En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!

Det är inte bara trädgård och växter

som jag tycker om. Men innan jag skriver mer om de andra intressena måste jag ju bara berätta att julrosen, Helleborus niger, från Bertil Larsson i Dals Rostock och Ester Andersson i Skene har ett par knoppar, små visserligen men ändå knoppar, så någon flytt av den julrosen blir det inte i år, men väl nästa.

Trädgården här har snart gått i vila även om grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ fortfarande blommar. 

Så här länge har den aldrig tidigare gjort det under de säkert mer än 10 år som den funnits här hos oss. En växt som är sen i starten på våren och ganska omtyckt av sniglarna när den väl dyker upp. Men under sensommaren blir de mörka grenarna en fröjd för ögat, tycker jag och i början av oktober brukar de första blommorna slå ut. Kommer frosten tidigt blir inte blomningen särskilt långvarigt, men så har det inte varit i år. Blommorna är väldigt små men många, många.

Krukor med frostkänsliga växter fick flytta in den 19 november när Yr lovade att temperaturen kommande natt skulle närma sig +-0. Så här länge på hösten har aldrig tidigare mina agapanthus, fuchsior eller pelargoner fått stått ute.
Är bortsett från det där med trädgård också väldigt förtjust i prylar, inte minst textilier. 

Har på senare år upptäckt Greta Digman, eller Greta P:son Digman och saker från Svenskt Tenn så som Jönssons katt och ytterkrukan, 

den gröna, Hortuskrukan så det var extra roligt att i Hemträdgården nr 3 få läsa om Estrid Ericson, Svensk Tenns grundare, och hennes fina sommarhusträdgård Tolvekarna. 

Här finns mer om hennes trädgård https://www.tyresoradion.se/3176 

 

Blev nästan överväldigad över att få läsa om någon som haft och fortfarande har en så stor betydelse för både inredning och prylar i en trädgårdstidning. Det där seendet hon, Estrid Ericson, hade fanns  ju med hela vägen, i alla fall med lite hjälp, från minsta pryl till en hel trädgård.
Har också med stor glädje sett de senaste trädgårdsavsnitten av Go Kväll med Gunnel Carlson och gäster. Har njutit av att få följa med till trädgårdar som t.ex Bauers, Lagerlöfs, 

Larssons och Cedergrens. Alla hade de där trädgårdsägarna verkligen många strängar på sina lyror.

Länkar till TrädgårdsFäging 

och önskar alla en rolig fortsättning på november trots Covid19.

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Varje årstid

faller jag alltid för samma växter. Nog borde det under årens lopp skett en utveckling mot nytt, men inte.

Nu när hösten närmar sig och tidlösorna plötsligt bara står där bland halvvissna perenner

och benvedens frukter hänger och dinglar från grenarna, alltid lika fina, tjusas jag. Höstens intåg, både bland träden och i perennrabatterna bara förför

och jag kan inte ens motstå revsugan med de variegerade bladen. Tycker mycket om just revsugor och uppskattar inte alls blommande 'bollkryss'.

Just i år har vi gått hårt fram när det gäller beskäring både i våra träd här hemma och på landet. När maken i torsdags sågade bort en stor gren i gulvedsträdet önskade jag att vi under årens lopp varit mer uppmärksamma och klippt bort de oönskade grenarna innan de blivit för stora. 

Nu är det bara att hoppas på att trädet klarar den relativt hårda beskäringen och att det återhämtar sig snabbt och visar upp sig med blommor bland alla fina blad redan nästa år, även om det ännu aldrig blommat. 

Skulle jag bara få välja ett enda träd till min trädgård skulle det vara just ett gulvedsträd. Gulvedsträdets blad får varje höst en läcker nästan smörgul färg innan de ramlar av.

Varför det fått just namnet gulvedsträd förstod jag först i torsdags, se foto.

Till våren, när veden torkat och jag kanske återigen är på landet för att så och sätta, skall jag stoppa in klabbarna i braskaminen, tänka på det vackra trädet som blev av med en del grenar, njuta av värmen och förhoppningsvis ha möjlighet att tillbringa kvällarna med att sticka.

Länkar till TrädgårdsFägring

Ha det gott och fortsatt fin september!

Hur man skall åldras med sin trädgård,

får vi sällan några tips om i vare sig böcker eller trädgårdstidningar men nog borde det snart vara dags för det nu när pensionärerna bara blir fler och fler, har kvar sina intressen och lever längre. Tips och idéer jag gärna skulle läsa om.

Varning för långt inlägg!

Här försöker jag minimera genom att gräva bort växter men skulle vilja ändra så mycket mer men jag vet inte vare sig hur jag skall göra, var jag skall börja eller om jag egentligen riktigt vill. Trots att jag valt att ha färre växter och större partier av en och samma är det svårt att välja bort någon jag är förtjust i, många har ju blommor som är mer än fina. Det behövs bara lite kvällssol 

som lyser upp floxen 

eller de vita storklockorna för att beslutet om bortgrävning skall glömmas bort.

I sommar har rosorna varit, och fortfarande är fast de är nerklippta och ansade, fulla med rosrost och svartfläcksjuka. Det verkar även som om vi fått barkfläcksjuka på några av dem. Austinrosen, 'The Alexandra Rose', hade inte ett enda blad kvar på grenarna utan bara några knoppar i topparna 

och klätterrosen 'New Dawn' har blad som är nästan helt gulprickiga av rosrost så nu är det allt lätt att ställa sig frågorna: - Vill jag ha rosor? Orkar jag med rosor och all deras ohyra?

Buketterna jag kan plocka i juni och början på juli, är kanske svar nog, dessutom kom jag ju hem med ytterligare en i söndags efter växtmarknaden i Lilla Edet. En som jag ännu inte hittat någon plats för, men fin är den och minimera kan jag göra senare i höst eller till våren -;)

På landet har vi varit lite mer förståndiga och försökt tänka på att minska arbetsinsatsen.

Vi har tagit bort mycket gräs, 

grusat,stenlagt,tagit fram berget,

låtit vilda växter ta plats och de få perenner vi har växa ihop för att hindra fröogräset att gro.

Vissa växter tar för sig på andras bekostnad men det har vi låtit dem göra. Värstingen är den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera av olika slag, vars blad är stora och har en tendens att lägga sig över både små buskar, julrosor och aklejor. Ibland när lusten och orken finns där drar jag bort massor för att ge ljus åt andra, samtidigt som det är härligt med de blå förgätmigejliknande blommorna i april-maj och slippa det där ogräset senare på säsongen. Flera av dem har också väldigt vackra blad.

Alla dessa funkior i olika storlekar och med vackra blad som vi har i trädgården älskas ibland nästan mer av sniglarna än av mig och bladen ser ut som såll, vill jag ha det så? Nej inte! Är riktigt trött på att jaga sniglar och snäckor så under början av augusti har jag grävt upp några av snigelmagneterna, krukat in dem och istället delat och planterat fler av de funkior som sniglarna inte är lika förtjusta i. 

En sådan är Hosta 'Lakeside Lollipop'. Den har rundade mörkt skogsgröna blad och vita blommor. De inkrukade funkiorna får stå i kallbänken över vintern så vilket öde de får gå tillmötes har jag ännu inte bestämt.

Än så länge kan jag göra det som är roligt och det som behövs när det gäller allt det där med trädgården men dagen jag inte längre orkar och kan närmar sig och vad gör jag då? Tar hjälp till häck och trädklippning så klart men det är allt det där 'finliret' jag gör nästan varje dag som måste minimeras. Kanske ger det sig självt när den dagen kommer, jag tar bort alla krukor, låter trädgården växa igen och tittar bara på sådant som är vackert eller så planerar jag redan nu för det som troligtvis komma skall, men hur skall jag gå tillväga?

När jag för några veckor sedan besökte min 93-åriga mamma på äldreboendet förlorade vi oss i det där med trädgård och växter genom boken Min Trädgård av Gunnar Almquist från 1958, som jag hade med mig. 

En bok hon och pappa planerade trädgården efter när de flyttat in i sitt nybyggda hus. I den fick jag förklaringen till varför pappa tyckte om ölandstok, doftschersmin och äppelträdet Filippa och varför mamma precis som jag alltid varit förtjust i aklejor. 

Mamma, hon gjorde då klart för mig att när hon sålde huset för lite mer än två år sedan lämnade hon även trädgården och saknar den direkt inte men nog hade hon både fått och haft många roliga år med grönsaksland och trädgårdsväxter.

Kanske är det så vi måste lära oss att se det där med odling och trädgård, men visst hade det underlättat med lite fixa lätt tips på vägen, tycker jag, och gärna många riktigt handfasta idéer.

Länkar till TrädgårdsFägring och till Anjas Hill för det var hon som fick in mig på dessa tankar.

Fortsatt fin sommar!

Tokigt och lite underligt? Nej inte, utan helt underbart!

Att man bara kan njuta så av att kratta ett par små gräsmattor, toppdressa och så i lite gräsfrön, sopa gångar och uteplatser och ibland göra en liten tur i trädgården för att se vad som kommit upp ur jorden sedan förra rundan, den som jag gjorde ett par timmar tidigare.

Snödropparna har gjort sitt för den här gången men julrosorna blommar rikligt trots torkan i somras. 

Det är nog belöningen för all den där tiden jag i somras lade ner på att flytta runt vattenspridarna. 

Om jag minns rätt så är det under juli-augusti som julrosorna sätter anlagen för nästa års blomning.

Blåsipporna däremot har inte alls en sådan blomning som förra våren. Har det med torkan att göra, även de fick lite vatten då och då eller beror det på att gödsel saknas? I naturen gissar jag att det är lövtäcket som står för näringstillförseln och här i trädgården tar jag bort den där tjocka lövmattan innan den fått multna ner. I förrgår slängde jag ut chrysan över både sippor, snödroppar och buskarna som sipporna gömmer sig bakom, häcken mot söder. Hoppas den gödslingen ger ett bra resultat.

I går grävde jag bort flera spänner med nunneört, den där småblommiga grålila som sprider sig med blixtens hastighet. Fick nog inte bort alla knölar men den kan i alla fall inte fröså sig. 

Nu låter det kanske som om jag inte tycker om nunneört, men så är det inte. 

Corydalis malkensis är en verklig favorit och den rensar jag aldrig bort

och den här röda är också riktigt fin, inte minst tillsammans med julrosen Helleborus 'Green Corsican' 

och de röda nyskotten från pionen 'Coral Charm'.

Gult är ingen direkt favoritfärg men när tulpanen Tulipa neustruevae slår ut och visar både in och utsida är det något jag lätt glömmer bort. 

Av de tidiga tulpanerna tycker jag mycket om just denna.

Vintern har gått riktigt fort, våren är här igen och nu gäller det att ta vara på dagarna och verkligen njuta av nuet. 

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du om du är intresserad fler trädgårdsbloggar.

Trevlig helg!