Först i går kom hösten på riktigt.

Men inga minusgrader ännu.  

Vårt rostiga staket är på plats igen 

och Skenkamelian Stewartia pseudocamellia, Trebladsspiran Gillenia trifoliata och Syringa meyeri 'Palibin' har alla blad som lyser i orangerött och lite violett även om solen inte visar sig.

Krukplanteringar med ettåringar och dahlior jag inte vill spara hamnade i säckar för att transporteras till komposten men krukjorden skakade jag av och lade i rabatterna.

De där växterna jag köpte på rea med 50 % förra veckan fick nya och större krukor. Om de där två numera omplanterade barrväxterna jag köpte överlever vintern i kruka blir jag mer än glad och ännu 

gladare blir jag om Salix gracilistyla 'Mount Aso är vid liv när vintern är över.

Den rödbladiga Bergenian gissar jag har störst chans att klara vintern med livet i behåll, önskar just nu bara att jag sparat namnetiketten.

Eftersom vi skall få regn de närmaste dagarna har jag, lite lat som jag är, väntat med vattningen och bara satt ut krukorna så att regnet faller i dem .

Skuggliljan, den enda av alla de jag under årens lopp fallit för och köpt in som fortfarande efter 18 år är vid liv är Tricyrtis formosana 'Dark Form'.

Några hortensior kommer med nya blomknoppar fast bladen börjat få höstfärger. Den här heter Hydrangea serrata 'Woodlander'

Höstkrokus Crocus speciosus ssp speciosus och höstcyklamen Cyclamen hederifolium blommar 

och blommar fortfarande gör också oktoberstormhatten Aconitum carmichaelii. Den vars blommor lyfter upp och ger liv åt alla de brungula och vissna bladen i trädgården.

Är du nybliven trädgårdsägare så passa nu på att köpa buskar, perenner och träd när plantskolorna rear ut sitt sortiment för halva priset.

Fortsatt fin oktober!

En kall vår

men tillslut kom värmen och det blev nästan sommar, i alla fall försommar, direkt. Från vinterkängor till sandaler från ena dag till den andra, men det är ju egentligen inget ovanligt. Vårvärmen tar i alla fall mig ofta på sängkanten och det gjorden den även i år.

Julrosorna blommar för fullt fortfarande 

och det har kungsängsliljorna också börjat göra. Av de där kanske 30 lökarna jag en gång planterade har det under åren lopp blivit hundratals. De har mer eller mindre invaderat ett par av rabatterna med sina violettröda och vitrutiga klockor och jag, och inte minst liljebaggarna, njuter när jag ser dem. De står där i full blom några dagar för att sedan snabbt vissna bort och nästan bara försvinna bortsett från frökapslarna. Hade jag de senaste åren inte tagit bort dem innan de spruckit upp och släppte sina fröer hade kanske hela trädgården varit överfull?

Så upplever jag med mycket i trädgården nu för tiden men det har säkert med ålder att göra, både på mig och trädgården.

De där tre tujorna, Thuja 'Brobeck'  som jag planterade 2006 efter ett besök hos Lindhult tillsammans med Sophie, har nu blivit mer än 5 meter höga och mer än fula nertill. 

Om det beror på alla kattbesök eller om det blir så med tujor vet jag inte men nu är de uppstammade och alla bruna och  torra grenar är borta. Det gäller bara att vänja sig vid det nya.

Under en Skåneresa för 7 år sedan föll jag för en liten kruka med Stort ekorrbär Maianthemum dilatatum bara för att jag tyckte bladen var vackra och i dag grävde jag, grävde och försökt rensa bort alla rötter av denna invasiva växt som brett ut sig på ett par kvadratmeter här i trädgården. Det har för mig varit så lätt att falla för något jag tycker är fint utan att alltid ta reda på mer om  växtens 'beteende'.

Nu skall jag glömma både invasiva växter och ogräsrensning i trädgården för några dagar och i stället ägna mig åt utplantering av blom och grönsaksplantor. 

Grönkål, sallat, rosenskära och  några rödbetsplantor står på tur för utplantering och så blir det säkert ett nappatag med mördarsniglarna.

Men sist och inte minst skall jag bara sätta mig och försöka sitta still under det blommande körsbärsträdet och njuta av bin och humlesurr. Synd bara att jag stickat så mycket att axlarna strejkar för att sitta där och rulla tummarna blir inte lätt.

Detta skrev jag i torsdags men hann inte lägga ut det.

Allt gott och fortsatt fin vår!

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

Ger trädgården liv,

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Gissar att det finns nästan lika många tankar om detta som det finns trädgårdsägare och att dessa tankar förändras allteftersom både vi och trädgården åldras. Själv har jag med åren blivit mer tillåtande även om jag inte direkt känner någon glädje över allt fröogräs som numera, konstigt nog, bara dyker upp lite varstans, men gullvivorna och

aklejorna från de fröställningar jag missat klippa bort, stenkyndeln, rosenplistern och de låga små gräsliljorna som alla gärna frösår sig mellan stenplattorna, tycker jag nu mjukar upp och ger liv åt den hårda stenen. 

Stenkyndeln frösår sig rikligt men dess aromatiska doft gör att jag låter den göra det. Det räcker att sommartid bara komma när plantorna med benen, när jag går längs gången till växthuset, för att bli smått rusig och lite glad. Den berusar inte bara mig utan också många olika slags insekter, bl.a fjärilar.

När vi blev med trädgård i början av 1980-talet avskydde vi allt vad vintergröna växter hette, bortsett från några fådda rododendron, men numera efter ganska så många år har vi ändrat uppfattning och är väldigt glada i en del av det där som är grönt även vintertid oavsett om det är perenner, buskar eller träd.

Som nybliven trädgårdsägare är det så lätt att bara se de växter som finns att köpa säsongsvis i de stora plantskolorna som t.ex Blomsterlandet eller Plantagen och missar att det finns växter som målar marken med blommor och gröna färger nästan året runt. I alla fall här på Västkusten där vi oftast har snöfattiga vintrar. 

För att lyckas få den trädgård man själv verkligen vill ha tycker jag man skall läsa många olika trädgårdsböcker, skissa och skriva listor över planteringar man vill göra. Strunta i de stora kedjorna som har ett smalt sortiment och gå med i en trädgårdsförening istället. Ofta har de växtmarknader med både spännande och tåliga växter.

Vår trädgård är liten men vi har ändå några fågelholkar och varje år får vi hjälp av småfåglar med bladlössen på både fruktträd och rosor.

På trädgårdsbordet utanför köksfönstret står ett stenfat, egentligen en stenmortel, som jag använder som fågel och insektsbad. Brukar sommartid fylla på vatten när jag vattnar krukorna i trädgården och en riktigt varm dag går det inte många minuter efter att jag gjort det innan jag ser badande och drickande fåglar där.

Min man är flitig med att vintertid mata fåglarna. Jag oroar mig mer över växterna under fågelmataren. Därför matar vi mest med skalade solrosfröer. Trots det har koltrastarna den här vintern t.o.m hackat sönder snödroppslökar som börjat titta upp. Nu står den fågelmataren tom men vi har en utanför köksfönstret och under den växer bara tålig hasselört så där får fåglarna gärna hålla till.

En 'fådd' iris och relativt ny växt i trädgården, som stortrivs. 

Har under åren som gått fallit för alltför många nyheter som bara klarat en vinter eller två här hos oss och smått ratat de där gamla, beprövade och tåliga trädgårdsväxterna. Nog är det spännande med nyheter och roligt att hitta nya favoriter men minst lika roligt när de växter jag redan planterat i trädgården tittar upp med gröna små skott i rabatten eller krukorna när vintern är över och våren är här igen. 

En trädgård som ger liv året runt byggs absolut inte av trender, även om de är spännande och allt eftersom åren gått har jag mer och mer uppskattat att växter får står lite tätt och väva in i varandra, i en inte alltför välstädad trädgård.

En trädgård består inte bara av växter, olika smådjur, fåglar och insekter 

utan också av både belysning 

och 'prylar', trädgårdspynt, som är vackra året runt 

och detsamma gäller de trädgårdskrukorna vi omger oss med.

Detta är bara mina tankar om vad som är vackert och vad som ger din trädgård liv, vet ju bara du.

Allt gott!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!