Vårblomningen är efterlängtad och helt underbar

men har man som jag en liten trädgård där allt jag vill ha i växtväg skall få plats i rabatterna kan det ibland bli för mycket. 

Acer palmatum 'Katsura'

Köpt som Trillium cuneatum för 20 år sedan och en lite yngre Epimedium stellatum 

Flera av de tidiga lök och knölväxterna sprider sig mer eller mindre helt ohämmat. Det behövs bar ett fåtal av Vårstjärna Scilla forbesii, Rysk blåstjärna Scilla siberica vars mörkblå blommor jag handlöst föll för, Vintergäck Eranthis hyemalis och Nunneört som t.ex  Corydalis malkensis för att efter några år ha en tjock matta av gröna blad och massor med frökapslar som  'dränker' rabatterna när blomningen är över.

I dag har jag repat bort så mycket jag kommit åt av de där invasiva, vårens förstlingar jag inte vill vara utan och hoppas på så sätt få dem att hålla sig på mattan, helst göra som jag vill och inte ta över hela trädgården.

En kort tid nu är det Kungsängsliljans tid. Fritillaria meleagris sprider sig snabbt den också men är försiktig i sin framfart. Helt plötsligt bara står den där och blommar för att sedan snabbt vissna, torka bort och försvinna.

Jag brukar samla in frökapslarna och slänga ut dem under träden på landet. En och annan blomma har börjat dyka upp men det är långt kvar till en egen kungsäng.
Det berättas att Olof Rudbeck d.ä. hade med sig liljan hem till Uppsala efter ett besök i Holland 1654. Han odlade den sedan i botaniska trädgården. Med ett lass jord följde sedan lökar med därifrån och till Kungsängen. Där växte den i stor mängd när Linné 1745 skrev om den i sin flora.
Enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar måste Vår Herre varit på extra gott humör när han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackräde.

Allt gott och fortsatt fin vår!