude Shride'

Här är jag lika förtjust i krolliljor, Lilium martagon som i aklejor. Krolliljorna med de där turbanliknande blommorna är som allra finast just nu. Alla knopparna på stjälken har inte slagit ut och inga utslagna blommor har ännu tappat sina kalkblad.

De har här i landet spritt sig från klostren via slotts och herremansträdgårdar för att förvildas och så småningom hamna i våra lite enklare trädgårdar.

Lilium martagon 'Arabian Night'

Krolliljan är nattdoftare, snart dags att gå ut och sniffa för trots alla år jag haft den i trädgården har jag ännu inte känt någon doft och sitt namn har den fått från nederländskans krullelie eftersom kalkbladen krollar eller rullar ihop sig.

Här i Sverige växer den vilt i stora fält på en del platser, bl.a på Kinnekulle. Den hör också till Birgittablommorna, växter som under medeltiden fördes in här i landet av munkar för att växa i t.ex Birgittinerklostrets trädgård i Vadstena men säkert också i många andra klosterträdgårdar. I Vadstenatrakten finns flera nu levande växtminne från Birgittas tid. Karin Berglund ger i boken Längtans Blommor flera  exempel på sådana. Tulipa sylvestris, hålnunneört Corydals cava, krollilja Lilium martagon, ramslök Allium ursinum och myskmadra Galium odoratum.

Lilium martagon 'Gaybird'

Krolliljorna sprider sig ganska snabbt med sidolökar och låter man fröställningarna stå kvar sprider de sig rikligt även med frön. 

Trots att jag tror mig klippt bort alla fröställningar dyker det varje år upp ett par krolliljor på platser i trädgården där det tidigare inte funnits  några.

Krolliljans fröer är inte fröäkta. Vill man ha likadana liljor som de man redan har är det delning av lökarna som gäller eller förökning med lökfjäll.

Att så kan vara riktigt spännande för man vet ju aldrig vad som kan dyka upp bland de där sådderna. Det lär ta 7 år från sådd till blommande lök. Själv har jag bara sått ett par, kanske tre gånger och det är nu längesedan, säkert mer än 7 år. Då lät jag sådderna stå kvar i krukan ett par år innan jag grävde ner hela jordklumpen i rabatten och ganska snabbt glömde bort den. 

I år blommar flera av de där egensådda lökarna för första gången. De flesta är ljusrosa som ursprunget men några skiljer sig från mängden.

Inte minst de här med pälsklädda knoppar som ännu inte slagit ut. Spännande!

Nu har jag varit ute och sniffat och jag skulle ljuga om jag påstod att krolliljor doftar gott.

Fortsatt fin sommar!

 

Äntligen försommar

även om den dök upp först i elfte timmen, för i morgon börjar ju sommaren.

Pionerna, de tidiga jag själv frösått, som jag har på landet men inte vet namnet på, 

började slå ut sina mörkt lilaröda knoppar i går och slog ut gjorde också knopparna på de rosenpioner vi har både på landet och här hemma i trädgården men deras, både knoppar och blommor, är mer rosa, ljusrosa än lilaröda.

I dag var det svavelpionens tur. 

Paeonia mlokosewitschii inköpt under min första trädgårdsresa till UK för 16 år sedan. I år har den fler än 20 knoppar på sina röda stjälkar och det har aldrig tidigare hänt. 

Knoppar som är vackert ljusgula när de börjar visa färg. När de väl slagit ut tar jag tacksamt emot lite svalare väder för annars blommar de över bara jag vänder ryggen till.

Har under så gott som hela mitt trädgårdsliv varit mer än dålig på att gödsla pionerna vi har och har haft i trädgården. Paeonia  harvariti är numera nästan fler än de som lyckats hålla sig kvar. Varit feg helt enkelt för jag har trott att de inte vill ha gödsel på sina tjocka rötter. De senaste ca tre åren har jag gödselvattnat pionplantorna både här hemma och på landet med både guldvatten och gödselvatten jag gjort av hönsgödsel. Det har verkligen gett resultat. Det var länge, länge, sedan vi kunde njuta av en sådan blomning som i år.  

Det gäller också de treblad vi har i trädgården som t.ex , Trillium grandiflorum och Trillium grandiflorum 'Flore Pleno' och den där tolvgudablomman, Dodecatheon meadia 'Alba',

som hållit ut mer än länge trots en fattig och väldigt mager kost under många, många, år.

Glad och gärna varm sommar till er alla och glöm inte att gödselvattna ;-))

Kvällsljuset

nu i mitten av juli förvandlar de där vanliga växterna till något magiskt och då har man helt plötsligt sitt lilla Paradis här på Jorden 

trots ogräs och att stativet till kameran inte fanns med. 

Bara några lite suddiga bilder 

men jag länkar ändå till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott!

Trots Covid-19 finns det mycket njutbart.

Våren är här igen,
björkarna lyser ljusgröna, häggen blommar, slånens vita blommor mot de mörka grenarna påminner om gamla spetsgardiner, marken har blivit grön och körsbärsträdet på landet blommar för fullt. 

Detta helt underbara träd. Vår sommarparasoll som både skänker goda bär och skön skugga. 

Här är fröerna till morötter, palsternackor, persiljerötter och lite annat så som dill och olika ringblommor sådda och några har till och med börjat titta upp. Den förgrodda potatisen är i jorden och luktärts och bondbönsplantor utplanterade. Har täckt bönorna med fiberduk men jag hoppas vi slipper minusgrader.
Så här i virustider håller vi oss mest för oss själva men sysslolösa är vi inte. Har naturen nära, en trädgård att glädjas i och som pensionär behöver vi inte oroa oss över permitteringar. 

Detta skrev jag i onsdags. Idag har vi återigen varit på landet och där hade sniglarna haft kalas under fiberduken. Flera bönplantor var helt uppätna. Det blev till att plocka fram fröpåsen och så nya. Hoppas bara jorden är tillräckligt varm. Både hemma och på landet har vi massor med små spanska skogssniglar så allt är inte njutbart ens i trädgården, tyvärr, men i dessa tider kan det ju inte räknas som något större problem.
Lika tidigt som i år har jag aldrig tidigare planterat ut småplantor av purjolök, kål av olika slag och sallad. Nu gäller det att hålla tummarna så jag slipper både nattfrost och sniglar, men det räcker säkert inte när det gäller de där glupska små spanjorerna. Får nog ta till både järnsulfat och sax.  


Ha det gott!

Sippskål, Dumontinia tuberosa

är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 

Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 

numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 

Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.

Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 

skänker skugga och svalka varma sommardagar 

och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 

De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 

Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 

En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!