I förra veckan efter första frostnatten

var växthustaket täckt med ett tjockt ogenomskinligt men glittrande rimfrosttäcke och vaxklockans både blad och blommor hängde som alltid brunsvarta när första frosten varit på besök. Glad över att Pelargonium x Ardens och ytterligare några andra pelargoner stod i växthuset där både tak och väggar skyddade dem från att frysa.

Det verkar visserligen som om vi får plusgrader ett tag till men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade in pelargonerna i dag. 

Har inte särskilt många längre men några av dem hamnade ändå direkt i den kalla och mörka matkällaren för vinterförvaring medan 5 av de 6 plantorna av Pelargonium x Ardens fick mig att flytta om krukväxterna i köksfönstren. 

Vill gärna kunna njuta ett tag till av deras vackra mörkgröna blad. De har blommat dåligt den är sommaren men aldrig tidigare varit så här frodigt gröna.

Har läst mig till på nätet att det kan ta några år innan de efter en delning återigen blommar bara för att rotknölarna behöver uppnå en viss storlek. Kanske kan det vara därför mina plantor nästan inte blommat alls den här säsongen?

P x Ardens är en primärhybrid som korsades fram i början av 1800-talet mellan Pelargonium lobatum och Pelargonium fulgidum. Den har fått sin röda blomfärg från P fulgidum och sina vackert flikigt rundade blad från P lobatum.

När det blir dags att ta fram adventsljusstakarna får de flytta till badrummet och stå där lite gömda bakom gardinen tills de återigen får flytta in i växthuset.

Allt gott!

Äntligen vinter!

Även vi här på Västkusten har återigen fått vinter. Det är några år sedan sist, hur många minns jag inte, som snön låg som ett mjukt täcke över trädgården.

Nu ligger den där i alla fall över vårblommorna som visade upp sig för drygt en vecka sedan och det enda som sticker upp ur snön förutom buskar, träd, visset gräs och det vintergröna är de rostiga trädgårdsprylarna vi har i trädgården. Just nu tar de stor plats men i april-maj har de 'gömt' sig igen.

Pelargonerna, de vild, de få jag har kvar, har kommit med nya ljusgröna blad och de gläder mig så fort jag ser dem, inte minst när solen skiner. Numera behövs det som tur är inte många för att den där glädjen skall infinna sig. När vintern är över skall de få ny jord och en plats i växthuset.

Här tränar jag på att bara ta dagarna som de kommer även om det ibland är mer än tråkigt och hoppas på att snart få det där vaccinet som ännu inte lyckats hitta hit trots alla försäkringar och löften. Men jag njuter av solen och vintern, stickar och lyssna på böcker.

Just nu lyssnar jag på Renegater av Klas Östergren och idag dök dessa ord upp.

'Vintern är en trädgårds bästa tid. Allt är dolt. Allt är möjligt. Inget att slita upp eller gräva ner. Det räcker med närvaro.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'att se bortom vintern' och det vill jag egentligen inte göra, dit kommer vi tids nog ändå, men när jag fick se stolarna maken kom hem med idag 

såg jag kommande vår och sommar framför mig utan att behöva känna dåligt samvete och med stolar att våga sitta på och inte kalla skulpturer på grund av all rost. De har blästrats, galvats och står nu utanför rumsfönstret och lyser innan vidare transport till landet. Den där ljusa silvergrå färgen kommer så småningom att mörkna till en mer mattgrå och jag behöver inte en enda gång till i mitt liv ens tänka på vare sig målning 

eller skylla på trädgårdsskulpturer.

Nog gäller det att ta vara på nuet och njuta. Inte minst nu när vi har en underbar vinter.

Fortsatt trevlig vecka!

Vintern närmar sig med stormsteg

vare sig man vill eller inte. 

Själv tycker jag om att nu kunna lägga det där med odling och trädgård åt sidan ett tag. Lika roligt som det är att se de första snödropparna dyka upp i rabatterna i slutet av året och sedan i februari så årets första fröer, lika skönt är det att nu slippa vattna krukor, skörda och ta vara på ätbart.

Vaxklockan häger tung och svart efter de senaste nätternas minusgrader men 

höstkrokusen dyker dagligen upp med nya blålila blommor.

Nävan'Rozanne' blommar, trots minusgraderna, fortfarande ihärdigt och det gör 

pelargonen P. australe också.

Här har grönsakslandet förberetts inför vintern. 

Allt organiskt avfall har grävts ner. Komposterna är tömda och det innehållet har gävts ner det också.

En del grönsaker står kvar, 

så som kål, 

purjolök och rödbetor, men det mesta är skördat. 

I dag grävde jag upp de sista, stora, stora  palsternackorna.

Jordgubbsplantorna 'Polka', plantor som länge stått på önskelistan och som vi fick av goda vänner i slutet av sommaren, planterades på friland idag. Och idag hamnade också vitlöksklyftorna i jorden.

Under sensommaren tog jag sticklingar av rosmarinen vi har i kruka. Såg idag att de rotat sig så därför passade jag på att gräva ner dem i grönsakslandet och täcka med ett tjockt lager löv. 

Hoppas, hoppas, nu bara att de klarar både kylan och mörkret under den där lövhögen.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön höst!

Min favoritpelargon

är Pelargonium australe, en art som växer vilt i Australien. Den har ganska små mörkgröna blad med violett baksida som doftar mycket när man rör vid dem. En frisk doft av grönska och tidig vår, tycker jag. 

Blommorna som är små och vita eller rosa kommer på långa stjälkar. Den jag har här har blommat hela sommaren med vita blommor. Om det beror på hönsgödseln den fick i botten på krukan tidigt i våras när jag planterade om den vet jag inte, men blommat har den gjort och fortfarande gör trots att den varit lite styvmoderligt behandlad. 

Har inte klippt bort ett enda visset blad eller blomma, bara vattnat när jag varit hemma. Nu tycker jag de där halvvissna bladen gör sig bra mot allt annat som börjar bli brunt och torrt i trädgården.

Har fyra plantor av den som kommer att hamna på komposten om ingen vill ha dem. Hör av dig om du är intresserad. Krukan de står i får du inte men väl plantan.

Har också en stor P. laxum som kommer att gå samma väg. Vill du ha en sådan så är den din men krukan ingår inte.

PS!  Nu har de alla fått ett nytt hem.

Krukplanteringar och sommar 2020.

Karamellblomman, Crassula coccinea, 

från Bosses Trädgård, föll jag för i slutet av maj och det bara för att den skulle blomma länge och tåla torka och det har den verkligen gjort. Den plantan jag då köpte står fortfarande lika fin på bordet vid entrén.

De vitblommande vildpelargonerna  P. australe  med små och många blommor på långa stjälkar har blommat överdådigt hela juni, juli och snart halva  augusti. Kan det bero på den pelleterade hönsgödseln jag lade i botten på krukorna när jag i maj planterade om dem? Gissar att det är så.

Vad gräset på bilden heter har jag glömt. Det har klarat några vintrar i kruka och kommer från Fryles trädgård i Varberg.

Hostor med vita blommor hör till de verkliga favoriterna bland alla 'favorithostorna' i trädgården och just nu blommar den här som allra finast. Hosta 'Paradis Beach'.

De flesta hostorna som blommar med lila blommor har inte längre några blomstjälkar kvar, de flesta, ja nästan alla, är bortklippta, 

förutom på denna och fin är den, Hosta 'Totally Twisted'.

Det är inte bara växterna som skapar en trädgård utan också ljuset, eller hur?  Just nu är det sensommarljuset som både förför och förtrollar.

Härligt med mer sommar, sensommar med bad, stora luktärtsbuketter och gott på grillen.

Hoppas solen och värmen varar riktigt länge.

Ha det fortsatt sommargott!

Birgitta

Ur oreda kommer ordning.

Mycket skall få plats i det lilla växthuset. 

Under mars-april är där en salig röra av gamla slitna men älskade möbler, krukor, 

prylar jag inte vill vara utan och diverse frösådder i olika byttor. Ostrukturerat,jag vet! Men fröerna och potatisen gror.

Slipper vi bara nattfrosten skall det mesta i växtväg som står där få flytta ut och det lilla glashuset tvättas innan pelargonerna får flytta in.

När jag kommit så långt är ordningen återställd hoppas jag, nu i dessa virustider.

Här håller vi oss mest hemma men i veckan tog jag en tur till biblioteket. Att ha något att läsa känns ibland viktigare än att ha mat i kylskåpet. Har funderat på att börja prenumerera på ljudböcker via nätet men inte kommit till skott, kanske är det dags nu.

Bland böckerna jag fick med mig hem var Den hemliga trädgården av Ronny Ambjörnsson. Boken kom ut redan 2015 men för mig är den helt ny. Har bara hunnit bläddra i den så de hundöron och understrykningar ni ev ser har inte jag gjort. 

Ett av kapitlen handlar om Frances Hodgson Burnetts barnbok The Secret Garden som kom ut 1911. 

När jag såg det tänkte jag direkt på min trädgårdsvän Anja i Gunnilse. Hoppas hon läser detta och har möjlighet att få tag på boken. Av vad jag hunnit se är den verkligen läsvärd.

Eftersom någon hade markerat och strukit under i texten fastnade min blick på sådana ställen när jag i går kväll snabbt bläddrade igenom den. På sidan 57 hittade jag ett tänkvärt stycke med tanke på veckans tema 'Ur oreda kommer ordning' i TrädgårdsFägring.

"En fråga som hela tiden återkommer inom trädgårdsskötseln är hur man bäst balanserar ordning och anarki. Ta till exempel ett äppelträd. Å ena sidan gäller det att slå vakt om det spontana växandet, tillkomsten av nya grenar som ser ut att kunna bära frukt. Å andra sidan kan det tvärtom gälla att förhindra växandet, klippa bort alla vattenskott som på sikt skulle förvandla trädet till en rishög och ta död på så väl blommor som frukt. Men det är inte alltid lätt att dra denna gräns. Vad är egentligen oordning? Är det inte en ordning som inte passar in i den ordning vi själva definierat? Trädgården kanske skulle må bra av att vi inte ständigt grep in och 'ställde till rätta'. Kanske skulle också vi själva må bättre?"
Lite tänkvärt eller hur, men var går gränsen?

Trevlig helg!

När ord är överflödiga

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.

Förra fredagen fick de vinterbleka, nästan vita, växterna flytta från källaren och till växthuset. Säkert en månad tidigare än förra våren. Pelargoner och lite annat fick en omplantering innan de hamnade i glashuset under fiberduk och med värme nattetid, men de stora, stora krukorna med agapanthus och den rosablommande Fuchsia magellanica försökte jag bara vattna upp innan de fick flytta in men jorden i krukorna var så kruttorr att det mesta av vattnet snabbt rann bort. Blir det bara lite varmare och uppehåll så det är skönt att vara ute skall jag sätta de fortfarande torra krukorna i stora kärl, vattna och låta växterna suga upp vattnet de så väl behöver just nu efter den väldigt torra förvaringen på golvet i matkällaren.

Det var min make som i fredags bar ut alla krukorna och när han frågade var jag skulle ha växten med de små bleka prästkrageliknande blommorna någonstans blev jag lite undrande. 

Vad kunde det vara som lyckats blomma i källarens mörker? Det var murbinkan, Erigeron karvinskianus, som stod där i den torra krukan och blommade för fullt och blommorna var precis lika vitbleka som bladverket. 

Så är såg den ut idag. Efter en vecka under fiberduken har den börjat få lite grönare blad och blommorna en gul mittknapp.

Murbinkan är min verkliga favorit när det gäller växter att ha i krukor. Den bara blommar och blommar hela sommaren och inte behöver jag plocka bort något överblommat men att den skulle  blomma i en kall, mörk och torr vinterförvaring var en överraskning, en glad sådan.

När jag i slutet av förra veckan städade lite i trädgården såg jag fröplantor av den som klarat vintern ute och som stod gröna och fina i stenplattornas fogar. Får vi ingen sträng frost under resten av mars kommer vi nog att ha murbinka lite varstans här i trädgården. Till stor glädje för mig som försökt plantera in den i både trappor och mellan stenplattorna i gångarna, men hittills misslyckats. Men den här glädjen är ju dubbelbottnad för varför lyckas plantorna överleva nu när de aldrig gjort det tidigare?

Även agapanthusens blad har blivit grönare, i alla fall lite, och jag kommer fortsätta täcka dem med fiberduk så att solen inte kan bränna dem, för någon gång skall den väl åter visa sig. 

Trevlig helg!

Tills hösten skiljer oss åt

är första tema i TrädgårdsFägring den här säsongen.

Uppskattar verkligen att ni som administrerar sidan tar er tid och kommer med temaförslag.

Det blev att leta sig tillbaka ett par månader, till tiden när det ännu fanns kvar lite av sommaren både i rabatter och krukor.

Då fortfarande Tagetes 'Strawberry Blonde' och 'Alumia Vanilla Cream' blommade i krukorna på uteplatsen fast det blivit september och blommat hade de gjort sedan början av juni.

Pelargonen, P. australe min favorit bland pelargonerna, som jag hade på norrsidan huset, fick tidigt en liten frostknäpp som målade bladen med rimfrost, 

väldigt vackert en liten stund innan det smälte bort och pelargonen tog inga skador av minusgraderna. 

På södersidan hade jag också en planta, är den favorit kan man inte bara nöja sig med en, och den hade under sensommaren fått för lite vatten trots regnandet så därför hade bladen fått en härlig höstfärg som passade fint till både rostiga och terrakottafärgade krukor.

Nog såg jag ogräset som dök upp lite här och var och visst ryckte jag upp en hel del av dem som jag såg för med åren har jag lärt mig att ogräsrensning på hösten drastiskt minskar vårrensningen men oavsett rensning eller inte är det nästan alltid det jag kallar ogräs som visar sig först när våren är här igen, bortsett från snödropparna ;-)

Sensommar och förhöst  i trädgården är trots ogräs = lugn, kan nästan bara strosa runt och njuta, titta på vackra löv, 

fina frukter, 

gräset som blivit helt rött 

och höstkrokusen om börjat dyka upp mellan sedumen.
Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Förra veckan var det dags för flytt från växthuset.

Vi hade då haft några nätter med ett par minusgrader och två av pelargonerna hade fått frostskador trots att de stod i växthuset. 

Fönstren på husets övervåningen var putsade både på in och utsidan och det inte enbart för att ge pelargonerna en ljus plats utan för underlätta för mig själv. Förhoppningsvis slipper jag flytta krukorna ytterligare en gång innan våren är här igen och de kan flytta tillbaka till växthuset.

Numera har jag inte så många, endast 4 zonaler, 

några vildar och ett par primärhybrider. Pelargoner jag tycker mycket om och gärna har i krukor både på trappan, i trädgården och växthuset.

De riktigt stora pelargonplantorna men även andra känsliga växter har också fått flytta in men de har hamnat i en mörk och ganska kall matkällare. Där får de stå tills i mitten av mars. Då är ofta våren här på Västkusten tillbaka igen och förhoppningsvis blir det så även nästa år.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin och förhoppningsvis solig höst!