Snödroppens Dag.

Tänk att jag lyckats pricka in just den dagen för en snödroppsvandring här i vår lilla trädgård.

När jag för drygt en vecka sedan såg väderutsikterna hade jag funderingar på att ändra dag men när jag sedan fick veta att 1 mars 2025 är Snödroppens Dag för första gången bestämde jag mig för att både besökare, snödroppar och jag själv får stå ut med vädret oavsett om det regnar, snöar eller är solsken.

Trevlig helg!

Sensommarvärme, cykling och skördetider.

Tillsammans med goda vänner och våra cyklar tillbringade vi augustis sista dagar på en vacker plats i Värmland,

på Kungskvarnen i Borgvik, där vi åt frukost, middag och fick vår nattsömn.

En av dagarna passade vi på att besöka Rackstadmuseet och Sveriges äldsta specialaffär för lokalt konsthantverk som startades i Arvika av Maja Fjaestad, en av medlemmarna i Rackstadgruppen och som sedan 1924 finns kvar i samma lokal. En butik som fortfarande lever upp till namnet hemslöjdsbutik.

Till Rackstadgruppen hörde också Christian Eriksson, han som 1896 byggde sin ateljé Oppstuhage för att ett par år senare flytta till Stockholm och hyra ut den till Maja och Gustaf Fjaestad.

Äppeltider också på Oppstuhage.

Själv är jag väldigt förtjust i de japaninspirerade träsnitten av Maja Fjaestad 

och keramiken med jugendmotiv av Hilma Persson Hjelm och Riborg Böving - Albråten. Två keramiker som också var medlemmar i Rackstadgruppen.

En av dagarna cyklade vi till von Echstedtska gården ca 20 km nordväst om Säffle. 

En vacker gård med anor från 1760-talet där det nu växer många olika äppelträd. Alla med ursprung eller anknytning till Värmland.

På hemvägen besökte vi Dals Rostock, fick kaffe och bulle av en vänlig man och en rundvandring i Bertil Larssons innehållsrika trädgård.

Väl hemma igen fanns mycket att skörda, 

både grönsaker och blommor. 

Lön för mödan, den där roliga som hos mig börjar med frösådder i mitten av mars. 

Jag har njutit av sensommarvärmen och hoppas nu att den inte är slut för den här säsongen.

Allt gott!

Den Engelska Trädgården på Svabesholm.

En riktigt solig dag för lite drygt två veckor sedan besökte jag Den Engelska Trädgården på Svabesholm för andra gången. 2017 var det tillsammans med trädgårdsvänner, amatörer från Bohuslän-Dal och denna gången 2024 med min man och två goda vänner. Minnena från 2017 är mer än bleka men upplevelserna från i år finns kvar, som tur är.

De få fotografierna jag tog under besöket ger inte rättvisa åt den blomsterglädje och inspiration vi alla fyra kände under besöket. Att skylla de dåliga bilderna på solen denna ganska regniga sommar känns inte rätt efter allt regnandet, men så var det, lite i alla fall.

Nu så här i slutet av juli börjar den ganska så anonyma kärleksörten att visa upp sig om inte larver ätit upp blomknopparna så som de gärna gör här hos oss.

I trädgårdsbutiken på Svabesholm träffade jag på två för mig helt nya bekantskaper av just kärleksört.

 

Hylotelephium 'Coraljade'

Hylotelephium 'Back in Black'

Båda är nu planterade i stora plastkrukor för jag tänker ha dem krukplanterade året runt. Från tidig vår och fram till november kommer de där fula plastkrukorna gömmas i en rostig plåtkruka eller i en av terrakotta. Vintern får de tillbringa i sina plastkrukor i regnskugga under ett bord eller under simsen på huset.

Just nu hoppas jag bara på att de där glupska larverna aldrig kommer tillbaka.

Fortsatt fin sommar!

Semestertider,

inte minst från trädgården som sommartid nästan vill ha evig omsorg.

Ett roligt och skönt avbrott från det jag kallar min hobby, en veckolång tur till Skåne, tillsammans med goda vänner och våra cyklar.

Första cykelturen gick från den gamla charmiga bostaden som vi hyrt utanför Brösarp och till Mandelmanns Trädgårdar. Inget regn den dagen och vägrenarnas växter, särskilt gulmåran, doftade förföriskt där vi cyklade fram.

Mandelmanns Trädgårdar blev en stor estetisk upplevelse både bild och matmässigt. Allt var vackert.

Till sist bara några bilder på det jag fastnade lite extra för under vårt besök.

Fortsatt fin sommar!

I Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 25 mars 1954

skrev Alf Henrikson om blåsippan.

Upprepar mig för redan sista mars 2016 hade jag med denna vers på bloggen.

"De blå anemonerna knoppas bland

höstliga blad

och lyser bland björkris på

städernas marknadstorg.

Än växer de talrikt och villigt

kring Stockholms stad,

men plantan är sällsynt i trakten

av Göteborg.

Inte botar de levern i dag, såvitt

doktorn vet,

fast de nämndes hepatica, leverört,

av Linné.

Den djupblåa sippan är lika

vacker för det,

och på sina håll finns den faktiskt

redan att se."

Och såg den gjorde vi i helgen under ett besök i en riktig vårträdgård 

med massor av underbara blåsippor i olika former och färger. Förälskad i blåsippor har jag varit nästan så länge jag kan minnas och den kärleken blev absolut inte mindre efter detta trädgårdsbesök. Det var som att besöka en godisbutik där det är helt omöjligt att välja för allt ser precis lika gott ut.

Den vitblommande i bakgrunden heter Hepatica maxima

Några namn har jag annars inte men bara njut av sipporna.

Många av dem har Gunilla själv korsat fram. Är du som jag intresserad av blåsippor så besök Trädgårdsamatörernas växtmarknad i Göteborg den 16 juni för där kommer säkert några av alla dessa underbara juveler att vara till salu.   

Allt gott!

Öppen trädgård - Tusen trädgårdar.

Hjärtligt välkomna hit på söndag mellan kl 11 och 16. Vi bor på en liten återvändsgata så parkeringsplatser är det ont om men det går att parkera längs Keramikvägen.

^{Har inte fått några färgglada tuse}nträdgårdarvimplar, troligen bortslarvade av Post Nord, med du kommer att se en liten svartvit och en STA skylt vid entrén till trädgården.

Februariglädje.

Äntligen kan vi återigen besöka vårt grannland i söder och Gartneriet Spiren för att i februari få en försmak av våren och frossa bland julrosor och snödroppar. I lördags var vi där, på plats i god tid eftersom dagen skulle gå i snödropparnas tecken. Fick stå i kö en stund innan vi släpptes in kl 10, spännande bara det, för då hann vi prata snödroppar med grannarna.  

Väl inne fanns många, många droppar att se och önska. Problemet, om man nu skall kalla mitt oförstånd för problem, var att jag trodde jag skulle kunna betala mina inköp med kort och därför inte hade några danska pengar med mig (bara euro som blivit över efter portugalresan för några år sedan), men så var det inte, kontanter behövdes. Tack vare Owe kunde jag både betala återstoden på snödroppslökarna och köpa en fika innan vi bänkade oss för att lyssna på Elisabeth och Gunnel som berättade om snödroppar så att t.o.m min man börjat bli intresserad.

Med hem hade jag tre nya odödliga kvinnor till trädgården. Försökt hitta information om dem men lyckats dåligt. 

Galanthus 'Veronica Cross', 

Galanthus 'Sarah Dumont' 

och Galanthus 'Moya's Green' står nu i växthuset i en frigolitlåda med en frigolitlåda som tak mot nattkylan. Att Veronica Cross var (är) en trädgårdsdesigner vet jag men vilka är Sarah och Moya? Det hade det varit roligt att känna till. 

Jag vet ingen annan plats på 'rimligt' avstånd som för oss snödroppsfantaster är lika spännande att besöka som Gartneriet Spiren. 

Idag, i solskenet, har jag tillbringat några timmar bland snödropparna här i trädgården. 

Alla jag önskar upp ur jorden har ännu inte visat sig och det är fortfarande för kallt för att de som gjort det skall slå ut och sväva men knopparna är stora nog för att i stället för snö måla marken vit, i alla fall fläckvis.

Under ett buxbomsklot fann jag idag den här, snödroppen som står i mitten. Har försökt hitta ett namn på den bland mina 'försvunna' droppar. Namnet som stämmer bäst är Galanthus 'Angelique' men den är det inte utan säkert bara en spontankorsning som dykt upp. Helt förtjusande ändå med sina gröna små prickar på de inre kalkbladen, tycker jag. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar Trevlig helg!