Julen står för dörren

men utomhus känns det ibland, trots mörkret, som vår. Snödropparna har dykt upp och några av dem visar redan sina vita knoppar.

Galanthus 'John Gray' den 17 februari och just nu.

Även de olika svalörterna har börjat täcka den mörka jorden med sina vackra blad. Julrosen jag fått från Bertil, den som ursprungligen kommer från Ester i Skene, blommar återigen och det beror säkert på att jag flyttat fram den till en ljusare växtplats. 

Den där enda vita blomman fick mig att tänka på Selma Lagerlöfs novell, Legenden om julrosorna. Oavsett om man är kristen eller inte, någon vackrare julberättelse får man leta efter, tycker jag. Den handlar om hur den stora och farliga Göingeskogen varje julnatt förvandlas till en underbar lustgård och att vi inte skall vara alltför rädda för det okända.

Årets kortaste dag var det den 21 december, men nu vänder det snart och vi kan så sakteliga se fram mot ljusare tider. Önskar de där ljusare tiderna också kunde innebära fred och självbestämmanderätt för alla oss människor här på Jorden.

Visst gäller det att njuta av alla dagar vi får men nog är det lättare att göra det när dagarna blir längre och solen visar sig lite oftare.

Här har vi städat och pyntat färdigt. Sillen, Hannus tomatsill och en paprikasill, står i kylskåpet tillsammans med den ugnsbakade skinkan. Nu kan julen komma.

Önskar er en riktigt God Jul!

Tomtar på loftet, nog har jag det.

I början av veckan öppnade jag julskåpet, lite tidigt kanske, men det är alltid lika roligt att återigen få se vad det är jag under åren som gått fyllt det med.

Den där lusten att leta gamla julsaker försvinner inte fast jag numera inga fler behöver, men vad behöver man egentligen? Här bara villhöver jag och fortfarande är det lika roligt att ha lust och möjlighet att ibland förälska sig och kanske falla. 

Nytillskottet från helgen som gick, en helt oemotståndlig gammal kottetomte med lykta och säck

¨

och en 100 år gammal lika oemotståndlig tomteljusstake som trots brända ljushållare fick följa med hem. 

Stjärngossarna, lucian och tomteflickorna med lyktor är från slutet av 1940-talet men tillverkades in på 1950-talet. Märkta undertill med MA eller NA och ibland Made in Sweden och såldes genom hemslöjdsbutikerna. Har inte lyckats hitta någon information om dem men skulle gärna vilja veta mer.

De gamla lite slitna änglarna på bilden kan komma från grannlandet Danmark och Per Højholm BogenseTrœkonst.

Dessa rödmålade tomtar med ganska så arg blick hör också till julfavoriterna. Gissar att de kom via hemslöjden i slutet av 1940-talet, men vem är tillverkaren?

Nästan alla de charmiga trätomtarna på den här bilden kommer från Träkroken, Guldkroken och tillverkades på 1940-talet. Visst är de fina även om de är ganska så små?

Hör gärna av dig om du vet mer om några av de gamla trätomtar.

Allt gott och fortsatt trevlig helg!

Passion, tokeri kanske?

Nej inte, istället väljer jag förälskelse och stor glädje men vet att jag inte får medhåll av alla även om ganska många delar min förtjusning i gamla nötta och slitna julsaker. Att jag tycker om trädgård och växter, inte minst snödroppar, vet säkert många av er som brukar titta in här, men att jag är lika förtjust i gamla julsaker är det nog inte lika många som känner till även om jag redan tidigare skrivit om det här på bloggen. 

Slitna, skavda och ibland lite brända, men vad spelar det för roll? I mitt tycke är de där julsakerna underbara ändå. Mina stående frågor när jag stött på dem har alltid varit:  - Hur gamla kan de vara, hos vem har de en gång i tiden stått och spridit glädje, en fråga jag nästan aldrig fått svar på och hur mycket tycker jag om dem = vill jag ha dem? Numera har behovet minskat betydligt, det finns inget, men ibland faller jag ändå.

Julstjärnor och amaryllisar är vackra så klart men de går inte alls upp mot mina fina svampljusstakar 'hittade' för en dryg månad sedan eller tomtarna som, nästan i alla fall,  

har sin givna plats i olika fönster här i huset och de på bordet i vardagsrummet som i år fått tillskott av en gammal piprökande tomte klädd i kräppapper. 

Den gamla lagade karotten från Gustavsberg och planteringskrukan från Upsala Ekeby är även i år planterade med hyacinter och det bara för doftens skull. På julaftonen vill jag gärna känna doften av hyacinter när jag går ner för trappan till köket. Inget måste men nästan. Hoppas nu bara att hyacinterna jag planterade i måndags hinner slå ut, i alla fall med några små blommor, innan julaftonsmorgonen.

Någon samlare vill jag inte se mig som, trots det där med julsaker och snödroppar, men när är man egentligen en samlare?

Enligt Wikipedia är man det om man har tre exemplar av en och samma sak, har man åtta så lider man av mani och det gör man också om har man fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för.

Hur många av oss trädgårdsnördar lider då inte av mani? Har ni användning för alla växter ni omger er med? Det har inte jag, i alla fall inte om jag skall vara helt ärlig.

Men måste vi verkligen ha användning för allt vi tycker om och gärna vill ha? Nej inte, tycker jag, men här får fortfarande julsakerna jag har nästan plats i ett enda skänkskåp och för snödroppslökarna finns det gott om utrymme i rabatterna även om trädgården är liten.

I söndags fick maken hjälp av barnbarnen att ta ner en gran på landet och den får bli årets julgran. Vår första och troligen enda egenodlade julgran. Inköpt 2007 på Kullens söder om Stenungsund som en liten, liten planta. Har sparat namnen på datorn men inte alltid märkt upp växterna i trädgårdarna så därför vet jag inte om den heter Abies lasiocarpa 'Hobbytime' eller Abies lasiocarpa 'Mikolas'. Den var betydligt högre än vi trodde när den väl hamnade på marken men inte särskilt vid och det var helt perfekt. Nu står den, till stor glädje,

klädd i gamla silverglittrande julgranskulor i ena hörnet i vardagsrummet. 

Så kan det bli när plantorna är små när de planteras och att man, som jag, tror att det mesta ryms även i små trädgårdar.

Temat i TrädgårdsFägring är Fint vid Juletid!

En riktigt God Jul!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!

God Jul! En Riktigt God Jul, trots allt...

Någon familjejul blir det inte här hos oss i år och ingen julgran heller. För första gången i våra liv skall min man och jag fira jul tillsammans helt själva.   

Inga köttbullar, prinskorvar eller revbensspjäll, de har vi valt bort. 

I stället blir det några olika sorters egna sillinläggningar, hemmagravad lax, Janssons frestelse, grönkålspaj och en liten ugnsbakad skinka. Att vi trots att vi bara är två inte köper något färdigt beror på att det ibland är ganska roligt att laga mat tillsammans men också för att vi tycker det 'egengjorda' smakar så mycket bättre än det färdigköpta. Skall det vara en god jul så skall det, oavsett Covid19. En snaps till sillen är ett måste så klart, trots att den inte är egentillverkad, men god ändå...

I dag sken äntligen solen så provsmakningen av skinkan skedde i skogen. Skiner solen också i morgon kan det kanske bli en cykeltur trots att det är julafton. 

Nog har vi en jul då inget är sig likt men finns det liv finns hopp! 

Önskar Er alla En Riktigt God Jul!