Påskhelg, grönsaksplantor och potatis.

Kålplantorna i växthuset hade vuxit till sig och blivit riktigt stora. 

Några var omplanterade i 9x9 cm krukor medan kålrabbin stod kvar i sina små. Funderade länge på om jag redan under påskhelgen skulle våga börja sätta ut en del av kålen, sallat, mangold och luktärter.

Grönsakslandet var grävt, lusern inköpt och nedmyllad och några minusgrader syntes inte till i väderprognoserna så under skärtorsdagen när solen sken och det nästan kändes som sommar hamnade luktärter, broccoli, kålrabbi, solrosor och sättlök i jorden. Så här tidigt hade det aldrig tidigare hänt. Hoppades då bara att både minusgrader och sniglar skulle hålla sig borta. För säkerhet skull strödde jag ut ferramol och ny fiberduk var inköpt uti fall att vinter skulle komma på återbesök.

När jag under påskaftonen tittade till plantorna i grönsakslandet såg jag att trots snigelgiftet hade en del av både kål och sallatsplantor skador efter glupska sniglar. 

Då dök svordomar snabbt upp i mina tankar och jag önskade de där sniglarna till ett betydligt varmare klimat än det vi har här just nu.

På grund av regn och riktigt råkallt väder under resten av påskhelgen blev det ingen mer utplantering av vare sig grönsaker eller blommor men fiberduken kom till pass.

Fast det fortfarande bara är april skall palmkål, grönkål, purjolök, purpurkål, sallat, spetskål, och sommarblommorna så som ringblommor, rosenskära och zinnior, ändå om ett par dagar hamna i grönsakslandet. En del av blommorna, så som ringblom och rosenskäror skall få sin plats bland kålen. Har under senare år upplevt att både broccoli, grönkål och palmkål klarat sig riktigt bra från angrepp av fjärilslarver när de stått samplanterade med dessa. Vet att det skall bli ganska kallt i slutet av veckan men då kommer plantorna att få dubbla lager med fiberduk.

I dag, annandag påsk, fick vi återigen hjälp av barn och barnbarn. 

Potatisen är lagd, 

några av de stora stenarna är spräckta 

och barnbarnen är riktigt bra på att sikta och skjuta mitt i prick.

Varför är det så svårt att slänga växter och varför sår jag alltid för många fröer? Vi behöver inte massor av broccoli, här har jag säkert 30 plantor, av palmkålen minst 25, också av grönkål och purpurkål riktigt många. I år skall de alla planteras riktigt tätt och när de vuxit till sig skall jag skörda varannan. Då får vi förhoppningsvis grönsaker att tidigt njuta av och de kvarvarande plats att växa och utvecklas på. 

Tulipa sylvestris, trots gul en helt förtjusande tulpan, har stora knoppar och 

körsbärsträdet har börjat blomma. Precis som tidigare år vill jag kunna sitta där under en solig och ganska vindstilla dag för att bara njuta och sticka såklart. Hoppas värmen kommer tillbaka innan det blommat över.

Fortsatt fin och gärna varmare vår!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Redan oktober, september, den första höstmånaden försvann mer än fort.

När timglaset vänder i midsommaren

låt dig inte förbittras.

Tacka för långa ljusa vårmånader

och den sköna försommar.

Vänta sedan in

den glada lekens tid,

då havet är varmt och himlen så ljuvligt blå.

Låt solen följa dig

in i hösten

och då vintern kommer kan du minnas

att du just ställt ifrån dig badskorna.

Det är inte för inte som årets timglas

är fullt av sand.

ur Årets timglas VEM BRYR SIG? mer vet jag inte.

Det gäller att veta var gränsen går. 
En gång i tiden när barnen var små och huset nybyggt hade vi bara en grässlänt som gräns till grannfastigheten för att barnen lätt skulle kunna springa emellan och leka fritt på båda tomterna. 
När den tiden var förbi och grannfastigheten fått nya ägare hittade vi inte gränsmarkeringen i söder så lite mer mark än vad vi egentligen hade rätt till hamnade hos oss när avenbokshäcken planterades.
Nu är den där gränspinnen i söder hittad, gränsen uppmätt och vi förstått att vi inkräktat på grannens tomt i ca 20 år.

Vårt rostiga staket har plockats ner för att flyttas in på vår egen mark 

och de massorna med marktäckare så som hasselört och sockblommor tillsammans med häxalen som maken grävts bort kommer väl till pass på landet. 

Där kommer de att bli helt perfekta att ha istället för allt långt och tufsigt gräs.

Måste erkänna att jag som har förmånen att ha en make som kan fixa det mesta, även om det tar längre tid än pappa en gång påstod, alltså 'betydligt längre än fem minuter', är lyckligt lottad på många sätt. Att bara kunna uttrycka en önskan om något som ett tag senare helt plötsligt går i uppfyllelse..... Så snart är det rostiga staketet på plats igen.

Själv har jag den senaste tiden klippt in både buskar och små träd, för nog har det växt i trädgården den här sommaren. 

Men också rensat ogräs, klämt ihjäl kålfjärilslarver, skördat grönsaker, 

plockat blommor och försökt ta bort all mossa som invaderat rabatterna. Gissar att jag varit både för dålig på att luckra bland växterna och med att ge näring åt dem. Dags för barkmull kanske för att bli av med den där smått förhatliga mossan?

Här står fortfarande både pelargoner och andra frostkänsliga växter kvar ute. Har smått tröttnat på att ha för många krukor som behöver flyttas in för vinterförvaring. Kan just nu inte bestämma mig för vilka som skall hamna på komposten och vilka som skall få en chans att vara med ytterligare ett år. Väntar jag ett tag till kanske frosten fattar beslutet åt mig och jag slipper 'leka Gud'.
Allt gott och fortsatt fin höst!

Sensommarvärme, cykling och skördetider.

Tillsammans med goda vänner och våra cyklar tillbringade vi augustis sista dagar på en vacker plats i Värmland,

på Kungskvarnen i Borgvik, där vi åt frukost, middag och fick vår nattsömn.

En av dagarna passade vi på att besöka Rackstadmuseet och Sveriges äldsta specialaffär för lokalt konsthantverk som startades i Arvika av Maja Fjaestad, en av medlemmarna i Rackstadgruppen och som sedan 1924 finns kvar i samma lokal. En butik som fortfarande lever upp till namnet hemslöjdsbutik.

Till Rackstadgruppen hörde också Christian Eriksson, han som 1896 byggde sin ateljé Oppstuhage för att ett par år senare flytta till Stockholm och hyra ut den till Maja och Gustaf Fjaestad.

Äppeltider också på Oppstuhage.

Själv är jag väldigt förtjust i de japaninspirerade träsnitten av Maja Fjaestad 

och keramiken med jugendmotiv av Hilma Persson Hjelm och Riborg Böving - Albråten. Två keramiker som också var medlemmar i Rackstadgruppen.

En av dagarna cyklade vi till von Echstedtska gården ca 20 km nordväst om Säffle. 

En vacker gård med anor från 1760-talet där det nu växer många olika äppelträd. Alla med ursprung eller anknytning till Värmland.

På hemvägen besökte vi Dals Rostock, fick kaffe och bulle av en vänlig man och en rundvandring i Bertil Larssons innehållsrika trädgård.

Väl hemma igen fanns mycket att skörda, 

både grönsaker och blommor. 

Lön för mödan, den där roliga som hos mig börjar med frösådder i mitten av mars. 

Jag har njutit av sensommarvärmen och hoppas nu att den inte är slut för den här säsongen.

Allt gott!

Blåklockorna på berget blommar och vitlöken är skördad. 

Drygt 100 st som säkert kommer att räcka hela vintern samsas nu med Vrams Gunnarstorpsrosen där de hänger på tork. 

Hänger på tork gör också potatislöken som jag planterade i höstas. Den kommer ursprungligen från Ätliga Trädgården. 

De 4-5 lökarna jag började med för några år sedan har nu blivit riktigt många. Brukar välja ut de allra största och spara dem som sättlökar. Till hösten kommer jag säkert kunna plantera fler än 30 st. Här använder jag potatislöken som scharlottenlök.

I stället för både potatislöken och vitlöken har jag idag sått dill och sommarmorötter. Just dill kan jag inte ha för mycket av i frysen. Hoppas nu bara det också kan bli lite morötter innan vintern är här.

Fortsatt fin sommar!

Snart dags för vitlöksplantering.

Maken kör gödsel och kompost och gräver. Förbereder för vitlöken som snart skall i jorden. Får vi uppehåll i regnandet till helgen blir det plantering.

Själv stickar jag så fort tid finns och just nu när trädgården vilar och jag blundar lite när jag ser dammet som lagt sig finns det tid.

Håller nu på med min första jumper, eller tröja som jag kallar den, då jag inte följt någon stickbeskrivning utan själv räknat ut storlek och passat in mönstret med hjälp av böckerna Egna modeller och fler detaljer av Ulla Engquist och strik Danske Stjernetrøjer av Viviane Hexbro.  

Har visserligen fått repa upp hela bålen en gång för att jag missat centrera mönstret men nu har jag lärt mig det och kommer nog aldrig att göra det felet igen.

Hittills är jag väldigt nöjd med tröjan. Bästa passformen någonsin men ärmarna återstår att sticka. Med Ulla Engquist bok har jag lyckats räkna ut antal ökningar och vilket maskantal jag skall ha när ärmen är färdig. Spännande och väldigt roligt. Stickar med ett 2 trådigt ullgarn som heter Stengrå och är från Ullcentrum på Öland. Använder stickor 2,5.

Tur att trädgården så gott som sover.

Sommaren har förhoppningsvis bara tagit en paus.

Det regnar så gott som varje dag. Någon vattning behövs knappt längre, bara till några krukor som står i regnskugga. Den torra delen av sommaren, maj-juni, har trots att jag vattnat tagit död på vårt lilla snödroppsträd och delar av en azalea. Snödroppsträdet som står där med sina brungula torra löv sörjer jag verkligen. Det var tänkt att ersätta plommonträdet och ge lite höjd i det nordöstra hörnet av trädgården. Skall låta det stå kvar ett tag, kanske till våren, men hoppet om liv är så gott som ute. Skrapar jag på barken syns inget grönt.

I mitten av juli tog råbocken sig en tur här i vår trädgård. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att han skulle feja sina horn på ett 17 år gammalt träd. 

Ett träd som tillsammans med snödroppsträdet hör/hörde till favoriterna här i trädgården och som jag 2006 köpte av Kenneth Lorenzon under namnet Cornus alternifolia variegata. Har jag tur kommer det att klara sig för bocken fejade inte riktigt runt hela stammen.

Har haft betydligt färre mördarsniglar i trädgården den här sommaren än på många, många år, men juliregnet har lockat fram dem. Stora och tjocka men som tröst inte lika många som tidigare år. När jag nu går en snigelrunda klipper jag huvudet av 20-30 st/kväll. För några år sedan handlade det om ca 300 st/kväll. 

Hostorna som står krukplanterade klarar sig alltid från stora snigelangrepp men annars har de där sniglarna precis som jag favoriter i trädgården. Ett par av hostorna, Hosta 'Lakeside Looking Glass' och Hosta 'Cinnamon Stick, får snabbt blad som påminner om såll och det är där bland de ätna bladen jag på kvällsrundorna hittar de flesta sniglarna. Ingen av dessa två hostor står nära gränsen utan en bit in i trädgården. Hur i all världen hittar de där hungriga sniglarna så snabbt dit?

Hosta 'Lakeside Lollipop'

Hosta 'Paradise Beach'

När det gäller de 'markplanterade' hostorna är jag mest förtjust i dem med vita blommor. Dessa två tycker inte sniglarna lika mycket om som jag. Hosta 'Lakeside Lollipop' och Hosta 'Paradise Beach'.

Nästan alla de andra här i trädgården blir snabbt av med sina blomställningar. Jag tar fram saxen så fort de första blommorna börjat vissna.

I grönsakslandet bara växer och växer det. Grönkål, palsternackor, purjolök, rosenkål, rödbetor, sockerärtor, svartkål, tomater, vaxbönor, plockblommor och lite annat finns att skörda. Njuter av stora buketter av luktärter, ringblommor och zinnior.  

Där vitlöken växt har jag planterat ut förgrodda plantor av mangold, sallat och sockerärtor.

Redan nu har jag börjat tänka på livet efter jul, på den tidiga våren och ett par lökleveranser = snödroppsleveranser som är på väg. Visst gäller det att leva i nuet men vad vore livet utan drömmar om det som kanske kommer?

Länkar till TrädgårdsFägring och hoppas vi alla får en lång och solig sensommar.

Allt gott!

 

Stora buketter från grönsakslandet.

Sådde jätteeternell, olika luktärter, ringblommor och zinnior redan i mars och satte ut krukorna med frösådderna direkt i växthuset men hade på lite värme när det var minusgrader. Planterade ut de små plantorna i början eller mitten av maj och kan just nu plocka stora buketter att bara njuta av. Har inte namnen på plantorna här hemma men fröerna köpte jag från Runåbergs, Impecta Fröhandel AB och Blomstersafari Frö & Förlag.

Buketter med zinnior och jätteeternell 

håller länge, 

de med ringblommor och reseda håller sig fina i 5-6 dagar 

men luktärtsbuketten bara i 2-3 dagar, underbart är ju kort sägs det.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.