Snart Advent!

Här har vi haft minusgrader, ingen snö men vacker rimfrost i trädgården på morgnarna innan solen tittat fram men nu är regnet tillbaka.

Sommarhalvåret pendlar vi, min man och jag, mellan sommarhuset där vi har vårt grönsaksland och varma dagar nära till badet och här där vi har vårt hem och vår trädgård.

Under de månaderna dammar vi här hemma bara snabbt av med hartassen och springer mer är fort runt med dammsugaren innan vi återigen drar till landet.

Just därför har november blivit en månad då vi städar lite extra mycket, sanerar efter sommarens nöjen kallar jag det ibland. Nu är snart årets höstsanering över för den här gången och jag har så smått börja plocka fram favoriterna bland både julpynt och jultextilier.

En gång i tiden kom julsakerna fram först dagarna strax innan jul men numera vill jag njuta av dem lite längre, gärna i en månad i alla fall. 

Alltid lika både roligt och spännande med återseendet av de där älskade sakerna som tillbringar den mesta tiden i lådor och skåp. Trätomtarna på bilderna ovan kommer från Träkroken / Guldkroken.

Några av  juldukarna, de få jag numera plockar fram, har hamnat på plats. De andra, de där jag under många år samlat på mig får bli kvar på hyllorna i garderoben.

Trots att jag tycker de är mer än fina och njuter av att se dem tycker jag också att de tar över och inte lämnar plats åt något annat. De är underbara och färgstarka karameller som är sig själva nog men något lugn infinner sig absolut inte när de ligger där på bordet.

Vinterstad av Kajsa Nordström

Förra veckan sprang jag på en julduk som designats av Norah Johansson för Gamlestadens fabriker. Redan under 1930-talet anställdes hon där som textilkonstnär. 

Jag som under många år inte bara samlat på mig tryckta juldukar utan också gamla trätomtar misstänker, egentligen mer än misstänker, att hon fått sin inspiration från de tidiga tomtarna från Träkroken/Guldkroken. Just dessa tomtar är jag väldigt förtjust i. Två av de jag har är märkta 1950. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

Allt gott!

Måste erkänna att jag med åren blivit betydligt latare ....

Hasseln, den där turkiska, 

Stubben skall bort så fort motorsågen är lagad.

har blivit till ved men några kvistar har hamnat i en vas på köksbänken. 

De där mörklila hängena som hasseln har är väldigt vackra och kan stå fina i vasen riktigt länge utan vatten. Undrar ibland varför det tar i hjärtat när ett träd måste bort på grund av sin storlek medan jag numera, nästan utan vidare, kan slänga en perenn som tagit ut svängarna för mycket i komposten.

Maken har redan tidigare en gång under november krattat gräs och gångar från löv och samlat in dem för att täcka jorden i grönsakslandet. Sedan dess har massor av löv fallit.  Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' har släppt sina stora blankbruna blad och veckan som gick fick de bli till täckning av timjanmattan på sprängstensmuren. I slutet av den veckan hittade solen hit igen efter dagar av regnande och en av eftermiddagarna tillbringades i trädgården med mer lövkrattning och bortklippning av nervissnade strandirisar men lite fix inför advent och julen hanns också med. 

Här är jag snål, ekonomisk låter betydligt bättre, eller hur, när det gäller pynt och växter till vinterkrukorna ute. En liten koreagran inköptes på höstrean annars är det mest återvinning som gäller. 

Två små, vid det här laget, gamla granar har fått flytta in i trädgården igen efter sommarvistet bakom garage. Lav och mossa från landet täcker jorden och de nerklippta växterna i några av krukorna och det gör också både ene och tallkvistar.

De skulpturala bergeniorna som står krukplanterade får tillsammans med det vintergröna återigen en framträdande plats i trädgården.

Fortsatt fin november!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Kylan och minusgraderna är här.

Trädgården är nedstängd, murbinkan och rosmarinen flyttade in i går 

och de stora krukorna som står ute året runt är täckta med lav och mossa. 

Tyvärr härjar koltrastar eller kanske skator runt bland laven jag täckt krukjorden med. Hoppas nu kylan får den att frysa fast så jag slipper gå där och plocka var och varannan dag. 

De två små granarna som i dagarna flyttades fram från sitt sommarviste bakom garaget har återigen hamnat i blickpunkten, inte minst i dag när de var vackert pudrade med årets första snö 

och på den där gamla köksbänken börjar hyacintlökarna att visa upp sin blomfärg. Visst har väl även november sina ljusglimtar?

Allt gott!

Snön ligger vit och snart är det första advent.

Just nu har även vi här på Västkusten vinter. Solen skiner från en blå himmel några timmar mitt på dagen och får snön att glittra och trädgården med sina vinterståndare att smått se ut som en skulpturpark.

Första december i går och julljusstakar och tomtar har börjat flytta ut från skänkskåpet.

Min mamma, som nu inte längre finns kvar i livet, tappade mot slutet både lust och ork för julpyntandet. När julen närmade sig öppnade hon i stället bara dörrarna till tomteskåpet på vid gavel och sa: - Välkomna ut alla som vill!

Ännu är jag inte där utan gläds över att återigen få plocka fram och njuta av de gamla julsakerna. Inte minst av trätomtarna från Guldkroken (Träkroken). Flera av dem märkta undertill med årtal från 1940-talet. 

Eller de lite luggslitna halmänglarna från Steneby i Dalsland. 

Dessa små änglar, bara ca 5 cm höga, vet jag inget om. Gamla, slitna och helt oemotståndliga, tycker jag.

Trevlig första advent!

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

Inför advent,

ja vad gör vi då, städar huset, sanerar efter en sommar som delats mellan hemma och landet 

och lägger mossa på de numera nakna krukorna här i trädgården.

I år blev det inte bara mossa på jorden i krukorna utan också någon slags lav, fönsterlav, som jag inte vet namnet på. Den växer snabbt och täcker berghällarna i det vi kallar trädgården på landet.

De små krukplanterade granarna som klarat sommaren bakom garaget har fått flytta ut, flytta fram, för att återigen hamna i rampljuset.

Väldigt välförtjänst eftersom de lyckats överleva sommaren i både glömska och skugga.

Veckan som gått har vi planterat vitlöken och täckt jorden med löv. I sista minuten för under helgen har vintern börjat smyga sig fram och bjuder nu på både snö och minusgrader nattetid.

Grönkål, svartkål och några purjolökar fick stå kvar i grönsakslandet. Hoppas de klarar ytterligare några veckor, i alla fall om det inte blir alltför kallt.

Murbinkan som står på yttertrappan har länge trott att det fortfarande är sommar för den har bara blommat och blommat. En blomning som minusgraderna vi nu fått snart sätter p för och då skall den få flytta in i källaren. Där brukar den klara sig riktigt bra trots mörkret.

Blommat på har också penséerna gjort och ännu gör, hur länge det nu varar.

Knappt har vintern infunnit sig innan både många av oss trädgårdsägare och en del av växterna i våra trädgårdar upplever vårkänslor. Luktärtsfröerna från Blomstersafari kom förra veckan. De skall sås i mars och tills dess får de tillbringa tiden i frysen. 

Det är inte bara jag som känner en smula vårlängtan redan nu utan också både sniglar (tyvärr) och snödroppar som börjat dyka upp med gröna små spjut lite varstans i trädgården.

Ser fram mot advent och julen. Snön får gärna komma, måla marken vit och dölja sådant jag inte fått gjort i trädgården, trots intentioner. Veckan som kommer skall tomtar och andra gamla julsaker få flytta ut ur burkar, lådor och skåp och det där med trädgårdsfixet glömmas bort men infinner sig lusten skall jag som Isa göra små fina granar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önska

Allt gott!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!