Oktober går mot sitt slut, det är månadens sista dag i dag, vemodigt.

Så känns det i alla fall när det regnar och himlen är grå. 

Lyser bara solen som får färgerna att spraka om de där få löven som fortfarande sitter kvar på buskar och träd känns de där mörka månaderna vi har framför oss fortfarande avlägsna, men jag vet ju att jag bara lurar mig själv.

Här har jag gjort ett nytt försök med att plantera lökar i krukor. Denna gången fick krukorna flytta in i den kalla källaren direkt efter planteringen och inget vatten har de fått. Hoppas att den fukten som fanns i planteringsjorden räcker för att få dem att gro för jag tänker inte vattna än på ett par månader och då väldigt sparsamt. Förra gången, mitt första försök, fick krukorna stå ute i regnet några dagar innan de flyttades in och mer eller mindre alla lökarna ruttnade bort. Hoppas jag lyckas den här gången. Kan redan se framför mig krukor med blommande krokus, hyacinter, narcisser och tulpaner redan i mars - april. Hör gärna av dig om du har tips på hur jag skall göra för att lyckas.

Min mamma tyckte om poesi och några av hennes böcker finns numera i min bokhylla. Oftast står de bara där men ibland händer det att jag läser i någon av dem men det är inte alltid jag förstår vad det är jag läser...

Ôm filosofi i ti

De taler ôm tia

att tia ho går.

Men ingen förstår

hur i hundan ho går.

För nu ä int då,

å då ä int nu.

Dä enda sôm stämt

ä att nu ä dä jämt.

ur Lanthandlarrim-och andra av Gunde Johansson

 

Fortsatt fin höst!

En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!

Ett boktips till alla er som älskar snödroppar

och gärna vill veta mer om de gamla sorterna.

Köpte den sent i våras när snödropparna i trädgården så gott som blommat över och därför blev den bara liggande kvar i bokhyllan. The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014 av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Citatet i början av boken är helt underbart, inte minst nu när den där vårlängtan precis som de första snödropparna börjar visa sig.

”Snowdrops are another messenger of spring, at first they are light green points peeping from the soil; later they cleave into two fat seed leaves and that´s all. Then they flower... and I tell you that no victorious palm, or tree of knowledge, or laurel of glory, is more beautiful than this white and fragile cup on a pale stem waving in the raw wind.” Ur The Gardener’s Year 1931 av Karel Čapek.

Galanthus 'Midas' hittad 2011 på Avon Bulbs. Kanske en korsning mellan 'Blonde Inge' och 'Thrym'.

Visst är det spännande med alla nya snödroppshybrider som dyker upp på marknaden, den ena mer iögonfallande än den andra men det är också minst lika både roligt och spännande att få reda på mer om de gamla namnsorterna och personerna bakom dem, tycker jag och det får man veta mycket om i den här boken.

Har ännu bara läst en bråkdel men ett av kapitlen handlar om The Great Snowdrop Company och Herbert Ransom. Han föddes 1909, gifte sig 1936 och fick tre barn. Sally Ann var det äldsta. Hon har en snödroppe uppkallad efter sig. Galanthus 'Sally Ann' en snödroppslök jag en gång planterat i trädgården men som visade sig vara något helt annat när den året därpå blommade för första gången.  

När Herbert Ransom återvände hem efter andra världskriget hade hans tidigare arbetsuppgifter förändrats och för att ha något att göra började han hjälpa till i Johnstons's trädgård. 

De erfarenheter och den kunskap som Herbert Ransom under åren samlade på sig om de olika snödropparna var många:

Odlingsbetingelserna skiljer sig mellan de olika sorterna.

Planteringsdjupet varierar. T.ex vill G. elwesii och elwesiihybrider enligt honom ha ett planteringsdjup på ca 7,5 - 10 cm medan G. 'S. Arnott' vill ha ett djup på mellan 15 och 20 cm.

Snödroppslökar vill inte ha gödsel.

Vissa vill ha soligare växtplatser än andra.

Lökarna vill ha sällskap, därför rekommenderade han att plantera en liten och en stor lök tillsammans.

Viktigt att sprida namnsorten till flera platser i trädgården. Drabbades den ena planteringen av någon sjukdom skulle kanske lökarna i den andra överleva.

Han ansåg att botrytis var ett naturens eget sätt att tunna ut bland svaga och täta planteringar.

När han mot slutet av sitt liv såg tillbaka på alla snödroppar han odlat ansåg han att

Galanthus 'Magnet' var vacker, 

Galanthus 'John Gray' helt underbar och Galanthus 'Ketton' någonting mellan nästan lika fin som Galanthus 'S Arnott', ibland finare, men den förökade sig inte lika snabbt. 

Hans favorit bland dem alla var Galanthus 'S Arnott', den bästa och allra vackraste snödroppe som någonsin odlats ansåg han.

Vid en omröstning bland galantofilerna (vilka vet jag inte) om favoriten bland snödroppar 2005 vann Galanthus 'S Arnott'.  

Här är jag också förtjust i Galanthus 'S Arnott'.  

”In fifty years time it will be interesting to see which of the newer snowdrops described in these pages will still be going strong, having established a reputation as a first-class garden plant with an unquestionable constitution, admired by everyone. Such is this classic snowdrop.” ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Galanthus 'S Arnott' gjorde sin debut 1951 på en RHS utställning och fick genast utmärkelsen Award of Garden Merit (AGM). Snödroppen lär härstamma från en frösådd som Samuel Arnott gjorde i början av 1900-talet men när han 1924 skrev och berättade om de frösådder han gjort var det ingen han kände sig särskilt stolt över.

”It is a pity that Arnott does not seem to have realised that one of the seedlings he raised is now considered to be amongst the finest of all snowdrops.” ur boken The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014

https://www.rhs.org.uk/garden-inspiration/plants-we-love/10-award-winning-snowdrops

Här har det hittills alltid varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut när det gäller blomning. Hur det blir 2023 återstår att se, men 'John Gray' har redan visat sig ovan jord.

Nu när jag väl kommit igång med boken är det riktigt roligt att läsa om personerna bakom snödroppsnamnen. Därför kommer jag helt säkert tillbaka här på bloggen med mer om både boken och de där snödropparna vi har i trädgården.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar god fortsättning på det nya året, Snödroppsåret, Trädgårdsåret. 

Ett reseminne,

en souvenir, från en snödroppsresa till Storbritannien för några år sedan är den här boken från 1937.

Har inte kommit så långt i den. Engelskan är rena sömnmedlet. Kanske för att jag oftast läser när jag gått och lagt mig. Gertrude Jekyll berättar i början av boken om gamla renässansträdgårdar och Villa d'Este är en av dem. 

Hon trodde (skrev i boken) att renässansträdgårdarna troligen varit som finast när de var mellan femtio och hundra år gamla, möjligen också lite senare när de precis var på gränsen att bli förväxta trots skötsel. Hur stora drömmar eller visioner man än har, om man som vi bara har en liten villaträdgård, går det inte att föreställa sig hur här kommer att se ut om så där 500-600 år. Inte som Villa d'Este i alla fall ;-))

Under kapitlet Colour in the Garden listar hon växter som färgar trädgården från tidig vår och framåt. Naturligtvis fastnade jag för några, flera av hennes förslag hör ju till mina favoriter.

Snödroppar så klart. Kom ihåg skriver Gertrude Jekyll, att snödroppar tycker om att planteras djupt.

Vintergäck, Eranthis hyemalis, vars blommor lyser som små solar tidigt på våren, ja nästan innan vintern försvunnit på riktigt.

Christmas Roses och Lent Helleborus,  Helleborus niger och 

Helleborus x hybridus.

Tibasten, Daphne mezereum, både den rosa och vitblommande, bjuder på tidig blomning och mycket doft.

Violer, Sweet violets, Viola odorata, blommar tidigt, oftast redan i mars och doftar underbart.

Gertrude Jekylls favorit var redan från tidig ålder primroses, jordvivor, Primula vulgaris.

Ytterligare ett minne jag hade med hem från den resan var boken E.A. Bowles & his Garden at Myddelton House 1865-1954 av Mea Allen.

E.A.Bowles, en man som lever vidare i många växtnamn, inte minst snödroppen som jag idag börjat titta efter nu när snön nästan försvunnit. Galanthus plicatus 'E.A. Bowles' planterade jag för andra gången här i trädgården i våras och nu hoppas jag på att inte behöva göra det ytterligare en gång, men det kanske är tredje gången gillt  som gäller.

'Tänk när den här var populär' är veckans tema i TrädgårdsFägring. Växterna är fortfarande populära vårväxter och renässansträdgårdarna är det många, många som besöker men böckerna har säkert haft sin storhetstid och vem vet fortfarande vilka Gertrude Jekyll och E.A. Bowles var, misstänker jag, men jag kan ha fel.

Fortsatt fin vecka!

Äntligen vinter!

Även vi här på Västkusten har återigen fått vinter. Det är några år sedan sist, hur många minns jag inte, som snön låg som ett mjukt täcke över trädgården.

Nu ligger den där i alla fall över vårblommorna som visade upp sig för drygt en vecka sedan och det enda som sticker upp ur snön förutom buskar, träd, visset gräs och det vintergröna är de rostiga trädgårdsprylarna vi har i trädgården. Just nu tar de stor plats men i april-maj har de 'gömt' sig igen.

Pelargonerna, de vild, de få jag har kvar, har kommit med nya ljusgröna blad och de gläder mig så fort jag ser dem, inte minst när solen skiner. Numera behövs det som tur är inte många för att den där glädjen skall infinna sig. När vintern är över skall de få ny jord och en plats i växthuset.

Här tränar jag på att bara ta dagarna som de kommer även om det ibland är mer än tråkigt och hoppas på att snart få det där vaccinet som ännu inte lyckats hitta hit trots alla försäkringar och löften. Men jag njuter av solen och vintern, stickar och lyssna på böcker.

Just nu lyssnar jag på Renegater av Klas Östergren och idag dök dessa ord upp.

'Vintern är en trädgårds bästa tid. Allt är dolt. Allt är möjligt. Inget att slita upp eller gräva ner. Det räcker med närvaro.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'att se bortom vintern' och det vill jag egentligen inte göra, dit kommer vi tids nog ändå, men när jag fick se stolarna maken kom hem med idag 

såg jag kommande vår och sommar framför mig utan att behöva känna dåligt samvete och med stolar att våga sitta på och inte kalla skulpturer på grund av all rost. De har blästrats, galvats och står nu utanför rumsfönstret och lyser innan vidare transport till landet. Den där ljusa silvergrå färgen kommer så småningom att mörkna till en mer mattgrå och jag behöver inte en enda gång till i mitt liv ens tänka på vare sig målning 

eller skylla på trädgårdsskulpturer.

Nog gäller det att ta vara på nuet och njuta. Inte minst nu när vi har en underbar vinter.

Fortsatt trevlig vecka!

Det här skall jag så nästa säsong...

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Fick mina luktärtsfröer från Cecilia Wingård veckan som gick.

Nu ligger de i frysen och väntar på vecka 12. Då skall de tillsammans med många andra fröer i både blom och grönsaksväg hamna i jorden och växthuset.

Ibland bredsår jag för att sedan omskola och ibland sår jag ett och ett frö i pluggbrätten.

Efter att ha läst boken Blomster av Cecilia Wingård har jag lärt mig mycket, inte minst att det av en del sorter bara behövs ett fåtal plantor för att få plockblommor hela sommaren. Något att verkligen komma ihåg när man som jag ibland tidigt i maj stått med 30 plantor av rosenskära och planterat alla bara för att det är svårt att slänga.

Förra året sådde jag reseda i växthuset i april, fick upp fina plantor att plantera ut redan i mitten av maj och kunde plocka många, många, av dessa hela sommaren. Oansenliga visst, men doften är beroendeframkallande och tillsammans med ringblommor blir det underbara buketter. 

                Calendula officinalis 'Snow Princess'

Luktärter, reseda och ringblommor är något jag 'måste' ha så länge jag nu bara kan så och gå där och plocka sommarbuketter.

Fortsatt trevlig helg och en fin tredje advent.

Mammas och mormors älsklingsblomma, Reséda odorata,

är omtyckt av både bin, fjärilar och andra insekter och sedan många år är den ett måste även för mig bland plockblommorna i grönsakslandet.

Doften är underbar, inte minst på kvällarna, tycker jag. Det är ingen doft som finns där hela tiden utan den dyker ibland upp lite försiktigt och när den gör det går det inte att ta miste på att den kommer från resedan.

I sin bok Blombok, Rapport från en trädgård från 2003 berättade Karin Berglund att resedan tappat doften. "Nog borde det gå att få den att dofta igen. Låt oss bara hålla tummarna så att ingen får för sig att den skall lukta viol istället för reseda." Mer att läsa om resedan finns på sidorna 120-121.

Nu är den tillbaka den där doften men hur och när det skedde vet jag inte. De senaste 8-10 åren när jag odlat den har doften funnits där.

Den är en ettåring  som hittade hit från Nordafrika under 1700-talet och blev väldigt populär på grund av väldoften. De eteriska oljorna som blommorna innehåller lär vara svåra att utvinna så därför finns de bara i dyra och exklusiva parfymer, men vilka vet jag inte.

Den är en blomma att titta nära på. På avstånd är den oansenlig och lätt att missa.

I år har jag dragit upp plantor i växthuset som jag planterat ut istället för att direktså och har sedan första halvan av juni kunnat plocka buketter. 

Reseda och ringblommor är som gjord för varandra.

Lika ståtliga buketter som den jag såg i Blå Hallen Höganäs förra sommaren kan jag inte åstadkomma, 

men vem kan slå Tage Andersen när det gäller det där med buketter?

När du sövts till drömmar av Resedan vid din vägg,

all ängens rosor ropa, kom nu till oss och sov.

Ur Till min syster av Dan Andersson

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er fortsatt fin och gärna doftande sommar!

Trots Covid-19 finns det mycket njutbart.

Våren är här igen,
björkarna lyser ljusgröna, häggen blommar, slånens vita blommor mot de mörka grenarna påminner om gamla spetsgardiner, marken har blivit grön och körsbärsträdet på landet blommar för fullt. 

Detta helt underbara träd. Vår sommarparasoll som både skänker goda bär och skön skugga. 

Här är fröerna till morötter, palsternackor, persiljerötter och lite annat så som dill och olika ringblommor sådda och några har till och med börjat titta upp. Den förgrodda potatisen är i jorden och luktärts och bondbönsplantor utplanterade. Har täckt bönorna med fiberduk men jag hoppas vi slipper minusgrader.
Så här i virustider håller vi oss mest för oss själva men sysslolösa är vi inte. Har naturen nära, en trädgård att glädjas i och som pensionär behöver vi inte oroa oss över permitteringar. 

Detta skrev jag i onsdags. Idag har vi återigen varit på landet och där hade sniglarna haft kalas under fiberduken. Flera bönplantor var helt uppätna. Det blev till att plocka fram fröpåsen och så nya. Hoppas bara jorden är tillräckligt varm. Både hemma och på landet har vi massor med små spanska skogssniglar så allt är inte njutbart ens i trädgården, tyvärr, men i dessa tider kan det ju inte räknas som något större problem.
Lika tidigt som i år har jag aldrig tidigare planterat ut småplantor av purjolök, kål av olika slag och sallad. Nu gäller det att hålla tummarna så jag slipper både nattfrost och sniglar, men det räcker säkert inte när det gäller de där glupska små spanjorerna. Får nog ta till både järnsulfat och sax.  


Ha det gott!

Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.

Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.

Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 

Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.

Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 

Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.

"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!

Ha det gott!