Vårblomningen är efterlängtad och helt underbar

men har man som jag en liten trädgård där allt jag vill ha i växtväg skall få plats i rabatterna kan det ibland bli för mycket. 

Acer palmatum 'Katsura'

Köpt som Trillium cuneatum för 20 år sedan och en lite yngre Epimedium stellatum 

Flera av de tidiga lök och knölväxterna sprider sig mer eller mindre helt ohämmat. Det behövs bar ett fåtal av Vårstjärna Scilla forbesii, Rysk blåstjärna Scilla siberica vars mörkblå blommor jag handlöst föll för, Vintergäck Eranthis hyemalis och Nunneört som t.ex  Corydalis malkensis för att efter några år ha en tjock matta av gröna blad och massor med frökapslar som  'dränker' rabatterna när blomningen är över.

I dag har jag repat bort så mycket jag kommit åt av de där invasiva, vårens förstlingar jag inte vill vara utan och hoppas på så sätt få dem att hålla sig på mattan, helst göra som jag vill och inte ta över hela trädgården.

En kort tid nu är det Kungsängsliljans tid. Fritillaria meleagris sprider sig snabbt den också men är försiktig i sin framfart. Helt plötsligt bara står den där och blommar för att sedan snabbt vissna, torka bort och försvinna.

Jag brukar samla in frökapslarna och slänga ut dem under träden på landet. En och annan blomma har börjat dyka upp men det är långt kvar till en egen kungsäng.
Det berättas att Olof Rudbeck d.ä. hade med sig liljan hem till Uppsala efter ett besök i Holland 1654. Han odlade den sedan i botaniska trädgården. Med ett lass jord följde sedan lökar med därifrån och till Kungsängen. Där växte den i stor mängd när Linné 1745 skrev om den i sin flora.
Enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar måste Vår Herre varit på extra gott humör när han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackräde.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Påskhelg, grönsaksplantor och potatis.

Kålplantorna i växthuset hade vuxit till sig och blivit riktigt stora. 

Några var omplanterade i 9x9 cm krukor medan kålrabbin stod kvar i sina små. Funderade länge på om jag redan under påskhelgen skulle våga börja sätta ut en del av kålen, sallat, mangold och luktärter.

Grönsakslandet var grävt, lusern inköpt och nedmyllad och några minusgrader syntes inte till i väderprognoserna så under skärtorsdagen när solen sken och det nästan kändes som sommar hamnade luktärter, broccoli, kålrabbi, solrosor och sättlök i jorden. Så här tidigt hade det aldrig tidigare hänt. Hoppades då bara att både minusgrader och sniglar skulle hålla sig borta. För säkerhet skull strödde jag ut ferramol och ny fiberduk var inköpt uti fall att vinter skulle komma på återbesök.

När jag under påskaftonen tittade till plantorna i grönsakslandet såg jag att trots snigelgiftet hade en del av både kål och sallatsplantor skador efter glupska sniglar. 

Då dök svordomar snabbt upp i mina tankar och jag önskade de där sniglarna till ett betydligt varmare klimat än det vi har här just nu.

På grund av regn och riktigt råkallt väder under resten av påskhelgen blev det ingen mer utplantering av vare sig grönsaker eller blommor men fiberduken kom till pass.

Fast det fortfarande bara är april skall palmkål, grönkål, purjolök, purpurkål, sallat, spetskål, och sommarblommorna så som ringblommor, rosenskära och zinnior, ändå om ett par dagar hamna i grönsakslandet. En del av blommorna, så som ringblom och rosenskäror skall få sin plats bland kålen. Har under senare år upplevt att både broccoli, grönkål och palmkål klarat sig riktigt bra från angrepp av fjärilslarver när de stått samplanterade med dessa. Vet att det skall bli ganska kallt i slutet av veckan men då kommer plantorna att få dubbla lager med fiberduk.

I dag, annandag påsk, fick vi återigen hjälp av barn och barnbarn. 

Potatisen är lagd, 

några av de stora stenarna är spräckta 

och barnbarnen är riktigt bra på att sikta och skjuta mitt i prick.

Varför är det så svårt att slänga växter och varför sår jag alltid för många fröer? Vi behöver inte massor av broccoli, här har jag säkert 30 plantor, av palmkålen minst 25, också av grönkål och purpurkål riktigt många. I år skall de alla planteras riktigt tätt och när de vuxit till sig skall jag skörda varannan. Då får vi förhoppningsvis grönsaker att tidigt njuta av och de kvarvarande plats att växa och utvecklas på. 

Tulipa sylvestris, trots gul en helt förtjusande tulpan, har stora knoppar och 

körsbärsträdet har börjat blomma. Precis som tidigare år vill jag kunna sitta där under en solig och ganska vindstilla dag för att bara njuta och sticka såklart. Hoppas värmen kommer tillbaka innan det blommat över.

Fortsatt fin och gärna varmare vår!

Ja, julrosorna blommar riktigt överdådig just nu, i alla fall om jag jämför med de senast 5-6 åren. 

Till och med de där gamla som jag köpte för många, många, år sedan när mamma och pappa var med oss till Staudengärtnerei Peters i Tyskland på julrosutställning och som under de senaste åren knappt kommit med en endaste blomma, verkar fått nytt liv. 

Visst har jag gödslat trädgården under åren som gått men de senaste åren har jag även 'punktgödslat' med guldvatten och det verkar gett resultat.

De mestadels grönvita snödropparna har blommat över och nu har trädgården inte bara tagits över av julrosor utan också blåsippor, 

nunneört i många olika färger, luktvioler och tidigblommande vivor.

När det gäller nunneört känner jag mig lite ambivalent. Älskar den vitblommande Corydalis malkensis. Den kan få breda ut sig hur mycket som helst men den där lilafärgade, smutslila, vill jag helst inte ha i trädgården. Har under åren som gått köpt en del olika nunneörter men ingen av dem har haft lila blommor så det händer att jag undrar varifrån de där lila egentligen kommer.

När det gäller vivorna är jag väldigt förtjust i den här med blå blommor från Kerstin i Uddevalla. Något namn på den har jag inte men vad gör det? Den blå färgen är helt underbar ändå och mer blå i verkligheten än på fotografiet.

Om ett par dagar råder förhoppningsvis ordning här i huset igen efter mer än en månad av kaos och det första jag då skall göra i trädgården är att gräva bort de smutslila och i mitt tycke fula, nunneörterna.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Äntligen en solig och varm vårhelg

nästan helt utan blåst.

Dagar vi återigen njutit av genom att tillbringa dem på landet med träfällning och utomhusfix. 

Av det gamla murkna äppelträdet har det blivit en del ved, uteplatserna är sopade och trädgårdsmöblerna har fått flytta ut 

så nog känns det, trots soldiset, som att våren äntligen är här.

De flesta av snödropparna blommar fortfarande och den där våririsen som de senaste åren då och då fått en skvätt guldvatten har vaknat till liv igen.

De frösådda snödropparna som dykt upp i gräsmattan på landet har studerats riktigt noga. Två av dem som blommar nu har ganska så gula märken på de inre kalkbladen men det har ju många och är inget märkvärdigt, men ändå spännande när de dyker upp just i vår gräsmossmatta.

I tisdags var den där råkalla marskylan äntligen borta och det blev det en finfin trädgårdsdag som bjöd på lite efterlängtat solsken.
Hittills hade jag inte vågat mig på att plantera ut vårens nyinköpta snödroppslökar på grund av minusgraderna vi haft utan de hade fått stå inkrukade under belysning i källaren i väntan på varmare utomhusväder men nu börjat se så ledsna ut att jag trots belysningen upplevde att jag bara måste ge plats åt de där nykomlingarna.
För 25 år sedan hade jag inte en enda snödroppe i trädgården, ingen av de där lökarna jag under åren köpt i plantskolorna hade tagit sig men i dag, men tack vare Anna-Lena från Svanesund, var jag 'tvungen' att gräva bort massor för att kunna ge plats åt de nya. 

En hel spann full med lökar blev det som fick flytta till landet. Lökar som min man med glädje planterade ut och jag fick ner de där 15 nykomlingarna i rabatterna och antecknat i snödroppslistan var i trädgården de planterades. Nu hoppas jag bara att alla de nya kommer att överleva sin första sommar och höst här i trädgården för att nästa vår återigen dyka upp och då gärna med blommor.

Allt gott!

Våren tittade förbi.

Efter två soliga och ganska varma trädgårdsdagar 

då bin och humlor surrade bland krokus och snödroppar för första gången den här våren är Kung Bore på återbesök med regn och råkalla, isande vindar. Vårkrukorna har fått flytta in i växthuset där värmefläkten är igång.

Men jag är glad över de där dagarna då våren tittade förbi. Det är något alldeles särskilt med en solig och lite varm marsdag, tycker jag. Då lyser det vitt av dansande och doftande snödroppar, krokusen står i rabatterna som färgglada bägare, vintergäcken målar marken gul, en och annan iris, som orkat överleva, blommar, 

blåsipporna börjar slå ut sina knoppar och talgoxen är inte tyst en enda minut.

Nu lite snödroppsbilder, för vad vore livet utan dem och alla minnen? ;))

Galanthus 'Hill Poe', en dubbelblommande snödroppe, ett minne från trädgårdsmässan i Älvsjö.

Galanthus 'Midas', kommer i år med första blomman.

Galanthus 'Moses Basket' har jag haft i trädgården sedan 2022 och först i år dyker de där korgformade blommorna upp. En glad överraskning. Trodde länge att jag fått fel lök.

Galanthus 'Primrose Warburg' har efter fem år äntligen tagit fart.

Galanthus 'Rodmarton Regulus' ett reseminne från Rodmarton Manor.

Galanthus 'Veronica Cross', som blommar för första gången, ett minne från den sista snödroppsfestivalen på Gartneriet Spiren.

Galanthus ?? en namnlös som dykt upp och som jag tycker är riktigt 'söt'.

Fortsatt fin och förhoppningsvis varm vår!

I dag har vi firat snödroppen.

"De kommer när vinterjorden är hård och kall, som på en given signal bryter de sig upp ur underjorden, sedan står de trotsigt i kylan och väntar på att värmen skall komma. De spirar när man som mest behöver ett tecken och redan i februari kan den första blomknoppen visa sig ovan jord. Visst är det underbart,..."   av Hannu Sarenström

Varför jag har fastnat för just snödroppar vet jag inte. Kan det vara för att de kommer först av alla växterna i trädgården eller beror det på den där porslinsvita färgen som blommorna har?

Den här vintern fanns snödropparnas gröna små spjut i rabatterna redan veckorna före jul och med dem kom också lite vårlängtan även om vintern då inte ens kommit igång på riktigt.

I dag, en kall, visserligen inga minusgrader, och mulen Snödroppens Dag här på Västkusten blev det ett par roliga timmar i trädgården med intresserade besökare och mycket snödroppsprat, kanske tack vare den lilla snödroppsutställningen, trots att inte en enda snödroppe svävade utan bara hängde där och dinglade med sina hårt knutna knoppar. Om det inte är solsken ute är det först när snödropparna kommer in i värmen som de riktigt slår ut och då först kan man verkligen känna doften.

Tack alla som kom för en trevlig eftermiddag!

Snödroppens Dag.

Tänk att jag lyckats pricka in just den dagen för en snödroppsvandring här i vår lilla trädgård.

När jag för drygt en vecka sedan såg väderutsikterna hade jag funderingar på att ändra dag men när jag sedan fick veta att 1 mars 2025 är Snödroppens Dag för första gången bestämde jag mig för att både besökare, snödroppar och jag själv får stå ut med vädret oavsett om det regnar, snöar eller är solsken.

Trevlig helg!

Heyrick Greatorex,

började redan på 1920-talet korsa en Galanthus plicatus som hade stora gröna märken med en dubbelblommande Galanthus nivalis. 
Först i början av 1930-talet lyckades han få fram fröer från sina korsningar. Av dessa lär bara 9 st tagit sig och 1937 blommade de första två och resten de kommande två-tre åren. Alla blev dubbla. Blommorna var i början ganska små men blev större i storlek efter några år. 
Denna information kommer från boken The Galanthophiles, 160 years of snowdrop devotees av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Nästan alla av de greatorexhybrider jag köpte från England för snart 20 år har börjat blomma här i trädgården och den ena är inte den andra lik om man tittar noga.

Av ren nyfikenhet har jag återigen undersökt om namnen på de där snödropparna verkligen stämmer och det verkar de göra vad jag kan se. Alla är fina, ja vilka snödroppar är inte det, men till mina favoriter hör Cordelia, Hippolyta och Ophelia.

Fortsatt fin vårvinter! 

Stor glädje och lite sorg.

Krokus, 

Galanthus 'Rose-Mary Burnham'

snödroppar 

och vintergäck behöver både ljus och utrymme 

så därför kryper jag fortfarande runt i trädgården och vårstädar när vädret tillåter. 

I torsdags dök, till min stora glädje, en riktigt stor och tjock blåsippsknopp upp när jag klippt bort bladen från Helleborus 'Black Lady'. 

Att jag planterat Hepatica maxima just där hade jag hunnit glömma. En gång tidigare under mitt trädgårdsliv har jag försökt få en sådan blåsippa att trivas i trädgården men misslyckats så därför var glädjen extra stor. Nu har den i stället för julrosblad fått både lite ferramol som skydd mot mördarsniglar och trädgårdssnäckor samt ett lövtäcke ifall minusgraderna blir för många.

Helgen som gick besökte vi trädgårdsfesten i Varberg. Nu var det ganska många år sedan sist men fortfarande lika trevligt. Under kvällens middag blev det mycket prat om snödroppar. Inte så konstigt kanske när hälften av oss som satt runt bordet nästan bara har dessa vårens första budbärare i tankarna den här tiden på året.

Några av snödropparna här i trädgården har sorgligt nog ännu inte visat sig ovan jord. En av dem är 'Modern Art' som jag köpte från Coolplants förra våren och den andra, 'Anglesey Abbey', är en som jag i våras delade. Båda var fortfarande 'in the green' när de planterades.

Den här vintern har jag träffat på en ny plantskola när det gäller snödroppsinköp. Den ligger på Irland och heter Field of Blooms. Om jag förstått rätt skickas lökarna när de börjar vissna, gå ner i vila till en i mitt tycke mycket överkomlig fraktkostnad men hur lökarna ser ut vet jag ännu inte.

Allt gott!