Snön ligger vit och snart är det första advent.

Just nu har även vi här på Västkusten vinter. Solen skiner från en blå himmel några timmar mitt på dagen och får snön att glittra och trädgården med sina vinterståndare att smått se ut som en skulpturpark.

Första december i går och julljusstakar och tomtar har börjat flytta ut från skänkskåpet.

Min mamma, som nu inte längre finns kvar i livet, tappade mot slutet både lust och ork för julpyntandet. När julen närmade sig öppnade hon i stället bara dörrarna till tomteskåpet på vid gavel och sa: - Välkomna ut alla som vill!

Ännu är jag inte där utan gläds över att återigen få plocka fram och njuta av de gamla julsakerna. Inte minst av trätomtarna från Guldkroken (Träkroken). Flera av dem märkta undertill med årtal från 1940-talet. 

Eller de lite luggslitna halmänglarna från Steneby i Dalsland. 

Dessa små änglar, bara ca 5 cm höga, vet jag inget om. Gamla, slitna och helt oemotståndliga, tycker jag.

Trevlig första advent!

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

En trädgårdshelg i november.

Äntligen lite uppehåll i regnandet. Många plusgrader men ingen sol. Trots det ett par fina dagar på landet.

Det mesta i grönsaksväg är skördat, bara några purjolökar,

brysselkål, 

grönkål och svartkål står kvar i odlingsburen. 

Brysselkålen, de få plantorna vi haft och fortfarande har kvar, har gett små huvuden men goda var de, ugnsbakade och förhoppningsvis kommer de att vara så även i fortsättning, för det finns många kvar att skörda.

Gödsel och kompost kom på plats i början av veckan och i går hamnade potatislöken och vitlöken i jorden. 

Fick några potatislökar av en trädgårdsvän för ett par år sedan. Förra hösten planerade jag ut alla lökarna från den sommarens odlande och likadant har jag gjort i år. Ännu har jag inte 'haft råd' att smaka på en enda lök men nästa år kanske?

För att underlätta inför våren, för att då kanske få oss många, många lata dagar, passade vi på att klippa bort en del vissna perenner och rensa ogräs, inte minst jordreva i massor.

Trots ogräsrensning en härlig helg!

Fortsatt fin november!

Snart dags för vitlöksplantering.

Maken kör gödsel och kompost och gräver. Förbereder för vitlöken som snart skall i jorden. Får vi uppehåll i regnandet till helgen blir det plantering.

Själv stickar jag så fort tid finns och just nu när trädgården vilar och jag blundar lite när jag ser dammet som lagt sig finns det tid.

Håller nu på med min första jumper, eller tröja som jag kallar den, då jag inte följt någon stickbeskrivning utan själv räknat ut storlek och passat in mönstret med hjälp av böckerna Egna modeller och fler detaljer av Ulla Engquist och strik Danske Stjernetrøjer av Viviane Hexbro.  

Har visserligen fått repa upp hela bålen en gång för att jag missat centrera mönstret men nu har jag lärt mig det och kommer nog aldrig att göra det felet igen.

Hittills är jag väldigt nöjd med tröjan. Bästa passformen någonsin men ärmarna återstår att sticka. Med Ulla Engquist bok har jag lyckats räkna ut antal ökningar och vilket maskantal jag skall ha när ärmen är färdig. Spännande och väldigt roligt. Stickar med ett 2 trådigt ullgarn som heter Stengrå och är från Ullcentrum på Öland. Använder stickor 2,5.

Tur att trädgården så gott som sover.

Vinter snart men våren ligger ändå redan i startgropen.

I dag lite solsken så vid middagstid tog jag en lov runt huset och trädgården. Passade på att rensa bort vissnade funkiablad både från krukor och rabatter. När minusgraderna väl är här igen kommer de annars att klistra fast de där gula och sladdriga bladen mot jorden och göra de nästan omöjliga att ta bort innan plusgraderna är tillbaka. 

Just funkiornas blad lägger sig som en filt över marken och får vårens lökväxter att huka sig under tyngden och ligga där blekgula och böjda när lövtäcket kan tas bort.

Vet ju att det ännu bara är höst men trots det kunde jag inte låta bli att titta efter både julrosknoppar och gulvita snödroppstippar. Några julrosknoppar såg jag inte men snödroppen Galanthus 'John Gray' har börjat visa sig över marken med små, små gröngulvita spjut.

Snödroppen 'John Gray' brukar vara den första snödroppen som blommar här i trädgården men hur det blir nästa år vet jag inte . Kanske kan den få konkurrens av någon nyinköpt. Den som lever....

Trevlig helg!

Oktober snart slut.

Höstkrokusen och några höstcyklamen blommar 

och det gör fortfarande också den blåblommande klätterstormhatten.

Den där blå, blålila, färgen kontrasterar och förstärker allt brunt, guldgult och orangerött i trädgården just nu. Höstkrokusen både ligger och står som hårt rullade cigarrer i rabatten men när de kommer in i värmen 

slår blommorna snabbt ut och bjuder på sin doft, en doft av honung tycker jag.

Trots lite duggregn njöt jag av färgerna i trädgården i dag när vi plockade undan inför vintern. 

Både prylar och växter som behöver en övervintring med plusgrader fick flytta in och de som bara behöver regnskygg hamnade i växthuset eller under bord ute.

Vet egentligen inte om det beror på ren lathet från min sida eller om det är så att jag uppskattar grönska mer än färgstarka blommor som gör att jag gärna har funkior i mina krukor. Just nu när allt som inte är vinterhärdigt ute måste in är jag glad över att de stora krukorna är planterade med  funkior som jag kan låta stå kvar på sin plats hela vintern och när våren är här igen bara ge lite gödsel. Ibland behöver plantorna delas och då tar jag en uttjänt grensåg, sågar bort ca halva plantan och fyller på med ny jord. Sedan klarar funkian ytterligare 3-4 år i sin kruka utan mer omsorg än lite gödsel på våren.

Har precis haft glädjen över att fått fira min 75:te oktober tillsammans med barn, barnbarn, syskon och goda vänner. Bland vännerna finns M som med gitarr och sånghäften fick oss att sjunga en av mina favoritsånger, Inbjudan till Bohuslän. En visa som lyfter fram vår vackra natur, ger mig gåshud och får mig att minnas, inte minst föräldrar och svärföräldrar.

https://www.youtube.com/watch?v=LbPMc7Z9fiY

https://www.youtube.com/watch?v=xaJcIvXTvnU

Allt gott och fortsatt fin färgsprakande höst!

Pelargonier och lite annat.

Här har jag ännu inte tagit in några växter. Fortfarande, trots några minusgrader nattetid, står både agapanthus, dahlior, 

en fuchsia och 

Pelargonium australe' kvar ute i trädgården, men enbart för att det återigen är plusgrader. 

Kvar ute står också ett par Pelargonium gibbosum x anethifolium men de har tak över huvudet och klarar därför flera minusgrader.

I växthuset har jag inte längre särskilt många växter efter att vårens frösådder planterats ut. Det är bara ett fåtal pelargonier som tillbringat sommarhalvåret där. Tre favoriter där de flesta av plantorna snart skall få vila i mörker i matkällaren under vintermånaderna. Uti fall att de inte överlever där får några småplantor tillbringa vintern lite ljusare, bakom gardinen i badrummet. 

De tre är Pelargonium x ardens, en primärhybrid, en korsning mellan P. lobatum och P. fulgidum med vackra enkla och mörkröda blommor. För säkerhet skull har jag fler krukor med just den pelargonen och alla har piggnat till betydligt under hösten men tyvärr inga fler blommor.

Blommar och doftar gör däremot Pelargonium gibbosum vars gula blommor sprider en doft av banan under kvällen och natten. Den klarar vintern i den mörka matkällaren alldeles utmärkt och det gör också

P. x glaucifolium. En primärhybrid som också har doftande blommor, alltså en korsning mellan P.gibbosum och P.lobatum som är två vilda pelargonarter. 

Skall låta dem alla bli kvar i växthuset så länge vi bara har ett par minusgrader under nätterna och plusgrader på dagarna. Allt för att minska tiden de får tillbringa i mörker så mycket som möjligt.

I lördags, den 7:de oktober, använde jag ordet fundamentalist i mitt inlägg här på bloggen men det ändrade jag snabbt dagen därpå efter att ha sett hur många besökare bloggen haft under natten. Inte minst från Storbritannien, USA och Israel. Fullt förståeligt efter den fruktansvärda händelsen i Israel.

Fred på Jorden, kommer det någonsin att inträffa?

Kan nog inte längre länka till TrädgårdsFägring men vill ändå passa på att tacka både Marika och Ulrika som under två år gett oss nya teman att blogga om. Att få ett tema att tänka till om har jag verkligen uppskattat.

Allt gott och trevlig helg!

En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!

Sommaren är slut,

över för den här gången. 

I alla fall om man läser Kajenns dikt. En dikt som jag haft med på bloggen många gånger men den tål att upprepas, tycker jag.

Lärodikt den första juni

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

Sommardagarna är verkligen slut och hösten har börjat göra sitt intåg. Glasbärsbuskens bär är lilafärgade,  

pärlrönnens blad lyser röda, 

höstcyklamen och tidlösa blommar och blommar gör också

klätterstormhattarna 

och nävan 'Rozanne'. Tittar bara solen fram mellan regnen är det lätt att tro att vi fortfarande har sommar.

I augusti berättade jag här på bloggen om råbockens framfart i vår trädgård.

'I mitten av juli tog råbocken sig en tur här i vår trädgård. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att han skulle feja sina horn på ett 17 år gammalt träd. Ett träd som tillsammans med snödroppsträdet hörde till favoriterna här i trädgården och som jag 2006 köpte av Kenneth Lorenzon under namnet Cornus alternifolia'Variegata'. Har jag tur kommer det att klara sig för bocken fejade inte riktigt runt hela stammen.'

Och i dag kan jag med stor glädje se att Cornus alternifolia 'Variegata' klarat både angrepp av bocken och torkan vi hade under försommaren. Skadorna på stammen har 'vallats över' och är så gott som läkta.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar trevlig helg!

JAS = juli, augusti och september och tid för trädgårdsfix.

I vår lilla trädgård är det mycket som nu behöver ansning, inte minst gräskanterna som fått växa fritt, helt utan klippning i säkert tre månader.  

Häckar skall klippas färdigt, ett träd som dött under torkan i juni skall bort och sågas bort skall nog också ett par andra träd. 

Rönnen på baksidan huset, en fin Sorbus aucuparia 'Fernleaf' som planterades för 17 år sedan har blivit för stor för den här trädgården och det har också Chamaecyparis lawsoniana 'Imbricata Pendula'.Inköpt hos Lindhult 2004. 

Rönnen kan jag nog tänka mig vara utan men cypressen som alltid rufsar runt i håret när jag går under den oavsett årstid och som under vintermånaderna bjuder på grönska när det mesta i växtväg här i trädgården är i vila, vill jag helst inte vara utan. 

Den var den liten, bara ca 40 cm hög när den flyttade in. Vi fick tips om att binda upp toppen på den för att få den att växa på höjden och band upp den gjorde vi = min man, så länge det gick att nå toppen genom att stå på en stege. De senaste åren har den fått klara höjdtillväxten själv men bredden har vi under sensomrarna de senaste åren klippt in. Nu har den blivit både för bred och för fult hög. 

Toppen ser smått besynnerlig ut eftersom alla senare grenar finns på den nordöstra sidan av stammen på grund av de sydvästliga vindarna som oftast blåser här på Västkusten. Jag vill ha trädet kvar i trädgården men minska på höjden. Går det att ta bort toppen = den smått kala övre stammen och minska omfånget? 

Det sistnämnda vet vi är möjligt men går det att kapa toppen utan att trädet dör? Alternativet här är att antingen kapa toppen eller ta bort hela trädet. 

Det samma gäller magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup'. 

Helt plötsligt efter 14 år har den blivit så stor att den inte längre platsar här i trädgården.

Under veckan gjorde vi det som egentligen aldrig skall göras. Sågade av topparna på både magnolian och slöjcypressen och klippte in grenarna. 

Kommer de här två träden att i framtiden se eländiga ut får vi ta bort dem helt, några andra alternativ finns inte. 

Den 19 åriga rönnen sågades bort helt. Det tog i hjärtat innan beslutet fattades men när den väl var borta var det inget jag ångrade. 

Kanske för att både klockbusken Enkianthus campanulatus och Taxus baccata 'Great Column' under åren hunnit växa upp och ge höjd åt rabatten.

 

Nu i början av september är det inte bara buskar, häckar och trädklippning som gäller, det är fortfarande buketternas och plockblommornas tid. Luktärternas plantor har börjat gulna, varför vet jag inte men tröstar mig med att det finns andra sommarblommor i grönsakslandet som bara blommar och blommar.

Har aldrig tidigare odlat så många olika ettåriga blommor som i år. Astrar, ringblommor, luktreseda, olika rosenskäror, jätteeterneller och zinnior så klart. Tycker precis lika mycket om de här färgstarka buketterna jag kan plocka in som jag tycker om det gröna lugnet som finns på en del platser i trädgården just nu. 

Ännu har vi några sommardagar kvar. Hoppas de kommer att bjuda på både solsken och värme. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.