Här njuter vi just nu av sensommaren och barnbarn på besök.

När vi alla fyra satt på bänken utanför glasscaféet i Skärhamn i går flög makaonfjärilen runt bland jätteverbenorna i krukplanteringarna och just då önskade jag att trädgården här på Stengodsvägen varit precis lika full av verbenor som krukorna längs Hamnvägen, men så är det inte.

En enda liten fröplanta av jätteverbenan, en spontan frösådd, har tittat upp bland perennerna, men den är så liten och klen att några blommor på den förväntar jag mig inte att få.

De flesta liljorna har blommat över men varför inte fler av dem blommat vet jag inte, kanske har jag inte gödslat tillräckligt? Gödslat för dåligt, för lite, nästan inte alls, gäller även agapanthusen vi har. Inte en ena blomma i år men så står de också riktigt trångt och näringsfattigt i sina krukor. Förra sensommaren hade jag funderingar på att skicka dem till kommunens kompost men ångrade mig. Nu är de där tankarna tillbaka igen. Hur mycket kraft och tid skall man lägga på växter som kräver mer än vad man numera är villig att ge? Vill jag, egentligen min man, flytta dessa tunga krukor ut och in eller är det så att den tiden är förbi? Behöver vi några blommande agapanthusar längre? Kanske räcker det med de där funkiorna, bergeniorna och kärleksörterna som klarar sig ute året runt oavsett hur kallt det blir, om de bara får lite skydd mot väta. Ännu är det ett par månader kvar innan jag behöver bestämma mig.

Tagetesen jag sådde i våras blommar fortfarande riktigt fint, men de har fått gödselvatten,

'Alumia Vanilla Cream'

'Strawberry Blonde'

den vitblommande Isotema fluviatilis eller Pratia penduncalata som jag köpte i Löddeköpinge i juni är översållad med små vita blommor och hör till favoriterna just nu, önskar bara att jag kunde få den att överleva vintern och Pelargonium australe, vars blad doftar vår, blommar rikligt.

Nu gäller det att njuta av det där som vill blomma i trädgården!

Fortsatt fin sommar!

Bara några bilder och minnen från förr.

Det är mycket som händer i trädgården just nu. Det växer så det knakar trots torkan och värmen, inte minst fröogräset och nog händer det att jag undrar varifrån alla ogräsfröer kommer??

Under åren som jag haft trädgården har jag försökt komma ihåg att i min excel-lista skriva upp alla inköp. Visst har det har hänt att jag glömt men de flesta inköpen finns där. Inte alltid en särskilt rolig läsning för det finns många rödmarkerade = växter som dött, men extra roligt att kunna härleda en växt som fortfarande efter alla år lever och trivs i trädgården.

Bladen på fingerrodgersian Rodgersia pinnata 'Chocolate Wing' som jag köpte av Jonas Bengtsson för 19 år sedan är nästan som allra vackrast innan de helt slagit ut 

och den lilla söta hjärtranunkeln Ranunculus parnassifolius med sina förhållandevis stora vita blommor och blankgröna blad blommar för fullt. Den står, ända sedan jag köpte den av Ulla Helgesson på en plantmarknad i Henån 2004, i en riktigt stor kruka under en enebuske som får gula nyskott på våren. Den fina enen kommer från Martha Ristorp och också en STA-marknad, men tyvärr har jag missat att anteckna både namn och när, men det är ganska länge sedan för enen har blivit riktigt stor.

Om jag nu bara skall göra lite reklam så vill jag lyfta fram STA, Sällskapet Trädgårdsamatörerna, deras gemenskap och plantmarknader. När jag för första gången besökte en sådan utanför Högsäter, troligen 2002, tillsammans med min man och mina föräldrar, öppnade sig en ny värld för mig. Växter jag länge letat efter på olika plantskolor, men aldrig hittat, bara fanns där.

En härlig känsla som jag önskar alla riktigt trädgårds och växtintresserade får uppleva.

Allt gott och hoppas vi alla snart får lite regn!

Julen får nu samsas med våren.

Bara ett kort tag visserligen för snart förpassas julpynt och tomtar tillbaka till sitt skåp.

Många av snödropparna sticker upp ur jorden.

Galanthus 'Reverend Hailstone', en ganska tidigblommande elwesii från Anglesy Abbey är en av dem som nu 'kommit längst.'

I går tog jag fram spaden, det gäller att passa på innan minusgraderna är här igen, och grävde upp några som planterades i krukor för att kunna njutas även inomhus. Hoppas bara att de orkar slå ut.

Nu står Galanthus 'Magnet' och den felnamnade Galanthus 'Rodmarton Capella' och samsas med halmtomtarna i köksfönstret. För att blomstjälkarna inte skall bli alltför långa och gängliga får krukorna tillbringa den ljusa delen av dagar med plusgrader ute på trappan.

Så här tidigt, eller skall jag kanske skriva sent,  har jag aldrig tidigare lånat in snödroppar från trädgården. Kallar det för lånat för när de blommat över delar jag lökarna och planterar ut dem på en ny plats.

Ljusstaken av Elna Karin Helgesson har en snödroppe som påminner om Galanthus 'Marjorie Brown' en storvuxen form av G. elwesii monostictus som blommar sent och har vackra blågröna blad.

Enligt Karel Čapek i boken Ett år med min trädgård skall allt trädgårdsarbete vara klart nu i december.

" nu är allt färdigt. Ända hittills Har trädgårdsodlaren grävt, skyfflat och luckrat, vänt jorden, gödslat och kalkat, strött ut torvmull, aska och sot, beskurit, sått och planterat, planterat om och delat plantor, lagt ner lökar i jorden och tagit upp knölar ur den över vintern, strilat och vattnat, slagit gräs, rensat bort ogräs, täckt blommor med ris eller täckt dem med jord upp till halsen; allt detta har han sysslat med från februari till december, och först nu, när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den."

Gott slut och Gott Nytt År! 

och njut av trädgården även om det är vinter. 

Kylan och minusgraderna är här.

Trädgården är nedstängd, murbinkan och rosmarinen flyttade in i går 

och de stora krukorna som står ute året runt är täckta med lav och mossa. 

Tyvärr härjar koltrastar eller kanske skator runt bland laven jag täckt krukjorden med. Hoppas nu kylan får den att frysa fast så jag slipper gå där och plocka var och varannan dag. 

De två små granarna som i dagarna flyttades fram från sitt sommarviste bakom garaget har återigen hamnat i blickpunkten, inte minst i dag när de var vackert pudrade med årets första snö 

och på den där gamla köksbänken börjar hyacintlökarna att visa upp sin blomfärg. Visst har väl även november sina ljusglimtar?

Allt gott!

Oktober går mot sitt slut, det är månadens sista dag i dag, vemodigt.

Så känns det i alla fall när det regnar och himlen är grå. 

Lyser bara solen som får färgerna att spraka om de där få löven som fortfarande sitter kvar på buskar och träd känns de där mörka månaderna vi har framför oss fortfarande avlägsna, men jag vet ju att jag bara lurar mig själv.

Här har jag gjort ett nytt försök med att plantera lökar i krukor. Denna gången fick krukorna flytta in i den kalla källaren direkt efter planteringen och inget vatten har de fått. Hoppas att den fukten som fanns i planteringsjorden räcker för att få dem att gro för jag tänker inte vattna än på ett par månader och då väldigt sparsamt. Förra gången, mitt första försök, fick krukorna stå ute i regnet några dagar innan de flyttades in och mer eller mindre alla lökarna ruttnade bort. Hoppas jag lyckas den här gången. Kan redan se framför mig krukor med blommande krokus, hyacinter, narcisser och tulpaner redan i mars - april. Hör gärna av dig om du har tips på hur jag skall göra för att lyckas.

Min mamma tyckte om poesi och några av hennes böcker finns numera i min bokhylla. Oftast står de bara där men ibland händer det att jag läser i någon av dem men det är inte alltid jag förstår vad det är jag läser...

Ôm filosofi i ti

De taler ôm tia

att tia ho går.

Men ingen förstår

hur i hundan ho går.

För nu ä int då,

å då ä int nu.

Dä enda sôm stämt

ä att nu ä dä jämt.

ur Lanthandlarrim-och andra av Gunde Johansson

 

Fortsatt fin höst!

10 juni 2024

och en hel trädgårdsdag nästan utan regn. 

Några av krolliljornas knoppar har börjat slå ut medan andra står där knopplösa och lite gula i bladen. 

Knopparna som jag tycker borde funnits där har liksom bara torkat bort. Vad det beror på vet jag inte. Kan de stå för torrt, tätt, drabbats av någon svampsjukdom eller liknande eller är det bara så enkelt att det är näring som saknas? En del av dem står under träd och andra mellan buxbomsklot så konkurrensen om 'maten' är säkert hård men de senaste åren har jag varit flitig med guldvatten och hönsgödsel. Kan det bli för mycket av det goda?

En del av de buskar, rosor och små träd som vi har i trädgården for illa under senvintern. Några av dem har t o m dött.

Flera, så gott som alla, av rosorna har drabbats av barkfläcksjuka. Klätterrosen New Dawn som nästan är helt död är hårt tillbakaklippt och  kommer lite försiktigt med nya skott. Gallicarosorna vi har i trädgården är också smittade men har klarats sig bättre. 

För två år sedan var nästan den enkelblommande Austinrosen 'The Alexandra Rose' helt död den också men klipptes tillbaka hårt, nästan jämns med marken. I år kommer den med nya kraftiga skott och riktigt många blommor.

Gillenian eller trebladsspiran är en perenn som blommar med skira vita blommor på tunna röda stjälkar nu i juni.

Klätterstormhatten, Aconitum alboviolaceum,  är en dålig klättrare som behöver hjälp med att ta sig upp på klätterställningen.

En rikblommande klematis med stora blå blommor, frösådd för många år sedan från STAs frölista. Om jag nu minns rätt är fröer från klematis inte  frökonstanta men vad gör det när resultatet av en frösådd blommar så här vackert?

Som avslutning ett par bilder i kvällssol.

Allt gott!

Snön är borta och snödropparna har dykt upp igen.

Inte alla för fortfarande finns sådan som ännu knappt visat sig ovan jord.

Galanthus 'John Gray' i bakgrunden och längst fram Galanthus 'Mrs McNamara'. Två tidigblommande snödroppar som nu bara behöver lite mer sol och värme för att riktigt slå ut.

De jag grävde upp och planterade i krukor innan kylan och vintern kom tillbaka har klarat sig bra i växthuset och fick i dag flytta ut till borden i trädgården.

I torsdags anlände årets snödroppsinköp. Fem olika, några nygamla och några för mig helt nya. De jag kallar nygamla har jag en gång planterat men när de väl vissnat ner visade de sig aldrig igen.  Alla var de inköpta 'in the green'.

Nu har jag återigen fallit och köpt grönskade lökar fast jag blivit besviken så många gånger. Detta är första gången jag handlat från Coolplants. 

Alla lökarna som kom hade ett fint rotsystem och några var riktigt stora. Nu stå de planterade i krukor i växthuset. 

Enligt Yr skal vi ett tag framöver få plusgrader dygnet runt men för säkerhet skull täcker jag krukorna nattetid. Måste ju bara försöka ta hand om dem på bästa sätt.

Solskenet i dag fick mig att låna fler växter från trädgården. Nu står ytterligare snödroppar men också vintergäck i krukor både inne och ute. Knölar och lökar som när de blommat över hamnar på en ny plats i trädgården här hemma eller på landet. 

Är dålig på att plantera isär de 'vanliga' snödropparna så detta har blivit ett sätt för mig ge lökar som står trångt mer utrymme och samtidigt få snödroppar på en större yta i trädgården.

I dag var det vår i luften!

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!

Pelargonier och lite annat.

Här har jag ännu inte tagit in några växter. Fortfarande, trots några minusgrader nattetid, står både agapanthus, dahlior, 

en fuchsia och 

Pelargonium australe' kvar ute i trädgården, men enbart för att det återigen är plusgrader. 

Kvar ute står också ett par Pelargonium gibbosum x anethifolium men de har tak över huvudet och klarar därför flera minusgrader.

I växthuset har jag inte längre särskilt många växter efter att vårens frösådder planterats ut. Det är bara ett fåtal pelargonier som tillbringat sommarhalvåret där. Tre favoriter där de flesta av plantorna snart skall få vila i mörker i matkällaren under vintermånaderna. Uti fall att de inte överlever där får några småplantor tillbringa vintern lite ljusare, bakom gardinen i badrummet. 

De tre är Pelargonium x ardens, en primärhybrid, en korsning mellan P. lobatum och P. fulgidum med vackra enkla och mörkröda blommor. För säkerhet skull har jag fler krukor med just den pelargonen och alla har piggnat till betydligt under hösten men tyvärr inga fler blommor.

Blommar och doftar gör däremot Pelargonium gibbosum vars gula blommor sprider en doft av banan under kvällen och natten. Den klarar vintern i den mörka matkällaren alldeles utmärkt och det gör också

P. x glaucifolium. En primärhybrid som också har doftande blommor, alltså en korsning mellan P.gibbosum och P.lobatum som är två vilda pelargonarter. 

Skall låta dem alla bli kvar i växthuset så länge vi bara har ett par minusgrader under nätterna och plusgrader på dagarna. Allt för att minska tiden de får tillbringa i mörker så mycket som möjligt.

I lördags, den 7:de oktober, använde jag ordet fundamentalist i mitt inlägg här på bloggen men det ändrade jag snabbt dagen därpå efter att ha sett hur många besökare bloggen haft under natten. Inte minst från Storbritannien, USA och Israel. Fullt förståeligt efter den fruktansvärda händelsen i Israel.

Fred på Jorden, kommer det någonsin att inträffa?

Kan nog inte längre länka till TrädgårdsFägring men vill ändå passa på att tacka både Marika och Ulrika som under två år gett oss nya teman att blogga om. Att få ett tema att tänka till om har jag verkligen uppskattat.

Allt gott och trevlig helg!