Årets första trädgårderardag och en blommande fuchsia.

I lördags när jag var nere i den mörka matkällaren för att titta till växterna jag försöker övervintra där hade Fuchsia magellanica 'Molinae' en blek, nästan helt färglös, blomma som fick mig att inse att växtbelysning behövs. 

Nu är den beställd och skall dyka upp om ett par, tre dagar. Att det är på tiden tycker nog inte bara fuchsian utan också både agapanthus, pelargoner och murbinka. Just agapanthusen lever farligt, komposten lurar runt hörnet. De har blommat dåligt de senaste åren och krukorna är stora och riktigt tunga. Om den nästan obefintliga blomningen beror på mörk vinterförvaring för dem med vintergröna blad, hård frisering och nedklippning när de återigen flyttats ut i ljuset eller dåligt med näring under växtsäsongen vet jag inte men nu skall de i alla fall snart få en betydligt ljusare vintertillvaro.

Årets första trädgårderardag hade jag också i lördags. Det var visserligen ett par minusgrader ute men solen värmde och smälte bort frosten från både gräs, julrosblad och bruna vinterståndare. 

Ingen dag jag direkt längtat efter men det var ändå härligt att krypa runt en stund på alla fyra för att klippa bort en del av de stora julrosbladen som täckte jorden och ge plats åt snödropparna som är på väg upp. 

Just nu bara 'poppar' de upp ur marken och de första, de allra tidigaste, har snart helt utslagna blommor 

och andra, de som får dubbla blommor har stora bulliga knoppar.

Frusna fingrar visst, men tack vare frosten inga leriga skor, smutsiga knän eller tillplattad jord.

Allt gott!

Redan oktober, september, den första höstmånaden försvann mer än fort.

När timglaset vänder i midsommaren

låt dig inte förbittras.

Tacka för långa ljusa vårmånader

och den sköna försommar.

Vänta sedan in

den glada lekens tid,

då havet är varmt och himlen så ljuvligt blå.

Låt solen följa dig

in i hösten

och då vintern kommer kan du minnas

att du just ställt ifrån dig badskorna.

Det är inte för inte som årets timglas

är fullt av sand.

ur Årets timglas VEM BRYR SIG? mer vet jag inte.

Det gäller att veta var gränsen går. 
En gång i tiden när barnen var små och huset nybyggt hade vi bara en grässlänt som gräns till grannfastigheten för att barnen lätt skulle kunna springa emellan och leka fritt på båda tomterna. 
När den tiden var förbi och grannfastigheten fått nya ägare hittade vi inte gränsmarkeringen i söder så lite mer mark än vad vi egentligen hade rätt till hamnade hos oss när avenbokshäcken planterades.
Nu är den där gränspinnen i söder hittad, gränsen uppmätt och vi förstått att vi inkräktat på grannens tomt i ca 20 år.

Vårt rostiga staket har plockats ner för att flyttas in på vår egen mark 

och de massorna med marktäckare så som hasselört och sockblommor tillsammans med häxalen som maken grävts bort kommer väl till pass på landet. 

Där kommer de att bli helt perfekta att ha istället för allt långt och tufsigt gräs.

Måste erkänna att jag som har förmånen att ha en make som kan fixa det mesta, även om det tar längre tid än pappa en gång påstod, alltså 'betydligt längre än fem minuter', är lyckligt lottad på många sätt. Att bara kunna uttrycka en önskan om något som ett tag senare helt plötsligt går i uppfyllelse..... Så snart är det rostiga staketet på plats igen.

Själv har jag den senaste tiden klippt in både buskar och små träd, för nog har det växt i trädgården den här sommaren. 

Men också rensat ogräs, klämt ihjäl kålfjärilslarver, skördat grönsaker, 

plockat blommor och försökt ta bort all mossa som invaderat rabatterna. Gissar att jag varit både för dålig på att luckra bland växterna och med att ge näring åt dem. Dags för barkmull kanske för att bli av med den där smått förhatliga mossan?

Här står fortfarande både pelargoner och andra frostkänsliga växter kvar ute. Har smått tröttnat på att ha för många krukor som behöver flyttas in för vinterförvaring. Kan just nu inte bestämma mig för vilka som skall hamna på komposten och vilka som skall få en chans att vara med ytterligare ett år. Väntar jag ett tag till kanske frosten fattar beslutet åt mig och jag slipper 'leka Gud'.
Allt gott och fortsatt fin höst!

Semestertider,

inte minst från trädgården som sommartid nästan vill ha evig omsorg.

Ett roligt och skönt avbrott från det jag kallar min hobby, en veckolång tur till Skåne, tillsammans med goda vänner och våra cyklar.

Första cykelturen gick från den gamla charmiga bostaden som vi hyrt utanför Brösarp och till Mandelmanns Trädgårdar. Inget regn den dagen och vägrenarnas växter, särskilt gulmåran, doftade förföriskt där vi cyklade fram.

Mandelmanns Trädgårdar blev en stor estetisk upplevelse både bild och matmässigt. Allt var vackert.

Till sist bara några bilder på det jag fastnade lite extra för under vårt besök.

Fortsatt fin sommar!

Årets första trädgårdsdag

hade jag i går. 

Både det tjocka lövtäcket och julrosbladen behöver bort för att ge plats åt snödropparna som sträcker på sig och börjar visa upp sina knoppar.

Galanthus 'Jaquenetta'

Galanthus 'Hippolyta' bild från förra januari.

Hann inte särskilt långt under de där drygt två timmarna jag var ute men två säckar med en blandning av fjolårslöv och hästgödsel blev det och en med avklippta julrosblad och lite annat i växtväg, så som t.ex vissna irisblad. 

Strandirisens blad är lätta att klippa bort under senhösten men dessa glömdes bort och nu är de sega och betydligt svårare att bli av med.

Under lövmattan hittade jag en hel del snödroppslökar liggande uppe på jorden. En del 'upptryckta' på grund av platsbrist och andra tror jag kan vara självsådda. Skall plantera dem i gräsmattan på landet och hoppas på att jag får se dem blomma.  

Innehållet i säckarna med löv och gödsel hamnade i dag som jordförbättrare i grönsakslandet och de avklippta bladen blev till utfyllnad i det jag kallar 'moraset'.

Vår trädgård är liten och buskar breder ut sig. Eftersom jag tycker om att driva kvistar under vårvintern brukar jag vänta tills den här tiden på året med att klippa bort 'rymmarna', de där grenarna som växt in till grannen. 

I fredags tog jag fram sekatören och sedan dess står de förrymda i vaser på matbordet. Hoppas att både guldazaleans och stjärnmagnolians knoppar orkar slå ut. Visst är kvistarna vackra i knoppstadiet men slår de ut så bjuder blommorna på massor av doft, vårdoft.

Ett extra plus nu i dessa längtans och väntans tider.

Allt gott!

Nu är våren tillbaka

och snödropparna har klarat tillvaron under snön riktigt bra. Några av blåsipporna under häcken mot söder har börjat blomma och det har de tidigblommande vivorna, krokusar och julrosor också gjort och ger klickar av färg bland de grönvita dropparna.

Många av trädgårdens växter och inte minst julrosorna har uppskattat guldvattnet de fick förra säsongen och kommer att bjuda på riktigt många blommor när vi får lite mer värme och knopparna slår ut. Nu har jag återigen börjat vattna med guldvatten. Guldvatten = 1 del urin och ca 10 delar vatten. Vår trädgård är liten så under växtsäsongen hinner vi vattna över hela trädgården ca 4-5 gånger om vi bara är lite uthålliga.

Vårens första nyinköpta vårlökar har flyttat ut och de första sådderna som grott inomhus har hamnat i växthuset. Krukorna som övervintrat i källaren har kommit fram i ljuset. Några av dem har hamnat i växthuset och de andra, mer frosttåliga, står nu under köksfönstret där de får lite skydd från både kyla och regn. Blir det minusgrader får jag täcka dem.

Har hittills mest bara sått trädgårdsfägring i form av plockblommor men igår var det dags för de första grönsaksfröerna. Har av en god vän fått ytterligare brätten som använts till skogsplantor och det var i dem som fröerna hamnade.

I dag har sådderna fått flytta till växthuset och där får de gro i egen takt utan hjälp av inomhustemperaturen. Numera uppskattar jag att slippa ha för många, nästan inga, frösådder inomhus. Blir det minusgrader går värmefläkten igång i kallväxthuset.

Ner i jorden i några krukor och ut i växthuset, kom också de där dahliorna och anemonerna jag föll för när vi besökte Zetas för ett par veckor sedan. Att jag skulle kunna falla för anemoner trodde jag nog men att jag skulle köpa med ett par dahliaknölar fanns inte ens i fantasin. Även om man inte tror på den påverkan som reklamen har hamnar man ändå där bland anemoner, dahlior, zinnior och andra trendiga växter. Som novis är jag väldigt glad över odlingsråden jag fick med mig från Zetas.

Helgen som gick fick den trädgård vi har på landet, ja om man nu kan kalla den en trädgård, en ansiktslyftning. Hela familjen var samlad och alla drog efter bästa förmåga sitt strå till stacken. 

En riktigt rolig dag då rosorna blev klippta, gammalt prydnadsgräs bortklippt, jordrevan fick ganska mycket mothugg och massor av det sly som vuxit upp mellan trädgården, 

grannens stora tomt och havet kunde tas bort tack vare trevliga grannar, starka och uthålliga söner, sonhustrur och våra fina barnbarn som var flitiga med att dra fram det 'fällda' till elden.

Vårtecken är veckans tema i TrädgårdsFägring. Klicka på länken så hittar du fler inlägg på temat.

Allt gott och fortsatt trevlig helg!

Ger trädgården liv,

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Gissar att det finns nästan lika många tankar om detta som det finns trädgårdsägare och att dessa tankar förändras allteftersom både vi och trädgården åldras. Själv har jag med åren blivit mer tillåtande även om jag inte direkt känner någon glädje över allt fröogräs som numera, konstigt nog, bara dyker upp lite varstans, men gullvivorna och

aklejorna från de fröställningar jag missat klippa bort, stenkyndeln, rosenplistern och de låga små gräsliljorna som alla gärna frösår sig mellan stenplattorna, tycker jag nu mjukar upp och ger liv åt den hårda stenen. 

Stenkyndeln frösår sig rikligt men dess aromatiska doft gör att jag låter den göra det. Det räcker att sommartid bara komma när plantorna med benen, när jag går längs gången till växthuset, för att bli smått rusig och lite glad. Den berusar inte bara mig utan också många olika slags insekter, bl.a fjärilar.

När vi blev med trädgård i början av 1980-talet avskydde vi allt vad vintergröna växter hette, bortsett från några fådda rododendron, men numera efter ganska så många år har vi ändrat uppfattning och är väldigt glada i en del av det där som är grönt även vintertid oavsett om det är perenner, buskar eller träd.

Som nybliven trädgårdsägare är det så lätt att bara se de växter som finns att köpa säsongsvis i de stora plantskolorna som t.ex Blomsterlandet eller Plantagen och missar att det finns växter som målar marken med blommor och gröna färger nästan året runt. I alla fall här på Västkusten där vi oftast har snöfattiga vintrar. 

För att lyckas få den trädgård man själv verkligen vill ha tycker jag man skall läsa många olika trädgårdsböcker, skissa och skriva listor över planteringar man vill göra. Strunta i de stora kedjorna som har ett smalt sortiment och gå med i en trädgårdsförening istället. Ofta har de växtmarknader med både spännande och tåliga växter.

Vår trädgård är liten men vi har ändå några fågelholkar och varje år får vi hjälp av småfåglar med bladlössen på både fruktträd och rosor.

På trädgårdsbordet utanför köksfönstret står ett stenfat, egentligen en stenmortel, som jag använder som fågel och insektsbad. Brukar sommartid fylla på vatten när jag vattnar krukorna i trädgården och en riktigt varm dag går det inte många minuter efter att jag gjort det innan jag ser badande och drickande fåglar där.

Min man är flitig med att vintertid mata fåglarna. Jag oroar mig mer över växterna under fågelmataren. Därför matar vi mest med skalade solrosfröer. Trots det har koltrastarna den här vintern t.o.m hackat sönder snödroppslökar som börjat titta upp. Nu står den fågelmataren tom men vi har en utanför köksfönstret och under den växer bara tålig hasselört så där får fåglarna gärna hålla till.

En 'fådd' iris och relativt ny växt i trädgården, som stortrivs. 

Har under åren som gått fallit för alltför många nyheter som bara klarat en vinter eller två här hos oss och smått ratat de där gamla, beprövade och tåliga trädgårdsväxterna. Nog är det spännande med nyheter och roligt att hitta nya favoriter men minst lika roligt när de växter jag redan planterat i trädgården tittar upp med gröna små skott i rabatten eller krukorna när vintern är över och våren är här igen. 

En trädgård som ger liv året runt byggs absolut inte av trender, även om de är spännande och allt eftersom åren gått har jag mer och mer uppskattat att växter får står lite tätt och väva in i varandra, i en inte alltför välstädad trädgård.

En trädgård består inte bara av växter, olika smådjur, fåglar och insekter 

utan också av både belysning 

och 'prylar', trädgårdspynt, som är vackra året runt 

och detsamma gäller de trädgårdskrukorna vi omger oss med.

Detta är bara mina tankar om vad som är vackert och vad som ger din trädgård liv, vet ju bara du.

Allt gott!