Oktober går mot sitt slut, det är månadens sista dag i
dag, vemodigt. Så känns det i alla fall
när det regnar och himlen är grå.
Lyser bara solen som får färgerna att spraka om de där få löven som fortfarande sitter kvar på buskar och träd känns de där mörka månaderna vi har framför oss fortfarande avlägsna, men jag vet ju att jag bara lurar mig själv.
Här har jag gjort ett nytt försök med att plantera lökar i
krukor. Denna gången fick krukorna flytta in i den kalla källaren direkt efter
planteringen och inget vatten har de fått. Hoppas att den fukten som fanns i
planteringsjorden räcker för att få dem att gro för jag tänker inte vattna än
på ett par månader och då väldigt sparsamt. Förra gången, mitt första försök,
fick krukorna stå ute i regnet några dagar innan de flyttades in och mer eller
mindre alla lökarna ruttnade bort. Hoppas jag lyckas den här gången. Kan redan
se framför mig krukor med blommande krokus, hyacinter, narcisser och tulpaner
redan i mars - april. Hör gärna av dig om du har tips på hur jag skall göra för
att lyckas.
Min mamma tyckte om poesi och några av hennes böcker finns numera i min bokhylla. Oftast står de bara där men ibland händer det att jag läser i någon av dem men det är inte alltid jag förstår vad det är jag läser...
Ôm filosofi i ti
De taler ôm tia
att tia ho går.
Men ingen förstår
hur
i
hundan ho går.
För nu ä int då,
å då ä int nu.
Dä enda sôm stämt
ä att nu ä dä jämt.
ur Lanthandlarrim-och andra av Gunde
Johansson
Fortsatt
fin höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar