Häckarna har inte växt sig kämpahöga men yviga har de blivit och är i stort behov av klippning. Fast det behövs har vi ingen som helst lust att göra det just nu så i ytterligare ett par veckor kommer vi att blunda eller titta bort när vi går förbi dem. 
Istället njuter jag av ett och annat bad, cykling, stickning och alla sommarblommorna i grönsakslandet, ja grönsakerna också såklart.

Luktärter, zinnior, blomstermorot, rosenskäror och sommarastrar är riktigt fina nu. Ringblommorna har jag klippt ner och hoppas på ett nytt flor under augusti - september.

Luktärtsbuketterna blommar snabbt över, men är helt underbara ändå. En nyplockad bukett fyller hela vårt lilla sommarhus med sin väldoft. Plockar, klipper, inte av blommorna varje dag. Oftast blir det var tredje. Då är det dags att kasta ut den gamla bukett och sätta in en ny.

Blomstermorotens fröer har varit kinkiga och tagit lång tid på sig för att gro, tycker jag. I år har jag ett par självsådda plantor som precis börjat blomma bland svartkålen. Det gäller att låta fröställningarna stå kvar så fröerna hinner mogna och ramla av innan plantan städas bort. Växten är tvåårig men sås den redan i början av mars blommar den första året. Misstänker starkt att det är den blomstermoroten jag hade i grönsakslandet förra året som är förälder till årets blommande plantor.

Zinnior kan man inte ha för många av. Föll i vintras för flera nya sorter som jag sådde i slutet av mars och satte ut i kallväxthuset. Alla grodde fint och växte till sig. Kanske var jag för tidig med att plantera ut dem på friland, men vi skulle resa bort. Några av plantorna blev uppätna underifrån och en del blev mat åt de glupska sniglarna. Tur att det fanns förgrodda plantor att köpa för att fylla ut tomrummen.

Zinnia 'Cactus Giant Snowman', 'Oklahoma Salmon', 'Orange King' och 'Queeny Lime Red' är några av de jag föll för och som blommar nu.

Rosenskäror, Cosmos bipinnatus, finns det många fina sorter av. Precis som med zinniorna sådde jag fröerna i slutet av mars och satte ut sådderna i kallväxthuset. Runt den 10 maj satte jag också ut dessa plantorna i grönsakslandet. De flesta rosenskäror blir väldigt stora och omfångsrika. Vis av tidigare års erfarenheter satte jag i år plantorna längs 'burväggen' och inte bland kålen. Vid den 'väggen' är det lätt att binda upp plantorna mot armeringsmattan och slippa ifrån att stötta upp dem när de försöker vila sig mot kålplantorna. Just nu blommar 'Double Click Cranberries', 'White Popsocks', 'Double Click Bicolour Pink', 'Hummingbird White', 'Xanthos' och 'Apricotta'.

Lika länge som jag haft ett grönsaksland har jag köpt askar med småplantor av sommarastrar och det har då alltid bara funnits två alternativ, dubbla eller enkla blommor. Ibland har jag varit ute i tid eller kanske bara haft tur när jag fått tag i den dubbla sorten.

En gång i tiden var det en självklarhet att köpa med en bukett astrar hem från lördagens torghandel men jag älskar fortfarande de där färgstarka växterna, primadonnorna, som långt in i september kommer med blommor, små visserligen men väldigt klatschiga.

Tidigt i våras träffade jag på två för mig nya fröfirmor. Soil & Seeds och Fröbanken och hos dem fanns fröer till för mig helt okända sorter av sommarastrar och nyfiken blev jag. Ett par av mina inköp, frösådder, har börjat blomma men de flesta står fortfarande bara i knopp.

Ser verkligen fram mot att få bekanta mig med

´Lady Coral Lavender´

´Chrisantella Flamingo at Sunset´

'Tall Duchesse Dark Blue'

'Ostrich Demon'

'Duschesse Scarlet'.

 

Dagens sentens ur Till Bokmalin

Människan är inte som ett pussel - de

nyfunna bitarna kompletterar inte bilden,

de skapar bara nya frågor.

Sven Delblanc

 

Eftersom detta blir sista inlägget i juli måste jag bara ta med månadens sista sentens.

Dä ä tjyven så roligt att leva ändå!

Fanny Alving

 

Fortsatt fin och njutbar sommar!

Frösådder i januari.

Här blir det nu för tiden inte många frösådder inomhus. De senaste åren har jag nöjt mig med att bara förvara sådderna av luktärter och tomater inne i värmen och resten, ja inte riktigt alla, har redan i mitten av mars hamnat i kallväxthuset. De mer värmekrävande fröerna har såtts först i slutet av april.

När jag i år fyllde på frölagret av grönsaker föll jag för några chilifröer. Varför vet jag egentligen inte, ett par kick bara och så hade jag beställt 2 olika sorter. Kanske kan priset på köpta plantor ha viss betydelse för nog är de dyra och kanske glädjen över att kunna dela med mig till andra i familjen som också är förtjusta i chili.

För 7 dagar sådde jag Capsicum annuum Buena Mulata och Capsicum baccatum Jamaican Bell. Namnetiketterna stämmer inte, tittar du noga på dem ser det ut som om jag sått snödroppar.

Hade ingen lust att dra fram värmemattan utan satte de små plastklädda krukorna på elementet i vardagsrummet. Har passat på dem varje dag så att de inte torkat ut och idag såg jag de första små groddarna titta upp. Hög tid att leta upp en ledlampa om passar till den vinklingsbara läslampan för växtbelysning har jag bara i det kalla källarrummet, matkällaren, och där trivs nog inte de små chiliplantorna.

Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs Fröer har chili odlats i stora delar av Asien redan för flera tusen år sedan och den kom till Europa från Mellanöstern. Enligt fynd i ett nunnekloster i Lund fanns chili i Sverige på 1200-talet så nog har det tagit tid för oss att både använda och uppskatta den smakrika frukten.

Ju mindre och spetsigare frukter desto hetare brukar de vara fick jag lära mig idag när jag sökte i Handbok för Köksträdgården av Lena Israelsson.

Nu var det längesedan jag citerade ur boken Till Bokmalin, En Sentensalmanacka. Boken utkom första gången 1973

I dag på Götedagen den 27/1 skriver Staffan Lindén "Visst engagerar jag mig i världshändelserna. Jag har ju redan sagt usch flera gånger." 

Allt gott!

PS! Idag den 9 februari har jag 12 riktigt fina chiliplantor. De har uppskattat värmen de fått och fortfarande får från elementet nattetid och extrabelysning av en vanlig ledlampa under dagarna. Tror jag skall göra likadant med tomatfröerna jag tänker så om ett par veckor. 

Första helgen i november

tillbringades på landet. Fortfarande fanns kål och purjolök att skörda. 

Grönkål och palmkål vet jag sedan tidigare klarar några minusgrader men att det fortfarande fanns bladkål Portuguese Tronchuda och broccoli Calabrais och Piracicaba att skörda

var en överraskning. 

Bladkålen som numera hamnar i pyttipannan blev under sommaren till många kåldolmar och broccolin har gett skördar från juni och tills nu. Båda broccolisorterna är goda och mer än odlingsvärda tycker jag men broccoli Piracicaba är favoriten.

Den helgen hamnade både vitlöken och potatislöken i jorden. Det gjorde också några potatisar. Maken som är nyfiken på hur höstplantering av potatis fungerar grävde ner 3 olika sorter.
Potatislöken, en typ av scharlottenlök, är en gammal kulturarvssort som jag för ganska många år sedan bytte till mig mot snödroppslökar från Anette med Ätliga Trädgården. De första åren hade vi knappt 'råd' att äta av lökarna utan de sparades till utsäde. I söndags planterade jag ut ca 60 lökar, de minsta bland sommarens skörd. De större äter vi av nu. Aldrig tidigare har lökarna blivit så stora som i år. Om det har att göra med att vi tillsammans med hushållskompost, guldvatten och Granngårdens grönsaksgödsel gödslat med lusern i stället för stallgödsel vet jag inte, men det har verkligen växt i grönsakslandet den här säsongen. Kan det bero på att all gödsel varit fri från pyralider?
Precis som när det gäller växter till trädgården, bortsett från snödroppslökar, behöver jag inte en enda sak till och absolut inga julsaker. Trots det är det fortfarande lika roligt att besöka såväl handelsträdgårdar som loppisar, antikaffärer och secondhandbutiker. Under ett besök i en secondhandbutik på Tjörn stötte jag i fredags på 7 rödmålade tomtar från 1940-talet märkta Svensk Slöjd. Tomtar jag inte kunde motstå för jag har ju inga innan ))-;  Vad vore livet utan rödmålade tomtar?

Har länge undrat över märket Svensk Slöjd. Är det en specifik firma eller bara ett märke som sattes på föremål som såldes av olika hemslöjdsaffärer? 

Oavsett vem som sålt dem är föremål märkta Svensk Slöjd alltid väldigt fina tycker jag men nog hade det varit roligt att veta mer om själva märkningen.

Vintern börjar göra sitt intåg och till helgen skall det bli minusgrader, i alla fall nattetid så att önska fortsatt fin höst kan jag inte göra. 

I stället citerar jag Karel Capek och några av hans decembertankar "först nu när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den. Ni förstår till det har han inte haft tid. Vad skall man göra, alltid full sysselsättning; hur skall man då kunna stoppa händerna i fickorna och bara titta på hur det tar sig ut?"

Fortsatt fin november!

Vilken härlig sommar vi har,

och vilken odlingssommar!

Varmt och torrt

men havet är nära, 

och dofterna många,

 inte minst av nyslaget hö, längs småvägarna vi cyklat på 

och den gamla grävda brunnen ger vatten till grönsakslandet.

Kålen bara växer och växer och några kålfjärilar har vi ännu knapp sett. Däremot har morotsflugan varit flitig så några fina morötter har bara varit en önskedröm.

Luktärterna stod länge och stampade under maj men nu bjuder de på stora buketter var och varannan dag. I år har jag inte glömt bort att regelbundet gödsla dem.

Jag som inte direkt är särskilt förtjust i gult har under åren bara blivit mer och mer förtjust i ringblommor. Numera älskar jag verkligen ringblomsbuketter.

Den portugisiska kålens stora blad har blivit till många kåldolmar. Här fastnade jag för ett recept av Mannerström eftersom han använder allt, även det som skärs bort från kålbladen.

Svartkålen tillsammans med rosenskäran, ett vackert par och broccolin har varit mer än givmild. Godast tycker jag den är stekt tillsammans med lök och vitlök.

Hoppas ni inte upplever mina lovord som skryt. De är bara tecken på förundran över växtkraften och stor glädje för allt jag kan plocka och skörda.

För ett par veckor sedan skördades potatislök och vitlök.
Så stora som i år har dessa lökar aldrig tidigare blivit. Om det beror på varmkomposten som grävdes ner ett par veckor innan lökarna planterades i höstas eller den där lusernen vi gödslade med i månadsskiftet april - maj vet jag inte, men finfina är de.

Fortsatt fin sommar!

Påskhelg, grönsaksplantor och potatis.

Kålplantorna i växthuset hade vuxit till sig och blivit riktigt stora. 

Några var omplanterade i 9x9 cm krukor medan kålrabbin stod kvar i sina små. Funderade länge på om jag redan under påskhelgen skulle våga börja sätta ut en del av kålen, sallat, mangold och luktärter.

Grönsakslandet var grävt, lusern inköpt och nedmyllad och några minusgrader syntes inte till i väderprognoserna så under skärtorsdagen när solen sken och det nästan kändes som sommar hamnade luktärter, broccoli, kålrabbi, solrosor och sättlök i jorden. Så här tidigt hade det aldrig tidigare hänt. Hoppades då bara att både minusgrader och sniglar skulle hålla sig borta. För säkerhet skull strödde jag ut ferramol och ny fiberduk var inköpt uti fall att vinter skulle komma på återbesök.

När jag under påskaftonen tittade till plantorna i grönsakslandet såg jag att trots snigelgiftet hade en del av både kål och sallatsplantor skador efter glupska sniglar. 

Då dök svordomar snabbt upp i mina tankar och jag önskade de där sniglarna till ett betydligt varmare klimat än det vi har här just nu.

På grund av regn och riktigt råkallt väder under resten av påskhelgen blev det ingen mer utplantering av vare sig grönsaker eller blommor men fiberduken kom till pass.

Fast det fortfarande bara är april skall palmkål, grönkål, purjolök, purpurkål, sallat, spetskål, och sommarblommorna så som ringblommor, rosenskära och zinnior, ändå om ett par dagar hamna i grönsakslandet. En del av blommorna, så som ringblom och rosenskäror skall få sin plats bland kålen. Har under senare år upplevt att både broccoli, grönkål och palmkål klarat sig riktigt bra från angrepp av fjärilslarver när de stått samplanterade med dessa. Vet att det skall bli ganska kallt i slutet av veckan men då kommer plantorna att få dubbla lager med fiberduk.

I dag, annandag påsk, fick vi återigen hjälp av barn och barnbarn. 

Potatisen är lagd, 

några av de stora stenarna är spräckta 

och barnbarnen är riktigt bra på att sikta och skjuta mitt i prick.

Varför är det så svårt att slänga växter och varför sår jag alltid för många fröer? Vi behöver inte massor av broccoli, här har jag säkert 30 plantor, av palmkålen minst 25, också av grönkål och purpurkål riktigt många. I år skall de alla planteras riktigt tätt och när de vuxit till sig skall jag skörda varannan. Då får vi förhoppningsvis grönsaker att tidigt njuta av och de kvarvarande plats att växa och utvecklas på. 

Tulipa sylvestris, trots gul en helt förtjusande tulpan, har stora knoppar och 

körsbärsträdet har börjat blomma. Precis som tidigare år vill jag kunna sitta där under en solig och ganska vindstilla dag för att bara njuta och sticka såklart. Hoppas värmen kommer tillbaka innan det blommat över.

Fortsatt fin och gärna varmare vår!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Redan oktober, september, den första höstmånaden försvann mer än fort.

När timglaset vänder i midsommaren

låt dig inte förbittras.

Tacka för långa ljusa vårmånader

och den sköna försommar.

Vänta sedan in

den glada lekens tid,

då havet är varmt och himlen så ljuvligt blå.

Låt solen följa dig

in i hösten

och då vintern kommer kan du minnas

att du just ställt ifrån dig badskorna.

Det är inte för inte som årets timglas

är fullt av sand.

ur Årets timglas VEM BRYR SIG? mer vet jag inte.

Det gäller att veta var gränsen går. 
En gång i tiden när barnen var små och huset nybyggt hade vi bara en grässlänt som gräns till grannfastigheten för att barnen lätt skulle kunna springa emellan och leka fritt på båda tomterna. 
När den tiden var förbi och grannfastigheten fått nya ägare hittade vi inte gränsmarkeringen i söder så lite mer mark än vad vi egentligen hade rätt till hamnade hos oss när avenbokshäcken planterades.
Nu är den där gränspinnen i söder hittad, gränsen uppmätt och vi förstått att vi inkräktat på grannens tomt i ca 20 år.

Vårt rostiga staket har plockats ner för att flyttas in på vår egen mark 

och de massorna med marktäckare så som hasselört och sockblommor tillsammans med häxalen som maken grävts bort kommer väl till pass på landet. 

Där kommer de att bli helt perfekta att ha istället för allt långt och tufsigt gräs.

Måste erkänna att jag som har förmånen att ha en make som kan fixa det mesta, även om det tar längre tid än pappa en gång påstod, alltså 'betydligt längre än fem minuter', är lyckligt lottad på många sätt. Att bara kunna uttrycka en önskan om något som ett tag senare helt plötsligt går i uppfyllelse..... Så snart är det rostiga staketet på plats igen.

Själv har jag den senaste tiden klippt in både buskar och små träd, för nog har det växt i trädgården den här sommaren. 

Men också rensat ogräs, klämt ihjäl kålfjärilslarver, skördat grönsaker, 

plockat blommor och försökt ta bort all mossa som invaderat rabatterna. Gissar att jag varit både för dålig på att luckra bland växterna och med att ge näring åt dem. Dags för barkmull kanske för att bli av med den där smått förhatliga mossan?

Här står fortfarande både pelargoner och andra frostkänsliga växter kvar ute. Har smått tröttnat på att ha för många krukor som behöver flyttas in för vinterförvaring. Kan just nu inte bestämma mig för vilka som skall hamna på komposten och vilka som skall få en chans att vara med ytterligare ett år. Väntar jag ett tag till kanske frosten fattar beslutet åt mig och jag slipper 'leka Gud'.
Allt gott och fortsatt fin höst!