Första helgen i november

tillbringades på landet. Fortfarande fanns kål och purjolök att skörda. 

Grönkål och palmkål vet jag sedan tidigare klarar några minusgrader men att det fortfarande fanns bladkål Portuguese Tronchuda och broccoli Calabrais och Piracicaba att skörda

var en överraskning. 

Bladkålen som numera hamnar i pyttipannan blev under sommaren till många kåldolmar och broccolin har gett skördar från juni och tills nu. Båda broccolisorterna är goda och mer än odlingsvärda tycker jag men broccoli Piracicaba är favoriten.

Den helgen hamnade både vitlöken och potatislöken i jorden. Det gjorde också några potatisar. Maken som är nyfiken på hur höstplantering av potatis fungerar grävde ner 3 olika sorter.
Potatislöken, en typ av scharlottenlök, är en gammal kulturarvssort som jag för ganska många år sedan bytte till mig mot snödroppslökar från Anette med Ätliga Trädgården. De första åren hade vi knappt 'råd' att äta av lökarna utan de sparades till utsäde. I söndags planterade jag ut ca 60 lökar, de minsta bland sommarens skörd. De större äter vi av nu. Aldrig tidigare har lökarna blivit så stora som i år. Om det har att göra med att vi tillsammans med hushållskompost, guldvatten och Granngårdens grönsaksgödsel gödslat med lusern i stället för stallgödsel vet jag inte, men det har verkligen växt i grönsakslandet den här säsongen. Kan det bero på att all gödsel varit fri från pyralider?
Precis som när det gäller växter till trädgården, bortsett från snödroppslökar, behöver jag inte en enda sak till och absolut inga julsaker. Trots det är det fortfarande lika roligt att besöka såväl handelsträdgårdar som loppisar, antikaffärer och secondhandbutiker. Under ett besök i en secondhandbutik på Tjörn stötte jag i fredags på 7 rödmålade tomtar från 1940-talet märkta Svensk Slöjd. Tomtar jag inte kunde motstå för jag har ju inga innan ))-;  Vad vore livet utan rödmålade tomtar?

Har länge undrat över märket Svensk Slöjd. Är det en specifik firma eller bara ett märke som sattes på föremål som såldes av olika hemslöjdsaffärer? 

Oavsett vem som sålt dem är föremål märkta Svensk Slöjd alltid väldigt fina tycker jag men nog hade det varit roligt att veta mer om själva märkningen.

Vintern börjar göra sitt intåg och till helgen skall det bli minusgrader, i alla fall nattetid så att önska fortsatt fin höst kan jag inte göra. 

I stället citerar jag Karel Capek och några av hans decembertankar "först nu när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den. Ni förstår till det har han inte haft tid. Vad skall man göra, alltid full sysselsättning; hur skall man då kunna stoppa händerna i fickorna och bara titta på hur det tar sig ut?"

Fortsatt fin november!

Tiden går så fort, redan dags att spara fröer ...

snart är juli månad slut och då har vi bara 39 sommardagar kvar. Att klaga känns lite fel men jag hade gärna haft kvar sommaren ytterligare i många, många dagar.

I våras efter att jag planterat ut de förodlade grönsakerna slängde jag ut alla de där vallmofröerna jag sparat från tidigare år. Många av dem tog sig och dessutom dök det upp massor av självsådda plantor. Det blev lite för mycket av det goda så jag har fått rycka bort många för att ge luft och plats till grönsakerna, men hellre det än att inte ha någon vallmo alls i grönsakslandet.

Pionvallmon breder ut sig och tar snabbt lite för stor plats och det gör kornvallmon också men plantorna har inga djupa rötter utan är lätta att rensa bort även om de blivit stora.

Lite försiktigare i sin framfart är vallmon jag köpte frön till när vi besökte Great Dixter 2018. Namnet på den har jag glömt men den smälter in fint bland grönsakerna med sina smala blomstjälkar. 

Knopparna slår ut de fyra rosa kronbladen tidigt på dagen för att sedan under eftermiddagen tappa dem och bara stå där med sin lilla gröna frökapsel.

Ett reseminne jag är mer än glad i och som jag varje år ser till att samla in fröer från. 

Årets insamling gjorde jag i söndags och nu ligger den på tork och får mig att smått drömma om sommaren som kanske komma skall.

Allt gott och fortsatt finfin sommar!

Redan mitten av maj.

Nästan alla grönsaksplantor är utplanterade. 

Återstår bara frilandsgurka, jättepumpa, prydnadspumpa, squash och tomater. De får vänta i växthuset ytterligare någon vecka eftersom nätterna fortfarande är ganska kalla.

När den där villgöralusten vill mer än vad tiden medger är det så lätt att glömma bort att lyfta blicken, stanna upp och bara njuta av vad dagen just nu bjuder på men det har jag nästan gjort i dag.

Vårt gamla astrakanträd är som vackrast precis nu och i kväll fyllde akebian, 

blåregnet och guldazalean tillsammans med syrenerna

vår lilla trädgård med massor av väldoft.

Blommar för fullt gör magnolian Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'. En storvuxen magnolia med mycket vackra blommor. Ett träd som under de 16 år som vi haft det i trädgården har klippts tillbaka ganska hårt. Alternativet har varit att helt ta bort det. Absolut inget träd för en så liten trädgård som vi har.

Ett träd som däremot är helt perfekt för en liten trädgård är pelarapeln Malus 'Maypole'. Den blommar nu med mörkt rosa blommor och får vackra frukter framåt hösten.

Passar en liten trädgård gör också Malus sargentii 'Tina'. Knopparna som lyser röda innan de slår ut blir så småningom till nästan helt vita blommor. Här klipper jag in den ganska hårt så hur stor den blir när den får större frihet vet jag inte.

Nog är det ändå gudagott att vara. Se iris 

och svavelpionens knopparna svälla och bara bli större och större, aklejorna att börja visa färg 

och alla nyanser på, den smått hatade, brunnävans blommor.

Allt gott och fortsatt finfin försommar!

Påskhelg, grönsaksplantor och potatis.

Kålplantorna i växthuset hade vuxit till sig och blivit riktigt stora. 

Några var omplanterade i 9x9 cm krukor medan kålrabbin stod kvar i sina små. Funderade länge på om jag redan under påskhelgen skulle våga börja sätta ut en del av kålen, sallat, mangold och luktärter.

Grönsakslandet var grävt, lusern inköpt och nedmyllad och några minusgrader syntes inte till i väderprognoserna så under skärtorsdagen när solen sken och det nästan kändes som sommar hamnade luktärter, broccoli, kålrabbi, solrosor och sättlök i jorden. Så här tidigt hade det aldrig tidigare hänt. Hoppades då bara att både minusgrader och sniglar skulle hålla sig borta. För säkerhet skull strödde jag ut ferramol och ny fiberduk var inköpt uti fall att vinter skulle komma på återbesök.

När jag under påskaftonen tittade till plantorna i grönsakslandet såg jag att trots snigelgiftet hade en del av både kål och sallatsplantor skador efter glupska sniglar. 

Då dök svordomar snabbt upp i mina tankar och jag önskade de där sniglarna till ett betydligt varmare klimat än det vi har här just nu.

På grund av regn och riktigt råkallt väder under resten av påskhelgen blev det ingen mer utplantering av vare sig grönsaker eller blommor men fiberduken kom till pass.

Fast det fortfarande bara är april skall palmkål, grönkål, purjolök, purpurkål, sallat, spetskål, och sommarblommorna så som ringblommor, rosenskära och zinnior, ändå om ett par dagar hamna i grönsakslandet. En del av blommorna, så som ringblom och rosenskäror skall få sin plats bland kålen. Har under senare år upplevt att både broccoli, grönkål och palmkål klarat sig riktigt bra från angrepp av fjärilslarver när de stått samplanterade med dessa. Vet att det skall bli ganska kallt i slutet av veckan men då kommer plantorna att få dubbla lager med fiberduk.

I dag, annandag påsk, fick vi återigen hjälp av barn och barnbarn. 

Potatisen är lagd, 

några av de stora stenarna är spräckta 

och barnbarnen är riktigt bra på att sikta och skjuta mitt i prick.

Varför är det så svårt att slänga växter och varför sår jag alltid för många fröer? Vi behöver inte massor av broccoli, här har jag säkert 30 plantor, av palmkålen minst 25, också av grönkål och purpurkål riktigt många. I år skall de alla planteras riktigt tätt och när de vuxit till sig skall jag skörda varannan. Då får vi förhoppningsvis grönsaker att tidigt njuta av och de kvarvarande plats att växa och utvecklas på. 

Tulipa sylvestris, trots gul en helt förtjusande tulpan, har stora knoppar och 

körsbärsträdet har börjat blomma. Precis som tidigare år vill jag kunna sitta där under en solig och ganska vindstilla dag för att bara njuta och sticka såklart. Hoppas värmen kommer tillbaka innan det blommat över.

Fortsatt fin och gärna varmare vår!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Sensommarvärme, cykling och skördetider.

Tillsammans med goda vänner och våra cyklar tillbringade vi augustis sista dagar på en vacker plats i Värmland,

på Kungskvarnen i Borgvik, där vi åt frukost, middag och fick vår nattsömn.

En av dagarna passade vi på att besöka Rackstadmuseet och Sveriges äldsta specialaffär för lokalt konsthantverk som startades i Arvika av Maja Fjaestad, en av medlemmarna i Rackstadgruppen och som sedan 1924 finns kvar i samma lokal. En butik som fortfarande lever upp till namnet hemslöjdsbutik.

Till Rackstadgruppen hörde också Christian Eriksson, han som 1896 byggde sin ateljé Oppstuhage för att ett par år senare flytta till Stockholm och hyra ut den till Maja och Gustaf Fjaestad.

Äppeltider också på Oppstuhage.

Själv är jag väldigt förtjust i de japaninspirerade träsnitten av Maja Fjaestad 

och keramiken med jugendmotiv av Hilma Persson Hjelm och Riborg Böving - Albråten. Två keramiker som också var medlemmar i Rackstadgruppen.

En av dagarna cyklade vi till von Echstedtska gården ca 20 km nordväst om Säffle. 

En vacker gård med anor från 1760-talet där det nu växer många olika äppelträd. Alla med ursprung eller anknytning till Värmland.

På hemvägen besökte vi Dals Rostock, fick kaffe och bulle av en vänlig man och en rundvandring i Bertil Larssons innehållsrika trädgård.

Väl hemma igen fanns mycket att skörda, 

både grönsaker och blommor. 

Lön för mödan, den där roliga som hos mig börjar med frösådder i mitten av mars. 

Jag har njutit av sensommarvärmen och hoppas nu att den inte är slut för den här säsongen.

Allt gott!