Äntligen en solig och varm vårhelg

nästan helt utan blåst.

Dagar vi återigen njutit av genom att tillbringa dem på landet med träfällning och utomhusfix. 

Av det gamla murkna äppelträdet har det blivit en del ved, uteplatserna är sopade och trädgårdsmöblerna har fått flytta ut 

så nog känns det, trots soldiset, som att våren äntligen är här.

De flesta av snödropparna blommar fortfarande och den där våririsen som de senaste åren då och då fått en skvätt guldvatten har vaknat till liv igen.

De frösådda snödropparna som dykt upp i gräsmattan på landet har studerats riktigt noga. Två av dem som blommar nu har ganska så gula märken på de inre kalkbladen men det har ju många och är inget märkvärdigt, men ändå spännande när de dyker upp just i vår gräsmossmatta.

I tisdags var den där råkalla marskylan äntligen borta och det blev det en finfin trädgårdsdag som bjöd på lite efterlängtat solsken.
Hittills hade jag inte vågat mig på att plantera ut vårens nyinköpta snödroppslökar på grund av minusgraderna vi haft utan de hade fått stå inkrukade under belysning i källaren i väntan på varmare utomhusväder men nu börjat se så ledsna ut att jag trots belysningen upplevde att jag bara måste ge plats åt de där nykomlingarna.
För 25 år sedan hade jag inte en enda snödroppe i trädgården, ingen av de där lökarna jag under åren köpt i plantskolorna hade tagit sig men i dag, men tack vare Anna-Lena från Svanesund, var jag 'tvungen' att gräva bort massor för att kunna ge plats åt de nya. 

En hel spann full med lökar blev det som fick flytta till landet.  Lökar som min man med glädje planterade ut och jag fick ner de där 15 nykomlingarna i rabatterna och antecknat i snödroppslistan var i trädgården de planterades. Nu hoppas jag bara att alla de nya kommer att överleva sin första sommar och höst här i trädgården för att nästa vår återigen dyka upp och då gärna med blommor.

Allt gott!