Dammsuga trädgården i januari?

Ja, varför överhuvudtaget dammsuga i en trädgård?
Här har vi ingen vår på väg, inte så konstigt egentligen för fortfarande är det ju vinter även om det mesta av snön försvunnit. Minusgraderna finns där, inte så många, men vinden är kall.

Stubben efter den turkiska hasseln som togs ner under hösten skulle bort och nu när marken är frusen blev det under veckan som gått ett perfekt tillfälle för maken att ta sig fram med motorsågen i rabatten utan att lämna djupa spår i jorden.

Några spår blev det inte men massor av spån efter sågen. Sågspån som täckte en del av de snödroppar som tittat upp och börjat visa sina vita knoppar. Att ta fram krattan gick inte, då skulle de flesta av knopparna snabbt försvinna. Istället blev det grovdammsugaren från garaget som fick ta hand om spånen. När marken är frusen går det alldeles utmärkt att dammsuga i trädgården. I alla fall om det inte finns någon snö.

Och det går också alldeles utmärkt att ta bort gamla vinterståndare, 

vika in de gamla julrosbladen som skydd över blommor och knoppar 

och lägga ut grenarna från julgranen över de där plantorna jag varit för snabb med att klippa bort bladen från. Om jag förstått rätt kan vi få riktigt många minusgrader framöver.

Allt gott!

Trädgården vilar

men kyla och solsken får den ändå att glittra 

och vinterståndarna blir extra fina med lite snö.

Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Trädgården just nu

och tillsammans med mig i väntan på våren.

För lite mer än en vecka sedan kröp jag runt och klippte bort blåsipps och julrosblad för att ge plats åt knopparna som var på väg upp samtidigt som jag tog bort gammalt gult gräs och bruna vinterståndare för att lyfta fram snödropparna. Benen och ryggen krånglar så för att kunna göra det måste jag numera ner på knä eller halvligga på gräsmattan framför rabatten. Efter ett par timmar ser jag från topp till tå ut som en stor lerfigur, men vad gör det?

Strax innan marskylan dök upp här igen med många minusgrader och mycket snö blev jag inbjuden till en snödroppsvandring och fick se riktigt många för mig nya och spännande snödroppar i blom. 

Just nu önskar jag att fler galanthofiler bjöd in till snödroppsvandringar i början av mars men vem vet, kanske kan det bli så i framtiden?

I år har jag lyckats låta bli att ta bort lövtäcket på backtimjanen som växer på muren, eller stenhögen som jag numera kallar den. En kallmur i sprängsten som börjat säcka ihop. Den lever numera farligt för snart kanske den försvinner helt. Måste bara ge ett klartecken till maken.

Nästan varje tidig vår dyker numera den riktiga kylan upp först i slutet av februari eller under första delen av mars. Trots den vetskapen hade jag hoppats på att med hjälp av såpa och ättika i en sprejflaska och högtryckstvätten kunna städa växthuset för att tidigt flytta ut växterna som övervintrat i mörkret i den kalla matkällaren. Men det får vänta ytterligare ett tag.

Nu är vi hemma igen efter en tur till antikmässan i Älvsjö. Första gången jag besökt den mässan och mina förväntningar var stora, för stora förstod jag efter en stund, men så är det kanske när man inte har några tidigare erfarenheter. 

Med hem kom bara några tyger, en vas av Eva Jancke-Björk och ett par oemotståndliga påskkärringar

På hemvägen mötte vi våren, en snöig sådan, på Zetas och med i bagaget därifrån ett par dahliaknölar, något jag aldrig trott jag skulle falla för, men man skall aldrig säga aldrig, eller hur? 

Och med kom också några hyacinter i blekgult och aprikosorange som just nu står i en mörk och kall matkällare, men som snart skall få pryda ett par vårkrukor i trädgården, för nog är vintern borta här på Västkusten och plusgraderna tillbaka? Länkar till TrädgårdsFägring.

Allt Gott!