Höstfix i trädgården och källarröjning.

Trädgårdsmöblerna har flyttat in och det har också allt frostkänsligt i trädgården gjort, både prylar och växter. 

P. ardens, favoriten bland pelargonerna.

Men inte alla, agaphanthusarna fick efter många år flytta till komposten. Riktigt skönt att äntligen kunnat fatta det beslutet men trots det har tankarna redan börjat snurrar när det gäller vad jag skall fylla krukorna med nästa år. Ja, ja, den som lever få se.
Vår turkiska hassel, Corylus colurna, har efter 21 år blivit alldels för stor för vår lilla trädgård och behöver bort.

Inte går den att bara fälla för det finns både småträd och buskar under den som jag är rädd om. Men snart får vi hjälp.
Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har också en strävan efter att bli riktigt stor men den har vi klippt in lite mer i tid och snart skall den klippas in igen.
När man planterar de där små träden man har med hem från plantskolorna finns inga tankar på hur fort tiden går och hur stora de 'snabbt' blir.

Här i trädgården har oktoberstormhatten blommat över men höstkrokusen, Crocus speciosus ssp. speciosus, har med sina lilablå blommor de senaste veckorna varit primadonnorna i trädgården. 

Regnet och kanske nattkylan får tyvärr blommorna att snabbt lägga sig till vila mot marken. Då plockar jag in de där liggande blommorna och sätter dem i en vas. Väl inne i värmen slår de ut och bjuder på sin ljuvliga doft. I 3-4 dagar håller de sig fina om jag byter vatten på dem. 

Röjer och rensar inte bara i trädgården utan också i både lådor och skåp. Saker som sparats, efter mor och farföräldrar, mamma och pappa, svärföräldrar och lådinköp på auktioner där jag egentligen bara varit intresserad av ett fåtal saker, har samlat på hög i källaren. En del har vi lämnat in till olika auktionshus men värdet behöver överskrida 1000 kr för att de skall ta emot.  

En del saker har skänkts till olika loppisar, för att slänga hela saker klarar jag inte. Men ändå har en del blivit kvar. Lite för fina för att skänkas bort och på grund av att jag tycker om dem har de återigen hamnat i skåpen. När det finns känslor bakom är det där med röjning mer än svårt, tycker jag. 

I förrådet har skidor, pjäxor, sovsäckar och annat som vi aldrig kommer att använda igen röjts bort,

men hur skall jag göra med mina fina träskidor från Splitkein inköpta 1970-71 till min första fjällresa. Nostalgi, visst och jag tar med glädje fasta på yngsta sonens råd. - Skicka inte iväg dem till loppis. 

 

Nej inte! Men vad tusan skall jag ha dem till?

Allt gott!