Hemma igen efter finfina cykeldagar på syrenerna ö.

När vi förra veckan cyklade fram på ön Fyn i Danmark blommade Syringa vulgaris, den där ljust grålila bondsyrenen, för fullt.  Syrenens doft, även om den tidvis låg ganska tung över landskapet, klarade inte alltid av att kamouflera lukten från svingödseln men de långa, långa syrenhäckarna som både delade av och ramade in landskapet, blommade överdådigt och bjöd på ögonfröjd .

Syrenen kom till Sverige från sydöstra Europa redan på 1600-talet och som så många andra växter spred den sig från herrgårdar och slott ut till bönder och torpare. I Olaus Rudbeck d. ä. bok från 1696 finns syrenen med och numera finns den också med på Artdatabankens risklista över invasiva arter som under de kommande 50 år kan komma att skada vår biologiska mångfald.

Här hemma blommar fortfarande Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'. 

Svavelpionernas knoppar har börjat slå ut. Den första blommande frösådden har betydligt ljusare blommor än den engelska moderplantan från 2005.

Blommar just nu gör också den lilla hjärtranunkeln, Ranunculus parnassifolius som i 22 år trivts under enen i den stora krukan. Den är helt bedårande och jag  blir lika glad varje vår när de små gröna bladen börjar sticka upp ur jorden.

Sentensen från Till Bokmalin är från den 26/5.

Anledningen till valet är de galande tupparna vi hade i trädgården där vi bodde i Danmark.
"Plötsligt kan glädjen uppenbara sig, morgonfräck, nästan prålande, som tuppen på en gödselstack."
Werner Aspenström ur Hundarna
 

Allt gott!