I väntans tider.

Ja, vad går jag och väntar på en kall februaridag när vinden viner och snön yr runt i trädgården? Snödroppar så klart!

Bortsett från de tidigblommande buskarna kommer snödropparna med årets första blommor. Kanske är det just därför de är så älskade av oss trädgårderare, galantofiler.

En trädgårdsvän hörde av sig för ett tag sedan och undrade om jag vill vara med och beställa snödroppar från Tyskland. Hade egentligen tänkt vänta tills sommaren med att falla för några nya eftersom jag har bäst erfarenhet av lökar i vila men vem kan motstå en lista med så många spännande sorter som den hon skickade? Absolut inte jag och dessutom skulle vi bli två med att dela på fraktkostnaden. Har nu fått besked om att paketet med våra snödroppsinköp är på väg så nog går jag här i väntans tider och det är jag säker på att min trädgårdsvän också gör.
Lökarna i listan hade namn som 'Mother Goose', 'Windturbine' och 'Bitter Lemon' men ibland dök även snödroppar med personnamn upp, t.ex 'Ingrid Bauer'.

Själv tycker jag det är väldigt roligt att ha snödroppar i trädgården som är uppkallade efter personer, även om några av de där lökarna är mer än svårflörtade. Galanthus 'E.A. Bowles' lyckas jag inte med trots flera försök och den lök av Galanthus nivalis 'Margery Fish' som jag för nio år sedan köpte från Matt Bishop har aldrig visat sig efter planteringen. Om någon skulle fråga mig vilken snödroppe jag numera helst skulle vilja få att trivas i trädgården är mitt svar 'Margery Fish'. Varför vet jag egentligen inte men kanske på grund av de två böckerna som står i bokhyllan We made a garden och Cottage garden flowers som jag under en trädgårdsresa, snödroppsresa till UK innan Covid dök upp stötte på i ett antikvariat tillsammans med böckerna 

E.A.Bowles & his Garden at Myddelton House 1865 - 1954 

och My garden in spring.

Redan 1892, 27 år gammal, hade snödroppsintresset vaknat hos Edward Augustus Bowles som levde mellan åren 1865 och 1954 och så småningom blev en av de största galantofilerna. I boken E. A. Bowles & his Garden at Myddelton House 1865 - 1954 dyker många personer, trädgårdsvänner till honom upp. Flera av dem blev eller var riktiga galantofiler.

Människor som genom att ge namn åt snödroppar blivit odödliga. T.ex  James Allan, 

Bertram Anderson, 

Samuel Arnott, James Atkins, Henry Elwes, Mrs Thompson, Neill Fraser, John Gray och Carl Julius Scharlok.  

James Allen 1832 - 1906. En stor galantofil  som tog fram Galanthus 'Merlin' och Galanthus 'Robin Hood'.

Samuel Arnott 1852 - 1930. En galantofil från Skottland. Köpte från eller bytte snödroppslökar med James Allan och E.A Bowles. Från Henry Elwes fick han en frösådd som han förökade och som senare fick hans namn. 

Galanthus 'S. Arnott'.

James Atkins 1802 - 1884. Fick en fin variant av Galantus imperati och gav bort lökar av den till Peter Barr och Canon Ellacombe. James Allen föreslog senare att den skulle heta

Galanthus nivalis 'Atkinsii'. 

Canon Nicholson Ellacombe fick Galanthus 'Atkinsii' och Galanthus 'Scharlockii' från Berlins botaniska trädgård och av båda lämnade han lökar vidare till E. A. Bowels.

Henry Elwes 1846 - 1922 på Colesbourne var vän med E. A. Bowles och lärde sig trädgårdsskötsel av James Atkins. Med hem efter en resa till sydvästra Turkiet 1874 hade han snödroppen som numera heter Galanthus elwesii.

Patrick Neill Fraser 1828 - 1905. God vän med S. Arnott. En variant av Galanthus plicatus som hittades i hans trädgård och skickades till E. A. Bowles fick namnet Galanthus 'Neill Fraser'.

John Gray 1869 - 1951 som bodde på Benhall, var en snödroppsamlande porträttmålare och vän med E. A. Bowles som gav namn åt en snödroppe som hittades i Grays trädgård. Galanthus 'Benhall Beauty'. Bertram Anderson hittade Galanthus 'John Gray' och Galanthus 'Mighty Atom'  i John Grays trädgård efter hans död.

Mrs N.G. Thompson skickade lökar till RHS redan på 1950-talet. Först i slutet av 1990-talet blev den mera känd.

Galanthus 'Mrs Thompson'.

Carl Julius Scharlok 1809 - 1899 upptäckte Galanthus nivalis 'Scharlockii' 1868 i Sobnerheim och skickade lökar till botaniska trädgårdar.

Det finns en, ja kanske flera, 'Scharlockii' med dubbla blommor och den Bowles hade i sin trädgård tyckte han var den fulaste i sin snödroppssamling.

Hans favoritsnödroppe var om jag nu läst rätt, Galanthus 'Straffan' vars historia började 1858. Då fann en trädgårdsmästare på Straffan House en enda lök som hade 2 blomstjälkar bland ett bestånd med Galanthus plicatus. Historien om 'Straffan' är lång och finns att läsa i boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Mycket har hänt och händer i snödroppsvärlden. Massor av nya hybrider dyker upp och fortfarande är det säkert så att inbitna galanthofiler och hybridisör byter lökar, delar nyheter mellan sig och namnger nya lökar efter personer som har eller har haft stor betydelse. T.ex  Galanthus 'John Grimshaw', Galanthus 'Matt Bishop', Galanthus 'Veronica Cross'

Hade tänkt lägga ut detta inlägg på bloggen igår, men så blev det inte. 

Gårdagens citat den 8 februari från boken Till Bokmalin, En sentensalmanacka, är ett ryskt ordspråk. "Älska din granne men sätt upp ett staket."

Dagens citat den 9 februari tycker jag är riktigt beklämmande. "Rikast är den, vars nöjen kostar minst." Av Henry D Thoreau ur Skogsliv vid Walden.

Allt gott och fortsatt fin vinter!

Frösådder i januari.

Här blir det nu för tiden inte många frösådder inomhus. De senaste åren har jag nöjt mig med att bara förvara sådderna av luktärter och tomater inne i värmen och resten, ja inte riktigt alla, har redan i mitten av mars hamnat i kallväxthuset. De mer värmekrävande fröerna har såtts först i slutet av april.

När jag i år fyllde på frölagret av grönsaker föll jag för några chilifröer. Varför vet jag egentligen inte, ett par kick bara och så hade jag beställt 2 olika sorter. Kanske kan priset på köpta plantor ha viss betydelse för nog är de dyra och kanske glädjen över att kunna dela med mig till andra i familjen som också är förtjusta i chili.

För 7 dagar sådde jag Capsicum annuum Buena Mulata och Capsicum baccatum Jamaican Bell. Namnetiketterna stämmer inte, tittar du noga på dem ser det ut som om jag sått snödroppar.

Hade ingen lust att dra fram värmemattan utan satte de små plastklädda krukorna på elementet i vardagsrummet. Har passat på dem varje dag så att de inte torkat ut och idag såg jag de första små groddarna titta upp. Hög tid att leta upp en ledlampa om passar till den vinklingsbara läslampan för växtbelysning har jag bara i det kalla källarrummet, matkällaren, och där trivs nog inte de små chiliplantorna.

Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs Fröer har chili odlats i stora delar av Asien redan för flera tusen år sedan och den kom till Europa från Mellanöstern. Enligt fynd i ett nunnekloster i Lund fanns chili i Sverige på 1200-talet så nog har det tagit tid för oss att både använda och uppskatta den smakrika frukten.

Ju mindre och spetsigare frukter desto hetare brukar de vara fick jag lära mig idag när jag sökte i Handbok för Köksträdgården av Lena Israelsson.

Nu var det längesedan jag citerade ur boken Till Bokmalin, En Sentensalmanacka. Boken utkom första gången 1973

I dag på Götedagen den 27/1 skriver Staffan Lindén "Visst engagerar jag mig i världshändelserna. Jag har ju redan sagt usch flera gånger." 

Allt gott!

PS! Idag den 9 februari har jag 12 riktigt fina chiliplantor. De har uppskattat värmen de fått och fortfarande får från elementet nattetid och extrabelysning av en vanlig ledlampa under dagarna. Tror jag skall göra likadant med tomatfröerna jag tänker så om ett par veckor. 

Dammsuga trädgården i januari?

Ja, varför överhuvudtaget dammsuga i en trädgård?
Här har vi ingen vår på väg, inte så konstigt egentligen för fortfarande är det ju vinter även om det mesta av snön försvunnit. Minusgraderna finns där, inte så många, men vinden är kall.

Stubben efter den turkiska hasseln som togs ner under hösten skulle bort och nu när marken är frusen blev det under veckan som gått ett perfekt tillfälle för maken att ta sig fram med motorsågen i rabatten utan att lämna djupa spår i jorden.

Några spår blev det inte men massor av spån efter sågen. Sågspån som täckte en del av de snödroppar som tittat upp och börjat visa sina vita knoppar. Att ta fram krattan gick inte, då skulle de flesta av knopparna snabbt försvinna. Istället blev det grovdammsugaren från garaget som fick ta hand om spånen. När marken är frusen går det alldeles utmärkt att dammsuga i trädgården. I alla fall om det inte finns någon snö.

Och det går också alldeles utmärkt att ta bort gamla vinterståndare, 

vika in de gamla julrosbladen som skydd över blommor och knoppar 

och lägga ut grenarna från julgranen över de där plantorna jag varit för snabb med att klippa bort bladen från. Om jag förstått rätt kan vi få riktigt många minusgrader framöver.

Allt gott!

Nytt år - nya drömmar och nya önskningar.

Här kändes det tomt när julblommorna gjort sitt så när jag såg det här tipset på Facebook sparade jag de torkade grenarna av ormhasseln som stått inne under julhelgen och plockade fram rester av brodergarner. Valde lingarner men det passar nog med vilket garn som helst.

Visserligen är det tulpaner som gäller i buketterna just nu men de torkade och garnlindade grenarna är riktigt fina de också och inte vissnar de heller.

Oavsett hur gammal jag blir tror jag drömmarna och önskningarna om en ny sommar och ett nytt odlingsår alltid kommer att finns där. I alla fall så länge jag kan så fröerna, skola om dem och har glädjen av att ha en livskamrat som gräver, hackar och krattar för att ge plats åt de där små plantorna som jag dragit upp i ett ouppvärmt växthus.

Årets fröer är inköpta, skall snart ta mig i kragen och så de där chilifröerna jag i ett svagt ögonblick inte visste att jag vare sig ville så eller ha plantor av, utan bara föll för.

Vi har haft riktigt mycket snö nu i januari och hungriga rådjur har lämnat djupa spår. Tur att de inte är lika förtjusta i julrosor och snödroppar som jag.

De senaste dagarna har det regnat mycket och det mesta av snön har försvunnit. I torsdags, trots regnet, tittade solen fram en stund och tittade fram ur snön när jag gjorde min trädgårdsrunda gjorde också 

Galanthus 'Mrs McNamara' 

och Galanthus 'Fieldgate Prelude'. 

Två högväxta snödroppar, elwesii, som blommar tidigt.

Galanthus 'Fieldgate Prelude' är en fröplanta från Galanthus 'Mrs McNamara'.

Snödroppssäsongen har börjat och den kommer att vara länge, mer än 2 månader, för alla har ännu inte visat sig ovan jord.

Nog har vi vinter men våren är på väg!

Allt gott!

Dan före dan hann bli till dan efter dan..

Regnet som mer eller mindre öst ner i veckor, så känns det i alla fall, har upphört, temperaturen sjunkit ner mot nollan och solen tittat fram lite försiktigt. Perfekt väder för en trädgårdsrunda.

Ryckt lite ogräs, klippt bort några fula julrosblad men framför allt bara njutit av tibasten som börjat blomma, svavelpionens röda knoppar, vinterbärets gröna 

och inte minst av alla snödroppsspjut som börjat dyka upp lite varstans i trädgården. 

Några visar redan sina små vita knoppar. 
Den mörka senhösten är förbi för den här gången, ljuset på väg tillbaka och våren ligger framför oss. Men innan dess skall vi så klart fira jul och ha en vinter.
Nu några citat från två böcker: Hela året i min trädgård av Walter Bauer.

"Det är konstigt med en del trädgårdsägare. Så fort blommorna frusit bort, tjälen gått i jorden och redskapen låsts in, vänder de sin trädgård ryggen som om den inte existerade. Väntar på våren då det skall börja spira igen kantänka - och dock: ville de titta lite närmare på sina växter även under den mörka årstiden skulle de upptäcka åtskilligt: fina skiftningar i vinterträdgårdens ansikte, subtila färgnyanser i jord, stenar, mossa, bark, vissna löv, frukter. Träds och buskars arkitektur, som framträder nu sedan bladen fallit. Perenna växter, ännu i döden bevarande något av sin karaktäristiska byggnad."

"Det är ju en konstnärs speciella syn på saken - men även en vanlig dödlig trädgårdsägare borde lite mer än vad som vanligen är fallet lägga märke till vinterträdgårdens skönhet. Men då får han inte sätta putsen främst bland alla trädgårdens arbeten, putsen för dess egen skull. Det finns gott om folk både bland fackmän och amatörer, som inte tål att se ett ogrässtrå, inte en buskes kvist, som vågar växa utanför buskaget på anläggningsritningens utstakade linje eller en vissen växt - bevare oss väl: allt som är visset måste bort. "

Har försökt ta till mig Walter Bauers ord om vinterträdgården och låtit de vissna perennerna stå kvar i rabatterna men nu när snödropparna börjar dyka upp är det snart dags att ta fram sekatören. Bara solen tittar fram börjar det klia i fingrarna.

och En svensk naturdagbok av Lena Larsson

"En gång om året - till jul- tar vi in ett helt träd i stugan: granen. Den pyntas, den står och lyser och glittrar. Somligt pynt har kanske gått i arv - den stjärnan MÅSTE sitta i toppen. Inga traditioner är så envisa som just julens.

Men vart tar julen vägen? Så snabbt är de stampande helgdagarna förbi, grenarna barrar krumma, granen åker ut. "

Maten är klar, bordet dukat och i morgon skall början på julen njutas tillsammans med barn och barnbarn.

Här stod granen i sitt hörn och lyste igår 

när alla snälla barn fick besök av jultomten. 
Visst är underbart kort men granen barrar i alla fall inte och ännu är inte julen slut heller.

En riktigt god fortsättning!

Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Så långt som på bilden ovan, har de inte kommit ännu. Den bilden är från i våras. Men tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Visst är den fin!

Idag när jag träffade på den här julduken av Heidi Lange infann sig måstebehovet, ett behov jag numera egentligen inte har men plötsligt fanns det bara där och duken den fick så klart följa med hem. 

Bara jag tittar på den blir jag glad och skulle så gärna vilja veta mer om mönstret. Väl tvättad, några svaga fläckar har den och lukten av gamla textilier vill jag gärna få bort innan den struken och fint hopvikt hamnar i skåpet tillsammans med de andra tryckta juldukarna.

Den kostade bara lite mer än en trisslott. Någon chans till storvinst finns ju inte men glädjen blir stor när jag väl plockar fram den tillsammans med de andra och njuter en stund innan de återigen förpassas till skåpets mörker.

Heidi Lange var knuten till Gamlestadens mellan åren 1962 och 1964 (65) och designade många fina mönster under den tiden.

Glad och trevlig andra advent!

Snart Advent!

Här har vi haft minusgrader, ingen snö men vacker rimfrost i trädgården på morgnarna innan solen tittat fram men nu är regnet tillbaka.

Sommarhalvåret pendlar vi, min man och jag, mellan sommarhuset där vi har vårt grönsaksland och varma dagar nära till badet och här där vi har vårt hem och vår trädgård.

Under de månaderna dammar vi här hemma bara snabbt av med hartassen och springer mer är fort runt med dammsugaren innan vi återigen drar till landet.

Just därför har november blivit en månad då vi städar lite extra mycket, sanerar efter sommarens nöjen kallar jag det ibland. Nu är snart årets höstsanering över för den här gången och jag har så smått börja plocka fram favoriterna bland både julpynt och jultextilier.

En gång i tiden kom julsakerna fram först dagarna strax innan jul men numera vill jag njuta av dem lite längre, gärna i en månad i alla fall. 

Alltid lika både roligt och spännande med återseendet av de där älskade sakerna som tillbringar den mesta tiden i lådor och skåp. Trätomtarna på bilderna ovan kommer från Träkroken / Guldkroken.

Några av  juldukarna, de få jag numera plockar fram, har hamnat på plats. De andra, de där jag under många år samlat på mig får bli kvar på hyllorna i garderoben.

Trots att jag tycker de är mer än fina och njuter av att se dem tycker jag också att de tar över och inte lämnar plats åt något annat. De är underbara och färgstarka karameller som är sig själva nog men något lugn infinner sig absolut inte när de ligger där på bordet.

Vinterstad av Kajsa Nordström

Förra veckan sprang jag på en julduk som designats av Norah Johansson för Gamlestadens fabriker. Redan under 1930-talet anställdes hon där som textilkonstnär. 

Jag som under många år inte bara samlat på mig tryckta juldukar utan också gamla trätomtar misstänker, egentligen mer än misstänker, att hon fått sin inspiration från de tidiga tomtarna från Träkroken/Guldkroken. Just dessa tomtar är jag väldigt förtjust i. Två av de jag har är märkta 1950. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

Allt gott!