Nytt år - nya drömmar och nya önskningar.

Här kändes det tomt när julblommorna gjort sitt så när jag såg det här tipset på Facebook sparade jag de torkade grenarna av ormhasseln som stått inne under julhelgen och plockade fram rester av brodergarner. Valde lingarner men det passar nog med vilket garn som helst.

Visserligen är det tulpaner som gäller i buketterna just nu men de torkade och garnlindade grenarna är riktigt fina de också och inte vissnar de heller.

Oavsett hur gammal jag blir tror jag drömmarna och önskningarna om en ny sommar och ett nytt odlingsår alltid kommer att finns där. I alla fall så länge jag kan så fröerna, skola om dem och har glädjen av att ha en livskamrat som gräver, hackar och krattar för att ge plats åt de där små plantorna som jag dragit upp i ett ouppvärmt växthus.

Årets fröer är inköpta, skall snart ta mig i kragen och så de där chilifröerna jag i ett svagt ögonblick inte visste att jag vare sig ville så eller ha plantor av, utan bara föll för.

Vi har haft riktigt mycket snö nu i januari och hungriga rådjur har lämnat djupa spår. Tur att de inte är lika förtjusta i julrosor och snödroppar som jag.

De senaste dagarna har det regnat mycket och det mesta av snön har försvunnit. I torsdags, trots regnet, tittade solen fram en stund och tittade fram ur snön när jag gjorde min trädgårdsrunda gjorde också 

Galanthus 'Mrs McNamara' 

och Galanthus 'Fieldgate Prelude'. 

Två högväxta snödroppar, elwesii, som blommar tidigt.

Galanthus 'Fieldgate Prelude' är en fröplanta från Galanthus 'Mrs McNamara'.

Snödroppssäsongen har börjat och den kommer att vara länge, mer än 2 månader, för alla har ännu inte visat sig ovan jord.

Nog har vi vinter men våren är på väg!

Allt gott!

Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Så långt som på bilden ovan, har de inte kommit ännu. Den bilden är från i våras. Men tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Äntligen en solig och varm vårhelg

nästan helt utan blåst.

Dagar vi återigen njutit av genom att tillbringa dem på landet med träfällning och utomhusfix. 

Av det gamla murkna äppelträdet har det blivit en del ved, uteplatserna är sopade och trädgårdsmöblerna har fått flytta ut 

så nog känns det, trots soldiset, som att våren äntligen är här.

De flesta av snödropparna blommar fortfarande och den där våririsen som de senaste åren då och då fått en skvätt guldvatten har vaknat till liv igen.

De frösådda snödropparna som dykt upp i gräsmattan på landet har studerats riktigt noga. Två av dem som blommar nu har ganska så gula märken på de inre kalkbladen men det har ju många och är inget märkvärdigt, men ändå spännande när de dyker upp just i vår gräsmossmatta.

I tisdags var den där råkalla marskylan äntligen borta och det blev det en finfin trädgårdsdag som bjöd på lite efterlängtat solsken.
Hittills hade jag inte vågat mig på att plantera ut vårens nyinköpta snödroppslökar på grund av minusgraderna vi haft utan de hade fått stå inkrukade under belysning i källaren i väntan på varmare utomhusväder men nu börjat se så ledsna ut att jag trots belysningen upplevde att jag bara måste ge plats åt de där nykomlingarna.
För 25 år sedan hade jag inte en enda snödroppe i trädgården, ingen av de där lökarna jag under åren köpt i plantskolorna hade tagit sig men i dag, men tack vare Anna-Lena från Svanesund, var jag 'tvungen' att gräva bort massor för att kunna ge plats åt de nya. 

En hel spann full med lökar blev det som fick flytta till landet. Lökar som min man med glädje planterade ut och jag fick ner de där 15 nykomlingarna i rabatterna och antecknat i snödroppslistan var i trädgården de planterades. Nu hoppas jag bara att alla de nya kommer att överleva sin första sommar och höst här i trädgården för att nästa vår återigen dyka upp och då gärna med blommor.

Allt gott!

I dag har vi firat snödroppen.

"De kommer när vinterjorden är hård och kall, som på en given signal bryter de sig upp ur underjorden, sedan står de trotsigt i kylan och väntar på att värmen skall komma. De spirar när man som mest behöver ett tecken och redan i februari kan den första blomknoppen visa sig ovan jord. Visst är det underbart,..."   av Hannu Sarenström

Varför jag har fastnat för just snödroppar vet jag inte. Kan det vara för att de kommer först av alla växterna i trädgården eller beror det på den där porslinsvita färgen som blommorna har?

Den här vintern fanns snödropparnas gröna små spjut i rabatterna redan veckorna före jul och med dem kom också lite vårlängtan även om vintern då inte ens kommit igång på riktigt.

I dag, en kall, visserligen inga minusgrader, och mulen Snödroppens Dag här på Västkusten blev det ett par roliga timmar i trädgården med intresserade besökare och mycket snödroppsprat, kanske tack vare den lilla snödroppsutställningen, trots att inte en enda snödroppe svävade utan bara hängde där och dinglade med sina hårt knutna knoppar. Om det inte är solsken ute är det först när snödropparna kommer in i värmen som de riktigt slår ut och då först kan man verkligen känna doften.

Tack alla som kom för en trevlig eftermiddag!

Heyrick Greatorex,

började redan på 1920-talet korsa en Galanthus plicatus som hade stora gröna märken med en dubbelblommande Galanthus nivalis. 
Först i början av 1930-talet lyckades han få fram fröer från sina korsningar. Av dessa lär bara 9 st tagit sig och 1937 blommade de första två och resten de kommande två-tre åren. Alla blev dubbla. Blommorna var i början ganska små men blev större i storlek efter några år. 
Denna information kommer från boken The Galanthophiles, 160 years of snowdrop devotees av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Nästan alla av de greatorexhybrider jag köpte från England för snart 20 år har börjat blomma här i trädgården och den ena är inte den andra lik om man tittar noga.

Av ren nyfikenhet har jag återigen undersökt om namnen på de där snödropparna verkligen stämmer och det verkar de göra vad jag kan se. Alla är fina, ja vilka snödroppar är inte det, men till mina favoriter hör Cordelia, Hippolyta och Ophelia.

Fortsatt fin vårvinter! 

Nytt år, nya drömmar,

trädgårdsdrömmar.

Här har snön lagt sig som ett tjockt, mjukt och vitt täcke över trädgården. 

Snödropparna, 

bortsett från de i köksfönstret, som låg i startgroparna för att börja blomma,

ligger just nu begravda under snön men regn är på väg så snart står de nog där igen, med sina gröna blad i stram givakt och med en vit knopp som en spjutspets i toppen. 

När det nu i januari gäller trädgård och trädgårdsdrömmar är det snödroppar det handlar om. Kommer de där lökarna jag köpte från Coolplants tidigt förra våren att ha överlevt? Galanthus 'Orange Star' som är planterad ganska nära Galanthus 'Anglesey Abbey' har dykt upp med några små gröna blad och det har också Galanthus 'Wifi Spinach Cream' som jag planterade framför de vitblommande tibastbuskarna, Daphne mezereum f. alba, men jag måste så klart ge mig till tåls ett bra tag till innan jag får se om det också kommer några blomknoppar. Även om vårdrömmarna mer än lätt tar över tankarna har vi fortfarande en lång vintern framför oss.  

Galanthus 'Trymlet' 

2014 efter en resa till Danmark i februari kom jag hem med en lök av Galanthus 'Modern Art'. När löken väl blommade året därpå stämde inte namnet på den där blomman som dök upp. Inte var det 'Modern Art' inte och året efter dök den inte upp alls. Tyvärr har jag upplevt detta ganska många gånger när jag köpt snödroppslökar 'in the green' på samlarmarknader och om jag nu minns rätt har jag tidigare berättat om just detta. Förra våren, nio år senare, köpte jag återigen Galanthus 'Modern Art'. Två lökar den här gången, från  Coolplants. Dessa har inte visat sig ovan jord ännu men det är ju bara i början av januari så jag får kanske vänta ytterligare några veckor innan de dyker upp. Det gäller att ge sig till tåls, inte tro att vintern redan är förbi utan njuta av snön som lyser upp och får de mörka dagarna att nästan försvinna.

Här har jag återigen fallit för frestelsen. När jag besökte Coolplants hemsida i går kunde jag inte låta bli att 'klicka' hem några nya till trädgården. Och det fast jag föredrar lökar i vila i stället för 'in the green' och egentligen inte behöver några fler snödroppar alls. Men nog är det härligt att ibland falla för frestelser, för vad vore livet utan dem?

God fortsättning på 2025!

Snön är borta och snödropparna har dykt upp igen.

Inte alla för fortfarande finns sådan som ännu knappt visat sig ovan jord.

Galanthus 'John Gray' i bakgrunden och längst fram Galanthus 'Mrs McNamara'. Två tidigblommande snödroppar som nu bara behöver lite mer sol och värme för att riktigt slå ut.

De jag grävde upp och planterade i krukor innan kylan och vintern kom tillbaka har klarat sig bra i växthuset och fick i dag flytta ut till borden i trädgården.

I torsdags anlände årets snödroppsinköp. Fem olika, några nygamla och några för mig helt nya. De jag kallar nygamla har jag en gång planterat men när de väl vissnat ner visade de sig aldrig igen.  Alla var de inköpta 'in the green'.

Nu har jag återigen fallit och köpt grönskade lökar fast jag blivit besviken så många gånger. Detta är första gången jag handlat från Coolplants. 

Alla lökarna som kom hade ett fint rotsystem och några var riktigt stora. Nu stå de planterade i krukor i växthuset. 

Enligt Yr skal vi ett tag framöver få plusgrader dygnet runt men för säkerhet skull täcker jag krukorna nattetid. Måste ju bara försöka ta hand om dem på bästa sätt.

Solskenet i dag fick mig att låna fler växter från trädgården. Nu står ytterligare snödroppar men också vintergäck i krukor både inne och ute. Knölar och lökar som när de blommat över hamnar på en ny plats i trädgården här hemma eller på landet. 

Är dålig på att plantera isär de 'vanliga' snödropparna så detta har blivit ett sätt för mig ge lökar som står trångt mer utrymme och samtidigt få snödroppar på en större yta i trädgården.

I dag var det vår i luften!

Vintern tog en paus men är nu tillbaka.

Inte konstigt alls för det är fortfarande bara i början av februari. Förra veckan med plusgrader, trädgårdsfix, 

tidiga snödroppar 

och blommande trollhassel fick mig att nästan tro att den efterlängtade våren var här igen.

Ute är det nu vinter igen med minusgrader och snö. Den varar säkert ytterligare 6 veckor men inomhus har våren börjat. 

I dag visade magnoliakvistarna, jag tog in för drygt någon vecka sedan, upp sina första utslagna och doftande blommor. En föraning av det som komma skall.

Fortsatt fin vinter!

Årets första trädgårdsdag

hade jag i går. 

Både det tjocka lövtäcket och julrosbladen behöver bort för att ge plats åt snödropparna som sträcker på sig och börjar visa upp sina knoppar.

Galanthus 'Jaquenetta'

Galanthus 'Hippolyta' bild från förra januari.

Hann inte särskilt långt under de där drygt två timmarna jag var ute men två säckar med en blandning av fjolårslöv och hästgödsel blev det och en med avklippta julrosblad och lite annat i växtväg, så som t.ex vissna irisblad. 

Strandirisens blad är lätta att klippa bort under senhösten men dessa glömdes bort och nu är de sega och betydligt svårare att bli av med.

Under lövmattan hittade jag en hel del snödroppslökar liggande uppe på jorden. En del 'upptryckta' på grund av platsbrist och andra tror jag kan vara självsådda. Skall plantera dem i gräsmattan på landet och hoppas på att jag får se dem blomma.  

Innehållet i säckarna med löv och gödsel hamnade i dag som jordförbättrare i grönsakslandet och de avklippta bladen blev till utfyllnad i det jag kallar 'moraset'.

Vår trädgård är liten och buskar breder ut sig. Eftersom jag tycker om att driva kvistar under vårvintern brukar jag vänta tills den här tiden på året med att klippa bort 'rymmarna', de där grenarna som växt in till grannen. 

I fredags tog jag fram sekatören och sedan dess står de förrymda i vaser på matbordet. Hoppas att både guldazaleans och stjärnmagnolians knoppar orkar slå ut. Visst är kvistarna vackra i knoppstadiet men slår de ut så bjuder blommorna på massor av doft, vårdoft.

Ett extra plus nu i dessa längtans och väntans tider.

Allt gott!