I väntans tider.

Ja, vad går jag och väntar på en kall februaridag när vinden viner och snön yr runt i trädgården? Snödroppar så klart!

Bortsett från de tidigblommande buskarna kommer snödropparna med årets första blommor. Kanske är det just därför de är så älskade av oss trädgårderare, galantofiler.

En trädgårdsvän hörde av sig för ett tag sedan och undrade om jag vill vara med och beställa snödroppar från Tyskland. Hade egentligen tänkt vänta tills sommaren med att falla för några nya eftersom jag har bäst erfarenhet av lökar i vila men vem kan motstå en lista med så många spännande sorter som den hon skickade? Absolut inte jag och dessutom skulle vi bli två med att dela på fraktkostnaden. Har nu fått besked om att paketet med våra snödroppsinköp är på väg så nog går jag här i väntans tider och det är jag säker på att min trädgårdsvän också gör.
Lökarna i listan hade namn som 'Mother Goose', 'Windturbine' och 'Bitter Lemon' men ibland dök även snödroppar med personnamn upp, t.ex 'Ingrid Bauer'.

Själv tycker jag det är väldigt roligt att ha snödroppar i trädgården som är uppkallade efter personer, även om några av de där lökarna är mer än svårflörtade. Galanthus 'E.A. Bowles' lyckas jag inte med trots flera försök och den lök av Galanthus nivalis 'Margery Fish' som jag för nio år sedan köpte från Matt Bishop har aldrig visat sig efter planteringen. Om någon skulle fråga mig vilken snödroppe jag numera helst skulle vilja få att trivas i trädgården är mitt svar 'Margery Fish'. Varför vet jag egentligen inte men kanske på grund av de två böckerna som står i bokhyllan We made a garden och Cottage garden flowers som jag under en trädgårdsresa, snödroppsresa till UK innan Covid dök upp stötte på i ett antikvariat tillsammans med böckerna 

E.A.Bowles & his Garden at Myddelton House 1865 - 1954 

och My garden in spring.

Redan 1892, 27 år gammal, hade snödroppsintresset vaknat hos Edward Augustus Bowles som levde mellan åren 1865 och 1954 och så småningom blev en av de största galantofilerna. I boken E. A. Bowles & his Garden at Myddelton House 1865 - 1954 dyker många personer, trädgårdsvänner till honom upp. Flera av dem blev eller var riktiga galantofiler.

Människor som genom att ge namn åt snödroppar blivit odödliga. T.ex  James Allan, 

Bertram Anderson, 

Samuel Arnott, James Atkins, Henry Elwes, Mrs Thompson, Neill Fraser, John Gray och Carl Julius Scharlok.  

James Allen 1832 - 1906. En stor galantofil  som tog fram Galanthus 'Merlin' och Galanthus 'Robin Hood'.

Samuel Arnott 1852 - 1930. En galantofil från Skottland. Köpte från eller bytte snödroppslökar med James Allan och E.A Bowles. Från Henry Elwes fick han en frösådd som han förökade och som senare fick hans namn. 

Galanthus 'S. Arnott'.

James Atkins 1802 - 1884. Fick en fin variant av Galantus imperati och gav bort lökar av den till Peter Barr och Canon Ellacombe. James Allen föreslog senare att den skulle heta

Galanthus nivalis 'Atkinsii'. 

Canon Nicholson Ellacombe fick Galanthus 'Atkinsii' och Galanthus 'Scharlockii' från Berlins botaniska trädgård och av båda lämnade han lökar vidare till E. A. Bowels.

Henry Elwes 1846 - 1922 på Colesbourne var vän med E. A. Bowles och lärde sig trädgårdsskötsel av James Atkins. Med hem efter en resa till sydvästra Turkiet 1874 hade han snödroppen som numera heter Galanthus elwesii.

Patrick Neill Fraser 1828 - 1905. God vän med S. Arnott. En variant av Galanthus plicatus som hittades i hans trädgård och skickades till E. A. Bowles fick namnet Galanthus 'Neill Fraser'.

John Gray 1869 - 1951 som bodde på Benhall, var en snödroppsamlande porträttmålare och vän med E. A. Bowles som gav namn åt en snödroppe som hittades i Grays trädgård. Galanthus 'Benhall Beauty'. Bertram Anderson hittade Galanthus 'John Gray' och Galanthus 'Mighty Atom'  i John Grays trädgård efter hans död.

Mrs N.G. Thompson skickade lökar till RHS redan på 1950-talet. Först i slutet av 1990-talet blev den mera känd.

Galanthus 'Mrs Thompson'.

Carl Julius Scharlok 1809 - 1899 upptäckte Galanthus nivalis 'Scharlockii' 1868 i Sobnerheim och skickade lökar till botaniska trädgårdar.

Det finns en, ja kanske flera, 'Scharlockii' med dubbla blommor och den Bowles hade i sin trädgård tyckte han var den fulaste i sin snödroppssamling.

Hans favoritsnödroppe var om jag nu läst rätt, Galanthus 'Straffan' vars historia började 1858. Då fann en trädgårdsmästare på Straffan House en enda lök som hade 2 blomstjälkar bland ett bestånd med Galanthus plicatus. Historien om 'Straffan' är lång och finns att läsa i boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Mycket har hänt och händer i snödroppsvärlden. Massor av nya hybrider dyker upp och fortfarande är det säkert så att inbitna galanthofiler och hybridisör byter lökar, delar nyheter mellan sig och namnger nya lökar efter personer som har eller har haft stor betydelse. T.ex  Galanthus 'John Grimshaw', Galanthus 'Matt Bishop', Galanthus 'Veronica Cross'

Hade tänkt lägga ut detta inlägg på bloggen igår, men så blev det inte. 

Gårdagens citat den 8 februari från boken Till Bokmalin, En sentensalmanacka, är ett ryskt ordspråk. "Älska din granne men sätt upp ett staket."

Dagens citat den 9 februari tycker jag är riktigt beklämmande. "Rikast är den, vars nöjen kostar minst." Av Henry D Thoreau ur Skogsliv vid Walden.

Allt gott och fortsatt fin vinter!

Nytt år - nya drömmar och nya önskningar.

Här kändes det tomt när julblommorna gjort sitt så när jag såg det här tipset på Facebook sparade jag de torkade grenarna av ormhasseln som stått inne under julhelgen och plockade fram rester av brodergarner. Valde lingarner men det passar nog med vilket garn som helst.

Visserligen är det tulpaner som gäller i buketterna just nu men de torkade och garnlindade grenarna är riktigt fina de också och inte vissnar de heller.

Oavsett hur gammal jag blir tror jag drömmarna och önskningarna om en ny sommar och ett nytt odlingsår alltid kommer att finns där. I alla fall så länge jag kan så fröerna, skola om dem och har glädjen av att ha en livskamrat som gräver, hackar och krattar för att ge plats åt de där små plantorna som jag dragit upp i ett ouppvärmt växthus.

Årets fröer är inköpta, skall snart ta mig i kragen och så de där chilifröerna jag i ett svagt ögonblick inte visste att jag vare sig ville så eller ha plantor av, utan bara föll för.

Vi har haft riktigt mycket snö nu i januari och hungriga rådjur har lämnat djupa spår. Tur att de inte är lika förtjusta i julrosor och snödroppar som jag.

De senaste dagarna har det regnat mycket och det mesta av snön har försvunnit. I torsdags, trots regnet, tittade solen fram en stund och tittade fram ur snön när jag gjorde min trädgårdsrunda gjorde också 

Galanthus 'Mrs McNamara' 

och Galanthus 'Fieldgate Prelude'. 

Två högväxta snödroppar, elwesii, som blommar tidigt.

Galanthus 'Fieldgate Prelude' är en fröplanta från Galanthus 'Mrs McNamara'.

Snödroppssäsongen har börjat och den kommer att vara länge, mer än 2 månader, för alla har ännu inte visat sig ovan jord.

Nog har vi vinter men våren är på väg!

Allt gott!

Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Så långt som på bilden ovan, har de inte kommit ännu. Den bilden är från i våras. Men tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Äntligen en solig och varm vårhelg

nästan helt utan blåst.

Dagar vi återigen njutit av genom att tillbringa dem på landet med träfällning och utomhusfix. 

Av det gamla murkna äppelträdet har det blivit en del ved, uteplatserna är sopade och trädgårdsmöblerna har fått flytta ut 

så nog känns det, trots soldiset, som att våren äntligen är här.

De flesta av snödropparna blommar fortfarande och den där våririsen som de senaste åren då och då fått en skvätt guldvatten har vaknat till liv igen.

De frösådda snödropparna som dykt upp i gräsmattan på landet har studerats riktigt noga. Två av dem som blommar nu har ganska så gula märken på de inre kalkbladen men det har ju många och är inget märkvärdigt, men ändå spännande när de dyker upp just i vår gräsmossmatta.

I tisdags var den där råkalla marskylan äntligen borta och det blev det en finfin trädgårdsdag som bjöd på lite efterlängtat solsken.
Hittills hade jag inte vågat mig på att plantera ut vårens nyinköpta snödroppslökar på grund av minusgraderna vi haft utan de hade fått stå inkrukade under belysning i källaren i väntan på varmare utomhusväder men nu börjat se så ledsna ut att jag trots belysningen upplevde att jag bara måste ge plats åt de där nykomlingarna.
För 25 år sedan hade jag inte en enda snödroppe i trädgården, ingen av de där lökarna jag under åren köpt i plantskolorna hade tagit sig men i dag, men tack vare Anna-Lena från Svanesund, var jag 'tvungen' att gräva bort massor för att kunna ge plats åt de nya. 

En hel spann full med lökar blev det som fick flytta till landet. Lökar som min man med glädje planterade ut och jag fick ner de där 15 nykomlingarna i rabatterna och antecknat i snödroppslistan var i trädgården de planterades. Nu hoppas jag bara att alla de nya kommer att överleva sin första sommar och höst här i trädgården för att nästa vår återigen dyka upp och då gärna med blommor.

Allt gott!

Våren tittade förbi.

Efter två soliga och ganska varma trädgårdsdagar 

då bin och humlor surrade bland krokus och snödroppar för första gången den här våren är Kung Bore på återbesök med regn och råkalla, isande vindar. Vårkrukorna har fått flytta in i växthuset där värmefläkten är igång.

Men jag är glad över de där dagarna då våren tittade förbi. Det är något alldeles särskilt med en solig och lite varm marsdag, tycker jag. Då lyser det vitt av dansande och doftande snödroppar, krokusen står i rabatterna som färgglada bägare, vintergäcken målar marken gul, en och annan iris, som orkat överleva, blommar, 

blåsipporna börjar slå ut sina knoppar och talgoxen är inte tyst en enda minut.

Nu lite snödroppsbilder, för vad vore livet utan dem och alla minnen? ;))

Galanthus 'Hill Poe', en dubbelblommande snödroppe, ett minne från trädgårdsmässan i Älvsjö.

Galanthus 'Midas', kommer i år med första blomman.

Galanthus 'Moses Basket' har jag haft i trädgården sedan 2022 och först i år dyker de där korgformade blommorna upp. En glad överraskning. Trodde länge att jag fått fel lök.

Galanthus 'Primrose Warburg' har efter fem år äntligen tagit fart.

Galanthus 'Rodmarton Regulus' ett reseminne från Rodmarton Manor.

Galanthus 'Veronica Cross', som blommar för första gången, ett minne från den sista snödroppsfestivalen på Gartneriet Spiren.

Galanthus ?? en namnlös som dykt upp och som jag tycker är riktigt 'söt'.

Fortsatt fin och förhoppningsvis varm vår!

I dag har vi firat snödroppen.

"De kommer när vinterjorden är hård och kall, som på en given signal bryter de sig upp ur underjorden, sedan står de trotsigt i kylan och väntar på att värmen skall komma. De spirar när man som mest behöver ett tecken och redan i februari kan den första blomknoppen visa sig ovan jord. Visst är det underbart,..."   av Hannu Sarenström

Varför jag har fastnat för just snödroppar vet jag inte. Kan det vara för att de kommer först av alla växterna i trädgården eller beror det på den där porslinsvita färgen som blommorna har?

Den här vintern fanns snödropparnas gröna små spjut i rabatterna redan veckorna före jul och med dem kom också lite vårlängtan även om vintern då inte ens kommit igång på riktigt.

I dag, en kall, visserligen inga minusgrader, och mulen Snödroppens Dag här på Västkusten blev det ett par roliga timmar i trädgården med intresserade besökare och mycket snödroppsprat, kanske tack vare den lilla snödroppsutställningen, trots att inte en enda snödroppe svävade utan bara hängde där och dinglade med sina hårt knutna knoppar. Om det inte är solsken ute är det först när snödropparna kommer in i värmen som de riktigt slår ut och då först kan man verkligen känna doften.

Tack alla som kom för en trevlig eftermiddag!

Snödroppens Dag.

Tänk att jag lyckats pricka in just den dagen för en snödroppsvandring här i vår lilla trädgård.

När jag för drygt en vecka sedan såg väderutsikterna hade jag funderingar på att ändra dag men när jag sedan fick veta att 1 mars 2025 är Snödroppens Dag för första gången bestämde jag mig för att både besökare, snödroppar och jag själv får stå ut med vädret oavsett om det regnar, snöar eller är solsken.

Trevlig helg!

Heyrick Greatorex,

började redan på 1920-talet korsa en Galanthus plicatus som hade stora gröna märken med en dubbelblommande Galanthus nivalis. 
Först i början av 1930-talet lyckades han få fram fröer från sina korsningar. Av dessa lär bara 9 st tagit sig och 1937 blommade de första två och resten de kommande två-tre åren. Alla blev dubbla. Blommorna var i början ganska små men blev större i storlek efter några år. 
Denna information kommer från boken The Galanthophiles, 160 years of snowdrop devotees av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Nästan alla av de greatorexhybrider jag köpte från England för snart 20 år har börjat blomma här i trädgården och den ena är inte den andra lik om man tittar noga.

Av ren nyfikenhet har jag återigen undersökt om namnen på de där snödropparna verkligen stämmer och det verkar de göra vad jag kan se. Alla är fina, ja vilka snödroppar är inte det, men till mina favoriter hör Cordelia, Hippolyta och Ophelia.

Fortsatt fin vårvinter!