I går var första advent och här har vi
den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både
lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.
Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram
både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi
här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.
Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.
I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det
har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i
trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.
Personligen är jag
väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag
vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter =
begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller
mossa.
I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt,
gamla slitna
och skröpliga tomtar,
retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar
på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.
Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt
avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren
om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från
kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.
Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och
återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera
importerar så mycket av?
Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller
om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde.
Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt
jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna
är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla
blomkrukor och julsaker.
Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan
välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie
Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det
var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för
att kunna tänka vackra tankar".
Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i
mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?
Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.
Fortsatt trevlig och gärna grön advent!