Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.

Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.

Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 

Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.

Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 

Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.

"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!

Ha det gott!

En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 

gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.

Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 

Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.

I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.

SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.

Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.

'Tingen måste ha en utstrålning!

Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.

För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'

1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.

Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.

Fortsatt härlig sommar, med lite regn!

Jo, jag tycker om

färgglatt glas från 60-70-talet och jo, jag tycker även om keramik i alla former från den tiden inte minst blomkrukor från svenska tillverkare så som Rörstrand, Gefle och Upsala-Ekeby. 

Just blomkrukor har jag länge varit förälskad i och samlat på mig många, många under årens lopp. De flesta har stått staplade i källaren efter färger, former och mönster. Det händer ibland att jag undrar varför i hela friden de skall stå där och samla damm men fina är de och lustigt nog njuter jag av att se dem. 

Egentligen är det mest mina tre verkliga favoriter, Gunilla och Wasa från Upsala-Ekeby samt Tellus från Bo-fajans, som jag använt.

Kornettblommorna jag haft i köksfönstret mer eller mindre sedan vi flyttade in för snart 37 år sedan var så gott som helt förtvinade efter sommarens vanskötsel. Min syster hävdar att det beror på för mycket näring och kanske är det så? 

För några dagar sedan bestämde jag mig för att tänka om. Varför inte lyfta fram det färgstarka?

Nu finns de flesta gamla kornettblommorna, förutom två, på komposten och krukorna, Gunillakrukorna från UE, är rengjorda och undanställda och istället har jag tagit fram krukorna från Rörstrand och Rådabruk. 

Det är inte bara krukorna som lyser av färg utan också några av krukfaten. För att låta krukorna få spela huvudrollen har jag valt att bara ha gröna växter i dem. Har haft 'plättar i luften' som marktäckare i stora utekrukor under sommaren och en del av dessa, de med lite större blad och grövre stjälkar, grävde jag upp och flyttade till köksfönstret. Nu står de där, nästan bladlösa men med lindade rankor runt en tjock tråd och jag hoppas de skall piggna till och komma med både nya blad och många skott.

Några av krukorna i fönstret är ostämplade men de flesta är märkta Rörstrand eller Rådabruk. Det hade varit väldigt roligt att veta vad modellerna har för namn. Hör gärna av dig om du vet.

Önskar redan idag trevlig helg för det är mycket på gång trots eller kanske på grund av att man är pensionär!