Tiden går så fort och i morgon är det redan månaden maj.

Lite regn har vi fått men den senaste tiden har vi mest haft underbara vårdagar 

med husmålning

 

och trädgårdsfix. Nästan alltid är det en stor fröjd att ha en trädgård och ett litet växthus. 

I förrgår kväll lade jag lite fiberduk över plantorna och hoppades att det inte skulle bli minusgrader. 

De små rödbetsplantorna är så fina och det är de flesta grönsakerna och sommarblommorna också. Förra säsongen upplevde jag att de förgrodda rödbetorna både gav större och tidigare skörd än de direktsådda som knappt gav någon utdelning alls.

De tidiga vårblommorna har blommat över 

och det har nästan också blåsipporna gjort men mycket står på tur.

Extra glad är jag över alla knoppar jag ser i de små träden, Viburnum plicatum 'Summer Snowflake' ympade på stam, vid entrétrappan. 

Förra våren fanns bara ett par tre blommor i dem men snart kommer de vara överfulla med flata vita blomställningar tack vare förra sommarens gödselvattning. Trots att jag länge varit trädgårdsintresserad är det först de senaste åren jag verkligen förstått hur viktigt det är med gödsel och näring till allt som växer i våra trädgårdar. Återigen frodas pionerna och de där små trilliumplantorna som länge bara stått och stampat kommer helt plötsligt med många nya skott och blomknoppar.

Allt det där som känts som självklart har snabbt förändrats. Livet, det där självklara livet, har ändrats. Så blir det ju såklart när man åldras, men det är säkert många med mig som smått levt i tron att den livssituation man har bara skall fortsätta och vara för evigt för det här livet man har kan ju bara inte ta slut. Inte heller skall man få ont i benen eller mer ont i ryggen. Det är ju helt omöjligt för vem skall då ta hand om trädgården? ;-)

Den här våren har jag krupit runt och smått sett ut som en lergubbe när jag klippt bort fjolårsståndare och rensat ogräs. 

Är väldigt glad över all hjälp vi fått på landet av sönerna och deras familjer, i trädgårdsbyxorna med knäskydd som jag köpte för några år sedan och över att jag fortfarande både kan gå, krypa och ta mig upp för trappan.

Björkarna har slagit ut, gullvivorna blommar och om några dagar, väntar bara på lite mer värme, skall jag sätta mig under det blommande körsbärsträdet på landet 

med en stickning och bara njuta av tillvaron.

Länkar till TrädgårdsFägring,

och önskar Allt Gott och fortsatt trevlig Valborg och 1:a maj.

Snart midvinter och julen står för dörren.

De sista grönsakerna skördades för ett par veckor sedan och smått okunnig som jag är blev förvåningen stor när jag såg att en del av grönkålsplantorna frusit medan andra klarat frosten fint. Dags att inventera frökorgen och både ta reda på vad det var för sorter jag sådde i våras och se vad som skall köpas in i fröväg inför nästa säsong, den som väntar runt hörnet när jul och nyår är över för den här gången.

Här har 'garagetomten' varit i farten. Misstänker att han vet att jag är väldigt förtjust i rostiga saker att ha i trädgården. Tycker de både smyger och smälter in i grönskan utan att vare sig ta för stor 'plats' eller uppmärksamhet från växterna, i alla fall inte under växtsäsongen. Vintertid händer det ibland att jag tycker vi är omgivna av en massa skrot, men vintern är oftast inte särskilt lång här på Västkusten, som tur är.

I början av december stod det där våningsfat i plåt som jag önskat, ett fat att ha ute året runt, för att kunna pynta med säsongens växter, på köksbordet och i morse när jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se fågelbordet jag länge haft på önskelistan. 

Ett plagiat visserligen men det är bara för eget bruk. Det är ganska många år sedan jag såg det där fågelhuset för första gången på nätet och när vi besökte Skåne för ett par, kanske tre år sedan dök det upp i verkligheten. Att det inte blev något köp den gången berodde på att stången inte gick att ta bort från själva huset så det rymdes inte i bilen.

Rött är ingen färg jag väljer att ha på blommor vare sig i trädgården, bortsett från sommartulpanen Tulipa sprengeri, eller på julblommorna inomhus. Gissar att det var därför jag föll för den här amaryllisen, Hippeastrum 'Evergreen'.

Men fler undantag finns. De där gamla röda trääpplena från hemslöjden passar, trots att jag inte gillar rött, helt perfekt att hänga i tallarna som står på trappen.

Nog är det tur att man kan tänka om ibland ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring. 

Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

En skog av pinnar - En knyckt idé.

Tillsammans med goda vänner tillbringade vi under mitten av september en dryg vecka på Gotland, men det vet ni ju egentligen redan. En tur som bjöd på mycket blåst, en dag med regn, en dag med strålande sol, fina cykelturer och tre inspirerande trädgårdsbesök. Två i privatträdgårdar och en i Visbys botaniska trädgård.

Många nya trädgårdsidéer fick vi och idag har vi realiserat en av dem. Knyckt rakt av från Gunilla och Tore Bremers konstnärligt skapade trädgård 

har vi senaste veckan samlat på oss platta stenar som idag fick hål och hamnade på rostiga järnpinnar. 

Nu svävar de där stenarna över skogsaster, flox, stormhatt och silverax.

Så härligt att nya trädgårdsbesök även ger oss som är 70+ både idéer och ny inspiration. Eller hur?

Länge leve livet!