Visar inlägg med etikett kärleksört. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärleksört. Visa alla inlägg

fredag 7 januari 2022

Några bilder från året som gått.

Att se tillbaka och ta vara på erfarenheter man under året gjort är så klart bra på alla tänkbara sätt men jag lutar mer åt samma håll som Laila Wikström, konstnären från Södra Sunderbyn, som sedan förra året tyvärr inte längre finns med bland oss. Hon gav både genom bilder och ord uttryck för mycket av det som jag och säkert många med mig tycker är viktigt här i livet.

Har sedan länge dessa två små kort på kylskåpet, ord med tro på framtiden. Nog är det bättre att göra något även om det inte alltid blir som man tänkt och visst skall vi hela tiden ha fickorna fulla med goda frön att strö omkring oss.

Idag fick jag de sista fröerna, de jag beställt från Odla nu och Runåbergs. Nu är det bara att avvakta, njuta av vintern, den vi får, och ta vara på dagarna innan det återigen är dags att fylla såkrukorna med jord.

När jag satt och letade bilder till veckans tema i TrädgårdsFägring dök den här barnramsan upp. Vem som skrivit den vet jag inte.

Januari börjar året


Tulpantider

och vildpelargonerna i sovrumsfönstret började grönska.

februari kommer näst


De första snödropparna dyker upp.

mars, april har knopp i håret


Galanthus 'John Gray' är en av de första snödropparna till att blomma.



maj och juni blommar mest.


Viola odorata, luktviolerna blommar och


tomatplantorna trivs och växer bra i grönsakslandet.


Aklejorna, kompletteringsväxter enligt Georg i Piteå, men inte enligt mig, blommar nu och


luktärterna är på väg upp med många nyskott


och pionerna bjuder nästan in till dans.

Juli, augusti och september härlig sommar är det då,


Kärleksört och en näva.


Blodgräs, lysande rött.


Agapanthus och Linnétagetes.


Blåblommande luktärter med mycket doft. Sådana skall jag, hoppas jag nu, ha många, många, av till sommaren.


En bild från ett av trädgårdsbesöken under vår Gotlandsresa i september. Det med den vackraste grinden jag någonsin sett.





men oktober och november och december är så grå.


Höstkrokus under kopparlönnen.



Den portugisiska kålen, kinkig och svårodlad, men väldigt vacker.


Ginko biloba i höstfärg


och vår julgran 



en av de finaste vi haft och fortfarande har.

Till sist ett härligt citat från Laila Wikström:

"Det inte är någon idé att fjädra upp sig, för man kan ändå inte flyga"

Fortsatt fin vinter!

onsdag 19 augusti 2020

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 


Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!


onsdag 4 september 2019

Fortfarande sommar


i alla fall ytterligare några dagar även om regnet just nu öser ner



och mormors gamla stekgryta från Norrahammars Bruk är så full av vatten att det rinner över.



Floxen jag tänkt gräva bort, 




skogsastern 



och den härligt blå stormhatten blommar så fint. 



Några av rosorna är helt oemotståndliga och liljelökarna jag beställt från Bulbs.se ligger och väntar på att hämtas. 



Larverna i Salix boydii ser mer än spännande ut och nog är det som alltid underbart med trädgård inte minst om man tar en tur till grönsakslandet 



och det behöver inte handla om mer än persilja, den  fina som blommar..
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

söndag 14 juli 2019

Sommar, sommar....


Äntligen sol och värme. Salta bad 


och sköna både dagar och kvällar under körsbärsträdet på landet. 


Där har kålen i grönsakslandet fått skydd av gardinen Lill och morotsflugan har ännu inte hittat dit. 


Rödbetorna är stora nog att gallras, salladen frodig och fin och de första vaxbönorna klara för skörd.
Att bara se det vackra och blunda för all ohyra tränar jag på varje gång jag är hemma i trädgården för att vattna. I år gäller verkligen att ta på sig rätt glasögon för att kunna se positivt på det där med trädgård. 





Njuta av både blommor och doft när det gäller rosorna och strunta i att några av dem tappat så gott som alla blad på grund av svartfläcksjuka och rosrost. Rosenbladstekeln har härjat hårt och det har även klematisbladstekeln gjort. Så fort jag råkar komma när någon av klematisen dröser det ner små gröna larver. Har aldrig tidigare varit med om en sådan stekelinvasion. Hoppas alla småfåglar kan äta upp sig inför hösten och den långa flytten söderut.
Även flera av kärleksörterna vi har i trädgården saknar nästan alla blad och de flesta av dem även sina blomknoppar. Gissar att det är någon fjärilslarv som hållit kalas men vilken vet jag inte.
Nästan till sist ett citat från Karel Capek och boken Ett år med min trädgård.
"Vad är det för en  viktig och okunnig trädgårdskarl, som går förbi det skönaste man kan odla, som nu till exempel den här salladsraden. På denna förebråelse svarar jag, att jag under en av de talrika faserna i mitt liv också härskade över några sängar med morot och kål och sallad och kålrabbi. Jag gjorde det säkert i någon romantisk stämning, jag ville unna mig illusionen av att vara farmare. I sinom  tid visade det sig, att jag dagligen måste sätta i mig hundratjugo rädisor, eftersom ingen annan i familjen ville äta några fler. Veckan därpå drunknade jag i kål, och sedan kom det orgier i kålrabbi, som till och med var träig. Det fanns veckor, då jag tre gånger om dagen var tvungen att äta sallad för att inte behöva kasta bort den. Jag ämnar inte alls fördärva glädjen för grönsaksodlarna, men vad de dragit upp, det må de också äta."




Älskar mitt grönsaksland, äter det jag kan och vill, ger bort ibland och resten kan gärna hamna på komposthögen.
Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön sommar!

fredag 9 november 2018

November är här.


Hela hösten har vi, läs jag, tänkt lägga på ett par lass hästgödsel i rabatterna. Både för att förbättra lerjorden och ge växterna, särskilt de som växer under träd, extra näring. Dit har 'vi' inte kommit ännu men november månad har nästan bara börjat och milt väder skall vi ha ett bra tag till enligt Yr.
Karel Capek har i sin bok Ett år med min trädgård beskrivit hur han upplever detta med att i november förbättra och gödsla jorden.
"Ett lass gödsel är som skönast, när man kommer körande med det en frostklar dag, då det ångar som ett offerbål. Röken stiger mot himmelen, och Han däruppe, som allt förstår, andas in den och säger; Aah det var en fin gödsel!
- Här vore för övrigt ett gynnsamt tillfälle att tala om livets hemlighetsfulla kretsgång; hästen äter sig mätt på havre och sänder den vidare till nejlikor och rosor, som nästa år prisar sin skapare för den med en doft så ljuvlig, att den inte kan beskrivas. Nå, denna ljuvliga doft når trädgårdsodlaren redan i den ångande, halmbemängda gödselhögen. Han andas in med välbehag och sprider omsorgsfullt gudagåvan över trädgården."
"Varför rynkar ni på näsan, mina vänner? Luktar jag inte gott nog åt er?"


Bilden har hunnit bli fem år och mycket har hänt sedan dess men nästa vecka finns förhoppningsvis möjlighet att ta en ny om lusten till att hämta den där gödseln infinner sig och vem vet, kanske blir det en sådan där frostklar dag.

I onsdags, den 7 november, när jag tog dessa foton, lyckades inte solen bryta igenom dimmolnen men vi hade trots det en fin och varma dag. En dag då jag fick plockat undan nästan allt trädgårdspynt, satt de sista krukorna som behöver vinterförvaring i regnskugga under köksfönstret och genom kameralinsen upplevt att det fortfarande finns riktigt mycket både färg och liv i trädgården.
Här kommer många bilder för det är svårt att välja.


Den läckert nästan vinröda kärleksörten har börjat vissna lite.


Rhododendron 'Teddy Bear' och sockblomman Epimedium x cantabrigiense, en korsning mellan E.alpinum och E.pubigerum som upptäcktes 1950 i Cambridge, England. Har haft den sedan 2005 och på senare år har den börjat ta för sig.


Vaxklockan, Kirengeshoma palmata, är nu helsvart men ändå riktigt fin om man tittar noga.


Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' blommar fortfarande.

Salix boydii, med sina nästan guldfärgade blad.


Alltid sist av rosorna med att blomma är 'Schneewittchen' eller 'Iceberg' som den också heter.


Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har lidit av sommarens torka men lite lila bär finns fortfarande att hitta.

Skimmia x confusa 'Kew Green' tillsammans med gräset från Lilian och Gösta som jag tror heter Molinia caerulea 'Variegata'.


Ekianthus campanulatus som nu äntligen insett att den både kan och vill växa hos oss.


Brunnera 'Sea Heart' som efter ett flertal flyttningar tagit fart med växandet och nu verkar trivas men jag tycker det är svårt att få den att passa in bland övriga växter. Kanske får den uppleva ytterligare en flytt när våren kommer.


Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger' är riktigt fin även om den ändrat färg.


Alchemilla mollis, jättedaggkåpa, med årets sista blomstängel. Inget ogräs tycker jag.


Doftolvonet, Viburnum carlesii 'Aurora' har precis, som tidigare milda höstar, börjat blomma.

November, en lugn månad jag tycker om och jag håller med Karel Capek: - Vi växer endast ur en tid och in i nästa och vi måste ha tålamod med livet, ty det är evigt.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vackert i november' och där  hittar du fler bidrag.
Trevlig helg!