Visar inlägg med etikett keramik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett keramik. Visa alla inlägg

måndag 24 juli 2023

Dagarna bara går och går,

och snart om så där 50 dagar är sommaren redan slut.

Nu är det mest bladen och inte blommorna bland växterna här hemma i trädgården som intagit scenen. Flera av de där dahliorna jag fallit för, fått eller köpt under våren, har blåst sönder. Rötterna finns fortfarande kvar under jorden i krukorna men inte kommer det att bli några blommor den här sommaren.


 Hosta 'Paradise Red Delight'

Tacka vet jag de där trogna funkiorna som klarar att stå krukplanterade i kyla, regn och rusk året runt. 


Hosta 'Blueberry Muffin'

Många av dem oavsett hur de är planterade har nu börjat blomma och just precis innan knopparna slår ut är de som allra vackrast tycker jag. Inte minst när inga snigelhål finns i bladen.

 
Hosta 'Fog Light'


Hosta 'Frisien Pride'


Hosta 'Cinnamon Stick'

Kärleksörterna som börjat visa upp sina blomställningar är också finfina både i krukor och rabatter. 


Hylotelephium 'Jose Aubergine'

Tycker särskilt mycket om dem när de dyker upp med några få blomstänglar lite sporadiskt här och var i rabatterna, precis som de glest planterade tulpanerna.


Hylotelephium t. 'Strawberries and Cream'


Hylotelephium telephium 'Sunkissed'

Helgen som gått har vi, min man och jag, tillbringat i Skåne. På vår väg mot Österlen i fredags passade vi på att besöka Blå Huset i Höganäs och där var det precis som förra sommaren mer än lätt att fastna framför Åsa Erwall Simpsons smycken. 

Tidigt i lördags besökte vi loppisen längs Suckarnas Gång i Simrishamn innan vi åkte vidare mot Kåseberga för att se Elna-Karin Helgessons utställning. Hennes keramik har jag länge önskat se i verkligheten och i lördags fick jag det. Precis som med det mesta i pryl och växtväg behöver jag numera inget men det finns mycket jag villhöver. Inte minst en snödroppskruka av Elna-Karin 

och det här nästan 140 år gamla blommiga handbroderade barntäcket som jag sprang på under antik och samlarmarknaden i Degeberga.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.


måndag 21 september 2020

Vill inte

men vad hjälper det.

Hösten är ju här i alla fall. Kalla dimmiga mornar, soliga och varma dagar,


ibland lite regn, fina cykelturer, givande svamprundor, 


sköna promenader med hunden Greta och hennes matte och njutbara stunder i både grönsaksland 


och trädgården här hemma. Egentligen, om jag bara tänker efter, är hösten riktigt härlig trots mörkret som bara kommer tidigare och tidigare.


Så fina tomater som i år, odlade på friland i vårt grönsaksland, har vi aldrig fått tidigare och fortfarande finns halvmogna att skörda. Väl inomhus i värmen mognar de snabbt.


Egentligen är jag mest förtjust i blåblommande växter under hösten. De blå blommorna passar så fint tillsammans med allt brunfärgat men här i trädgården är det nu framför allt rosalila färger på det som blommar. Inte fel det heller för kombinationen av lila, brunt och rött är svårt att tävla mot.


Rosablommande klätterstormhatt.

Vajande gräs och vackert höstfärgade löv.



Prydnadspumpor och prydnadsäpplen, en fin kombination.



Tidlösornas tid är nu och fina är de också.


Nävan 'Rosanne' en långblommare som fortfarande blommar rikligt och dess blommor passar alltid in i trädgården oavsett om det är sommar eller höst.

När jag för många år sedan blev trädgårdsintresserad visste jag inget om vare sig buskar, träd, vacker höstfärg, fina frukter 


eller perenner som blommar tills frosten tar dem. Lite har jag under åren lärt mig men mycket återstår om nu bara lusten finns med.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

onsdag 29 april 2020

Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.
Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.




Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 





Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.
Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 


Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.



"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!


Ha det gott!

måndag 13 januari 2020

Intensitet


är det ord jag bär med mig hem efter en lärorik och rolig trädgårdshelg i Varberg och Trädgårdsfest mitt i Vintern. Ordet kommer från John Taylors trädgårdsföredrag och jag ser fortfarande bilderna han visade med överdådigt blommande rabatter framför mig. Det är precis så jag tycker en trädgård skall se ut.



Bilder från Great Dixter

Den skall inte bara ta andan ur mig utan också överraska och vara spännande. Nyss hemkommen funderar jag nu över hur jag skall komma dit med min egen lilla jordplätt men det hjälper nog inte hur mycket jag än funderar.

En trädgård är också om ni frågar mig, egentligen inte bara växter. Vackra stolar, soffor, krukor, och urnor är minst lika viktiga. Det är inte bara jag som tycker så utan enligt trendspaningssidor på nätet verkar återigen det vara inne med gjutjärnsföremål från t.ex Näfveqvarnsbruk i våra trädgårdar. Nedanstående bilder har jag lånat från nätet.





Men för vem, är lätt att undra när man ser auktionspriserna? Kanske kan man spara genom att sitta på gratis trästockspallar från ett nersågat träd ett par, tre säsonger bara för att få glädjen och äran av att ha en tidlöst vacker urna i trädgården? Ja, kanske om jag bara varit lite yngre ;-)

Vad är dyrt? 
Det som bara håller en enda säsong, eller möjligen i tre-fyra, eller det som är fint och vackert i hela ens liv? Är det värt att försaka, vänta och spara länge för att kunna köpa något hållbart som är tillverkade i t.ex Sverige?
Kvalitet är inte gratis, har aldrig varit det. Gjutjärnskrukor har heller inte varit var mans egendom men hållbara är de och numera väldigt eftertraktade. Men visst, gamla terrakottakrukor är också fina fast de ratas av många. De behöver troligen vattnas för ofta eftersom de torkar ut fort.
Det som är vackert kräver ibland mycket engagemang men ger nästa alltid tusenfallt tillbaka, tycker jag men detta blogginlägg handlar ju bara om vad jag tycker.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

fredag 30 november 2018

Adventstider


Tycker om när gammalt och nytt möts. Det kan t.ex vara som nu i adventstider när nya fräscha blomlökar, gärna hyacinter för jag är inte allergisk, hamnar i ålderstigna burkar eller skålar. Extra roligt om det är i något jag ärvt och som får mig att minnas en gammal släkting men det är inget måste. Det går lika bra med fått, köpt eller loppisfyndat. Huvudsaken är att jag njuter av det jag omger mig med. "Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar". Ett citat jag för många år sedan fastnade för när jag läste en intervju med en konstnär från trakten.

Nu har de där lökarna jag köpte för en dryg vecka sedan intagit sina platser. 
Några har hamnat i gamla munblåsta glasburkar på köksbordet 



tillsammans med rödmålade träljusstakar från 1900-talets början och andra i skålar av tenn, även de lite till åren komna, på rumsbordet.
Tenn har jag länge tyckt om trots att det mer eller mindre varit helt ute att omge sig med föremål av det materialet om inte sakerna varit från 16-1700-talet eller Firma Svenskt Tenn. 



Länge, länge, har man kunnat hitta fina Art Deco föremål, från 1920-30-talet i form av kandelabrar, skålar eller vaser, för en ringa penning.



Detsamma gäller de två små vitklädda tärnorna från Bohusslöjd, oansenliga men väldigt söta, tycker jag. Numera besöker jag sällan butiker med nya saker men tittar både ofta och gärna in på loppisar. Önskar ibland att jag återigen skulle få möjlighet att besöka den sedan länge nedlagda Bohusslöjd på Avenyn i Göteborg. Visst räckte sällan plånboken till på den tiden butiken fanns och man tittade in där men vilken kvalitet på sortimentet och så mycket fint. Egentligen är ordet fint inte tillräckligt starkt för att beskriva allt det vackra, välgjorda eller den högtidliga känslan som infann sig när man steg in genom dörren.
Just den där känslan har jag under senare år bara upplevt en enda gång i en butik och det var för ett par år sedan när jag tillsammans med goda vänner besökte Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Vi köpte inget men fikade, tittade och njöt.



Ibland, inte så ofta nu för tiden, händer det att jag hittar, återvinner, återanvänder, ger nytt liv åt saker som lite tar andan ur mig. Saker om sällan finns i vanliga butiker och det är nog därför jag tycker så mycket om både auktioner och loppisar.

Hyacinterna har börjat slå ut så nu är det dags att njuta av både blommor, doft och planteringskärl.
Länkar detta inlägg till TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat adventstider hittar du här.

Ha en fin och njutbar 1:a advent!

måndag 23 juli 2018

En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 


gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.
Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 



Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.


I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.


SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.




Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.


'Tingen måste ha en utstrålning!
Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.
För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'
1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.



Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.


Fortsatt härlig sommar, med lite regn!