Dan före dan hann bli till dan efter dan..

Regnet som mer eller mindre öst ner i veckor, så känns det i alla fall, har upphört, temperaturen sjunkit ner mot nollan och solen tittat fram lite försiktigt. Perfekt väder för en trädgårdsrunda.

Ryckt lite ogräs, klippt bort några fula julrosblad men framför allt bara njutit av tibasten som börjat blomma, svavelpionens röda knoppar, vinterbärets gröna 

och inte minst av alla snödroppsspjut som börjat dyka upp lite varstans i trädgården. 

Några visar redan sina små vita knoppar. 
Den mörka senhösten är förbi för den här gången, ljuset på väg tillbaka och våren ligger framför oss. Men innan dess skall vi så klart fira jul och ha en vinter.
Nu några citat från två böcker: Hela året i min trädgård av Walter Bauer.

"Det är konstigt med en del trädgårdsägare. Så fort blommorna frusit bort, tjälen gått i jorden och redskapen låsts in, vänder de sin trädgård ryggen som om den inte existerade. Väntar på våren då det skall börja spira igen kantänka - och dock: ville de titta lite närmare på sina växter även under den mörka årstiden skulle de upptäcka åtskilligt: fina skiftningar i vinterträdgårdens ansikte, subtila färgnyanser i jord, stenar, mossa, bark, vissna löv, frukter. Träds och buskars arkitektur, som framträder nu sedan bladen fallit. Perenna växter, ännu i döden bevarande något av sin karaktäristiska byggnad."

"Det är ju en konstnärs speciella syn på saken - men även en vanlig dödlig trädgårdsägare borde lite mer än vad som vanligen är fallet lägga märke till vinterträdgårdens skönhet. Men då får han inte sätta putsen främst bland alla trädgårdens arbeten, putsen för dess egen skull. Det finns gott om folk både bland fackmän och amatörer, som inte tål att se ett ogrässtrå, inte en buskes kvist, som vågar växa utanför buskaget på anläggningsritningens utstakade linje eller en vissen växt - bevare oss väl: allt som är visset måste bort. "

Har försökt ta till mig Walter Bauers ord om vinterträdgården och låtit de vissna perennerna stå kvar i rabatterna men nu när snödropparna börjar dyka upp är det snart dags att ta fram sekatören. Bara solen tittar fram börjar det klia i fingrarna.

och En svensk naturdagbok av Lena Larsson

"En gång om året - till jul- tar vi in ett helt träd i stugan: granen. Den pyntas, den står och lyser och glittrar. Somligt pynt har kanske gått i arv - den stjärnan MÅSTE sitta i toppen. Inga traditioner är så envisa som just julens.

Men vart tar julen vägen? Så snabbt är de stampande helgdagarna förbi, grenarna barrar krumma, granen åker ut. "

Maten är klar, bordet dukat och i morgon skall början på julen njutas tillsammans med barn och barnbarn.

Här stod granen i sitt hörn och lyste igår 

när alla snälla barn fick besök av jultomten. 
Visst är underbart kort men granen barrar i alla fall inte och ännu är inte julen slut heller.

En riktigt god fortsättning!

Visst är den fin!

Idag när jag träffade på den här julduken av Heidi Lange infann sig måstebehovet, ett behov jag numera egentligen inte har men plötsligt fanns det bara där och duken den fick så klart följa med hem. 

Bara jag tittar på den blir jag glad och skulle så gärna vilja veta mer om mönstret. Väl tvättad, några svaga fläckar har den och lukten av gamla textilier vill jag gärna få bort innan den struken och fint hopvikt hamnar i skåpet tillsammans med de andra tryckta juldukarna.

Den kostade bara lite mer än en trisslott. Någon chans till storvinst finns ju inte men glädjen blir stor när jag väl plockar fram den tillsammans med de andra och njuter en stund innan de återigen förpassas till skåpets mörker.

Heidi Lange var knuten till Gamlestadens mellan åren 1962 och 1964 (65) och designade många fina mönster under den tiden.

Glad och trevlig andra advent!

Snart Advent!

Här har vi haft minusgrader, ingen snö men vacker rimfrost i trädgården på morgnarna innan solen tittat fram men nu är regnet tillbaka.

Sommarhalvåret pendlar vi, min man och jag, mellan sommarhuset där vi har vårt grönsaksland och varma dagar nära till badet och här där vi har vårt hem och vår trädgård.

Under de månaderna dammar vi här hemma bara snabbt av med hartassen och springer mer är fort runt med dammsugaren innan vi återigen drar till landet.

Just därför har november blivit en månad då vi städar lite extra mycket, sanerar efter sommarens nöjen kallar jag det ibland. Nu är snart årets höstsanering över för den här gången och jag har så smått börja plocka fram favoriterna bland både julpynt och jultextilier.

En gång i tiden kom julsakerna fram först dagarna strax innan jul men numera vill jag njuta av dem lite längre, gärna i en månad i alla fall. 

Alltid lika både roligt och spännande med återseendet av de där älskade sakerna som tillbringar den mesta tiden i lådor och skåp. Trätomtarna på bilderna ovan kommer från Träkroken / Guldkroken.

Några av  juldukarna, de få jag numera plockar fram, har hamnat på plats. De andra, de där jag under många år samlat på mig får bli kvar på hyllorna i garderoben.

Trots att jag tycker de är mer än fina och njuter av att se dem tycker jag också att de tar över och inte lämnar plats åt något annat. De är underbara och färgstarka karameller som är sig själva nog men något lugn infinner sig absolut inte när de ligger där på bordet.

Vinterstad av Kajsa Nordström

Förra veckan sprang jag på en julduk som designats av Norah Johansson för Gamlestadens fabriker. Redan under 1930-talet anställdes hon där som textilkonstnär. 

Jag som under många år inte bara samlat på mig tryckta juldukar utan också gamla trätomtar misstänker, egentligen mer än misstänker, att hon fått sin inspiration från de tidiga tomtarna från Träkroken/Guldkroken. Just dessa tomtar är jag väldigt förtjust i. Två av de jag har är märkta 1950. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

Allt gott!

Första helgen i november

tillbringades på landet. Fortfarande fanns kål och purjolök att skörda. 

Grönkål och palmkål vet jag sedan tidigare klarar några minusgrader men att det fortfarande fanns bladkål Portuguese Tronchuda och broccoli Calabrais och Piracicaba att skörda

var en överraskning. 

Bladkålen som numera hamnar i pyttipannan blev under sommaren till många kåldolmar och broccolin har gett skördar från juni och tills nu. Båda broccolisorterna är goda och mer än odlingsvärda tycker jag men broccoli Piracicaba är favoriten.

Den helgen hamnade både vitlöken och potatislöken i jorden. Det gjorde också några potatisar. Maken som är nyfiken på hur höstplantering av potatis fungerar grävde ner 3 olika sorter.
Potatislöken, en typ av scharlottenlök, är en gammal kulturarvssort som jag för ganska många år sedan bytte till mig mot snödroppslökar från Anette med Ätliga Trädgården. De första åren hade vi knappt 'råd' att äta av lökarna utan de sparades till utsäde. I söndags planterade jag ut ca 60 lökar, de minsta bland sommarens skörd. De större äter vi av nu. Aldrig tidigare har lökarna blivit så stora som i år. Om det har att göra med att vi tillsammans med hushållskompost, guldvatten och Granngårdens grönsaksgödsel gödslat med lusern i stället för stallgödsel vet jag inte, men det har verkligen växt i grönsakslandet den här säsongen. Kan det bero på att all gödsel varit fri från pyralider?
Precis som när det gäller växter till trädgården, bortsett från snödroppslökar, behöver jag inte en enda sak till och absolut inga julsaker. Trots det är det fortfarande lika roligt att besöka såväl handelsträdgårdar som loppisar, antikaffärer och secondhandbutiker. Under ett besök i en secondhandbutik på Tjörn stötte jag i fredags på 7 rödmålade tomtar från 1940-talet märkta Svensk Slöjd. Tomtar jag inte kunde motstå för jag har ju inga innan ))-;  Vad vore livet utan rödmålade tomtar?

Har länge undrat över märket Svensk Slöjd. Är det en specifik firma eller bara ett märke som sattes på föremål som såldes av olika hemslöjdsaffärer? 

Oavsett vem som sålt dem är föremål märkta Svensk Slöjd alltid väldigt fina tycker jag men nog hade det varit roligt att veta mer om själva märkningen.

Vintern börjar göra sitt intåg och till helgen skall det bli minusgrader, i alla fall nattetid så att önska fortsatt fin höst kan jag inte göra. 

I stället citerar jag Karel Capek och några av hans decembertankar "först nu när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den. Ni förstår till det har han inte haft tid. Vad skall man göra, alltid full sysselsättning; hur skall man då kunna stoppa händerna i fickorna och bara titta på hur det tar sig ut?"

Fortsatt fin november!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Tomtar på loftet, nog har jag det.

I början av veckan öppnade jag julskåpet, lite tidigt kanske, men det är alltid lika roligt att återigen få se vad det är jag under åren som gått fyllt det med.

Den där lusten att leta gamla julsaker försvinner inte fast jag numera inga fler behöver, men vad behöver man egentligen? Här bara villhöver jag och fortfarande är det lika roligt att ha lust och möjlighet att ibland förälska sig och kanske falla. 

Nytillskottet från helgen som gick, en helt oemotståndlig gammal kottetomte med lykta och säck

¨

och en 100 år gammal lika oemotståndlig tomteljusstake som trots brända ljushållare fick följa med hem. 

Stjärngossarna, lucian och tomteflickorna med lyktor är från slutet av 1940-talet men tillverkades in på 1950-talet. Märkta undertill med MA eller NA och ibland Made in Sweden och såldes genom hemslöjdsbutikerna. Har inte lyckats hitta någon information om dem men skulle gärna vilja veta mer.

De gamla lite slitna änglarna på bilden kan komma från grannlandet Danmark och Per Højholm BogenseTrœkonst.

Dessa rödmålade tomtar med ganska så arg blick hör också till julfavoriterna. Gissar att de kom via hemslöjden i slutet av 1940-talet, men vem är tillverkaren?

Nästan alla de charmiga trätomtarna på den här bilden kommer från Träkroken, Guldkroken och tillverkades på 1940-talet. Visst är de fina även om de är ganska så små?

Hör gärna av dig om du vet mer om några av de gamla trätomtar.

Allt gott och fortsatt trevlig helg!

Gamla julgransprydnader och egeninlagd sill

är inte ett absolut måste, men nästan om jag bortser från familjen.

Det är inte bara fröinköpen jag tjuvstartat med nu i december utan också julgranen. 

En ganska glesväxt rödgran som vi hittade på landet friserades med hjälp av sekatör innan den redan i fredags fick flytta in. Inte särskilt vacker i formen men den får duga. Färsk och doftande är den i alla fall. Samma dag passade jag på att klä den.

Samlade under många år på gammalt julgranspynt men nu är det längesedan det blev några nya inköp.

Förvarar mina 'julgranskulor' nerpackade  i gamla plåtburkar med glaslock. Det är lätt att glömma bort vad som finns i burkarna men igenkänningens glädje är stor när jag packar upp dem. Många har blivit favoriter som jag bara måste hänga upp. 

Några är reseminnen så som en cowboy från North Carolina 1991, 

andra är arvegods som nallen från farmor och tomten från svärmor 

men många kommer från loppisar så som den gamle 'granvaktaren' eller auktioner. 

Det är nästan alltid samma julgranspynt som år efter år får pryda granen trots att jag har många att välja på, favoriterna måste ju bara få komma ut och lufta sig.

Är inte särskilt förtjust i 'köpesill' så även när det gäller sillinläggningar har jag favoriter som jag samlat på mig under årens lopp. Dit hör bl.a Hannus tomatsill, lingonsillen med rödlök och kardemumma samt en paprikasill. I år har jag hittat ett nytt recept jag gärna vill prova så paprikasillen har blivit ersatt med en rödvinssill. 

Under ett loppisbesök i november stötte jag på Sanna Töringes bok Vintermat och i den hittade jag för mig många nya spännande recept och ett av dem var just rödvinssill. 

Nu står inläggningarna i kylskåpet och får stå där tills lillejulaftons kväll då vi skall provsmaka.

En riktigt God Jul!