Inför advent,

ja vad gör vi då, städar huset, sanerar efter en sommar som delats mellan hemma och landet 

och lägger mossa på de numera nakna krukorna här i trädgården.

I år blev det inte bara mossa på jorden i krukorna utan också någon slags lav, fönsterlav, som jag inte vet namnet på. Den växer snabbt och täcker berghällarna i det vi kallar trädgården på landet.

De små krukplanterade granarna som klarat sommaren bakom garaget har fått flytta ut, flytta fram, för att återigen hamna i rampljuset.

Väldigt välförtjänst eftersom de lyckats överleva sommaren i både glömska och skugga.

Veckan som gått har vi planterat vitlöken och täckt jorden med löv. I sista minuten för under helgen har vintern börjat smyga sig fram och bjuder nu på både snö och minusgrader nattetid.

Grönkål, svartkål och några purjolökar fick stå kvar i grönsakslandet. Hoppas de klarar ytterligare några veckor, i alla fall om det inte blir alltför kallt.

Murbinkan som står på yttertrappan har länge trott att det fortfarande är sommar för den har bara blommat och blommat. En blomning som minusgraderna vi nu fått snart sätter p för och då skall den få flytta in i källaren. Där brukar den klara sig riktigt bra trots mörkret.

Blommat på har också penséerna gjort och ännu gör, hur länge det nu varar.

Knappt har vintern infunnit sig innan både många av oss trädgårdsägare och en del av växterna i våra trädgårdar upplever vårkänslor. Luktärtsfröerna från Blomstersafari kom förra veckan. De skall sås i mars och tills dess får de tillbringa tiden i frysen. 

Det är inte bara jag som känner en smula vårlängtan redan nu utan också både sniglar (tyvärr) och snödroppar som börjat dyka upp med gröna små spjut lite varstans i trädgården.

Ser fram mot advent och julen. Snön får gärna komma, måla marken vit och dölja sådant jag inte fått gjort i trädgården, trots intentioner. Veckan som kommer skall tomtar och andra gamla julsaker få flytta ut ur burkar, lådor och skåp och det där med trädgårdsfixet glömmas bort men infinner sig lusten skall jag som Isa göra små fina granar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önska

Allt gott!

April, april...

Kallt har vi haft i snart flera veckor och det har både regnat och snöat. Inget trädgårdsväder alls men mossan, vilken den nu är, som satt sig på krukkanterna av korallkalksten och cement verkar ha uppskattat det. 

I dag när eftermiddagssolen återigen visade sig fick den mossan att lysa som guld och mig att glädjas över att jag låtit den sitta kvar.  

Krukorna började tillverkas av Syco AB i Strömstad i mitten på 1940-talet och kallades krukorna som andas.

Själv har jag senaste tiden ägnat mig åt trädgård inomhus istället genom att sticka sockor och lyssna på Botaniska trädgårdspodden.

Mönstret till sockorna hittade jag på nätet. Länkar till TrädgårdsFägring.

Allt Gott!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!

Krukoman

har jag varit nästan hela mitt vuxna liv och jag tycker ofta mer om blomkrukorna än om växterna som jag har i dem. Inte minst gamla fina krukor från Bo-Fajans,Gabriel, Gefle, Gustavsberg, Laholm, Nittsjö, Rörstrand, 

Upsala Ekeby och Örebro Fajans men också de gamla terrakottakrukorna från olika tegelbruk här i Sverige. Att de har någon nagg eller lagning gör mig inget för de har en form och en patina som nu nästan inte kan köpas om man inte har tur och hittar dem i en antikaffär eller loppis. 

Jag skriver bara nästan för Gränsfors finns kvar och där trodde jag det fortfarande tillverkades terrakottakrukor, svensktillverkade hållbara krukor, med det tycker jag inte framgår av deras hemsida när jag gjorde ett besök nu i kväll, men jag kan ha fel. När jag skriver hållbara menar jag att de krukor jag har från Gränsfors klarat vintrarna ute utan att gå sönder, men då står de torrt, skyddade från regn.

Har på senare tid förstått att jag inte är ensam om att älska gamla blomkrukor, terrakottakrukor. Under vår Skåneresa för några veckor sedan hittade jag många bevis och det gjorde mig nästan varm om hjärtat.

På en bänk vid Wanås Slott stod små ekplantor planterade i terrakottakrukor, 

kanske frösådder från den stora Snapphaneeken i närheten.

Hos Karl Fredrik på Eklaholm såg vi många, många..

Önskar att fler såg det vackra i dessa gamla krukor, som ofta har en fin patina, som något man vill omge sig med och inte som något skräp att köra till tippen för att sedan besöka en trädgårdshandel för att köpa nya från t.ex Asien. Inte på grund av dessa coronatider och för att vara pk utan för att de är så himla fina.

Obs! Detta är ju bara vad jag tycker...

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

Krukplanteringar och sommar 2020.

Karamellblomman, Crassula coccinea, 

från Bosses Trädgård, föll jag för i slutet av maj och det bara för att den skulle blomma länge och tåla torka och det har den verkligen gjort. Den plantan jag då köpte står fortfarande lika fin på bordet vid entrén.

De vitblommande vildpelargonerna  P. australe  med små och många blommor på långa stjälkar har blommat överdådigt hela juni, juli och snart halva  augusti. Kan det bero på den pelleterade hönsgödseln jag lade i botten på krukorna när jag i maj planterade om dem? Gissar att det är så.

Vad gräset på bilden heter har jag glömt. Det har klarat några vintrar i kruka och kommer från Fryles trädgård i Varberg.

Hostor med vita blommor hör till de verkliga favoriterna bland alla 'favorithostorna' i trädgården och just nu blommar den här som allra finast. Hosta 'Paradis Beach'.

De flesta hostorna som blommar med lila blommor har inte längre några blomstjälkar kvar, de flesta, ja nästan alla, är bortklippta, 

förutom på denna och fin är den, Hosta 'Totally Twisted'.

Det är inte bara växterna som skapar en trädgård utan också ljuset, eller hur?  Just nu är det sensommarljuset som både förför och förtrollar.

Härligt med mer sommar, sensommar med bad, stora luktärtsbuketter och gott på grillen.

Hoppas solen och värmen varar riktigt länge.

Ha det fortsatt sommargott!

Birgitta

Luktärter är ett sommarmåste.

Säsongens största luktärtsbukett kom min man hem med idag efter ett snabbesök på landet och grönsakslandet. 

Nu har den stora buketten flyttat in till 

köksbordet och sprider sin doft i hela huset.

Det är i grönsakslandet som jag odlar mina luktärter men i år har jag också planterat den låga 'Bijou Blue' 

i några krukor jag har på altanen och där blommar de överdådigt fint, kanske tack vare regelbunden gödselvattning.

Redan i april planterade jag ut de förgrodda plantorna både på friland och i krukorna. De stod länge och stampade innan de började växa till för våren var kall här på Västkusten. Men efter regelbunden gödselvattning med omväxlande både guldvatten och hönsgödsel, kan jag nu plocka stora doftande buketter av t.ex

Charlie's Angel

Heaven Scent

High Society

Prince of Orange

Rosy Frills

Scarlett

Bijou Blue

En doftande sommardröm jag inte vill vara utan och jag länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott trots lite kyla och regn.

Birgitta

Bakgrund och historia

har både Linnétagetesen som precis börjat blomma 

och Falujungfrurna jag idag sprang på i Blå Hallen, Höganäs. 

Slitna, skavda och någon lite trasig men jag föll ändå pladask. Att bara falla har med åren blivit svårare och svårare så när det händer gäller det att njuta och ta tillvara tillfället ;-) 

Fortsatt skön sommar!

Doftande växter och krukodling

har jag fortfarande svårt att motstå trots intentioner att förenkla, minimera och minska på den där tiden jag varje sommarhalvår lägger på att vattna.

Här har jag mest buskar, perenner och träd i krukorna. Växter som klarar av att i zon 2 stå ute året runt. Just nu har syrenträdet Syringa meyeri ‘Palibin’ 

börjat visa färg på blomklasarna och visar blomfärg det gör också olvonträden vi köpte för halva priset i höstas, 

en Viburum som enligt etiketten heter Viburnum plicatum 'Summer Snowflake' och är ympat på stam. Som underplantering i krukorna har jag en vitblommande näva, troligen heter den Geranium cantabrigiense 'St Ola'.  

När jag nu sitter i stolen utanför vardagsrumsfönstret känns både syrendoften och doften från det lilla men ändå 40-åriga blåregnsträdet och jag njuter.

Hostorna, som alla klarar vintern i kruka galant, har finfina nyskott.

Inte minst Hosta 'Deane's Dream' vars rödprickiga skott passar perfekt till Viola canadensis, den vitblommande violen som året runt samsas med hostan i krukan. En viol som nästan bara har ett lätt stänk av rosa i knoppstadiet.

I år har jag som länge, ja nästan hela mitt vuxna liv, absolut inte tyckt om sommarblommor och definitivt inte tagetes, återigen sått och dragit upp plantor av Linnétagetes, Sammetstagetes 'Alumia Vanilla Cream, Sammetstagetes 'Strawberry Blonde', en hög rosavit rosenskära, Cosmos 'Candy Stripe' istället för den med gulvita blommor, en Kinesisk Förgätmigej 'Firmament'  med knallblå blommor, en vitblommande Zinnia, Zinnia marylandica och Slöjsilja, Ammi majus, som skall blomma med flata vita spetslika blomställningar. Men i ärlighetens namn måste jag ju erkänna att jag vid det här laget sått både rosenskära och tagetes under minst ett par tre års tid.

Under förrförra veckan planterades slöjsiljan ut i rabatten och nu kommer den med knoppar, hoppas den skall att trivas och bjuda på massor av spetsblommor och bjuda på många blommor det hoppas jag också rosenskäran som fått ersätta styvklematisen gör. Det största hotet för plantorna just nu är sniglarna, de där eländiga spanska skogssniglarna.

En av de där krukplanterade 

hostorna jag länge haft, Hosta 'Gold Drop', har nu fått ge plats åt förgätmigejen. Kan det bero på att jag börjat tröttna på allt det gröna och vill ha lite färg eller är det bara så att en av mina svärdöttrar behöver växter till en skuggrabatt? 

Har länge missat att länka till TrädgårdsFägring, men inte idag.

Ha det gott och snart trevlig helg!