Vinter snart men våren ligger ändå redan i startgropen.

I dag lite solsken så vid middagstid tog jag en lov runt huset och trädgården. Passade på att rensa bort vissnade funkiablad både från krukor och rabatter. När minusgraderna väl är här igen kommer de annars att klistra fast de där gula och sladdriga bladen mot jorden och göra de nästan omöjliga att ta bort innan plusgraderna är tillbaka. 

Just funkiornas blad lägger sig som en filt över marken och får vårens lökväxter att huka sig under tyngden och ligga där blekgula och böjda när lövtäcket kan tas bort.

Vet ju att det ännu bara är höst men trots det kunde jag inte låta bli att titta efter både julrosknoppar och gulvita snödroppstippar. Några julrosknoppar såg jag inte men snödroppen Galanthus 'John Gray' har börjat visa sig över marken med små, små gröngulvita spjut.

Snödroppen 'John Gray' brukar vara den första snödroppen som blommar här i trädgården men hur det blir nästa år vet jag inte . Kanske kan den få konkurrens av någon nyinköpt. Den som lever....

Trevlig helg!

Sommaren har förhoppningsvis bara tagit en paus.

Det regnar så gott som varje dag. Någon vattning behövs knappt längre, bara till några krukor som står i regnskugga. Den torra delen av sommaren, maj-juni, har trots att jag vattnat tagit död på vårt lilla snödroppsträd och delar av en azalea. Snödroppsträdet som står där med sina brungula torra löv sörjer jag verkligen. Det var tänkt att ersätta plommonträdet och ge lite höjd i det nordöstra hörnet av trädgården. Skall låta det stå kvar ett tag, kanske till våren, men hoppet om liv är så gott som ute. Skrapar jag på barken syns inget grönt.

I mitten av juli tog råbocken sig en tur här i vår trädgård. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att han skulle feja sina horn på ett 17 år gammalt träd. 

Ett träd som tillsammans med snödroppsträdet hör/hörde till favoriterna här i trädgården och som jag 2006 köpte av Kenneth Lorenzon under namnet Cornus alternifolia variegata. Har jag tur kommer det att klara sig för bocken fejade inte riktigt runt hela stammen.

Har haft betydligt färre mördarsniglar i trädgården den här sommaren än på många, många år, men juliregnet har lockat fram dem. Stora och tjocka men som tröst inte lika många som tidigare år. När jag nu går en snigelrunda klipper jag huvudet av 20-30 st/kväll. För några år sedan handlade det om ca 300 st/kväll. 

Hostorna som står krukplanterade klarar sig alltid från stora snigelangrepp men annars har de där sniglarna precis som jag favoriter i trädgården. Ett par av hostorna, Hosta 'Lakeside Looking Glass' och Hosta 'Cinnamon Stick, får snabbt blad som påminner om såll och det är där bland de ätna bladen jag på kvällsrundorna hittar de flesta sniglarna. Ingen av dessa två hostor står nära gränsen utan en bit in i trädgården. Hur i all världen hittar de där hungriga sniglarna så snabbt dit?

Hosta 'Lakeside Lollipop'

Hosta 'Paradise Beach'

När det gäller de 'markplanterade' hostorna är jag mest förtjust i dem med vita blommor. Dessa två tycker inte sniglarna lika mycket om som jag. Hosta 'Lakeside Lollipop' och Hosta 'Paradise Beach'.

Nästan alla de andra här i trädgården blir snabbt av med sina blomställningar. Jag tar fram saxen så fort de första blommorna börjat vissna.

I grönsakslandet bara växer och växer det. Grönkål, palsternackor, purjolök, rosenkål, rödbetor, sockerärtor, svartkål, tomater, vaxbönor, plockblommor och lite annat finns att skörda. Njuter av stora buketter av luktärter, ringblommor och zinnior.  

Där vitlöken växt har jag planterat ut förgrodda plantor av mangold, sallat och sockerärtor.

Redan nu har jag börjat tänka på livet efter jul, på den tidiga våren och ett par lökleveranser = snödroppsleveranser som är på väg. Visst gäller det att leva i nuet men vad vore livet utan drömmar om det som kanske kommer?

Länkar till TrädgårdsFägring och hoppas vi alla får en lång och solig sensommar.

Allt gott!

 

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Minns ni tiden

 

innan den spanska skogssnigeln, Arion vulgaris, gjorde sitt intåg i våra trädgårdar? 

Här är det drygt 25 år sedan jag såg den första och då tyckte jag den var lite spännande för någon sådan hade jag aldrig tidigare sett, så inte trampade jag på den så hårt jag bara kunde, som jag gör idag när jag ser en och inte har någon sax eller sekatör med mig.

Sommaren 1999 då jag under 4 månader bara kunde ligga eller stå hade sniglarna fritt fram och hängde, som jag då tyckte lite hånfullt, i stora klasar på en del växter. Nästan som de kände på sig att jag inget kunde göra.

Tidigt i våras klippte jag säkert ihjäl flera tusen småsniglar här i vår lilla trädgård och det har reducerat beståndet, men trots det dyker de nu upp i hundratal, stora och glupska, så fort  det regnat eller att jag vattnat i trädgården.

- Var tusan kommer de ifrån?

Trots att augusti ända tills nu varit en torr och varm månad ser min favorithosta (en av dem) Hosta 'Cinnamon Stick' återigen ut som ett såll. 

Har just den på två ställen i trädgården men båda plantorna är ändå precis lika ätna. En av plantorna klippte jag ner helt i mitten av juli och för drygt en vecka sedan hade den stora fina hela blad 

men det har den inte längre, tyvärr.

Precis lika sållik ser också Hosta 'Candy Dish' ut.

Hosta 'Jaz' har den här sommaren varit snigel eller snäckmat trots att den på nätet kallas för en Slug Resistant Hosta.

Här är det nästan bara Hosta 'June', Hosta 'El Nino' och Hosta 'Devon Green' som klarat sig någorlunda från snigelangrepp.

Den där tiden då jag klädd i morgonrock gick med pannlampa och saxen i högsta hugg både tidigt och sent är sedan länge förbi. Kanske är det dags att ge upp, gräva upp de där hostorna jag har i trädgården, krukodla de jag inte vill vara utan och plantera annat i rabatterna. Sådant som sniglarna inte är så förtjusta i.

Men om det nu snart lyckats med att ta fram ett vaccin mot Civid 19 skulle det då inte vara möjligt att få fram något ekologiskt och riktigt verksamt bekämpningsmedel mot dessa eländiga marodörer? Ett medel som inte kräver så mycket tid och kraft från trädgårdsägaren som nematoder(tycker jag) eller som snabbt regnar bort . Ursprungligen hör de ju inte hemma här men efter alla år står det ju klart att de är här för att stanna. Alltså om inget effektivt och ekologiskt bekämpning finns måste jag förändra i trädgården, lusten finns men inte orken och dessutom vill jag ju själv bestämma vad jag skall ha för växter i trädgården. Stora grustäckta ytor med lite prydnadsgräs eller buskar här och var kan jag absolut inte tänka mig. Bortsett från grusade uteplatser och gångar tycker jag en trädgård skall en ha gröna frodiga golv som gärna får blomma ibland, men det tycker ju tyvärr sniglarna också.

Ett gör om mig program för grusfria men snigelsäkra rabatter hade jag gärna anmält mig till, i alla fall just nu.

Länkar till TrädgårdsFägring, kanske finns det någon där som kan ge mig tips.

Fortsatt fin sensommar trots allt!

Krukplanteringar och sommar 2020.

Karamellblomman, Crassula coccinea, 

från Bosses Trädgård, föll jag för i slutet av maj och det bara för att den skulle blomma länge och tåla torka och det har den verkligen gjort. Den plantan jag då köpte står fortfarande lika fin på bordet vid entrén.

De vitblommande vildpelargonerna  P. australe  med små och många blommor på långa stjälkar har blommat överdådigt hela juni, juli och snart halva  augusti. Kan det bero på den pelleterade hönsgödseln jag lade i botten på krukorna när jag i maj planterade om dem? Gissar att det är så.

Vad gräset på bilden heter har jag glömt. Det har klarat några vintrar i kruka och kommer från Fryles trädgård i Varberg.

Hostor med vita blommor hör till de verkliga favoriterna bland alla 'favorithostorna' i trädgården och just nu blommar den här som allra finast. Hosta 'Paradis Beach'.

De flesta hostorna som blommar med lila blommor har inte längre några blomstjälkar kvar, de flesta, ja nästan alla, är bortklippta, 

förutom på denna och fin är den, Hosta 'Totally Twisted'.

Det är inte bara växterna som skapar en trädgård utan också ljuset, eller hur?  Just nu är det sensommarljuset som både förför och förtrollar.

Härligt med mer sommar, sensommar med bad, stora luktärtsbuketter och gott på grillen.

Hoppas solen och värmen varar riktigt länge.

Ha det fortsatt sommargott!

Birgitta

Trots att det ibland känns lite tråkigt

för oss 70 plussare i dessa virustider går tiden ändå väldigt fort. 

Aklejorna har nu så gott som blommat över 

men det är inte särskilt längesedan som de bara stod där med sina vackra blad.

I morgon, om det inte regnar för mycket, skall jag klippa bort fröställningarna från både aklejor och brunnävor för båda tror sig om att med frön kunna fylla hela vår lilla trädgård med nya plantor. De numera gröna alliumbollarna som jag trodde skulle få stå kvar ytterligare någon vecka för att ge stadga i rabatten åt både lite högre nävor, liljor och slöjsilja som nu börjat blomma hamnar då också på komposten för nog känns det som om de gjort sitt för den här säsongen. Blommar och doftar just nu gör nästan alla de rosor, inte så många, som vi har i trädgården.

 De vackra bladen jag fotograferade i maj är numera ett minne blott.

Den här försommaren räckte det med att lämna trädgården ett par tre dagar för att ge sniglarna fritt spelrum och få favorithostornas blad att se ut som såll.

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du många fler trädgårdsbloggar.

På söndag mellan kl 14.00-17.00 har vi öppen trädgård för medlemmar i Trädgårdsamatörerna.
Välkomna!

Hur man skall åldras med sin trädgård,

får vi sällan några tips om i vare sig böcker eller trädgårdstidningar men nog borde det snart vara dags för det nu när pensionärerna bara blir fler och fler, har kvar sina intressen och lever längre. Tips och idéer jag gärna skulle läsa om.

Varning för långt inlägg!

Här försöker jag minimera genom att gräva bort växter men skulle vilja ändra så mycket mer men jag vet inte vare sig hur jag skall göra, var jag skall börja eller om jag egentligen riktigt vill. Trots att jag valt att ha färre växter och större partier av en och samma är det svårt att välja bort någon jag är förtjust i, många har ju blommor som är mer än fina. Det behövs bara lite kvällssol 

som lyser upp floxen 

eller de vita storklockorna för att beslutet om bortgrävning skall glömmas bort.

I sommar har rosorna varit, och fortfarande är fast de är nerklippta och ansade, fulla med rosrost och svartfläcksjuka. Det verkar även som om vi fått barkfläcksjuka på några av dem. Austinrosen, 'The Alexandra Rose', hade inte ett enda blad kvar på grenarna utan bara några knoppar i topparna 

och klätterrosen 'New Dawn' har blad som är nästan helt gulprickiga av rosrost så nu är det allt lätt att ställa sig frågorna: - Vill jag ha rosor? Orkar jag med rosor och all deras ohyra?

Buketterna jag kan plocka i juni och början på juli, är kanske svar nog, dessutom kom jag ju hem med ytterligare en i söndags efter växtmarknaden i Lilla Edet. En som jag ännu inte hittat någon plats för, men fin är den och minimera kan jag göra senare i höst eller till våren -;)

På landet har vi varit lite mer förståndiga och försökt tänka på att minska arbetsinsatsen.

Vi har tagit bort mycket gräs, 

grusat,stenlagt,tagit fram berget,

låtit vilda växter ta plats och de få perenner vi har växa ihop för att hindra fröogräset att gro.

Vissa växter tar för sig på andras bekostnad men det har vi låtit dem göra. Värstingen är den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera av olika slag, vars blad är stora och har en tendens att lägga sig över både små buskar, julrosor och aklejor. Ibland när lusten och orken finns där drar jag bort massor för att ge ljus åt andra, samtidigt som det är härligt med de blå förgätmigejliknande blommorna i april-maj och slippa det där ogräset senare på säsongen. Flera av dem har också väldigt vackra blad.

Alla dessa funkior i olika storlekar och med vackra blad som vi har i trädgården älskas ibland nästan mer av sniglarna än av mig och bladen ser ut som såll, vill jag ha det så? Nej inte! Är riktigt trött på att jaga sniglar och snäckor så under början av augusti har jag grävt upp några av snigelmagneterna, krukat in dem och istället delat och planterat fler av de funkior som sniglarna inte är lika förtjusta i. 

En sådan är Hosta 'Lakeside Lollipop'. Den har rundade mörkt skogsgröna blad och vita blommor. De inkrukade funkiorna får stå i kallbänken över vintern så vilket öde de får gå tillmötes har jag ännu inte bestämt.

Än så länge kan jag göra det som är roligt och det som behövs när det gäller allt det där med trädgården men dagen jag inte längre orkar och kan närmar sig och vad gör jag då? Tar hjälp till häck och trädklippning så klart men det är allt det där 'finliret' jag gör nästan varje dag som måste minimeras. Kanske ger det sig självt när den dagen kommer, jag tar bort alla krukor, låter trädgården växa igen och tittar bara på sådant som är vackert eller så planerar jag redan nu för det som troligtvis komma skall, men hur skall jag gå tillväga?

När jag för några veckor sedan besökte min 93-åriga mamma på äldreboendet förlorade vi oss i det där med trädgård och växter genom boken Min Trädgård av Gunnar Almquist från 1958, som jag hade med mig. 

En bok hon och pappa planerade trädgården efter när de flyttat in i sitt nybyggda hus. I den fick jag förklaringen till varför pappa tyckte om ölandstok, doftschersmin och äppelträdet Filippa och varför mamma precis som jag alltid varit förtjust i aklejor. 

Mamma, hon gjorde då klart för mig att när hon sålde huset för lite mer än två år sedan lämnade hon även trädgården och saknar den direkt inte men nog hade hon både fått och haft många roliga år med grönsaksland och trädgårdsväxter.

Kanske är det så vi måste lära oss att se det där med odling och trädgård, men visst hade det underlättat med lite fixa lätt tips på vägen, tycker jag, och gärna många riktigt handfasta idéer.

Länkar till TrädgårdsFägring och till Anjas Hill för det var hon som fick in mig på dessa tankar.

Fortsatt fin sommar!