En lite grå novemberdag

som gått mer än fort, då jag mest suttit med en stickning och lyssnat på boken om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Boken, som är skriven av Jesper Högström heter Jag vill skriva sant, har gett mig en ny syn på några av mammas favoritförfattare och poeter och mönstret till stickningen kommer från Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Årets bästa' och stickning finns just nu bland det roligaste jag kan göra men vad som är det bästa, bortsett från familj och vänner, varierar med årstiderna och handlar då så gott som alltid om trädgård.

Veckan som gått har jag tagit hand om allt vintergrönt klipp från landet, mer om det nästa vecka då temat är 'Planera för advent' och under alla turerna runt i trädgården återigen sett de där gröna små 'spjuten' försiktigt sticka upp. Skriver försiktigt  för fortfarande måste man titta noga för att se dem.

Att ibland redan i slutet av januari återigen få se trädgårdens första snödroppar i blom och då ha hela våren framför sig med

vintergäck 

och blåsippor hör till det bästa jag vet i trädgårdsväg och snart är vi där.

Fortsatt trevlig helg!

I vår, Då skall jag

- är veckan tema i TrädgårdsFägring  -  och då skall jag så luktärter

och resistenta tomater 

med fröer jag köpt från Cecilia Wingård och Runåbergs, men först i vecka 10 - 12. Sedan skall jag också dra upp plantor till både plockblommor och grönsaker i växthuset för stora plantor har betydligt större chans att klara sig mot snigelangrepp än de direktsådda små plantorna som annars dyker upp.

Innan dess skall jag sticka, njuta av att jag inget behöver göra i trädgården även om lusten dyker upp när solen skiner och precis som under många tidigare år lorta ner mina fingrar när jag går de där nästan dagliga rundorna runt huset för att se vad som dykt upp i rabatterna under natten. Oftast har det inte hänt något alls men det kan ju vara något på gång som inte syns så att undvika att pilla i jorden är stört omöjligt, i alla fall när marken inte är frusen. Att se en ensam etikett sticka upp där det skulle funnits en snödroppslök = 'pilla' runt lite extra, där kan ju ändå finnas något om jag har tur.

Vita namnetiketter är bland det fulaste jag kan se i en trädgård, påminner mig om en kyrkogård, men det är ju bara vad jag tycker. Egentligen tycker jag inte om etiketter över huvud taget i en privatträdgård, men visst behövs de om man vill komma ihåg både namn och plats på de växter man har.

Såg några sådana där vita 'lappar' i förrgår när jag tog en hastig tur runt huset för att inspektera och se vilka snödroppar som kommit upp. Några hade valt att ännu inte visa sig alls medan andra, t.ex de som blommar med dubbla blommor, hade tjocka härliga knoppar.

Under flera år har jag haft förmånen att genom en trädgårdsvän fått köpa sådana här etiketter. 

De är av kraftig plåt, har en ljus sida att skriva på och en mörkare som jag ristar namnet på. Sedan gäller det bara att vända etiketten med den mörka sidan framåt, trycka ner den riktigt djupt och då syns den nästan inte alls mot den mörka jorden. Att de finns där men inte syns är helt perfekt, men återigen är det ju bara vad jag tycker. Nu är det ett par år sedan jag hade möjlighet att köpa dessa etiketter så därför sticker det upp en och annan vit trots jag försöker gräva ner dem.

Fortsatt fin vinter!

Jag njuter, det måste jag erkänna,

av att inte behöva rensa ogräs eller vattna torra krukor och rabatter. Här ligger tankarna på både grönsaksland, har visserligen beställt fröer från både Cecilia Wingård och Runåbergs, och vår lilla trädgård här hemma, helt nere. 

Krattar bara in löven som fallit på de små gräsmattorna i rabatterna eller över blåsippsplantorna under häcken och tittar på de stora trilliumknopparna och snödropparnas grönvita spjut när jag går till varmkomposten på baksidan huset. En trädgårdsrunda som inte tar särskilt lång tid men som är helt tillräcklig i detta regniga gråväder och nästan varje gång jag går där säger jag högt till dessa vårivrare: - Lugna nu ner er lite, det kommer en vinter!

Sparat en del löv för att ha som täckning när den där vintern kommer, för nog kommer den med många minusgrader även om det kanske dröjer till slutet av februari.

Att bara få träffa sina barn, barnbarn och vänner utomhus och med ett avstånd på minst 1,5 m är inte roligt, men vad gör man inte i dessa coronatider.  

Är så glad över att bo på landet, inte behöva åka kollektivt, kunna sticka och ladda hem e-ljudböcker från biblioteket.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Så går mina tankar.

Här försöker vi njuta av dagarna trots att det känns tråkigt, förfärligt tråkigt.

Fortfarande vinter...

Visst har jag både beställt och fått hem fröerna till grönsakslandet men de får ligga där i korgen tills slutet av februari, början på mars. Då skall jag så luktärter, vars fröer just nu ligger i frysen, och annat jag vill ha som behöver sås tidigt.

Innan dess skall jag  bara njuta av dagarna, stickningen, den gråmulna vintern och själva livet.

Ja, vinter och vinter, här känns det nästan som vår. Trollhassel,

tibast, 

snödroppar, vintergäck och cyklamen har börjat blomma. Något som jag upptäckte först i går eftersom jag vänt ryggen åt det där med trädgård ett tag nu och ägnat mig åt stickning istället.

Nu är Bohuströjorna till mina svärdöttrar färdiga, 

Blå Blomman och 

Blå Dimman. Så roliga att sticka.

Har återigen gett mig i kast med tröjan Marple av Marie Wallin. 

Den har vilat i korgen i mer än ett år för jag tyckte den blev för stor, men kanske kan den ändå bli riktigt bra. Glad att jag lyssnade på Tant Kofta, struntade i resåren och lade upp för mönstret direkt med maskor som går att plocka upp.

Länkar till TrädgårdsFägring och temat Säg hej till publiken. Att cyklamen, Cyclamen coum, redan blommade var igår en riktig överraskning, tyvärr blev bilderna suddiga.

God Fortsättning på 2020!

Rosor, fläder och en och annan perenn.

Nu har vi sommar, solen skiner, många av rosorna har börjat blomma

och honungsrosen sprider tillsammans med de rosa fläderblommorna

sin doft från tidig morgon till sen kväll. Det räcker med att på landet öppna dörren och gå ut på altanen med morgonkaffet för att bli ordentligt berusad.

Det där med blomdofter har under åren jag varit trädgårdsintresserad bara blivit viktigare och viktigare. Numera går doften nästan först, men blomfärgen är ju också viktig ;-), om jag skall köpa någon ny växt till trädgården.

Den till växtsättet ganska fula och spretiga smultronschersminen, som vi tillsammans med trädgårdsprakttry har som häck mot gatan sedan snart 40 år, förför oss nu med sin doft. 

Näsan behöver inte särskilt många blommor för att fånga upp smultrondoften och busken verkar vara omtyckt av både bin, fjärilar och humlor.

Detsamma gäller backtimjanen som just nu blommar för fullt och bina verkar lika berusade som jag när jag går ut med morgonkaffet och känner doften från honungsrosen. 

Så många bin som jag sett i dag har jag inte sett på hela försommaren.

För många, många år sedan fick jag en liten planta av den här, minns inte namnet, men nog kommer jag numera ihåg att klipper man inte bort fröställningarna i tid så har man snart hela trädgården full. Älskar den och numera klipper jag ner den när den blommat över.

På landet har min make en egen liten trädgård där vi komposterar, slänger, bortgrävda trädgårdsväxter och rens från trädgården här hemma. Idag såg jag tre små rosplantor, två av dem har knoppar så det skall bli spännande att få se hur blommorna ser ut. Där står också ett flertal bortgrävda dagliljor. Frösådda plantor, fröer från USA, jag haft i grönsakslandet men ledsnat att vänta på. Nu verkar alla komma med knoppar. Maken har sprutat dem med Trico så förhoppningsvis får vi uppleva blomningen.

Igår när jag gick kvällsrundan fick jag se Geranium pratense 'Summer Skies' bland blåbärs och vinbärsbuskar, även den en räddad planta som hittills klarat sig från att hamna i den stora, stora komposten. Väldigt fin när den tittar fram så här i en bergsskreva.

På någon eller några av bilderna ser du en svart tröja. 

Det är en tröja i Bohus Stickning som heter Grå Dimman och den har jag stickat. Har länge, länge önskat en sådan men inte trott mig kunna sticka en. Nu har jag efter många om och men lyckats och jag är så glad över att jag gjorde ett försök.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er alla en fortsatt härlig och doftande sommar!

Vilken härlig påskhelg vi haft,

och fortfarande har för den är inte slut än.

Efter att jag i fredags skolat om de där långa och rangliga blom och grönsaksplantorna och både sått om och sått lite nytt har jag nästan bara gjort som tjuren Ferdinand, luktat på blommorna och njutit av solen. 

Någon korkek har jag inte haft att sitta under men blommorna har doftat, inte minst lackviolerna, när jag suttit där i stolen utanför rumsfönstret och stickat och bara tänkt ett varv till för det är så himla roligt.

Har stickat mössan Stora Svanen, Bohus Stickning, design Karin Ivarsson 1966.

I dag blev mössan klar, men jag fick repa upp intagningarna och sticka den 10 varv längre för den blev för kort eftersom jag vill ha den rätstickade kanten invikt. 

Själv tycker jag mössan blir både stadigare och så mycket finare om nederkanten går att vika in.

Ju längre jag kommit med stickningen ju mer har jag uppskattat mönstret. Kombinationen av mönsterfärger och maskor i både aviga och räta bildar ett spännande reliefmönster. Att skriva att mössan är klar är en sanning med modifikation för jag har ännu inte fäst en enda tråd och sådana finns det många av men den här mössan kommer ju inte att behövas på länge, hoppas jag.

I morgon skall jag göra det där i trädgården som jag de sista två veckorna av april tänkt men valt bort bara för att det varit så roligt att sticka. Mönsterstickning, flerfärgsstickning skall jag fortsätta med så snart hela trädgården är vårstädad.

I boken Bohus Stickning på nytt finns många fina mönster från glansdagarna under 1940-1960 talen.

Fortsatt trevlig påsk!