Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Så långt som på bilden ovan, har de inte kommit ännu. Den bilden är från i våras. Men tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Äntligen en solig och varm vårhelg

nästan helt utan blåst.

Dagar vi återigen njutit av genom att tillbringa dem på landet med träfällning och utomhusfix. 

Av det gamla murkna äppelträdet har det blivit en del ved, uteplatserna är sopade och trädgårdsmöblerna har fått flytta ut 

så nog känns det, trots soldiset, som att våren äntligen är här.

De flesta av snödropparna blommar fortfarande och den där våririsen som de senaste åren då och då fått en skvätt guldvatten har vaknat till liv igen.

De frösådda snödropparna som dykt upp i gräsmattan på landet har studerats riktigt noga. Två av dem som blommar nu har ganska så gula märken på de inre kalkbladen men det har ju många och är inget märkvärdigt, men ändå spännande när de dyker upp just i vår gräsmossmatta.

I tisdags var den där råkalla marskylan äntligen borta och det blev det en finfin trädgårdsdag som bjöd på lite efterlängtat solsken.
Hittills hade jag inte vågat mig på att plantera ut vårens nyinköpta snödroppslökar på grund av minusgraderna vi haft utan de hade fått stå inkrukade under belysning i källaren i väntan på varmare utomhusväder men nu börjat se så ledsna ut att jag trots belysningen upplevde att jag bara måste ge plats åt de där nykomlingarna.
För 25 år sedan hade jag inte en enda snödroppe i trädgården, ingen av de där lökarna jag under åren köpt i plantskolorna hade tagit sig men i dag, men tack vare Anna-Lena från Svanesund, var jag 'tvungen' att gräva bort massor för att kunna ge plats åt de nya. 

En hel spann full med lökar blev det som fick flytta till landet. Lökar som min man med glädje planterade ut och jag fick ner de där 15 nykomlingarna i rabatterna och antecknat i snödroppslistan var i trädgården de planterades. Nu hoppas jag bara att alla de nya kommer att överleva sin första sommar och höst här i trädgården för att nästa vår återigen dyka upp och då gärna med blommor.

Allt gott!

Våren tittade förbi.

Efter två soliga och ganska varma trädgårdsdagar 

då bin och humlor surrade bland krokus och snödroppar för första gången den här våren är Kung Bore på återbesök med regn och råkalla, isande vindar. Vårkrukorna har fått flytta in i växthuset där värmefläkten är igång.

Men jag är glad över de där dagarna då våren tittade förbi. Det är något alldeles särskilt med en solig och lite varm marsdag, tycker jag. Då lyser det vitt av dansande och doftande snödroppar, krokusen står i rabatterna som färgglada bägare, vintergäcken målar marken gul, en och annan iris, som orkat överleva, blommar, 

blåsipporna börjar slå ut sina knoppar och talgoxen är inte tyst en enda minut.

Nu lite snödroppsbilder, för vad vore livet utan dem och alla minnen? ;))

Galanthus 'Hill Poe', en dubbelblommande snödroppe, ett minne från trädgårdsmässan i Älvsjö.

Galanthus 'Midas', kommer i år med första blomman.

Galanthus 'Moses Basket' har jag haft i trädgården sedan 2022 och först i år dyker de där korgformade blommorna upp. En glad överraskning. Trodde länge att jag fått fel lök.

Galanthus 'Primrose Warburg' har efter fem år äntligen tagit fart.

Galanthus 'Rodmarton Regulus' ett reseminne från Rodmarton Manor.

Galanthus 'Veronica Cross', som blommar för första gången, ett minne från den sista snödroppsfestivalen på Gartneriet Spiren.

Galanthus ?? en namnlös som dykt upp och som jag tycker är riktigt 'söt'.

Fortsatt fin och förhoppningsvis varm vår!

I dag har vi firat snödroppen.

"De kommer när vinterjorden är hård och kall, som på en given signal bryter de sig upp ur underjorden, sedan står de trotsigt i kylan och väntar på att värmen skall komma. De spirar när man som mest behöver ett tecken och redan i februari kan den första blomknoppen visa sig ovan jord. Visst är det underbart,..."   av Hannu Sarenström

Varför jag har fastnat för just snödroppar vet jag inte. Kan det vara för att de kommer först av alla växterna i trädgården eller beror det på den där porslinsvita färgen som blommorna har?

Den här vintern fanns snödropparnas gröna små spjut i rabatterna redan veckorna före jul och med dem kom också lite vårlängtan även om vintern då inte ens kommit igång på riktigt.

I dag, en kall, visserligen inga minusgrader, och mulen Snödroppens Dag här på Västkusten blev det ett par roliga timmar i trädgården med intresserade besökare och mycket snödroppsprat, kanske tack vare den lilla snödroppsutställningen, trots att inte en enda snödroppe svävade utan bara hängde där och dinglade med sina hårt knutna knoppar. Om det inte är solsken ute är det först när snödropparna kommer in i värmen som de riktigt slår ut och då först kan man verkligen känna doften.

Tack alla som kom för en trevlig eftermiddag!

Snödroppens Dag.

Tänk att jag lyckats pricka in just den dagen för en snödroppsvandring här i vår lilla trädgård.

När jag för drygt en vecka sedan såg väderutsikterna hade jag funderingar på att ändra dag men när jag sedan fick veta att 1 mars 2025 är Snödroppens Dag för första gången bestämde jag mig för att både besökare, snödroppar och jag själv får stå ut med vädret oavsett om det regnar, snöar eller är solsken.

Trevlig helg!

Heyrick Greatorex,

började redan på 1920-talet korsa en Galanthus plicatus som hade stora gröna märken med en dubbelblommande Galanthus nivalis. 
Först i början av 1930-talet lyckades han få fram fröer från sina korsningar. Av dessa lär bara 9 st tagit sig och 1937 blommade de första två och resten de kommande två-tre åren. Alla blev dubbla. Blommorna var i början ganska små men blev större i storlek efter några år. 
Denna information kommer från boken The Galanthophiles, 160 years of snowdrop devotees av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Nästan alla av de greatorexhybrider jag köpte från England för snart 20 år har börjat blomma här i trädgården och den ena är inte den andra lik om man tittar noga.

Av ren nyfikenhet har jag återigen undersökt om namnen på de där snödropparna verkligen stämmer och det verkar de göra vad jag kan se. Alla är fina, ja vilka snödroppar är inte det, men till mina favoriter hör Cordelia, Hippolyta och Ophelia.

Fortsatt fin vårvinter! 

Årets första trädgårderardag och en blommande fuchsia.

I lördags när jag var nere i den mörka matkällaren för att titta till växterna jag försöker övervintra där hade Fuchsia magellanica 'Molinae' en blek, nästan helt färglös, blomma som fick mig att inse att växtbelysning behövs. 

Nu är den beställd och skall dyka upp om ett par, tre dagar. Att det är på tiden tycker nog inte bara fuchsian utan också både agapanthus, pelargoner och murbinka. Just agapanthusen lever farligt, komposten lurar runt hörnet. De har blommat dåligt de senaste åren och krukorna är stora och riktigt tunga. Om den nästan obefintliga blomningen beror på mörk vinterförvaring för dem med vintergröna blad, hård frisering och nedklippning när de återigen flyttats ut i ljuset eller dåligt med näring under växtsäsongen vet jag inte men nu skall de i alla fall snart få en betydligt ljusare vintertillvaro.

Årets första trädgårderardag hade jag också i lördags. Det var visserligen ett par minusgrader ute men solen värmde och smälte bort frosten från både gräs, julrosblad och bruna vinterståndare. 

Ingen dag jag direkt längtat efter men det var ändå härligt att krypa runt en stund på alla fyra för att klippa bort en del av de stora julrosbladen som täckte jorden och ge plats åt snödropparna som är på väg upp. 

Just nu bara 'poppar' de upp ur marken och de första, de allra tidigaste, har snart helt utslagna blommor 

och andra, de som får dubbla blommor har stora bulliga knoppar.

Frusna fingrar visst, men tack vare frosten inga leriga skor, smutsiga knän eller tillplattad jord.

Allt gott!

Nytt år, nya drömmar,

trädgårdsdrömmar.

Här har snön lagt sig som ett tjockt, mjukt och vitt täcke över trädgården. 

Snödropparna, 

bortsett från de i köksfönstret, som låg i startgroparna för att börja blomma,

ligger just nu begravda under snön men regn är på väg så snart står de nog där igen, med sina gröna blad i stram givakt och med en vit knopp som en spjutspets i toppen. 

När det nu i januari gäller trädgård och trädgårdsdrömmar är det snödroppar det handlar om. Kommer de där lökarna jag köpte från Coolplants tidigt förra våren att ha överlevt? Galanthus 'Orange Star' som är planterad ganska nära Galanthus 'Anglesey Abbey' har dykt upp med några små gröna blad och det har också Galanthus 'Wifi Spinach Cream' som jag planterade framför de vitblommande tibastbuskarna, Daphne mezereum f. alba, men jag måste så klart ge mig till tåls ett bra tag till innan jag får se om det också kommer några blomknoppar. Även om vårdrömmarna mer än lätt tar över tankarna har vi fortfarande en lång vintern framför oss.  

Galanthus 'Trymlet' 

2014 efter en resa till Danmark i februari kom jag hem med en lök av Galanthus 'Modern Art'. När löken väl blommade året därpå stämde inte namnet på den där blomman som dök upp. Inte var det 'Modern Art' inte och året efter dök den inte upp alls. Tyvärr har jag upplevt detta ganska många gånger när jag köpt snödroppslökar 'in the green' på samlarmarknader och om jag nu minns rätt har jag tidigare berättat om just detta. Förra våren, nio år senare, köpte jag återigen Galanthus 'Modern Art'. Två lökar den här gången, från  Coolplants. Dessa har inte visat sig ovan jord ännu men det är ju bara i början av januari så jag får kanske vänta ytterligare några veckor innan de dyker upp. Det gäller att ge sig till tåls, inte tro att vintern redan är förbi utan njuta av snön som lyser upp och får de mörka dagarna att nästan försvinna.

Här har jag återigen fallit för frestelsen. När jag besökte Coolplants hemsida i går kunde jag inte låta bli att 'klicka' hem några nya till trädgården. Och det fast jag föredrar lökar i vila i stället för 'in the green' och egentligen inte behöver några fler snödroppar alls. Men nog är det härligt att ibland falla för frestelser, för vad vore livet utan dem?

God fortsättning på 2025!

Julen får nu samsas med våren.

Bara ett kort tag visserligen för snart förpassas julpynt och tomtar tillbaka till sitt skåp.

Många av snödropparna sticker upp ur jorden.

Galanthus 'Reverend Hailstone', en ganska tidigblommande elwesii från Anglesy Abbey är en av dem som nu 'kommit längst.'

I går tog jag fram spaden, det gäller att passa på innan minusgraderna är här igen, och grävde upp några som planterades i krukor för att kunna njutas även inomhus. Hoppas bara att de orkar slå ut.

Nu står Galanthus 'Magnet' och den felnamnade Galanthus 'Rodmarton Capella' och samsas med halmtomtarna i köksfönstret. För att blomstjälkarna inte skall bli alltför långa och gängliga får krukorna tillbringa den ljusa delen av dagar med plusgrader ute på trappan.

Så här tidigt, eller skall jag kanske skriva sent,  har jag aldrig tidigare lånat in snödroppar från trädgården. Kallar det för lånat för när de blommat över delar jag lökarna och planterar ut dem på en ny plats.

Ljusstaken av Elna Karin Helgesson har en snödroppe som påminner om Galanthus 'Marjorie Brown' en storvuxen form av G. elwesii monostictus som blommar sent och har vackra blågröna blad.

Enligt Karel Čapek i boken Ett år med min trädgård skall allt trädgårdsarbete vara klart nu i december.

" nu är allt färdigt. Ända hittills Har trädgårdsodlaren grävt, skyfflat och luckrat, vänt jorden, gödslat och kalkat, strött ut torvmull, aska och sot, beskurit, sått och planterat, planterat om och delat plantor, lagt ner lökar i jorden och tagit upp knölar ur den över vintern, strilat och vattnat, slagit gräs, rensat bort ogräs, täckt blommor med ris eller täckt dem med jord upp till halsen; allt detta har han sysslat med från februari till december, och först nu, när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den."

Gott slut och Gott Nytt År! 

och njut av trädgården även om det är vinter. 

Julen står för dörren

men utomhus känns det ibland, trots mörkret, som vår. Snödropparna har dykt upp och några av dem visar redan sina vita knoppar.

Galanthus 'John Gray' den 17 februari och just nu.

Även de olika svalörterna har börjat täcka den mörka jorden med sina vackra blad. Julrosen jag fått från Bertil, den som ursprungligen kommer från Ester i Skene, blommar återigen och det beror säkert på att jag flyttat fram den till en ljusare växtplats. 

Den där enda vita blomman fick mig att tänka på Selma Lagerlöfs novell, Legenden om julrosorna. Oavsett om man är kristen eller inte, någon vackrare julberättelse får man leta efter, tycker jag. Den handlar om hur den stora och farliga Göingeskogen varje julnatt förvandlas till en underbar lustgård och att vi inte skall vara alltför rädda för det okända.

Årets kortaste dag var det den 21 december, men nu vänder det snart och vi kan så sakteliga se fram mot ljusare tider. Önskar de där ljusare tiderna också kunde innebära fred och självbestämmanderätt för alla oss människor här på Jorden.

Visst gäller det att njuta av alla dagar vi får men nog är det lättare att göra det när dagarna blir längre och solen visar sig lite oftare.

Här har vi städat och pyntat färdigt. Sillen, Hannus tomatsill och en paprikasill, står i kylskåpet tillsammans med den ugnsbakade skinkan. Nu kan julen komma.

Önskar er en riktigt God Jul!