Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.

Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.

Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 

Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.

Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 

Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.

"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!

Ha det gott!

Sippskål, Dumontinia tuberosa

är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 

Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 

numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 

Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.

Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 

skänker skugga och svalka varma sommardagar 

och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 

De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 

Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 

En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Vitsipporna, Anemone nemorosa

är sedan länge överblommade 

och nu verkar det som om sippskålen, Dumontinia tuberosa, också gett upp för den här säsongen. 

Svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter och 'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig.

Fick in den i trädgården när jag för tre år sedan använde täckbark längs vitsippsstigen och sedan dess går jag under våren längs den där stigen och gräver bort alla svampar jag ser. Det gäller att gräva djupt och relativt ofta under april och första halvan av maj, men trots att jag gjort det har den troget dykt upp våren därpå. Täckbark är verkligen inget jag tänker släppa in i trädgården igen.

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du, om du är intresserad, fler trädgårdsbloggar.

Trots eländet önskar jag er en Trevlig helg!

En kal fläck bland alla sipporna.

Förra våren lade jag överbliven täckbark på en del av 'vitsippstigen' och just där dök Sippskålen upp för drygt en månad sedan. Svampen Sclerotinia tuberosa lever som parasit på vit och gulsippor och lämnar bara naken jord efter sig där den drar fram. 

Så fort jag såg de små skålformade svamparna grävde jag bort dem men det kom länge ständigt nya även om inte fläcken med den nakna jord blev större. Gissar att alla vitsippsrötterna i just det beståndet tog slut men vet inte hur och om svampen vandrar vidare. 

Anemone nemorosa 'Majbrud' står precis vid gränsen och på tur om svampen kan hoppa mellan de olika vitsippsplantorna. Svampar sprider sig med sporer så jag hoppas att det skall räcka med att gräva bort dem så fort de dyker upp så inga sporer hinner utvecklas. En liten planta av 'Majbrud' skall jag gräva upp och flytta till annan plats men sedan återstår nog bara att hoppas att svampen dör ut eller kan det kanske hjälpa med att spruta med Binab? Någon som vet?

 

När jag gick en tur med kameran hade solen försvunnit och det fanns inga utslagna sippor alls bortsett från 'Majbrud' men nog de är riktigt fina även när de tagit kväll?

Det finns en glädje

heter en diktsamling av Bo Setterlind från 1971. Boken som jag har framför mig plockade mina föräldrar fram ur sin bokhylla för drygt en vecka sedan och den är ett nytryck från 1989.

Poesin är mer än bokstäver..

Vitsipporna

Så här tänker vitsipporna:

Det snöar i april.

April, april!

Det har snöat, där vi står.

Och samma roll,

fast omvänt, spelar snön,

när det är vår.

Det snöar,

och snön ropar:

Här kommer vitsipporna!

Dikt av Bo Setterlind.

Första vitsippsbuketterna plockade jag i fredags. Nog har vi i år en härligt tidig vår. 

För ett halvår sedan,

nästan precis på dagen, plockade jag vårens första vitsippsbukett

och det var också då som den här lilla plantan av Corydalis malkensis visade upp sig för första gången. I alla fall var det första gången jag såg den på just den här platsen.

Snödropparna blommade som allra finast och känslan av att våren var här på riktigt verkade stämma.

Denna veckas tema i Blooming Friday är - för ett halvår sedan, och för ett halvår sedan var jag alldeles för snabb med att klippa bort lövfällande buskar som jag trodde dött av vårvinterns frosttorka. Borde haft förstånd att vänta ett tag till innan jag tog fram sekatör eller såg. 

Mitt 20 år gamla uppstammade kaprifolträd verkade heldött och jag klippte bort så gott som hela 'kronan' men hade som tur är inte hjärta att kapa den i mitt tycke fina stammen, längs med marken. Istället hade jag planer på att ta ett nytt skott av vildkaprifolen på landet och låta den gamla stammen fungera som klätterstöd.

I juli började det dyka upp små gröna skott på kaprifolens kvarvarande 'döda' grenstumpar och just nu blommar, till min stora glädje, kaprifolträdet för första gången det här året.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig söndagskväll!

Blå vind, första buketten och vårkänslor….

I går stod de där vid stigens kant med lite nickande blomknoppar. Bara ett fåtal hade slagit ut men de lyste ändå upp det gulbruna torra fjolårsgräset och lockade mig till att plocka en bukett.

 

Att vitsippan, Anemone nemorosa, tillhör familjen Ranunculaceae visste jag sedan tidigare men att den familjen inte är riktigt färdigbildad och det därför finns så många olika vitsippor fick jag veta först när jag läste i Längtans Blommor av Karin Berglund.

Så här berättar hon: - ’Vitsippans finådriga sidenskimrande blomma består egentligen inte av några riktiga kronblad utan är omvandlade blad. En gång för miljoner år sedan fanns det hos vitsippans okända förfäder bara blad, inga blommor. Fortplantningen skedde med sporer som hos ormbunkarna. Sedan utvecklades en specialisering hos bladen. Somliga blad omvandlades till ståndare, som i sin tur förvandlades vidare och blev kronblad.

Ibland händer det att vitsippan avslöjar sitt förflutna. Ganska ofta kan man hitta underbara små 'monster', monstruösa former, med en grön bladtofs mitt i det vita på den plats där ståndarna borde ha suttit.'

 

Själv är jag väldigt förtjust i sippor av olika slag och på Älvsjömässan hittade  jag två nya namnsorter, ’Thekla’ och ’Dark Leaf’, som båda snart skall planteras längs vår lilla vitsippsstig:-))

 

Den blå vinden i rubriken har med blåsipporna och Moa Martinssons fråga att göra:

- Har ni sett att vinden är blå?

Från Tomas Tranströmer kom svaret…

’Det brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.’

 

Visst har jag sett den där blåfärgade vinden. Blåsipporna har precis börjat att  blomma.

 

’När våren gnuggar sig i sina blåsippsblå ögon, är blommornas fjolårsblad ganska medfarna och brunfläckade av vinterns frostnyp. Det är dessa blad som skiljer blåsippan från de andra sipporna.’ Ur Blommorna är jordens ögon av Stefan Casta

Vårkänslor är veckans tema i Blooming Friday och detta är mitt bidrag. Fler hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig helg!

Visst vet jag att underbart är kort…

Jeffersonia dubia, en av presidentsipporna, blommar för fullt med sina nästan himmelsblå blommor. Misstänker att kronbladen kan ramla av redan i morgon, så nog går det fort just nu. 

En Jeffersonia dubia alba står högt, högst, på min önskelista när det gäller växter men den är svår att få tag på och inte går det att ställa upp sig på några väntelistor heller, tyvärr.

Thomas Jefferson, som lånat ut sitt namn till dessa ’sippor’, var president i USA mellan åren 1801-1809 och han understödde både botanik och hortikultur.

Jeffersonia diphylla är fortfarande i knoppstadiet när det gäller blommorna – men bladen är som finast just nu.

Anemone blanda 'White Splendour'. Väldigt vacker i motljus. 

Vitsippstider

Just nu blommar vitsipporna som allra finast i trädgården 
och favoriten bland dem är Anemone nemorosa 'Frülingsfee'.

På växtmarknaden i Uddevalla idag fann jag den här hybriden med  svagt gula kronblad som har rosaröd baksida.

Vitsippor

Årets första bukett plockade jag igår.

Florus Ranunculi albi

Den sägs ha botat onda sår från både spetälska och syfilis samt frossan och ältan. Ältan, då tappade offret aptiten och slutade äta, ingen bot var känd. Ett avkok av växten tog bort fräknar och solbränna på 1800-talets bleka fröknar.

Växten orsakade även blodig urin hos boskap som fick med den bland gräset när de betade.

Hela växten innehåller protoanemonin, och om man äter av den, framkallar den svåra, till och med dödliga förgiftningar. När man stoppat i sig ca 30 plantor (Hur stor är en sådan planta?) upphör cirkulationen och andningen.


Både Linné och Palmstruch uppmanar till försiktighet när det gäller användandet av den som medicinalväxt.

För några veckor sedan när jag var på biblioteket hittade jag en bok om Linnés hälsoörter – en bok de rensat ut och sålde för 10 kr. Svårt att motstå om man som jag är intresserad av växter och deras kulturhistoria. Det är i den boken jag hittat de inledande raderna.

Några är vita som snö- men inte alla trots namnet. Det finns både blå, gröna, rosa, nästan röda och säkert i andra färgställningar också som jag ännu inte sett. Det är en växt som påverkas av ljuset och som slår ihop sina blommor när skymningen faller eller när det börjar regna.


Anemone nemorosa heter den på latin. Ett namn som jag tycker är vackrare än det svenska. Det låter både förföriskt och romantiskt på ett helt annat sätt än vit-sippa.

Anemone nemorosa 'Old Blue Eyes'

 Anemone nemorosa ' Frülingsfee'

Just sippor hör till mina favoritblommor, men det vet ni nog vid det här laget, och hade jag haft en stor trädgård, gärna med en vildvuxen del, hade jag släppt vitsippan lös. Den skulle då få invadera marken efter snödropparna och tillsammans med julrosor målat den i lite fler färger än vitt. Men hur vacker sippan än är så har den, om den trivs, en förmåga att ta över och sprida sig ohejdat så därför har jag ännu inte vågat.

Blommorna som saknar nektar får förlita sig på sitt pollen för att locka till sig insekter och skall därför vara doftlösa, men alla buketter jag plockat och det är många, har haft en underbar doft av vitsippa och vår. Enligt Nielsen 1991 och Anderberg 2005 är det först när växten krossas som det utvecklas en lukt. Inte har jag krossat sipporna jag plockat, inte. Misstänker att det är bladverket och inte själva blomman som står för doften.

Vill också passa på att önska er en God Fortsättning på 2011 och tacka för alla kommentarer jag fått under året som gått.
Nu går vi mot ljusare och varmare tider.

Vitsippsstig och plommonträd och ormöga som blommar i vitt…

Bara namnet vitsippsstigen gör att man tror den är lång och går genom en gles skog,
men så är inte alls fallet ;-)
Den löper längs syrenhäcken och är bara 25 meter lång.



Sipporna vet inte om detta utan blommar ändå och just i år både rikligt och länge. Kanske tack vare vinterns tjocka snötäcke och kylan vi haft hela våren. Först igår kom den riktiga vårvärmen.



Det vitblommande ormögat har jag som marktäckare under plommonträdet och när båda blommar samtidigt som i år (och nästan alla år), får de en guldstjärna i ’växtlistan’ (Excel) ;-))



Har visat bilder på denna blomning tidigare vårar, men kan ändå inte låta bli att visa fler bilder!!!
Just nu är det verkligen gudagott att vara….