Vårblomningen är efterlängtad och helt underbar

men har man som jag en liten trädgård där allt jag vill ha i växtväg skall få plats i rabatterna kan det ibland bli för mycket. 

Acer palmatum 'Katsura'

Köpt som Trillium cuneatum för 20 år sedan och en lite yngre Epimedium stellatum 

Flera av de tidiga lök och knölväxterna sprider sig mer eller mindre helt ohämmat. Det behövs bar ett fåtal av Vårstjärna Scilla forbesii, Rysk blåstjärna Scilla siberica vars mörkblå blommor jag handlöst föll för, Vintergäck Eranthis hyemalis och Nunneört som t.ex  Corydalis malkensis för att efter några år ha en tjock matta av gröna blad och massor med frökapslar som  'dränker' rabatterna när blomningen är över.

I dag har jag repat bort så mycket jag kommit åt av de där invasiva, vårens förstlingar jag inte vill vara utan och hoppas på så sätt få dem att hålla sig på mattan, helst göra som jag vill och inte ta över hela trädgården.

En kort tid nu är det Kungsängsliljans tid. Fritillaria meleagris sprider sig snabbt den också men är försiktig i sin framfart. Helt plötsligt bara står den där och blommar för att sedan snabbt vissna, torka bort och försvinna.

Jag brukar samla in frökapslarna och slänga ut dem under träden på landet. En och annan blomma har börjat dyka upp men det är långt kvar till en egen kungsäng.
Det berättas att Olof Rudbeck d.ä. hade med sig liljan hem till Uppsala efter ett besök i Holland 1654. Han odlade den sedan i botaniska trädgården. Med ett lass jord följde sedan lökar med därifrån och till Kungsängen. Där växte den i stor mängd när Linné 1745 skrev om den i sin flora.
Enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar måste Vår Herre varit på extra gott humör när han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackräde.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Påskhelg, grönsaksplantor och potatis.

Kålplantorna i växthuset hade vuxit till sig och blivit riktigt stora. 

Några var omplanterade i 9x9 cm krukor medan kålrabbin stod kvar i sina små. Funderade länge på om jag redan under påskhelgen skulle våga börja sätta ut en del av kålen, sallat, mangold och luktärter.

Grönsakslandet var grävt, lusern inköpt och nedmyllad och några minusgrader syntes inte till i väderprognoserna så under skärtorsdagen när solen sken och det nästan kändes som sommar hamnade luktärter, broccoli, kålrabbi, solrosor och sättlök i jorden. Så här tidigt hade det aldrig tidigare hänt. Hoppades då bara att både minusgrader och sniglar skulle hålla sig borta. För säkerhet skull strödde jag ut ferramol och ny fiberduk var inköpt uti fall att vinter skulle komma på återbesök.

När jag under påskaftonen tittade till plantorna i grönsakslandet såg jag att trots snigelgiftet hade en del av både kål och sallatsplantor skador efter glupska sniglar. 

Då dök svordomar snabbt upp i mina tankar och jag önskade de där sniglarna till ett betydligt varmare klimat än det vi har här just nu.

På grund av regn och riktigt råkallt väder under resten av påskhelgen blev det ingen mer utplantering av vare sig grönsaker eller blommor men fiberduken kom till pass.

Fast det fortfarande bara är april skall palmkål, grönkål, purjolök, purpurkål, sallat, spetskål, och sommarblommorna så som ringblommor, rosenskära och zinnior, ändå om ett par dagar hamna i grönsakslandet. En del av blommorna, så som ringblom och rosenskäror skall få sin plats bland kålen. Har under senare år upplevt att både broccoli, grönkål och palmkål klarat sig riktigt bra från angrepp av fjärilslarver när de stått samplanterade med dessa. Vet att det skall bli ganska kallt i slutet av veckan men då kommer plantorna att få dubbla lager med fiberduk.

I dag, annandag påsk, fick vi återigen hjälp av barn och barnbarn. 

Potatisen är lagd, 

några av de stora stenarna är spräckta 

och barnbarnen är riktigt bra på att sikta och skjuta mitt i prick.

Varför är det så svårt att slänga växter och varför sår jag alltid för många fröer? Vi behöver inte massor av broccoli, här har jag säkert 30 plantor, av palmkålen minst 25, också av grönkål och purpurkål riktigt många. I år skall de alla planteras riktigt tätt och när de vuxit till sig skall jag skörda varannan. Då får vi förhoppningsvis grönsaker att tidigt njuta av och de kvarvarande plats att växa och utvecklas på. 

Tulipa sylvestris, trots gul en helt förtjusande tulpan, har stora knoppar och 

körsbärsträdet har börjat blomma. Precis som tidigare år vill jag kunna sitta där under en solig och ganska vindstilla dag för att bara njuta och sticka såklart. Hoppas värmen kommer tillbaka innan det blommat över.

Fortsatt fin och gärna varmare vår!

Ja, julrosorna blommar riktigt överdådig just nu, i alla fall om jag jämför med de senast 5-6 åren. 

Till och med de där gamla som jag köpte för många, många, år sedan när mamma och pappa var med oss till Staudengärtnerei Peters i Tyskland på julrosutställning och som under de senaste åren knappt kommit med en endaste blomma, verkar fått nytt liv. 

Visst har jag gödslat trädgården under åren som gått men de senaste åren har jag även 'punktgödslat' med guldvatten och det verkar gett resultat.

De mestadels grönvita snödropparna har blommat över och nu har trädgården inte bara tagits över av julrosor utan också blåsippor, 

nunneört i många olika färger, luktvioler och tidigblommande vivor.

När det gäller nunneört känner jag mig lite ambivalent. Älskar den vitblommande Corydalis malkensis. Den kan få breda ut sig hur mycket som helst men den där lilafärgade, smutslila, vill jag helst inte ha i trädgården. Har under åren som gått köpt en del olika nunneörter men ingen av dem har haft lila blommor så det händer att jag undrar varifrån de där lila egentligen kommer.

När det gäller vivorna är jag väldigt förtjust i den här med blå blommor från Kerstin i Uddevalla. Något namn på den har jag inte men vad gör det? Den blå färgen är helt underbar ändå och mer blå i verkligheten än på fotografiet.

Om ett par dagar råder förhoppningsvis ordning här i huset igen efter mer än en månad av kaos och det första jag då skall göra i trädgården är att gräva bort de smutslila och i mitt tycke fula, nunneörterna.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Våren tittade förbi.

Efter två soliga och ganska varma trädgårdsdagar 

då bin och humlor surrade bland krokus och snödroppar för första gången den här våren är Kung Bore på återbesök med regn och råkalla, isande vindar. Vårkrukorna har fått flytta in i växthuset där värmefläkten är igång.

Men jag är glad över de där dagarna då våren tittade förbi. Det är något alldeles särskilt med en solig och lite varm marsdag, tycker jag. Då lyser det vitt av dansande och doftande snödroppar, krokusen står i rabatterna som färgglada bägare, vintergäcken målar marken gul, en och annan iris, som orkat överleva, blommar, 

blåsipporna börjar slå ut sina knoppar och talgoxen är inte tyst en enda minut.

Nu lite snödroppsbilder, för vad vore livet utan dem och alla minnen? ;))

Galanthus 'Hill Poe', en dubbelblommande snödroppe, ett minne från trädgårdsmässan i Älvsjö.

Galanthus 'Midas', kommer i år med första blomman.

Galanthus 'Moses Basket' har jag haft i trädgården sedan 2022 och först i år dyker de där korgformade blommorna upp. En glad överraskning. Trodde länge att jag fått fel lök.

Galanthus 'Primrose Warburg' har efter fem år äntligen tagit fart.

Galanthus 'Rodmarton Regulus' ett reseminne från Rodmarton Manor.

Galanthus 'Veronica Cross', som blommar för första gången, ett minne från den sista snödroppsfestivalen på Gartneriet Spiren.

Galanthus ?? en namnlös som dykt upp och som jag tycker är riktigt 'söt'.

Fortsatt fin och förhoppningsvis varm vår!

I dag har vi firat snödroppen.

"De kommer när vinterjorden är hård och kall, som på en given signal bryter de sig upp ur underjorden, sedan står de trotsigt i kylan och väntar på att värmen skall komma. De spirar när man som mest behöver ett tecken och redan i februari kan den första blomknoppen visa sig ovan jord. Visst är det underbart,..."   av Hannu Sarenström

Varför jag har fastnat för just snödroppar vet jag inte. Kan det vara för att de kommer först av alla växterna i trädgården eller beror det på den där porslinsvita färgen som blommorna har?

Den här vintern fanns snödropparnas gröna små spjut i rabatterna redan veckorna före jul och med dem kom också lite vårlängtan även om vintern då inte ens kommit igång på riktigt.

I dag, en kall, visserligen inga minusgrader, och mulen Snödroppens Dag här på Västkusten blev det ett par roliga timmar i trädgården med intresserade besökare och mycket snödroppsprat, kanske tack vare den lilla snödroppsutställningen, trots att inte en enda snödroppe svävade utan bara hängde där och dinglade med sina hårt knutna knoppar. Om det inte är solsken ute är det först när snödropparna kommer in i värmen som de riktigt slår ut och då först kan man verkligen känna doften.

Tack alla som kom för en trevlig eftermiddag!

Heyrick Greatorex,

började redan på 1920-talet korsa en Galanthus plicatus som hade stora gröna märken med en dubbelblommande Galanthus nivalis. 
Först i början av 1930-talet lyckades han få fram fröer från sina korsningar. Av dessa lär bara 9 st tagit sig och 1937 blommade de första två och resten de kommande två-tre åren. Alla blev dubbla. Blommorna var i början ganska små men blev större i storlek efter några år. 
Denna information kommer från boken The Galanthophiles, 160 years of snowdrop devotees av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Nästan alla av de greatorexhybrider jag köpte från England för snart 20 år har börjat blomma här i trädgården och den ena är inte den andra lik om man tittar noga.

Av ren nyfikenhet har jag återigen undersökt om namnen på de där snödropparna verkligen stämmer och det verkar de göra vad jag kan se. Alla är fina, ja vilka snödroppar är inte det, men till mina favoriter hör Cordelia, Hippolyta och Ophelia.

Fortsatt fin vårvinter! 

Årets första trädgårderardag och en blommande fuchsia.

I lördags när jag var nere i den mörka matkällaren för att titta till växterna jag försöker övervintra där hade Fuchsia magellanica 'Molinae' en blek, nästan helt färglös, blomma som fick mig att inse att växtbelysning behövs. 

Nu är den beställd och skall dyka upp om ett par, tre dagar. Att det är på tiden tycker nog inte bara fuchsian utan också både agapanthus, pelargoner och murbinka. Just agapanthusen lever farligt, komposten lurar runt hörnet. De har blommat dåligt de senaste åren och krukorna är stora och riktigt tunga. Om den nästan obefintliga blomningen beror på mörk vinterförvaring för dem med vintergröna blad, hård frisering och nedklippning när de återigen flyttats ut i ljuset eller dåligt med näring under växtsäsongen vet jag inte men nu skall de i alla fall snart få en betydligt ljusare vintertillvaro.

Årets första trädgårderardag hade jag också i lördags. Det var visserligen ett par minusgrader ute men solen värmde och smälte bort frosten från både gräs, julrosblad och bruna vinterståndare. 

Ingen dag jag direkt längtat efter men det var ändå härligt att krypa runt en stund på alla fyra för att klippa bort en del av de stora julrosbladen som täckte jorden och ge plats åt snödropparna som är på väg upp. 

Just nu bara 'poppar' de upp ur marken och de första, de allra tidigaste, har snart helt utslagna blommor 

och andra, de som får dubbla blommor har stora bulliga knoppar.

Frusna fingrar visst, men tack vare frosten inga leriga skor, smutsiga knän eller tillplattad jord.

Allt gott!

Nytt år, nya drömmar,

trädgårdsdrömmar.

Här har snön lagt sig som ett tjockt, mjukt och vitt täcke över trädgården. 

Snödropparna, 

bortsett från de i köksfönstret, som låg i startgroparna för att börja blomma,

ligger just nu begravda under snön men regn är på väg så snart står de nog där igen, med sina gröna blad i stram givakt och med en vit knopp som en spjutspets i toppen. 

När det nu i januari gäller trädgård och trädgårdsdrömmar är det snödroppar det handlar om. Kommer de där lökarna jag köpte från Coolplants tidigt förra våren att ha överlevt? Galanthus 'Orange Star' som är planterad ganska nära Galanthus 'Anglesey Abbey' har dykt upp med några små gröna blad och det har också Galanthus 'Wifi Spinach Cream' som jag planterade framför de vitblommande tibastbuskarna, Daphne mezereum f. alba, men jag måste så klart ge mig till tåls ett bra tag till innan jag får se om det också kommer några blomknoppar. Även om vårdrömmarna mer än lätt tar över tankarna har vi fortfarande en lång vintern framför oss.  

Galanthus 'Trymlet' 

2014 efter en resa till Danmark i februari kom jag hem med en lök av Galanthus 'Modern Art'. När löken väl blommade året därpå stämde inte namnet på den där blomman som dök upp. Inte var det 'Modern Art' inte och året efter dök den inte upp alls. Tyvärr har jag upplevt detta ganska många gånger när jag köpt snödroppslökar 'in the green' på samlarmarknader och om jag nu minns rätt har jag tidigare berättat om just detta. Förra våren, nio år senare, köpte jag återigen Galanthus 'Modern Art'. Två lökar den här gången, från  Coolplants. Dessa har inte visat sig ovan jord ännu men det är ju bara i början av januari så jag får kanske vänta ytterligare några veckor innan de dyker upp. Det gäller att ge sig till tåls, inte tro att vintern redan är förbi utan njuta av snön som lyser upp och får de mörka dagarna att nästan försvinna.

Här har jag återigen fallit för frestelsen. När jag besökte Coolplants hemsida i går kunde jag inte låta bli att 'klicka' hem några nya till trädgården. Och det fast jag föredrar lökar i vila i stället för 'in the green' och egentligen inte behöver några fler snödroppar alls. Men nog är det härligt att ibland falla för frestelser, för vad vore livet utan dem?

God fortsättning på 2025!

Njutbara oktoberdagar, höstfix och lite tankar om våren.

I går konstaterade jag återigen att det är betydligt roligare att fylla krukorna på våren än som nu tömma dem inför vintern. Men när väl allt detta tråkiga är över kommer några njutningsbara månader då jag stänger av tankarna på trädgården och slipper bry mig om allt vad gräsklippning, gödsling, ogräsrensning, 

plocka luktärtsbuketter, 

skörda och ta hand om grönsaker, 

vattna både krukor och grönsaksland och allt eftersom klippa bort fröställningar på perenner som blommat över.

Snödroppslökarna som jag hittade nakna och vita på jorden under de vissna hostabladen för några dagar sedan har jag krukat in och ställt i en bänk med regnskydd för att kanske kunna driva till lite tidig blomning.

Höstkrokusens blad som dyker upp först till våren är inte särskilt roliga att dras med nästan in i juni 

men just nu när krokusblommorna lyser upp och ger färg åt trädgården inser jag att man får ta det onda med det goda.

Det gäller också tidlösan som nu blommat över för den här gången men vars blad redan börjat dyka upp i rabatterna. Blad som sedan kommer att stå där långt in i juni, nästan fram till midsommar. Älskar blommorna och njuter när de bara står där i rabatten i slutet av augusti men frågar mig ibland, hur mycket kan det goda uppväga det onda? Ganska mycket, i alla fall när det gäller just olika sorters tidlösor.

Här har de höstcyklamen vi har i trädgården snart blommat över och efter blomningen kommer vackra blad. Blad som under våren vissnar bort och bara försvinner i tysthet.

Jag älskar min (vår) trädgård men måste erkänna att jag ändå njuter när krukorna är tömda, frostkänsliga växter förflyttade till källaren, trädgårdsmöblerna intagna, vitlöken planterad och löven från trädgården tillsammans med komposterna hamnat i grönsakslandet.

Först efter jul, kanske annandagen, är det återigen dags att tänka på frösådder och våren som närmar sig. Ibland kan jag ha smygstartat lite och har jag det gäller det luktärtsfröer.

Luktärtsbuketter är ett måste och det är ju vintern också.

Allt gott och fortsatt fin höst!