När vi alla fyra satt på bänken utanför glasscaféet i Skärhamn i går flög makaonfjärilen runt bland jätteverbenorna i krukplanteringarna och just då önskade jag att trädgården här på Stengodsvägen varit precis lika full av verbenor som krukorna längs Hamnvägen, men så är det inte.
En enda liten fröplanta av jätteverbenan, en spontan frösådd, har tittat upp bland perennerna, men den är så liten och klen att några blommor på den förväntar jag mig inte att få.
De flesta liljorna har blommat över men varför inte fler av
dem blommat vet jag inte, kanske har jag inte gödslat tillräckligt? Gödslat för
dåligt, för lite, nästan inte alls, gäller även agapanthusen vi har. Inte en
ena blomma i år men så står de också riktigt trångt och näringsfattigt i sina
krukor. Förra sensommaren hade jag funderingar på att skicka dem till kommunens
kompost men ångrade mig. Nu är de där tankarna tillbaka igen. Hur mycket kraft
och tid skall man lägga på växter som kräver mer än vad man numera är villig
att ge? Vill jag, egentligen min man, flytta dessa tunga krukor ut och in eller
är det så att den tiden är förbi? Behöver vi några blommande agapanthusar längre?
Kanske
räcker det med de där funkiorna, bergeniorna och kärleksörterna som klarar sig
ute året runt oavsett hur kallt det blir, om de bara får lite skydd mot väta. Ännu
är det ett par månader kvar innan jag behöver bestämma mig.
Tagetesen jag sådde i våras blommar fortfarande riktigt fint, men
de har fått gödselvatten,
'Alumia Vanilla Cream'
'Strawberry Blonde'
den vitblommande Isotema fluviatilis eller Pratia penduncalata som jag köpte i Löddeköpinge i juni är översållad med små vita blommor och hör till favoriterna just nu, önskar bara att jag kunde få den att överleva vintern och Pelargonium australe, vars blad doftar vår, blommar rikligt.
Nu gäller det att njuta av det där som vill blomma i trädgården!
Fortsatt fin sommar!
