Njutbara oktoberdagar, höstfix och lite tankar om våren.

I går konstaterade jag återigen att det är betydligt roligare att fylla krukorna på våren än som nu tömma dem inför vintern. Men när väl allt detta tråkiga är över kommer några njutningsbara månader då jag stänger av tankarna på trädgården och slipper bry mig om allt vad gräsklippning, gödsling, ogräsrensning, 

plocka luktärtsbuketter, 

skörda och ta hand om grönsaker, 

vattna både krukor och grönsaksland och allt eftersom klippa bort fröställningar på perenner som blommat över.

Snödroppslökarna som jag hittade nakna och vita på jorden under de vissna hostabladen för några dagar sedan har jag krukat in och ställt i en bänk med regnskydd för att kanske kunna driva till lite tidig blomning.

Höstkrokusens blad som dyker upp först till våren är inte särskilt roliga att dras med nästan in i juni 

men just nu när krokusblommorna lyser upp och ger färg åt trädgården inser jag att man får ta det onda med det goda.

Det gäller också tidlösan som nu blommat över för den här gången men vars blad redan börjat dyka upp i rabatterna. Blad som sedan kommer att stå där långt in i juni, nästan fram till midsommar. Älskar blommorna och njuter när de bara står där i rabatten i slutet av augusti men frågar mig ibland, hur mycket kan det goda uppväga det onda? Ganska mycket, i alla fall när det gäller just olika sorters tidlösor.

Här har de höstcyklamen vi har i trädgården snart blommat över och efter blomningen kommer vackra blad. Blad som under våren vissnar bort och bara försvinner i tysthet.

Jag älskar min (vår) trädgård men måste erkänna att jag ändå njuter när krukorna är tömda, frostkänsliga växter förflyttade till källaren, trädgårdsmöblerna intagna, vitlöken planterad och löven från trädgården tillsammans med komposterna hamnat i grönsakslandet.

Först efter jul, kanske annandagen, är det återigen dags att tänka på frösådder och våren som närmar sig. Ibland kan jag ha smygstartat lite och har jag det gäller det luktärtsfröer.

Luktärtsbuketter är ett måste och det är ju vintern också.

Allt gott och fortsatt fin höst!

En liten gul sol - Taraxacum

Den 18 maj för 70 år sedan skrev Alf Henrikson så här om maskrosen i Dagens Nyheter.

"Som bekant har en hängiven forskning ägt rum under de senaste åren

beträffande släktet Taraxacum som blommar så hiskligt om våren.

Det har därvid påvisats tydligt och klart att Sveriges maskrosflora utgörs ej av en enda odelbar art ty dess variationer är stora.

Men vi som ur våra potatisland de långa rötterna drager betraktar sällan en lejontand i systematikens dager.

Däremot vet och noterar vi att Frankrikes dugliga kockar gör en sallad som kallas för piss-en-lit av maskrosblad som de plockar.

Mjältsjukan hjälper den mjölksaft emot som sipprar ur stänglarna stilla.

Och ett kaffe kan kokas på maskrosens rot vilket smakar förfärligt illa."

 

Är inte särskilt förtjust i gula blommor men nyutslagna maskrosor, gärna i hela fält  

och vildtulpanen Tulipa sylvestris är oemotståndliga på något underligt sätt, i alla fall innan maskrosorna blommat över och sprider alla sin fröer med vinden.

Allt gott!

En kall vår

men tillslut kom värmen och det blev nästan sommar, i alla fall försommar, direkt. Från vinterkängor till sandaler från ena dag till den andra, men det är ju egentligen inget ovanligt. Vårvärmen tar i alla fall mig ofta på sängkanten och det gjorden den även i år.

Julrosorna blommar för fullt fortfarande 

och det har kungsängsliljorna också börjat göra. Av de där kanske 30 lökarna jag en gång planterade har det under åren lopp blivit hundratals. De har mer eller mindre invaderat ett par av rabatterna med sina violettröda och vitrutiga klockor och jag, och inte minst liljebaggarna, njuter när jag ser dem. De står där i full blom några dagar för att sedan snabbt vissna bort och nästan bara försvinna bortsett från frökapslarna. Hade jag de senaste åren inte tagit bort dem innan de spruckit upp och släppte sina fröer hade kanske hela trädgården varit överfull?

Så upplever jag med mycket i trädgården nu för tiden men det har säkert med ålder att göra, både på mig och trädgården.

De där tre tujorna, Thuja 'Brobeck'  som jag planterade 2006 efter ett besök hos Lindhult tillsammans med Sophie, har nu blivit mer än 5 meter höga och mer än fula nertill. 

Om det beror på alla kattbesök eller om det blir så med tujor vet jag inte men nu är de uppstammade och alla bruna och  torra grenar är borta. Det gäller bara att vänja sig vid det nya.

Under en Skåneresa för 7 år sedan föll jag för en liten kruka med Stort ekorrbär Maianthemum dilatatum bara för att jag tyckte bladen var vackra och i dag grävde jag, grävde och försökt rensa bort alla rötter av denna invasiva växt som brett ut sig på ett par kvadratmeter här i trädgården. Det har för mig varit så lätt att falla för något jag tycker är fint utan att alltid ta reda på mer om  växtens 'beteende'.

Nu skall jag glömma både invasiva växter och ogräsrensning i trädgården för några dagar och i stället ägna mig åt utplantering av blom och grönsaksplantor. 

Grönkål, sallat, rosenskära och  några rödbetsplantor står på tur för utplantering och så blir det säkert ett nappatag med mördarsniglarna.

Men sist och inte minst skall jag bara sätta mig och försöka sitta still under det blommande körsbärsträdet och njuta av bin och humlesurr. Synd bara att jag stickat så mycket att axlarna strejkar för att sitta där och rulla tummarna blir inte lätt.

Detta skrev jag i torsdags men hann inte lägga ut det.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Julrosor, julrosor och julrosor...

Älskat julrosor lika länge som jag haft en egen jordplätt att odla på. En gång i tiden var jag noga med namn och rena arter var extra spännande. 

Numera är glädjen stor när en planta i trädgården verkar gilla livet och visar upp det genom en generös blomning.

Den här våren har julrosorna fått ett nytt liv. Många av plantorna har fler blommor än någonsin tidigare.

Helleborus hybridus 'Blue Lady' från Blomstergården 2003

Kanske tack vare guldvatten-vattningarna de fått under några år och den regniga sommaren vi hade förra året.  Om jag minns rätt sätter plantorna anlagen till nästa års blomning på sommaren och vill då inte ha det för torrt.

Under åren som gått har jag tagit död på riktigt många julrosor. Skakade inte av den torvjord de var planterade med i krukorna innan jag planterade dem i trädgården. Grävde då bara ett hål, satte ner jordklumpen, fyllde tillbaka den uppgrävda jorden och vattnade ett par gånger.

I stället borde jag klippt upp ev rotsnurr, skakat bort torvjorden från rötterna och blandat in den i den uppgrävda trädgårdsjorden innan jag planterade julrosen i det uppgrävda hålet och vattnade. Då hade plantans rötter haft en större chans att etablera sig istället för att torka bort i krukjorden under den kanske regnfattiga och varma sommaren.

De fula fjolårsbladen är sedan länge bortklippta och om en månad eller så är det dags att ta bort fröställningarna för att slippa massor med frösådder runt plantan nästa år.

Länge trodde jag att de dubbelblommande var  sterila och därför inte klippt bort de vissna blommorna men runt Helleborus hybridus 'Party Dress' Gelb som jag för 20 år sedan köpte av J. Peters i Tyskland  

har nu ett flertal enkelblommande plantor dykt upp. Fina de också men det blir lätt för mycket av det goda på en liten yta.

Vår stjärnmagnolias halvt utslagna knoppar lyser bruna men julrosorna har klarat minusgraderna vi haft nattetid den senaste veckan riktigt bra. Tidigt på morgonen lutar de sig mot marken men det dröjer inte särskilt länge innan blomställningarna rest sig igen.

Nu önskar jag oss alla en mer solig och varm vår!

I Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 25 mars 1954

skrev Alf Henrikson om blåsippan.

Upprepar mig för redan sista mars 2016 hade jag med denna vers på bloggen.

"De blå anemonerna knoppas bland

höstliga blad

och lyser bland björkris på

städernas marknadstorg.

Än växer de talrikt och villigt

kring Stockholms stad,

men plantan är sällsynt i trakten

av Göteborg.

Inte botar de levern i dag, såvitt

doktorn vet,

fast de nämndes hepatica, leverört,

av Linné.

Den djupblåa sippan är lika

vacker för det,

och på sina håll finns den faktiskt

redan att se."

Och såg den gjorde vi i helgen under ett besök i en riktig vårträdgård 

med massor av underbara blåsippor i olika former och färger. Förälskad i blåsippor har jag varit nästan så länge jag kan minnas och den kärleken blev absolut inte mindre efter detta trädgårdsbesök. Det var som att besöka en godisbutik där det är helt omöjligt att välja för allt ser precis lika gott ut.

Den vitblommande i bakgrunden heter Hepatica maxima

Några namn har jag annars inte men bara njut av sipporna.

Många av dem har Gunilla själv korsat fram. Är du som jag intresserad av blåsippor så besök Trädgårdsamatörernas växtmarknad i Göteborg den 16 juni för där kommer säkert några av alla dessa underbara juveler att vara till salu.   

Allt gott!

Äntligen har vi haft några dagar med sol

men kallt har det varit så trots solen har snödropparna hittills i år inte riktigt slagit ut, bjudit in bin och humlor och fyllt trädgården med doft.

Ändå är det just precis nu, när nästan alla blommar, härligt att jag under en del år varit en smått tokig trädgårdsnörd som fattat tycke för snödroppar.

Alla är helt underbara så det är mer än lätt att få nya favoriter

och de med små, små gröna märken på de inre kalkbladen faller jag gärna för. Dit hör den fyllda Galanthus 'Lady B Stanley' och Galanthus 'Rodmarton Capella' som jag fastnade för när jag såg den i Danmark 2018, men nu är jag osäker på om den löken jag fick med mig hem verkligen är Galanthus 'Rodmarton Capella'.

Den här som bara har dykt upp i trädgården är jag mer än förtjust i.

De med helt, eller nästan helt gröna inre kalkblad är oemotståndliga t.ex Galanthus 'Fernstead End', Galanthus 'Merlin' och Galanthus 'Ding Dong'.

Det är också de där med nästan helt vita blommor t.ex Galanthus 'Anglesey Abbey', 

Galanthus 'Angelique', Galanthus plicatus 'E.A. Bowles' och Galanthus elwesii 'Godfrey Owen'.

De med gula märken på kalkbladen och gula fröhus, vem kan motstå dem? Galanthus 'Primrose Warburg', Galanthus plicatus 'Wandlebury Ring', Galanthus 'Midas' och Galanthus 'Wendy's Gold' är bara några av alla som finns.

Helt oemotståndliga, det är också de där bulligt tjocka, både med dubbla och enkla blommor. 

Galanthus 'Augustus', Galanthus 'Diggory', Galanthus 'Hippolyta', Galanthus 'Rodmarton Arcturus', Galanthus 'Mrs Thompson' och så klart Galanthus plicatus 'E.A. Bowles'.

Avvikande, med lite spännande udda blommor, som t.ex Galanthus 'Walrus', Galanthus 'Trymlet', Galanthus 'Blewbury Tart' och Galanthus 'Rose-Mary Burnham' hamnade lätt på önskelistan

och det gjorde också de mångdubbla så som Galanthus 'Desdemona', Galanthus 'Dionysus', Galanthus 'Rodmarton' och Galanthus 'Hill Poe'

och de där storblommiga som t.ex Galanthus 'Bertram Anderson' och 'Mrs McNamara'

och de där med vackra blad, både grågröna som hos Galanthus 'Marjorie Brown' och lysande klargröna som hos den grekiska snödroppen Galanthus ikariae

och alla spännande hybrider som dyker upp på marknaden. Faller för en och annan ibland så som Galanthus elwesii 'Rosemary Burnham', Galanthus 'Orange Star' och  Galanthus 'Wifi Spinach Cream'.

Men av alla olika snödroppar jag stött på och förälskat mig i tycker jag fortfarande att de där enkelblommande som hänger på en lång tunn 'tråd' och dinglar vackert är de allra finaste, så som t.ex Galanthus 'John Gray', 'Magnet' och 'Fly Fisher'

och de gör verkligen skäl för sitt namn, snödroppe.

Fortsatt fin vår!