Dan före dan hann bli till dan efter dan..

Regnet som mer eller mindre öst ner i veckor, så känns det i alla fall, har upphört, temperaturen  sjunkit ner mot nollan och solen tittat fram lite försiktigt. Perfekt väder för en trädgårdsrunda.

Ryckt lite ogräs, klippt bort några fula julrosblad men framför allt bara njutit av tibasten som börjat blomma, svavelpionens röda knoppar, vinterbärets gröna 

och inte minst av alla snödroppsspjut som börjat dyka upp lite varstans i trädgården. 

Några visar redan sina små vita knoppar. 

Den mörka senhösten är förbi för den här gången, ljuset på väg tillbaka och våren ligger framför oss. Men innan dess skall vi så klart fira jul och ha en vinter.

Nu några citat från två böcker: Hela året i min trädgård av Walter Bauer.

"Det är konstigt med en del trädgårdsägare. Så fort blommorna frusit bort, tjälen gått i jorden och redskapen låsts in, vänder de sin trädgård ryggen som om den inte existerade. Väntar på våren då det skall börja spira igen kantänka - och dock: ville de titta lite närmare på sina växter även under den mörka årstiden skulle de upptäcka åtskilligt: fina skiftningar i vinterträdgårdens ansikte, subtila färgnyanser i jord, stenar, mossa, bark, vissna löv, frukter. Träds och buskars arkitektur, som framträder nu sedan bladen fallit. Perenna växter, ännu i döden bevarande något av sin karaktäristiska byggnad."

"Det är ju en konstnärs speciella syn på saken - men även en vanlig dödlig trädgårdsägare borde lite mer än vad som vanligen är fallet lägga märke till vinterträdgårdens skönhet. Men då får han inte sätta putsen främst bland alla trädgårdens arbeten, putsen för dess egen skull. Det finns gott om folk både bland fackmän och amatörer, som inte tål att se ett ogrässtrå, inte en buskes kvist, som vågar växa utanför buskaget på anläggningsritningens utstakade linje eller en vissen växt - bevare oss väl: allt som är visset måste bort. "

Har försökt ta till mig Walter Bauers ord om vinterträdgården och låtit de vissna perennerna stå kvar i rabatterna men nu när snödropparna börjar dyka upp är det snart dags att ta fram sekatören. Bara solen tittar fram börjar det klia i fingrarna.

och En svensk naturdagbok av Lena Larsson

"En gång om året - till jul- tar vi  in ett helt träd i stugan: granen. Den pyntas, den står och lyser och glittrar. Somligt pynt har kanske gått i arv - den stjärnan MÅSTE sitta i toppen. Inga traditioner är så envisa som just julens.

Men vart tar julen vägen? Så snabbt är de stampande helgdagarna förbi, grenarna barrar krumma, granen åker ut. "

Maten är klar, bordet dukat och i morgon skall början på julen njutas tillsammans med barn och barnbarn.

Här stod granen i sitt hörn och lyste igår 

när alla snälla barn fick besök av jultomten. 

Visst är underbart kort men granen barrar i alla fall inte och ännu är inte julen slut heller.

En riktigt god fortsättning på julen!