Hemma igen efter finfina cykeldagar på syrenerna ö.

När vi förra veckan cyklade fram på ön Fyn i Danmark blommade Syringa vulgaris, den där ljust grålila bondsyrenen, för fullt.  Syrenens doft, även om den tidvis låg ganska tung över landskapet, klarade inte alltid av att kamouflera lukten från svingödseln men de långa, långa syrenhäckarna som både delade av och ramade in landskapet, blommade överdådigt och bjöd på ögonfröjd .

Syrenen kom till Sverige från sydöstra Europa redan på 1600-talet och som så många andra växter spred den sig från herrgårdar och slott ut till bönder och torpare. I Olaus Rudbeck d. ä. bok från 1696 finns syrenen med och numera finns den också med på Artdatabankens risklista över invasiva arter som under de kommande 50 år kan komma att skada vår biologiska mångfald.

Här hemma blommar fortfarande Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'. 

Svavelpionernas knoppar har börjat slå ut. Den första blommande frösådden har betydligt ljusare blommor än den engelska moderplantan från 2005.

Blommar just nu gör också den lilla hjärtranunkeln, Ranunculus parnassifolius som i 22 år trivts under enen i den stora krukan. Den är helt bedårande och jag  blir lika glad varje vår när de små gröna bladen börjar sticka upp ur jorden.

Sentensen från Till Bokmalin är från den 26/5.

Anledningen till valet är de galande tupparna vi hade i trädgården där vi bodde i Danmark.
"Plötsligt kan glädjen uppenbara sig, morgonfräck, nästan prålande, som tuppen på en gödselstack."
Werner Aspenström ur Hundarna
 

Allt gott!

Dammsuga trädgården i januari?

Ja, varför överhuvudtaget dammsuga i en trädgård?
Här har vi ingen vår på väg, inte så konstigt egentligen för fortfarande är det ju vinter även om det mesta av snön försvunnit. Minusgraderna finns där, inte så många, men vinden är kall.

Stubben efter den turkiska hasseln som togs ner under hösten skulle bort och nu när marken är frusen blev det under veckan som gått ett perfekt tillfälle för maken att ta sig fram med motorsågen i rabatten utan att lämna djupa spår i jorden.

Några spår blev det inte men massor av spån efter sågen. Sågspån som täckte en del av de snödroppar som tittat upp och börjat visa sina vita knoppar. Att ta fram krattan gick inte, då skulle de flesta av knopparna snabbt försvinna. Istället blev det grovdammsugaren från garaget som fick ta hand om spånen. När marken är frusen går det alldeles utmärkt att dammsuga i trädgården. I alla fall om det inte finns någon snö.

Och det går också alldeles utmärkt att ta bort gamla vinterståndare, 

vika in de gamla julrosbladen som skydd över blommor och knoppar 

och lägga ut grenarna från julgranen över de där plantorna jag varit för snabb med att klippa bort bladen från. Om jag förstått rätt kan vi få riktigt många minusgrader framöver.

Allt gott!

Måste erkänna att jag med åren blivit betydligt latare ....

Hasseln, den där turkiska, 

Stubben skall bort så fort motorsågen är lagad.

har blivit till ved men några kvistar har hamnat i en vas på köksbänken. 

De där mörklila hängena som hasseln har är väldigt vackra och kan stå fina i vasen riktigt länge utan vatten. Undrar ibland varför det tar i hjärtat när ett träd måste bort på grund av sin storlek medan jag numera, nästan utan vidare, kan slänga en perenn som tagit ut svängarna för mycket i komposten.

Maken har redan tidigare en gång under november krattat gräs och gångar från löv och samlat in dem för att täcka jorden i grönsakslandet. Sedan dess har massor av löv fallit.  Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' har släppt sina stora blankbruna blad och veckan som gick fick de bli till täckning av timjanmattan på sprängstensmuren. I slutet av den veckan hittade solen hit igen efter dagar av regnande och en av eftermiddagarna tillbringades i trädgården med mer lövkrattning och bortklippning av nervissnade strandirisar men lite fix inför advent och julen hanns också med. 

Här är jag snål, ekonomisk låter betydligt bättre, eller hur, när det gäller pynt och växter till vinterkrukorna ute. En liten koreagran inköptes på höstrean annars är det mest återvinning som gäller. 

Två små, vid det här laget, gamla granar har fått flytta in i trädgården igen efter sommarvistet bakom garage. Lav och mossa från landet täcker jorden och de nerklippta växterna i några av krukorna och det gör också både ene och tallkvistar.

De skulpturala bergeniorna som står krukplanterade får tillsammans med det vintergröna återigen en framträdande plats i trädgården.

Fortsatt fin november!

Mors Dag och liljekonvalj

hör för mig ihop och jag njöt av att i dag kunna plocka en stor bukett med Convallaria majalis 'Flore Pleno' 

och en betydligt mindre bukett av Convallaria majalis 'Rosea'. 

Den dubbelblommande liljekonvaljen köpte jag en liten planta av i Horsabäck 2007 men varifrån den rosablommande kommer minns jag inte. 

Liljekonvalj, Lily of the Valley, Vår frus tårar, blev med sina rena vita blommor en doftande symbol för jungfru Maria och för glädje, kärlek, lycka, renhet, uppriktighet och tur. Något som det är lätt att hoppas på fortfarande stämmer för vem vill inte ha glädje och uppriktighet?

Under åren som gått har jag så fort jag stött på en för mig ny form av liljekonvalj köpt den och planterat den på landet tillsammans med tidigare inköp trots att jag vet att de kan bli riktigt invasiva.

Plantorna stod länge, säkert i 10-12 år, och mer eller mindre bara stampade men nu har de till min stora glädje tagit fart. Hos oss på landet inramas de mest av berg så därför kan framfarten hindras och de som letar sig ut i gräset blir inte särskilt långlivade. Försöker hinna med att plocka blommorna innan maken tar fram gräsklipparen.

Convallaria majalis 'Albostriata' har blad med smala gulvita ränder och vita blommor och Convallaria majalis 'Hardwick Hall', en lotterivinst från 2008, har en smal gul kant på de gröna bladen och vita enkla men väldoftande blommor.

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/liljekonvalj.pdf

Vad vore en trädgård utan väldoft? 

Just nu ligger syrendoften tung här hos oss över en regnvåt trädgård 

Allt gott!

Redan mitten av maj.

Nästan alla grönsaksplantor är utplanterade. 

Återstår bara frilandsgurka, jättepumpa, prydnadspumpa, squash och tomater. De får vänta i växthuset ytterligare någon vecka eftersom nätterna fortfarande är ganska kalla.

När den där villgöralusten vill mer än vad tiden medger är det så lätt att glömma bort att lyfta blicken, stanna upp och bara njuta av vad dagen just nu bjuder på men det har jag nästan gjort i dag.

Vårt gamla astrakanträd är som vackrast precis nu och i kväll fyllde akebian, 

blåregnet och guldazalean tillsammans med syrenerna

vår lilla trädgård med massor av väldoft.

Blommar för fullt gör magnolian Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'. En storvuxen magnolia med mycket vackra blommor. Ett träd som under de 16 år som vi haft det i trädgården har klippts tillbaka ganska hårt. Alternativet har varit att helt ta bort det. Absolut inget träd för en så liten trädgård som vi har.

Ett träd som däremot är helt perfekt för en liten trädgård är pelarapeln Malus 'Maypole'. Den blommar nu med mörkt rosa blommor och får vackra frukter framåt hösten.

Passar en liten trädgård gör också Malus sargentii 'Tina'. Knopparna som lyser röda innan de slår ut blir så småningom till nästan helt vita blommor. Här klipper jag in den ganska hårt så hur stor den blir när den får större frihet vet jag inte.

Nog är det ändå gudagott att vara. Se iris 

och svavelpionens knopparna svälla och bara bli större och större, aklejorna att börja visa färg 

och alla nyanser på, den smått hatade, brunnävans blommor.

Allt gott och fortsatt finfin försommar!

Vårblomningen är efterlängtad och helt underbar

men har man som jag en liten trädgård där allt jag vill ha i växtväg skall få plats i rabatterna kan det ibland bli för mycket. 

Acer palmatum 'Katsura'

Köpt som Trillium cuneatum för 20 år sedan och en lite yngre Epimedium stellatum 

Flera av de tidiga lök och knölväxterna sprider sig mer eller mindre helt ohämmat. Det behövs bar ett fåtal av Vårstjärna Scilla forbesii, Rysk blåstjärna Scilla siberica vars mörkblå blommor jag handlöst föll för, Vintergäck Eranthis hyemalis och Nunneört som t.ex  Corydalis malkensis för att efter några år ha en tjock matta av gröna blad och massor med frökapslar som  'dränker' rabatterna när blomningen är över.

I dag har jag repat bort så mycket jag kommit åt av de där invasiva, vårens förstlingar jag inte vill vara utan och hoppas på så sätt få dem att hålla sig på mattan, helst göra som jag vill och inte ta över hela trädgården.

En kort tid nu är det Kungsängsliljans tid. Fritillaria meleagris sprider sig snabbt den också men är försiktig i sin framfart. Helt plötsligt bara står den där och blommar för att sedan snabbt vissna, torka bort och försvinna.

Jag brukar samla in frökapslarna och slänga ut dem under träden på landet. En och annan blomma har börjat dyka upp men det är långt kvar till en egen kungsäng.
Det berättas att Olof Rudbeck d.ä. hade med sig liljan hem till Uppsala efter ett besök i Holland 1654. Han odlade den sedan i botaniska trädgården. Med ett lass jord följde sedan lökar med därifrån och till Kungsängen. Där växte den i stor mängd när Linné 1745 skrev om den i sin flora.
Enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar måste Vår Herre varit på extra gott humör när han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackräde.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Först i går kom hösten på riktigt.

Men inga minusgrader ännu.  

Vårt rostiga staket är på plats igen 

och Skenkamelian Stewartia pseudocamellia, Trebladsspiran Gillenia trifoliata och Syringa meyeri 'Palibin' har alla blad som lyser i orangerött och lite violett även om solen inte visar sig.

Krukplanteringar med ettåringar och dahlior jag inte vill spara hamnade i säckar för att transporteras till komposten men krukjorden skakade jag av och lade i rabatterna.

De där växterna jag köpte på rea med 50 % förra veckan fick nya och större krukor. Om de där två numera omplanterade barrväxterna jag köpte överlever vintern i kruka blir jag mer än glad och ännu 

gladare blir jag om Salix gracilistyla 'Mount Aso är vid liv när vintern är över.

Den rödbladiga Bergenian gissar jag har störst chans att klara vintern med livet i behåll, önskar just nu bara att jag sparat namnetiketten.

Eftersom vi skall få regn de närmaste dagarna har jag, lite lat som jag är, väntat med vattningen och bara satt ut krukorna så att regnet faller i dem .

Skuggliljan, den enda av alla de jag under årens lopp fallit för och köpt in som fortfarande efter 18 år är vid liv är Tricyrtis formosana 'Dark Form'.

Några hortensior kommer med nya blomknoppar fast bladen börjat få höstfärger. Den här heter Hydrangea serrata 'Woodlander'

Höstkrokus Crocus speciosus ssp speciosus och höstcyklamen Cyclamen hederifolium blommar 

och blommar fortfarande gör också oktoberstormhatten Aconitum carmichaelii. Den vars blommor lyfter upp och ger liv åt alla de brungula och vissna bladen i trädgården.

Är du nybliven trädgårdsägare så passa nu på att köpa buskar, perenner och träd när plantskolorna rear ut sitt sortiment för halva priset.

Fortsatt fin oktober!