Vilken härlig sommar vi har,

och vilken odlingssommar!

Varmt och torrt

men havet är nära, 

och dofterna många,

 inte minst av nyslaget hö, längs småvägarna vi cyklat på 

och den gamla grävda brunnen ger vatten till grönsakslandet.

Kålen bara växer och växer och några kålfjärilar har vi ännu knapp sett. Däremot har morotsflugan varit flitig så några fina morötter har bara varit en önskedröm.

Luktärterna stod länge och stampade under maj men nu bjuder de på stora buketter var och varannan dag. I år har jag inte glömt bort att regelbundet gödsla dem.

Jag som inte direkt är särskilt förtjust i gult har under åren bara blivit mer och mer förtjust i ringblommor. Numera älskar jag verkligen ringblomsbuketter.

Den portugisiska kålens stora blad har blivit till många kåldolmar. Här fastnade jag för ett recept av Mannerström eftersom han använder allt, även det som skärs bort från kålbladen.

Svartkålen tillsammans med rosenskäran, ett vackert par och broccolin har varit mer än givmild. Godast tycker jag den är stekt tillsammans med lök och vitlök.

Hoppas ni inte upplever mina lovord som skryt. De är bara tecken på förundran över växtkraften och stor glädje för allt jag kan plocka och skörda.

För ett par veckor sedan skördades potatislök och vitlök.
Så stora som i år har dessa lökar aldrig tidigare blivit. Om det beror på varmkomposten som grävdes ner ett par veckor innan lökarna planterades i höstas eller den där lusernen vi gödslade med i månadsskiftet april - maj vet jag inte, men finfina är de.

Fortsatt fin sommar!