Dagarna bara går och går,

och snart om så där 50 dagar är sommaren redan slut.

Nu är det mest bladen och inte blommorna bland växterna här hemma i trädgården som intagit scenen. Flera av de där dahliorna jag fallit för, fått eller köpt under våren, har blåst sönder. Rötterna finns fortfarande kvar under jorden i krukorna men inte kommer det att bli några blommor den här sommaren.

 Hosta 'Paradise Red Delight'

Tacka vet jag de där trogna funkiorna som klarar att stå krukplanterade i kyla, regn och rusk året runt. 

Hosta 'Blueberry Muffin'

Många av dem oavsett hur de är planterade har nu börjat blomma och just precis innan knopparna slår ut är de som allra vackrast tycker jag. Inte minst när inga snigelhål finns i bladen.

 

Hosta 'Fog Light'

Hosta 'Frisien Pride'

Hosta 'Cinnamon Stick'

Kärleksörterna som börjat visa upp sina blomställningar är också finfina både i krukor och rabatter. 

Hylotelephium 'Jose Aubergine'

Tycker särskilt mycket om dem när de dyker upp med några få blomstänglar lite sporadiskt här och var i rabatterna, precis som de glest planterade tulpanerna.

Hylotelephium t. 'Strawberries and Cream'

Hylotelephium telephium 'Sunkissed'

Helgen som gått har vi, min man och jag, tillbringat i Skåne. På vår väg mot Österlen i fredags passade vi på att besöka Blå Huset i Höganäs och där var det precis som förra sommaren mer än lätt att fastna framför Åsa Erwall Simpsons smycken. 

Tidigt i lördags besökte vi loppisen längs Suckarnas Gång i Simrishamn innan vi åkte vidare mot Kåseberga för att se Elna-Karin Helgessons utställning. Hennes keramik har jag länge önskat se i verkligheten och i lördags fick jag det. Precis som med det mesta i pryl och växtväg behöver jag numera inget men det finns mycket jag villhöver. Inte minst en snödroppskruka av Elna-Karin 

och det här nästan 140 år gamla blommiga handbroderade barntäcket som jag sprang på under antik och samlarmarknaden i Degeberga.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.

Trädgården just nu

och tillsammans med mig i väntan på våren.

För lite mer än en vecka sedan kröp jag runt och klippte bort blåsipps och julrosblad för att ge plats åt knopparna som var på väg upp samtidigt som jag tog bort gammalt gult gräs och bruna vinterståndare för att lyfta fram snödropparna. Benen och ryggen krånglar så för att kunna göra det måste jag numera ner på knä eller halvligga på gräsmattan framför rabatten. Efter ett par timmar ser jag från topp till tå ut som en stor lerfigur, men vad gör det?

Strax innan marskylan dök upp här igen med många minusgrader och mycket snö blev jag inbjuden till en snödroppsvandring och fick se riktigt många för mig nya och spännande snödroppar i blom. 

Just nu önskar jag att fler galanthofiler bjöd in till snödroppsvandringar i början av mars men vem vet, kanske kan det bli så i framtiden?

I år har jag lyckats låta bli att ta bort lövtäcket på backtimjanen som växer på muren, eller stenhögen som jag numera kallar den. En kallmur i sprängsten som börjat säcka ihop. Den lever numera farligt för snart kanske den försvinner helt. Måste bara ge ett klartecken till maken.

Nästan varje tidig vår dyker numera den riktiga kylan upp först i slutet av februari eller under första delen av mars. Trots den vetskapen hade jag hoppats på att med hjälp av såpa och ättika i en sprejflaska och högtryckstvätten kunna städa växthuset för att tidigt flytta ut växterna som övervintrat i mörkret i den kalla matkällaren. Men det får vänta ytterligare ett tag.

Nu är vi hemma igen efter en tur till antikmässan i Älvsjö. Första gången jag besökt den mässan och mina förväntningar var stora, för stora förstod jag efter en stund, men så är det kanske när man inte har några tidigare erfarenheter. 

Med hem kom bara några tyger, en vas av Eva Jancke-Björk och ett par oemotståndliga påskkärringar

På hemvägen mötte vi våren, en snöig sådan, på Zetas och med i bagaget därifrån ett par dahliaknölar, något jag aldrig trott jag skulle falla för, men man skall aldrig säga aldrig, eller hur? 

Och med kom också några hyacinter i blekgult och aprikosorange som just nu står i en mörk och kall matkällare, men som snart skall få pryda ett par vårkrukor i trädgården, för nog är vintern borta här på Västkusten och plusgraderna tillbaka? Länkar till TrädgårdsFägring.

Allt Gott!

Tiden går fort,

snart en månad sedan förra inlägget om Tusen Trädgårdar, här på bloggen. Fler än 90 personer dök då upp. Vädret var med oss och många roliga möten blev det. Sedan dess har mycket hänt men turen har tack och lov varit på min sida.

Nästan allt i grönsakslandet har växt så det knakar, med inte rödlöken. Sättlökarna har nästan stått still när det gäller tillväxt men gått i blom har många av dem ändå gjort. Var jag för tidigt ute med att plantera dem eller har det berott på dåliga sättlökar eller för lite gödsel? Höstens alla bortkrattade löv, mat och trädgårdsavfall från två varmkomposter och ett stort lass hästgödsel hamnade i grönsakslandet i höstas så för lite gödsel borde det inte vara. Gav bort de sättlökar jag inte fick plats med och mottagaren har upplevt samma problem som jag så gissningsvis beror det inte på vare sig på gödsel eller jorden.

I år har jag förgrott nästan allt både när det gäller blommor och grönsaker förutom morötter och redan före midsommar kunde jag skörda de första rödbetorna.

Den enda plantan som grodde av den portugisiska kålen jag sådde i våras har vuxit till sig så snart kan det lagas kåldolmar och potatisen Alouette, de få vi satte i år, fick flytta från grönsakslandet på grund av bladmöglet potatisen lätt drabbas av och som även sprider sig till tomatplantorna. I stället har jag fått plats att odla fler blommor, plockblommor till buketter, stora buketter. 

Ringblommor, reseda, zinnia, eterneller, blomsterkörvel, astrar, slöjsilja och luktärtor så klart.

Nu har det snart gått en vecka sedan jag sist besökte grönsakslandet, för vi har gjort en tur till Skåne, 

besökt Blå Hallen i Höganäs, där vi beundrat Åsa Erwall Simpsons spännande smycken och njutit av allt fint och gammalt samt i dagarna två vandrat runt och tittat på massor av gamla och nygamla prylar 

på antik och samlarmarknaden i Degeberga, så i morgon finns säkert mycket att skörda. Skall bli så spännande att se hur långt frilandsgurkorna hunnit och om det finns massor med både sockerärtor och vaxbönor att skörda. Hoppas få se många, många tomater, gröna visserligen, på tomatplantorna vi odlar på friland.

En efterlängtad regndag har vi haft idag så både trädgården här hemma och grönsakslandet vid sommarhuset har fått en gissningsvis länge önskad rotblöta. 

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin och njutbar sommar!

Svavelpion och träljusstakar.

Precis nu när de första knopparna börjat slå ut är svavelpionen som allra vackrast tycker jag, men det vet ni ju sedan tidigare inlägg 

och i år bjuder den på många blommor, har räknat till 25 knoppar.

 

Lite gödselvatten några gånger varje år under de senaste somrarna har verkligen gjort underverk.

Andra halvan av maj och första delen av juni är det som blommigast här i trädgården och dofterna från blåregn, 

fembladsakebia, guldazalea och tidigblommande pioner får mig nästan att se fram mot de sena kvällarnas snigelrundor för det är då efter kvällningen som det doftar mest.

Trots de spanska skogssniglarna, klipper huvudet av mer än 100 under en kvällsrunda, är det njutbara dagar både när det gäller 'prylar' och trädgård. 

Ljusstakarna med teakmanschetter av Hans Agne Jakobsson som jag sprang på under en loppisrunda för några år sedan har efter att stått i skåpet sedan dess äntligen hittat sin plats 

och både aklejor och allium har börjat blomma.

Månadens bild maj

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Hoppas nu vi alla får en riktigt fin sommar !

Äntligen vinter!

Även vi här på Västkusten har återigen fått vinter. Det är några år sedan sist, hur många minns jag inte, som snön låg som ett mjukt täcke över trädgården.

Nu ligger den där i alla fall över vårblommorna som visade upp sig för drygt en vecka sedan och det enda som sticker upp ur snön förutom buskar, träd, visset gräs och det vintergröna är de rostiga trädgårdsprylarna vi har i trädgården. Just nu tar de stor plats men i april-maj har de 'gömt' sig igen.

Pelargonerna, de vild, de få jag har kvar, har kommit med nya ljusgröna blad och de gläder mig så fort jag ser dem, inte minst när solen skiner. Numera behövs det som tur är inte många för att den där glädjen skall infinna sig. När vintern är över skall de få ny jord och en plats i växthuset.

Här tränar jag på att bara ta dagarna som de kommer även om det ibland är mer än tråkigt och hoppas på att snart få det där vaccinet som ännu inte lyckats hitta hit trots alla försäkringar och löften. Men jag njuter av solen och vintern, stickar och lyssna på böcker.

Just nu lyssnar jag på Renegater av Klas Östergren och idag dök dessa ord upp.

'Vintern är en trädgårds bästa tid. Allt är dolt. Allt är möjligt. Inget att slita upp eller gräva ner. Det räcker med närvaro.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'att se bortom vintern' och det vill jag egentligen inte göra, dit kommer vi tids nog ändå, men när jag fick se stolarna maken kom hem med idag 

såg jag kommande vår och sommar framför mig utan att behöva känna dåligt samvete och med stolar att våga sitta på och inte kalla skulpturer på grund av all rost. De har blästrats, galvats och står nu utanför rumsfönstret och lyser innan vidare transport till landet. Den där ljusa silvergrå färgen kommer så småningom att mörkna till en mer mattgrå och jag behöver inte en enda gång till i mitt liv ens tänka på vare sig målning 

eller skylla på trädgårdsskulpturer.

Nog gäller det att ta vara på nuet och njuta. Inte minst nu när vi har en underbar vinter.

Fortsatt trevlig vecka!

God Jul! En Riktigt God Jul, trots allt...

Någon familjejul blir det inte här hos oss i år och ingen julgran heller. För första gången i våra liv skall min man och jag fira jul tillsammans helt själva.   

Inga köttbullar, prinskorvar eller revbensspjäll, de har vi valt bort. 

I stället blir det några olika sorters egna sillinläggningar, hemmagravad lax, Janssons frestelse, grönkålspaj och en liten ugnsbakad skinka. Att vi trots att vi bara är två inte köper något färdigt beror på att det ibland är ganska roligt att laga mat tillsammans men också för att vi tycker det 'egengjorda' smakar så mycket bättre än det färdigköpta. Skall det vara en god jul så skall det, oavsett Covid19. En snaps till sillen är ett måste så klart, trots att den inte är egentillverkad, men god ändå...

I dag sken äntligen solen så provsmakningen av skinkan skedde i skogen. Skiner solen också i morgon kan det kanske bli en cykeltur trots att det är julafton. 

Nog har vi en jul då inget är sig likt men finns det liv finns hopp! 

Önskar Er alla En Riktigt God Jul! 

Bakgrund och historia

har både Linnétagetesen som precis börjat blomma 

och Falujungfrurna jag idag sprang på i Blå Hallen, Höganäs. 

Slitna, skavda och någon lite trasig men jag föll ändå pladask. Att bara falla har med åren blivit svårare och svårare så när det händer gäller det att njuta och ta tillvara tillfället ;-) 

Fortsatt skön sommar!

Älskade korg

är en utställning på Sörmlands museum nu i sommar. En utställning som kommer att vandra vidare till andra delar av landet. Det är tack vare uppropet från @tantkofta 'Nu går ett upprop! Ta en eller flera bilder på dina korgar och lägg ut under #allaminakorgar'  som jag gör detta inlägg och lägger upp bilder på en del av de korgar jag har men också för att lyfta fram och visa på det fina hållbara hantverket.

Jag är korgoman, har varit det så länge jag kan minnas. Det var min mamma också och hon gick på flera kurser för att lära sig tillverka egna. Några av dem hon gjort har jag nu hos mig och de är jag extra förtjusta i.

Under åren som gått har jag inte bara hittat korgar på slöjdmarknader, 

auktioner 

och loppisar här i Sverige utan också fått med mig många hem från resor i andra delar av världen. 

Några av korgarna på bilderna kommer från Indonesien, Kina, Thailand, Malaysia och Portugal 

men oavsett från vilket land de kommer är de alla fantastiskt fina hantverk. Korgtillverkning är verkligen en global konstform.

Alla korgar jag samlat på mig under årens lopp finns inte med på bilderna. Några för en ganska tyst tillvaro i t.ex källaren 

och andra i vardagsrummet i form av pläd eller garnkorgar. På vinden på landet har jag gamla spånkorgar med lock som förvaringsplatser för lakan och andra sängkläder men spånkorgar med lock kan man ju precis som med alla andra korgar, ha till mycket.

För ca 25 år sedan köpte jag flätade lampskärmar på en lokal marknad i Portugal och de används ännu och är fortfarande lika omtyckta.

Detta är verkligen inget inlägg som handlar om trädgård men väl naturmaterial, nästan som trädgård ;-).

Ha det gott och hoppas ni kan hålla er friska i dessa virustider!

Ur oreda kommer ordning.

Mycket skall få plats i det lilla växthuset. 

Under mars-april är där en salig röra av gamla slitna men älskade möbler, krukor, 

prylar jag inte vill vara utan och diverse frösådder i olika byttor. Ostrukturerat,jag vet! Men fröerna och potatisen gror.

Slipper vi bara nattfrosten skall det mesta i växtväg som står där få flytta ut och det lilla glashuset tvättas innan pelargonerna får flytta in.

När jag kommit så långt är ordningen återställd hoppas jag, nu i dessa virustider.

Här håller vi oss mest hemma men i veckan tog jag en tur till biblioteket. Att ha något att läsa känns ibland viktigare än att ha mat i kylskåpet. Har funderat på att börja prenumerera på ljudböcker via nätet men inte kommit till skott, kanske är det dags nu.

Bland böckerna jag fick med mig hem var Den hemliga trädgården av Ronny Ambjörnsson. Boken kom ut redan 2015 men för mig är den helt ny. Har bara hunnit bläddra i den så de hundöron och understrykningar ni ev ser har inte jag gjort. 

Ett av kapitlen handlar om Frances Hodgson Burnetts barnbok The Secret Garden som kom ut 1911. 

När jag såg det tänkte jag direkt på min trädgårdsvän Anja i Gunnilse. Hoppas hon läser detta och har möjlighet att få tag på boken. Av vad jag hunnit se är den verkligen läsvärd.

Eftersom någon hade markerat och strukit under i texten fastnade min blick på sådana ställen när jag i går kväll snabbt bläddrade igenom den. På sidan 57 hittade jag ett tänkvärt stycke med tanke på veckans tema 'Ur oreda kommer ordning' i TrädgårdsFägring.

"En fråga som hela tiden återkommer inom trädgårdsskötseln är hur man bäst balanserar ordning och anarki. Ta till exempel ett äppelträd. Å ena sidan gäller det att slå vakt om det spontana växandet, tillkomsten av nya grenar som ser ut att kunna bära frukt. Å andra sidan kan det tvärtom gälla att förhindra växandet, klippa bort alla vattenskott som på sikt skulle förvandla trädet till en rishög och ta död på så väl blommor som frukt. Men det är inte alltid lätt att dra denna gräns. Vad är egentligen oordning? Är det inte en ordning som inte passar in i den ordning vi själva definierat? Trädgården kanske skulle må bra av att vi inte ständigt grep in och 'ställde till rätta'. Kanske skulle också vi själva må bättre?"
Lite tänkvärt eller hur, men var går gränsen?

Trevlig helg!