Mars och våren hos mig.

Så fort solen, de dagar den visar sig, värmt bort nattfrosten lockar och pockar trädgården på uppmärksamhet. 

Det där nästan ogräslika kaukasiska fetbladet 

är mer än vackert med sitt röda utspring, julrosor, krokus och snödroppar står i full blom, en och annan blåsippsknopp har börjat visa färg, 

den ungerska har redan utslagna blommor och glädjen och trädgårdslusten infinner sig så fort jag öppnar ytterdörren. 

Då är det så mycket jag vill göra att jag ibland känner mig som en yr, villrådig och smått halt höna som inte riktigt vet i vilket hörn av trädgården jag skall börja.

Vintern tror jag är över för den här gången. Enligt väderprognoserna skall vi nu till helgen ha plusgrader dygnet runt så veckan som snart gått har jag med hjälp av mannen tömt växthuset på prylar och börjat flytta ut växter som vinterförvarats frostfritt i källaren.

Blåregnet är klippt, de nyinköpta snödropparna har fått sin plats i trädgården, 

Galanthus 'Veronica Cross'

auriklerna, de få jag har kvar, har planterats om och hamnat i hyllan

tillsammans med luktvioler. 

Har undvikit att vattna dem med tanke på nattfrosten men snart, snart. Kvar på att göra listan den här veckan står - binda upp klematisen som står vid komposten, men det kan jag ju lika gärna göra i början på nästa.

På grund av barfrosten som under snöfattiga år dykt upp i februari, mars har jag först nu, i förrgår, tagit bort lövtäcket på backtimjan och fjällsippa. 

De senaste åren har jag varit för snabb med det och när väl våren varit här på riktigt har både backtimjanen och fjällsippan varit nästan döda på grund av den där eländiga barfrosten.

I grönsakslandet kommer vitlöken fint, det verkar som om alla klyftorna vi satte sent i höstas grott. I går fördelade jag ut alla höst och vårinsamlade löv som istället för att göra omvägen runt komposten nu hamnade direkt i grönsakslandet.

Oavsett om solen skiner eller inte njuter jag av att bara kunna öppna dörren för att uppleva våren och känner stor tacksamhet över att jag bor i ett land där det inte råder krig.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är Våren hos mig.

Trevlig helg!

April går mot sitt slut.

Julrosor,

nunneört, 

botaniska tulpaner 

och vivor av olika slag fyller rabatterna med överdådig blomning så nog är det vår alltid även om det är en kall sådan.

De flesta av årets frösådder har skolats om och står nu i växthuset och väntar på värmen som skall få dem att växa till lite mer innan de hamnar på sin plats i grönsakslandet. Numera sår jag inga perenner och nästan inget alls inomhus utan alla frösådderna förutom tomater och luktärter hamnar i kallväxthuset där de får gro i egen takt. Luktärter och tomater får gro inne i värmen innan de hamnar i växthuset. Blir det minusgrader ute sätter vi (min man)igång värmefläkten.

Luktärterna har flyttat ut och står nu på avhärdning längs gången till växthuset. Knubbiga plantor som börjat grena sig och som jag vill gräva ner på de tänkta växtplatserna så fort det slutar blåsa och minusgraderna nattetid är ett minne blott. 

Tomatplantorna däremot ser fortfarande både små och taniga ut men kommer bara den där riktiga vårvärmen så växer de sig snabbt stora. De kommer också att hamna i grönsakslandet så fort där är varmt nog för dem. I år har jag sått tomater som skall trivas på friland, vara resistenta mot bladmögel och ser nu fram mot en sommar när tomatplantorna även klarar sig fint utomhus i grönsakslandet någon vecka utan bevattning. Ett litet växthus och att dagligen slippa passa tomatkrukor med vatten är två av anledningarna till att jag valt just 'frilandstomater'.

De jag sått är tomaterna 'Marmande', 'Alaskan Fancy', 'Dina', 'Sibirjak', Black Prince', 'Cheerio' och 'Quadeo'.

Numera förgror jag många blomfröer, ettåringar, men också grönsaker så som olika sorters kål, bönor, sockerärter, rödbetor, mangold, purjolök och sallad. Ännu har jag inte sått vare sig gurka eller squash men snart är det nog dags.

En magnolia, en stjärnmagnolia, har trots kylan slagit ut sina blommor, många av dem har färgats bruna av de där nästan minusgraderna vi haft och fortfarande har varje natt men trots kylan

kan jag plocka små doftande buketter av luktvioler, Viola odorata.

Fortsatt fin vår!

När lusten infaller sig,

trots att det är en kall och ganska så solfattig dag, 

går det bara inte att sluta med trädgårderandet. Det ena ger det andra och hux flux är trädgårdsrabatterna inte bara städade utan också gödslade, de nyinköpta plantorna som skall ersätta julrosorna som frös bort, har intagit sina platser i krukorna och blåsipporna på norrsidan häcken

har rensats från inkräktare så som nunneört, scilla och vårstjärna.

Kluster av frösådda små blåsippsplantor har delats och fått egna platser att växa på. Har under hela vintern samlat på mig äggskal som fått torka innan jag finfördelat dem i matberedaren. Detta 'pulver' har jag använt som både gödsel och jordförbättring  till blåsipporna. Om det egentligen spelar någon verklig roll för växterna vet jag inte men blåsippor växer ju gärna på kalkrik mark.

Luktviolernas knoppar börjar visa färg så några av dem har jag grävt upp och krukat in. Namnen på dem vet jag inte längre men de är fina ändå och doften, den där viktiga doften, finns där trots att de alla numera är namnlösa. Plockade in en liten bukett för ett par dagar sedan och den fyllde nästan hela nedervåningen med sin violdoft.

Snödropparna, de flesta, har numera vissna blommor men Galanthus elwesii var monostichus 'Marjorie Brown' en senblommande form av G. elwesii som funnits med sedan 1958 men återupptäcktes av Ruby Baker 1987, blommar fortfarande och har så vackra blad. Hit kom den 2012. Förra våren blommade lökarna konstigt nog inte alls men i år finns många blommor. Den har ovanligt breda blågrå blad, blommorna är stora och vackert rundade.

Vem var Marjorie Brown? Det var hon som i mars 1987 hade med den här snödroppen, som nu fått hennes namn, i ett blomsterarrangemang på en utställning i Chichester. Ursprungligen lär den komma från ett lökinköp som hennes brorson gjorde 1958 från en holländsk lökfirma.

Håret står på ända och kinderna nästan glöder. En kall, lite solig men ändå lustfylld och rolig vårdag som jag är så glad över!

Fortsatt fin vår, aprilvår, och trevlig helg!

Ett reseminne,

en souvenir, från en snödroppsresa till Storbritannien för några år sedan är den här boken från 1937.

Har inte kommit så långt i den. Engelskan är rena sömnmedlet. Kanske för att jag oftast läser när jag gått och lagt mig. Gertrude Jekyll berättar i början av boken om gamla renässansträdgårdar och Villa d'Este är en av dem. 

Hon trodde (skrev i boken) att renässansträdgårdarna troligen varit som finast när de var mellan femtio och hundra år gamla, möjligen också lite senare när de precis var på gränsen att bli förväxta trots skötsel. Hur stora drömmar eller visioner man än har, om man som vi bara har en liten villaträdgård, går det inte att föreställa sig hur här kommer att se ut om så där 500-600 år. Inte som Villa d'Este i alla fall ;-))

Under kapitlet Colour in the Garden listar hon växter som färgar trädgården från tidig vår och framåt. Naturligtvis fastnade jag för några, flera av hennes förslag hör ju till mina favoriter.

Snödroppar så klart. Kom ihåg skriver Gertrude Jekyll, att snödroppar tycker om att planteras djupt.

Vintergäck, Eranthis hyemalis, vars blommor lyser som små solar tidigt på våren, ja nästan innan vintern försvunnit på riktigt.

Christmas Roses och Lent Helleborus,  Helleborus niger och 

Helleborus x hybridus.

Tibasten, Daphne mezereum, både den rosa och vitblommande, bjuder på tidig blomning och mycket doft.

Violer, Sweet violets, Viola odorata, blommar tidigt, oftast redan i mars och doftar underbart.

Gertrude Jekylls favorit var redan från tidig ålder primroses, jordvivor, Primula vulgaris.

Ytterligare ett minne jag hade med hem från den resan var boken E.A. Bowles & his Garden at Myddelton House 1865-1954 av Mea Allen.

E.A.Bowles, en man som lever vidare i många växtnamn, inte minst snödroppen som jag idag börjat titta efter nu när snön nästan försvunnit. Galanthus plicatus 'E.A. Bowles' planterade jag för andra gången här i trädgården i våras och nu hoppas jag på att inte behöva göra det ytterligare en gång, men det kanske är tredje gången gillt  som gäller.

'Tänk när den här var populär' är veckans tema i TrädgårdsFägring. Växterna är fortfarande populära vårväxter och renässansträdgårdarna är det många, många som besöker men böckerna har säkert haft sin storhetstid och vem vet fortfarande vilka Gertrude Jekyll och E.A. Bowles var, misstänker jag, men jag kan ha fel.

Fortsatt fin vecka!

Alltid i min trädgård

Många växter 

så som t.ex svavelpioner och presidentsippor blommar ofta över så fort man vänder ryggen till 

och en del magnoliablommor fryser bort om bara +/- 0° dyker upp på termometern. Alla underbart vackra så klart men har man som vi en liten, liten, trädgård blir det med åren andra kriterier som gäller, fast när jag tänker efter finns det ändå lite plats över för några av de där kinkiga.

Veckans tema i TrädgårdsFägring den här veckan är Alltid i min trädgård och här kommer nu några av mina numera alltid, men det har tagit många år för mig att inse det.

Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula' ( 2004, Lindhult) 

Ett nu ganska så högt 'litet' träd i vår lilla trädgård, ca 5-6 m. Ett träd som inte gör särskilt mycket väsen av sig under sommarhalvåret för då syns det knappt mot den gröna bakgrunden. Det är först när vintern kommer som det har sin storhetstid, när det mesta i rabatterna vissnat bort, är brungrått eller vitt av snö, tycker jag. Då står det helt plötsligt bara där i trädgården med sina smala, smala, gröna hängande grenar. Så ovanligt och udda att t o m ett par barnbarn på bara ca 10 år undrade vad det var för träd. Dess grenar från början så tunna att de flesta nu när vi inte kan binda upp stammen längre,  finns på norrsidan trädet eftersom vinden oftast kommer från väster där vi bor.  

Viburnum (1985 Henrikssons Ödsmål) Att det är ett kejsarolvon går inte att ta miste på även om vi när de köptes bara fick namnet doftolvon, Viburum. Det blommar på bar kvist, eller nästan i alla fall, från tidig höst, tar en paus om vi får riktig vinter med många minusgrader, men återkommer med blommor när väl vintern är över och våren närmar sig igen. En väldoftande buske eller litet träd med vackra stammar. Ett träd som en gång i tiden bara Kejsaren av Kina fick ha i sin trädgård, om jag minns rätt.

Stewartia pseudocamellia (2006 Nisses Växter) En skenkamelia som hos oss växt dåligt, eller skall jag kalla det långsamt, mer än långsamt trots stoleken från början. Oavsett tillväxten har det börjat få en vacker stam. Här har det trots allt blommat flera gånger. Varför trädet kanske inte vill ta fart här hos oss fick jag tips om för några veckor sedan när en trädgårdsamatörsvän ringde mig och vi började prata trädgård och växter. Att ha trädgårdsvänner att prata erfarenheter och trädgård med ger oftast betydligt mer kunskap än vad man kan tro. När våren är här igen skall jag förse det där tjuriga trädet med massor av vatten redan i april-maj oavsett torka eller inte.

För 40 år sedan ville vi inte alls ha några vintergröna växter i vår trädgård. Granntomternas tallar och tujor avskräckte. 

Som ni kanske har sett på en del foton från trädgården så har vi ändrat uppfattning när det gäller en del vintergrönt och det är jag glad över.

Det kommer också att så länge jag finns med här i trädgården även växa blåsippor, 

luktvioler och snödroppar så klart.

Här började några av snödropparna visa upp sina vita knoppar redan i slutet av december så nu återstår det bara att leva i nuet för att dag för dag se vad som dyker upp både i krukor och rabatter.

I går fick jag hem ett nytt men ändå gammalt exemplar av boken Ett år med min trädgård av Karel Capek. Den tidigare hade började tappa så många blad att den inte längre kändes som någon bok.

Under rubriken Januari står det på sidan 15

" När nu även folk, som detta annars inte alls angår, har så många orsaker att beklaga sig över vädret, hur skall det då inte vara med trädgårdsodlaren! Faller det för lite snö, klagar han med full rätt, att det inte räcker på långt när, faller det mycket snö, yppar han allvarliga farhågor för att det kommer att skada hans barrträd och rhododendron. Finns det ingen snö alls, så jämrar han sig över den ödeläggande barfrosten, blir det tö, svär han över dessa fördömda vindar, som kommer med tövädret och har den skamliga vanan att sprida hans granris och täckhalm över trädgården och kanske till och med  - jäkla blåst - fördärva något litet träd. "

Mitt nästan största intresse här i livet är odling och trädgård. Hur cyklister, golf och fotbollsspelare reagerar på vädret vet jag inte men nog tycker jag det ligger en hel del i Karel Capeks beskrivning av oss 'trädgårdsodlare'. När blir vi egentligen nöjda och njuter av allt det vackra vi har omkring oss?

" Men så är det, oss trädgårdsmän är det ingen som bryr sig om, och ingen frågar oss, hur det borde vara. Därför ser världen ut, som den gör."

Hoppas ni njuter ändå trots att världen ser ut som den gör!

Återigen en violbukett.

Dessa violbuketter av Viola odorata som jag envisats med att visa här på bloggen varje vår i kanske snart 10 år. 

Så länge som luktviolerna blommar står det nästan alltid en sådan på köksbordet. Doft har blivit viktigare och viktigare ju längre jag hållit på med min trädgård och det är få växter, tycker jag, som i det hänseendet kan mäta sig med just luktviolerna. Och det trots lackviolen, liljekonvaljen, de första vitsipporna, gullvivorna, resedan, luktärterna, liljorna, tibasten, kejsarolvonet, akebian och snödropparna, ja listan kan göras riktigt lång när det gäller växter med väldoft och jag tycker om dem alla men just nu är det nästan bara violernas tid när det gäller den där doften enligt mig, men en lackviol står ute på bordet och sprider sin doft gör den ju också.

I går kväll när jag återigen gick där för att plockade en bukett violer dök plötsligt Viola odorata 'Elsie Coombs' upp. Henne har jag inte sett på länge, länge, även om hon hamnade i trädgården för 14 år sedan. Att hålla reda på violernas namn är inte särskilt lätt för de har en tendens att bara försvinna för att sedan helt plötsligt dyka upp på en annan plats i trädgården men 'Elsie Coombs', hon är så speciell att henne kan man inte ta fel på så någon namnskylt behövs inte. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är - och plötsligt såg jag- och detta är mitt bidrag.

Glad Påsk!

Ljuset är på väg tillbaka

och så också min lust till trädgården, i alla fall lite. Flera eftermiddagar veckan som gått har jag tillbringat ute bland våta löv och spanska skogssniglar. Löven som jag krattade in i rabatterna i höstas ligger som en tjock våt filt över lökväxterna som inte orkar tränga igenom den utan lite hjälp från mig. Lövfilten har inte bara gett skydd och värme åt växterna utan under den trivs tyvärr också sniglarna så nu efter veckans stunder i trädgården har jag redan klippt huvudet av massor med 'mördarsniglar' fast vi bara är i januari.

Har tidigare skrivit här på bloggen att jag skall vänta med alla sådder tills slutet av februari, början av mars men i veckan när jag kröp runt i trädgården började jag drömma om jätteverbenor i massor och de skall ju sås tidigt så jag får nog ompröva mitt beslut och snabbt köpa hem fröer.

Om jag i stället för att se framåt vänder och i tankarna ser tillbaka på året som gått

så ser jag

snödroppar tidigt i januari

städning och borttagning av den tjocka lövmattan över blåsippornas knoppar under den lövfällande häcken den 13 februari

och en stor bukett doftande snödroppar den 25 februari.

I mars blommade julrosorna så fint

och tidigt i april

var det blåsippornas tur att vara primadonnor

tillsammans med julrosor,nunneört

och doftande violbuketter. 

I maj var det aklejorna och alliumen som glänste

men då började också trädgårdsväxterna få lite konkurrens från köksträdgården

för tomatplantorna var på plats i grönsakslandet.

Här slutar jag med att se tillbaka och vänder blicken framåt igen fast jag egentligen vet att det är erfarenheten och tillbakablickarna som får mig att se både växterna och trädgården ur ett annat perspektiv. Ett som ibland får mig att tänka om och göra förändringar. Men ganska ofta numera, räcker det med att sticka näsan i en bukett doftande snödroppar.

Länkar till TrädgårdsFägring och temat som den här veckan är Om jag vänder mig om. Men har nu insett att jag kanske var lite sent ute förvhelt plötsligt är temat Den första gång jag såg dig och det stämmer ju lite dåligt, eller hur?   

Trevlig helg!