Tove Janssons tankar om våren och hösten.

Det händer inte mycket på bloggen den här hösten. Tiden bara försvinner för det finns så mycket roligt att göra men detta citatet från Tove Jansson kan jag inte låta bli att dela med mig av.

"Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten."

Så tycker jag också inte minst när hösten varit så fin som i år.

Allt gott och fortsatt finfin höst!

I förra veckan efter första frostnatten

var växthustaket täckt med ett tjockt ogenomskinligt men glittrande rimfrosttäcke och vaxklockans både blad och blommor hängde som alltid brunsvarta när första frosten varit på besök. Glad över att Pelargonium x Ardens och ytterligare några andra pelargoner stod i växthuset där både tak och väggar skyddade dem från att frysa.

Det verkar visserligen som om vi får plusgrader ett tag till men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade in pelargonerna i dag. 

Har inte särskilt många längre men några av dem hamnade ändå direkt i den kalla och mörka matkällaren för vinterförvaring medan 5 av de 6 plantorna av Pelargonium x Ardens fick mig att flytta om krukväxterna i köksfönstren. 

Vill gärna kunna njuta ett tag till av deras vackra mörkgröna blad. De har blommat dåligt den är sommaren men aldrig tidigare varit så här frodigt gröna.

Har läst mig till på nätet att det kan ta några år innan de efter en delning återigen blommar bara för att rotknölarna behöver uppnå en viss storlek. Kanske kan det vara därför mina plantor nästan inte blommat alls den här säsongen?

P x Ardens är en primärhybrid som korsades fram i början av 1800-talet mellan Pelargonium lobatum och Pelargonium fulgidum. Den har fått sin röda blomfärg från P fulgidum och sina vackert flikigt rundade blad från P lobatum.

När det blir dags att ta fram adventsljusstakarna får de flytta till badrummet och stå där lite gömda bakom gardinen tills de återigen får flytta in i växthuset.

Allt gott!

Oktober går mot sitt slut, det är månadens sista dag i dag, vemodigt.

Så känns det i alla fall när det regnar och himlen är grå. 

Lyser bara solen som får färgerna att spraka om de där få löven som fortfarande sitter kvar på buskar och träd känns de där mörka månaderna vi har framför oss fortfarande avlägsna, men jag vet ju att jag bara lurar mig själv.

Här har jag gjort ett nytt försök med att plantera lökar i krukor. Denna gången fick krukorna flytta in i den kalla källaren direkt efter planteringen och inget vatten har de fått. Hoppas att den fukten som fanns i planteringsjorden räcker för att få dem att gro för jag tänker inte vattna än på ett par månader och då väldigt sparsamt. Förra gången, mitt första försök, fick krukorna stå ute i regnet några dagar innan de flyttades in och mer eller mindre alla lökarna ruttnade bort. Hoppas jag lyckas den här gången. Kan redan se framför mig krukor med blommande krokus, hyacinter, narcisser och tulpaner redan i mars - april. Hör gärna av dig om du har tips på hur jag skall göra för att lyckas.

Min mamma tyckte om poesi och några av hennes böcker finns numera i min bokhylla. Oftast står de bara där men ibland händer det att jag läser i någon av dem men det är inte alltid jag förstår vad det är jag läser...

Ôm filosofi i ti

De taler ôm tia

att tia ho går.

Men ingen förstår

hur i hundan ho går.

För nu ä int då,

å då ä int nu.

Dä enda sôm stämt

ä att nu ä dä jämt.

ur Lanthandlarrim-och andra av Gunde Johansson

 

Fortsatt fin höst!

Njutbara oktoberdagar, höstfix och lite tankar om våren.

I går konstaterade jag återigen att det är betydligt roligare att fylla krukorna på våren än som nu tömma dem inför vintern. Men när väl allt detta tråkiga är över kommer några njutningsbara månader då jag stänger av tankarna på trädgården och slipper bry mig om allt vad gräsklippning, gödsling, ogräsrensning, 

plocka luktärtsbuketter, 

skörda och ta hand om grönsaker, 

vattna både krukor och grönsaksland och allt eftersom klippa bort fröställningar på perenner som blommat över.

Snödroppslökarna som jag hittade nakna och vita på jorden under de vissna hostabladen för några dagar sedan har jag krukat in och ställt i en bänk med regnskydd för att kanske kunna driva till lite tidig blomning.

Höstkrokusens blad som dyker upp först till våren är inte särskilt roliga att dras med nästan in i juni 

men just nu när krokusblommorna lyser upp och ger färg åt trädgården inser jag att man får ta det onda med det goda.

Det gäller också tidlösan som nu blommat över för den här gången men vars blad redan börjat dyka upp i rabatterna. Blad som sedan kommer att stå där långt in i juni, nästan fram till midsommar. Älskar blommorna och njuter när de bara står där i rabatten i slutet av augusti men frågar mig ibland, hur mycket kan det goda uppväga det onda? Ganska mycket, i alla fall när det gäller just olika sorters tidlösor.

Här har de höstcyklamen vi har i trädgården snart blommat över och efter blomningen kommer vackra blad. Blad som under våren vissnar bort och bara försvinner i tysthet.

Jag älskar min (vår) trädgård men måste erkänna att jag ändå njuter när krukorna är tömda, frostkänsliga växter förflyttade till källaren, trädgårdsmöblerna intagna, vitlöken planterad och löven från trädgården tillsammans med komposterna hamnat i grönsakslandet.

Först efter jul, kanske annandagen, är det återigen dags att tänka på frösådder och våren som närmar sig. Ibland kan jag ha smygstartat lite och har jag det gäller det luktärtsfröer.

Luktärtsbuketter är ett måste och det är ju vintern också.

Allt gott och fortsatt fin höst!

Först i går kom hösten på riktigt.

Men inga minusgrader ännu.  

Vårt rostiga staket är på plats igen 

och Skenkamelian Stewartia pseudocamellia, Trebladsspiran Gillenia trifoliata och Syringa meyeri 'Palibin' har alla blad som lyser i orangerött och lite violett även om solen inte visar sig.

Krukplanteringar med ettåringar och dahlior jag inte vill spara hamnade i säckar för att transporteras till komposten men krukjorden skakade jag av och lade i rabatterna.

De där växterna jag köpte på rea med 50 % förra veckan fick nya och större krukor. Om de där två numera omplanterade barrväxterna jag köpte överlever vintern i kruka blir jag mer än glad och ännu 

gladare blir jag om Salix gracilistyla 'Mount Aso är vid liv när vintern är över.

Den rödbladiga Bergenian gissar jag har störst chans att klara vintern med livet i behåll, önskar just nu bara att jag sparat namnetiketten.

Eftersom vi skall få regn de närmaste dagarna har jag, lite lat som jag är, väntat med vattningen och bara satt ut krukorna så att regnet faller i dem .

Skuggliljan, den enda av alla de jag under årens lopp fallit för och köpt in som fortfarande efter 18 år är vid liv är Tricyrtis formosana 'Dark Form'.

Några hortensior kommer med nya blomknoppar fast bladen börjat få höstfärger. Den här heter Hydrangea serrata 'Woodlander'

Höstkrokus Crocus speciosus ssp speciosus och höstcyklamen Cyclamen hederifolium blommar 

och blommar fortfarande gör också oktoberstormhatten Aconitum carmichaelii. Den vars blommor lyfter upp och ger liv åt alla de brungula och vissna bladen i trädgården.

Är du nybliven trädgårdsägare så passa nu på att köpa buskar, perenner och träd när plantskolorna rear ut sitt sortiment för halva priset.

Fortsatt fin oktober!

Redan oktober, september, den första höstmånaden försvann mer än fort.

När timglaset vänder i midsommaren

låt dig inte förbittras.

Tacka för långa ljusa vårmånader

och den sköna försommar.

Vänta sedan in

den glada lekens tid,

då havet är varmt och himlen så ljuvligt blå.

Låt solen följa dig

in i hösten

och då vintern kommer kan du minnas

att du just ställt ifrån dig badskorna.

Det är inte för inte som årets timglas

är fullt av sand.

ur Årets timglas VEM BRYR SIG? mer vet jag inte.

Det gäller att veta var gränsen går. 
En gång i tiden när barnen var små och huset nybyggt hade vi bara en grässlänt som gräns till grannfastigheten för att barnen lätt skulle kunna springa emellan och leka fritt på båda tomterna. 
När den tiden var förbi och grannfastigheten fått nya ägare hittade vi inte gränsmarkeringen i söder så lite mer mark än vad vi egentligen hade rätt till hamnade hos oss när avenbokshäcken planterades.
Nu är den där gränspinnen i söder hittad, gränsen uppmätt och vi förstått att vi inkräktat på grannens tomt i ca 20 år.

Vårt rostiga staket har plockats ner för att flyttas in på vår egen mark 

och de massorna med marktäckare så som hasselört och sockblommor tillsammans med häxalen som maken grävts bort kommer väl till pass på landet. 

Där kommer de att bli helt perfekta att ha istället för allt långt och tufsigt gräs.

Måste erkänna att jag som har förmånen att ha en make som kan fixa det mesta, även om det tar längre tid än pappa en gång påstod, alltså 'betydligt längre än fem minuter', är lyckligt lottad på många sätt. Att bara kunna uttrycka en önskan om något som ett tag senare helt plötsligt går i uppfyllelse..... Så snart är det rostiga staketet på plats igen.

Själv har jag den senaste tiden klippt in både buskar och små träd, för nog har det växt i trädgården den här sommaren. 

Men också rensat ogräs, klämt ihjäl kålfjärilslarver, skördat grönsaker, 

plockat blommor och försökt ta bort all mossa som invaderat rabatterna. Gissar att jag varit både för dålig på att luckra bland växterna och med att ge näring åt dem. Dags för barkmull kanske för att bli av med den där smått förhatliga mossan?

Här står fortfarande både pelargoner och andra frostkänsliga växter kvar ute. Har smått tröttnat på att ha för många krukor som behöver flyttas in för vinterförvaring. Kan just nu inte bestämma mig för vilka som skall hamna på komposten och vilka som skall få en chans att vara med ytterligare ett år. Väntar jag ett tag till kanske frosten fattar beslutet åt mig och jag slipper 'leka Gud'.
Allt gott och fortsatt fin höst!

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

Vinter snart men våren ligger ändå redan i startgropen.

I dag lite solsken så vid middagstid tog jag en lov runt huset och trädgården. Passade på att rensa bort vissnade funkiablad både från krukor och rabatter. När minusgraderna väl är här igen kommer de annars att klistra fast de där gula och sladdriga bladen mot jorden och göra de nästan omöjliga att ta bort innan plusgraderna är tillbaka. 

Just funkiornas blad lägger sig som en filt över marken och får vårens lökväxter att huka sig under tyngden och ligga där blekgula och böjda när lövtäcket kan tas bort.

Vet ju att det ännu bara är höst men trots det kunde jag inte låta bli att titta efter både julrosknoppar och gulvita snödroppstippar. Några julrosknoppar såg jag inte men snödroppen Galanthus 'John Gray' har börjat visa sig över marken med små, små gröngulvita spjut.

Snödroppen 'John Gray' brukar vara den första snödroppen som blommar här i trädgården men hur det blir nästa år vet jag inte . Kanske kan den få konkurrens av någon nyinköpt. Den som lever....

Trevlig helg!

Pelargonier och lite annat.

Här har jag ännu inte tagit in några växter. Fortfarande, trots några minusgrader nattetid, står både agapanthus, dahlior, 

en fuchsia och 

Pelargonium australe' kvar ute i trädgården, men enbart för att det återigen är plusgrader. 

Kvar ute står också ett par Pelargonium gibbosum x anethifolium men de har tak över huvudet och klarar därför flera minusgrader.

I växthuset har jag inte längre särskilt många växter efter att vårens frösådder planterats ut. Det är bara ett fåtal pelargonier som tillbringat sommarhalvåret där. Tre favoriter där de flesta av plantorna snart skall få vila i mörker i matkällaren under vintermånaderna. Uti fall att de inte överlever där får några småplantor tillbringa vintern lite ljusare, bakom gardinen i badrummet. 

De tre är Pelargonium x ardens, en primärhybrid, en korsning mellan P. lobatum och P. fulgidum med vackra enkla och mörkröda blommor. För säkerhet skull har jag fler krukor med just den pelargonen och alla har piggnat till betydligt under hösten men tyvärr inga fler blommor.

Blommar och doftar gör däremot Pelargonium gibbosum vars gula blommor sprider en doft av banan under kvällen och natten. Den klarar vintern i den mörka matkällaren alldeles utmärkt och det gör också

P. x glaucifolium. En primärhybrid som också har doftande blommor, alltså en korsning mellan P.gibbosum och P.lobatum som är två vilda pelargonarter. 

Skall låta dem alla bli kvar i växthuset så länge vi bara har ett par minusgrader under nätterna och plusgrader på dagarna. Allt för att minska tiden de får tillbringa i mörker så mycket som möjligt.

I lördags, den 7:de oktober, använde jag ordet fundamentalist i mitt inlägg här på bloggen men det ändrade jag snabbt dagen därpå efter att ha sett hur många besökare bloggen haft under natten. Inte minst från Storbritannien, USA och Israel. Fullt förståeligt efter den fruktansvärda händelsen i Israel.

Fred på Jorden, kommer det någonsin att inträffa?

Kan nog inte längre länka till TrädgårdsFägring men vill ändå passa på att tacka både Marika och Ulrika som under två år gett oss nya teman att blogga om. Att få ett tema att tänka till om har jag verkligen uppskattat.

Allt gott och trevlig helg!

En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!