Vintern tog en paus men är nu tillbaka.

Inte konstigt alls för det är fortfarande bara i början av februari. Förra veckan med plusgrader, trädgårdsfix, 

tidiga snödroppar 

och blommande trollhassel fick mig att nästan tro att den efterlängtade våren var här igen.

Ute är det nu vinter igen med minusgrader och snö. Den varar säkert ytterligare 6 veckor men inomhus har våren börjat. 

I dag visade magnoliakvistarna, jag tog in för drygt någon vecka sedan, upp sina första utslagna och doftande blommor. En föraning av det som komma skall.

Fortsatt fin vinter!

Doft, vad är en trädgård utan den?

Min första bekantskap med Akebian gjordes på Madeira för snart 20 år sedan och något eller några år senare såg jag den igen under ett besök i en halländsk trädgård och det är från den trädgården som vår planta härstammar. Om det är en Akebia quinata eller en Akebia trifoliata vet jag inte. 

Jag föll för blomdoften, en blandning av honung och vanilj och de mörkt rosablå och purpurfärgade blommorna sent i april eller tidigt i maj om inte den sena frosten varit framme.

Visst är det form, färg, höjd och inramning som ger känsla och struktur åt en trädgård men oavsett det, vad vore den utan doft? Inget jag i vanliga fall tänker på i slutet av december men under en trädgårdsrunda såg jag hur de vintergröna rankorna fick den turkiska trädhasseln, Corylus colurna, att grönska och då gick tankarna till vårens blomning som kommer att fylla trädgården med väldoft.

Tidigare har jag beskurit rankorna hårt och inte låtit dem svinga sig upp i trädet. Men för ett år sedan eller två tog jag fasta på vad en god vän sa till mig: - Låt den bara klättra! Det är så vackert med blommande slingerväxter bland grenarna.

Den håller sig inte på mattan direkt utan svingar sig uppåt men skjuter också skott som smyger sig fram längs marken bland perennerna i rabatten, lätta att ta bort, bara att göra en kraftig ryckning men gissar att om de fått vara kvar skulle de växt ut och tagit för sig betydligt mer av utrymmet än vad i alla fall jag vill. Här vill jag bara ha den växande på höjden men den får inte invadera hela trädet. Efter vårens blomningen skall jag ta fram sekatören.

God fortsättning på 2024!

Trädgårdens färger just nu.

Här är trädgården målad i grönt och vitt med inslag av gult och lite rosa. Många snödroppar har börjat blomma även om det finns en del som ännu inte tittat upp ur jorden, vad nu det kan bero på?

Galanthus 'Reverend Hailstone' är en hög och tidigblommande elwesii som redan blommat ett par veckor.

Trollhassel och vintergäck blommar i gult och 

Sarcococca hookeriana 'Purple Stem' och 

Skimmia x confusa 'Kew Green' har blommor eller knoppar som skiftar i grönt. En stilla, solig och varm dag känns doften av sötbuxbom, Sarcococca hookeriana, riktigt lång väg. När jag för 8 år sedan köpte plantan var jag osäker på om den skulle klara vintrarna här på Västkusten men det har den gjort.

De rosa tonerna i trädgården står julrosorna för. Det är inte många som slagit ut ännu, bara en enda, men knopparna som börjat sträcka på sig bjuder på färg de också.

Just nu går jag en snödroppsvandring nästan varje dag om det inte regnar allt för mycket eller att snön ligger som ett tjockt, vitt täcke. Något vitt täcke har vi knappt haft hittills den här vintern och nu hoppas jag vi slipper. Ser fram mot våren och fler blommor i rabatterna. Redan nu lyser det lite blått om de första blåsipporna och vivorna.

2017 köpte jag Galanthus nivalis 'Margery Fish'. Först i år dyker det upp en knopp. Kan det vara Margery som äntligen tittar upp? Hoppas men känner en viss tveksamhet. Skall bli spännande att se.

Här har jag börjat inventerat mina snödroppar och känner stor besvikelse över att en del av de där jag köpt in the green, både i Danmark och England, inte visat sig ovan jord året efter planteringen eller kommit med blommor som inte stämt med namnetiketten. Det har inte bara hänt en gång utan ganska många vid det här laget och även om de där blommorna som dyker upp när löken överlevt är fina så stämmer de oftast varken med namnetiketten eller priset på löken.

T.ex. den här som är köpt i Danmark för 5 år sedan som Galanthus 'Rodmarton Capella'. Enligt Rare Plants är den en woronowii men den som växer här är en nivalis.  Söta blommor men ändå, felmärkt.

Det gäller att välja seriösa odlare som inte bara vill tjäna pengar utan som också verkligen vill sprida namnsorterna vidare till oss som har svårt att motstå de där grönvita eller gulvita blommorna som tidigt målar marken i våra trädgårdar.

När man köper snödroppar in the green ser man ofta blomman och kan kontrollera om den stämmer och det är bra men då gäller det också att kontrollera rotsystemet i krukan, något jag under flera år missat att göra för jag har bara fokuserat på blomman. Slarvigt uppgrävda lökar som blivit av med de flesta av sina rötter har svårt att etablera sig i rabatten. Numera, efter många år, tror jag det är anledningen till att så många av de där snödropparna som jag köpt på plantmarknader inte överlevt.
Bästa tiden att plantera om eller sätta nya snödroppslökar upplever jag är i mitten augusti. Då är lökarna i vila och några rötter som kan grävas bort eller skadas finns inte. De börjar här hos oss dyka upp först i mitten av september.
Nog händer det att även höstplanterade lökar bara försvinner, ruttnar eller äts upp av någon larv, men har de inte fått torka ut är det, enligt min erfarenhet, betydligt större chans att lyckas med lökar i vila än med de där som grävts upp i full blom under tidig vår.
Ibland är de där krukplanterade lökarna som säljs in the green höstplanterade och då har de ofta ett välutvecklat rotsystem som har lättare att etablera sig än de där nyss uppgrävda.

Galanthus 'Fenstead End'

Galanthus 'Ding Dong'

Snödroppar har en lång blomningstid. De första sorterna började blomma för minst ett par, tre, veckor sedan och några har ännu knappt tittat upp ur jorden. Men tittat upp ur jorden, trots minusgrader nattetid, har sniglarna gjort, de spanska skogssniglarna, mördarsniglarna. 

Galanthus 'Fieldgate Prelude'

Några av snödroppar är nästan helt uppätna. Inte så konstigt då kanske att jag känner mig smått grinig när jag går den där snödroppsrundan? Men trots allt är det härligt att se marken målas i grönt och vitt, färger som just nu är favoriterna här i trädgården.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Trädgårdens färger.

Allt Gott!

Svavelpion och träljusstakar.

Precis nu när de första knopparna börjat slå ut är svavelpionen som allra vackrast tycker jag, men det vet ni ju sedan tidigare inlägg 

och i år bjuder den på många blommor, har räknat till 25 knoppar.

 

Lite gödselvatten några gånger varje år under de senaste somrarna har verkligen gjort underverk.

Andra halvan av maj och första delen av juni är det som blommigast här i trädgården och dofterna från blåregn, 

fembladsakebia, guldazalea och tidigblommande pioner får mig nästan att se fram mot de sena kvällarnas snigelrundor för det är då efter kvällningen som det doftar mest.

Trots de spanska skogssniglarna, klipper huvudet av mer än 100 under en kvällsrunda, är det njutbara dagar både när det gäller 'prylar' och trädgård. 

Ljusstakarna med teakmanschetter av Hans Agne Jakobsson som jag sprang på under en loppisrunda för några år sedan har efter att stått i skåpet sedan dess äntligen hittat sin plats 

och både aklejor och allium har börjat blomma.

Månadens bild maj

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Hoppas nu vi alla får en riktigt fin sommar !

När lusten infaller sig,

trots att det är en kall och ganska så solfattig dag, 

går det bara inte att sluta med trädgårderandet. Det ena ger det andra och hux flux är trädgårdsrabatterna inte bara städade utan också gödslade, de nyinköpta plantorna som skall ersätta julrosorna som frös bort, har intagit sina platser i krukorna och blåsipporna på norrsidan häcken

har rensats från inkräktare så som nunneört, scilla och vårstjärna.

Kluster av frösådda små blåsippsplantor har delats och fått egna platser att växa på. Har under hela vintern samlat på mig äggskal som fått torka innan jag finfördelat dem i matberedaren. Detta 'pulver' har jag använt som både gödsel och jordförbättring  till blåsipporna. Om det egentligen spelar någon verklig roll för växterna vet jag inte men blåsippor växer ju gärna på kalkrik mark.

Luktviolernas knoppar börjar visa färg så några av dem har jag grävt upp och krukat in. Namnen på dem vet jag inte längre men de är fina ändå och doften, den där viktiga doften, finns där trots att de alla numera är namnlösa. Plockade in en liten bukett för ett par dagar sedan och den fyllde nästan hela nedervåningen med sin violdoft.

Snödropparna, de flesta, har numera vissna blommor men Galanthus elwesii var monostichus 'Marjorie Brown' en senblommande form av G. elwesii som funnits med sedan 1958 men återupptäcktes av Ruby Baker 1987, blommar fortfarande och har så vackra blad. Hit kom den 2012. Förra våren blommade lökarna konstigt nog inte alls men i år finns många blommor. Den har ovanligt breda blågrå blad, blommorna är stora och vackert rundade.

Vem var Marjorie Brown? Det var hon som i mars 1987 hade med den här snödroppen, som nu fått hennes namn, i ett blomsterarrangemang på en utställning i Chichester. Ursprungligen lär den komma från ett lökinköp som hennes brorson gjorde 1958 från en holländsk lökfirma.

Håret står på ända och kinderna nästan glöder. En kall, lite solig men ändå lustfylld och rolig vårdag som jag är så glad över!

Fortsatt fin vår, aprilvår, och trevlig helg!

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Krukplanteringar och sommar 2020.

Karamellblomman, Crassula coccinea, 

från Bosses Trädgård, föll jag för i slutet av maj och det bara för att den skulle blomma länge och tåla torka och det har den verkligen gjort. Den plantan jag då köpte står fortfarande lika fin på bordet vid entrén.

De vitblommande vildpelargonerna  P. australe  med små och många blommor på långa stjälkar har blommat överdådigt hela juni, juli och snart halva  augusti. Kan det bero på den pelleterade hönsgödseln jag lade i botten på krukorna när jag i maj planterade om dem? Gissar att det är så.

Vad gräset på bilden heter har jag glömt. Det har klarat några vintrar i kruka och kommer från Fryles trädgård i Varberg.

Hostor med vita blommor hör till de verkliga favoriterna bland alla 'favorithostorna' i trädgården och just nu blommar den här som allra finast. Hosta 'Paradis Beach'.

De flesta hostorna som blommar med lila blommor har inte längre några blomstjälkar kvar, de flesta, ja nästan alla, är bortklippta, 

förutom på denna och fin är den, Hosta 'Totally Twisted'.

Det är inte bara växterna som skapar en trädgård utan också ljuset, eller hur?  Just nu är det sensommarljuset som både förför och förtrollar.

Härligt med mer sommar, sensommar med bad, stora luktärtsbuketter och gott på grillen.

Hoppas solen och värmen varar riktigt länge.

Ha det fortsatt sommargott!

Birgitta

Augusti

är redan här och vi har bara drygt 30 sommardagar kvar.

Juli bjöd på mycket regn, kalla kvällar och nästan inget utesittarväder efter kl 18 här på Västkusten. Men vi har massor av blåbär i skogen, tror inte att jag sett så mycket blåbär tidigare. Att plocka ihop nästan 20 liter tog för oss båda bara lite mer än två timmar med bärlockare. Det är så härlig att gå där i tystnaden bland blåbärsriset längs berget. Nästan inga fåglar hörs längre, tyvärr, bara lite enstaka pip som jag tolkat som varningsläten.

Lite fusk, inga vilda blåbär inte. Bilden är tagen i trädgården på landet.

I slutet av förra veckan dök det på landet, från den ena dagen till den andra, upp en för sommaren ny lukt i luften när kvällen kom. En mättad doft av mylla, mognad och våt jord. I mitt tycke en vemodig doft som leder tankarna till hösten, men den luktar trots allt väldigt gott.

Guldvatten, hönsgödsel och mycket regn har gett god skörd av grönsaker men också av underbara blommor. 

Älskar verkligen att kunna plocka stora buketter av olika ringblommor, reseda, luktärter, zinnia och astrar. I söndags hade jag med mig 13 liter (volymen på spännerna) blommor hem och fortfarande njuter jag av dessa buketter.

De storväxta Linnétagetesen till trots känns det ändå som om hösten flyttat in i trädgården men det är ju bara sensommaren som är här. 

Floxen har börjat slå ut sina knoppar och doftar så gott. 

Vad de heter vet jag inte längre utan ansträngning för namnlapparna är borta. Men just den här kommer jag ihåg namnet på. Den heter Phlox 'Natural Feelings' och är min stora favorit bland floxen.

Dessutom passar den så fint ihop med blodgräset, Imperata cylindrica 'Red Baron' som nu verkligen lyser rött och ger skäl för sitt namn.

Den vitblommande storklockan      blommar fortfarande, 

höstanemonens knoppar, Anemone tomentosa, har börjat slå ut och snart, när klätterklockans,Codonopsis convolvulacea subsp. grey-wilsonii, knoppar visar upp sina blå blommor, kommer det att se ut som ett litet vattenfall i den flikiga lönnen.

Floxen för mina tankar till Anne Just och hennes trädgård i Hune. Det var i hennes trädgård jag förälskade mig i dem. Där fanns inga stor ruggar utan bara några enstaka blommande stjälkar lite här och var och det är egentligen så jag vill ha det även här i trädgården men flox har ju en viss tendens till att bre ut sig snabbt, lite för snabbt ibland.

Den vitblommande storklockan, Campanula persicifolia 'Alba' är också en sådan växt som jag gärna vill ha lite här och där i trädgården. Vackrast blir den oftast när den själv får välja sin plats, tycker jag. Har aldrig haft glädjen av att få besöka Helge Lundströms trädgård men när den vitblommande storklockan blommar tänker jag på honom, lustigt nog. Har i bakhuvudet en bild från ett reportage i någon tidning där han visade upp sina vitblommande  blåklockor.

Fortfarande sommar och nu är värmen snart här igen. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott!

Birgitta