Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Bladmögel, brunröta

 

eller eländes elände. Det är bara att välja. Redan min svärfar hade för många, många år sedan bladmögel på potatisen han odlade och just där odlar vi nu tomater. Inte då så konstigt att många av tomatplantorna drabbats av samma sjuka.

Pear Drops heter den här tomaten. Den blir betydligt gulare när den  mognar och bara ett fåtal av de tomaterna har drabbats av brunröta. 

Borde tänkt mig  för redan för ett par år sedan och inte minst i våras när samma tomatfröer återigen såddes men den där fröpåsen Lena och jag hittade i England kostade ju nästan ingenting och i den fanns fröer kvar som räckte ytterligare ett år till 6 olika sorters tomater.

Här odlar jag tomaterna på friland bara för att det är bekvämt och jag inte behöver vattna lika ofta. 

Många hävdar att de som odlas på friland smakar både bättre och mer men det vet jag inget om. Flera av plantorna har drabbats av bladmögel, inte minst 'Costoluto Florentino'.

Nästa år, om jag orkar, har  lust och får vara med, skall jag leta upp tomatfröer till resistenta sorter och det gäller även potatisen. Varför snåla när man vet att det annars så gott som alltid går åt pipsvängen?

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du precis som tidigare många fler trädgårdsbloggar.

Här har vi fortfarande en underbar sensommar med sol, värme och sköna bad.

Hoppas den varar ett tag till!

Ha det gott!

Birgitta

Gröna vinbär

som nästan smakar som svarta tycker jag men min man tycker de smakar krusbär. Vad de heter vet jag inte längre, namnlappen är bortslarvad, men de är ett reseminne från Höga Kusten.

Vinbärsbusken växer snabbt, verkligen breder ut sig och blir riktigt stor. Tidigt i våras klippte jag tillbaka den kraftigt och tog bort alla (många) grenar som slagit rot. I förra veckan var det återigen dags för klippning. 

Samtidigt som jag plockade av bären klippte jag bort alla nedåtgående grenar, sparade bara de upprättväxande.

Nu ligger bären i frysen. De skall vi njuta av till yoghurten i vinter.

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du många fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Vårt grönsaksland och äntligen sommar igen.

I början av maj såg det ynkligt ut bland både utplanterade luktärtsplantor och tidigt frösådda rotgrönsaker. Vitlöken som planterades sent i höstas var nästan det enda gröna som fanns att se, bortsett från vattenslangen.

Nu snart 7 veckor senare 

och med ett flertal dagar med riktig värme och mycket vatten kan jag inte bara plocka jordgubbar

utan också sockerärter, mangold, broccoli, 

svartkål, sallad och rödbetor och jag njuter av både ogräsrens, den där stunden jag, eller oftast min man, tillbringar med att vattna varannan dag och hur det bara växer. Inte minst vitlöken som snart är klar att skördas.

Att man som jag tagit fel på vanliga vaxbönor och klättervaxbönor är nu inget att göra något åt. Försökte i torsdags att leda upp bönplantorna mot armeringsmattan som omgärdar grönsakslandet och hoppas de skall fatta vinken och klättra rätt.

Det är inte bara de där första ätbara primörerna som hamnat på bordet i sommarhuset 

utan också den där första lilla buketten av luktärer.

Det behövs numera egentligen inte särskilt mycket för att det här livet skall kännas bra. Det räcker ibland med att vakna till rosendoften där på vinden på landet och då komma ihåg att det är honungsrosen som blommar för fullt just nu och att då snabbt hoppa i baddräkten och med hjälp av stavarna ta sig ner till sandstranden.

Eller att kunna se den nyutslagna vallmon bland vitlöksplantorna, ett reseminne från Great Dixter, 

som redan under förmiddagen snabbt tappar sina kronblad.

Länkar som nästan alltid till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott!

Detaljerna som gjorde helheten

är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag.

Att ha blicken, seendet och det där som gör att man kan se i stort, se bortom det som är trendigt när det gäller trädgård och inredning och både kan se tillbaka och in i framtiden är, tycker jag, grunden för det mesta när det gäller både hem, odlande, trädgård och själva livet. Att inte ha den där kortsiktiga blicken som enbart ser vad alla andra vill att man just nu skall se, inte minst butiker och s.k trendsättare, är få förunnat. Direkt när jag läste veckans tema kände jag för att lyfta fram några personer som jag tycker gjort stort både avtryck och intryck när det gäller detaljer och helheter under 19 och 2000-talet.

Emma Lundberg, 

hon hämtade inspiration från sin barndoms skånska trädgårdar och från den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdskonst. I sin trädgård förenade hon konstnärens form med trädgårdsmästarens hantverk. Carl Lundberg, hennes man, reste mycket i tjänsten som säljare av NK:s möbler så hon var (blev) den som tillsammans med barnen satte sin prägel på trädgården. Hon var en kvinna som under 1900-talets början hämtade många idéer från bl.a Ellen Key och William Morris.
Hittade denna sida på nätet och jag kan inte låta bli att visa den. http://www.tradgardsvagen.nu/2017/03/10/blommig-fredag-tradgardsminne/

Estrid Ericson, 'för henne som Svenskt Tenns grundare handlade det goda livet inte bara om lyx och exklusivitet, utan lika mycket om eftertänksamhet och utsökthet. Oförskräckt blandade hon högt med lågt och gammalt med nytt.' lånat från https://www.svenskttenn.se/sv/magasin/estrid-ericson-stilsakra-start/

Visst, Firma Svenskt Tenn står för dyr exklusivitet, men seendet och den där blicken in i framtiden finns där oavsett priserna eller är det så att den där blicken finns där på grund av just dem?

Det finns i alla fall inga likhetstecken mellan dyrbart och utsökt. Det där vackra hittar vi gratis i naturen nästan varje dag och ibland på loppis, om vi har tur.

Göteborgs Botaniska Trädgård  https://www.botaniska.se/besok-oss/program/lokar--knolar/

Göteborgs  Botaniska Trädgård har under många år specialiserat sig på att odla lök- och knölväxter som samlats in från alla världsdelar. Idag finns där en mycket stor och värdefull samling som ständigt växer tack vare fröbyten och nya insamlingsresor.

Under våren kan du se delar av den här samlingen i Lökträdgården och Klippträdgården. Annars befinner sig stora delar av den bakom kulisserna.

Göteborgs Botaniska Trädgård bjuder året runt på vackra både detaljer och helheter.

Hannu Sarenström, 

en man som utan större trädgårdskunskap från början, skaffade sig den och lyckades förföra många av oss trädgårdsnördar med både mat och trädgårdsinredning. Är så glad att jag för några år sedan tillsammans med goda vänner besökte Kinnekulle och lagade mat 

och inte minst i böckerna

Sommarkalas

och Vårkänning. 

Hildasholm, är läkaren och författaren Axel Munthes bröllopsgåva till sin fru Hilda Pennington Mellor. 

Huset byggdes 1910 i Leksand och där finns fortfarande inredningen från familjens liv i huset bevarad. Alla rum i trädgården är symmetriska i sin grundform, men sinsemellan mycket olika och inom sina ramar ganska fritt planterade. 

Man hittar inga exklusiva växter utan samma anspråkslösa och vardagliga blommor som vid andra hus i trakten:  så som höstrudbeckia, luktpion, riddarsporre, fingerborgsblomma, daglilja och kirskål i massor. 

Föll extra mycket för hur trädgårdsmästarna på Hildasholm införlivat kirskålen i trädgården istället för att försöka rensa bort den.

Karin Larsson, Karins kreativa förmåga och personliga stilkänsla är också en mycket viktig del i Carl Larssons konstnärskap. 

Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna – som hon själv ofta designade. Man kan säga att hennes och Carls konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade. Tillsammans skapade de motiven och stilen som har kommit att prägla bilden av Sverige under 1900-talet och som älskats och fortfarande älskas världen över.

Lisbet och Gocken Jobs var systrar och konstnärer med keramik och textil som verksamhetsområde. Deras sätt att teckna blommor är mycket likartat och det kan vara svårt att skilja deras arbeten från varandra. 

Inspirationen till systrarnas yrkesval kom bland annat från modern Elisabet Wisén-Jobs, som broderade blommor med silke och ull direkt på linne. 

Lisbet och Gocken utbildade sig till keramiker på Tekniska skolan i Stockholm och kom sedan att följas åt under hela sin konstnärliga gärning. De arbetade sida vid sida i samma ateljé som två självständiga konstnärer. Deras verk ligger ibland varandra så nära formmässigt att de kan vara svåra att skiljas åt också för ett tränat öga.

Signe Persson Melin och Ulla Molin arbetade under många år tillsammans och hade en långvarig vänskap som sträckte sig över nära fem decennier, fram tills dess att Ulla avled 1997, 87 år gammal. En vänskap man kan se spår av både i Ulla Molins bok Leva med Trädgård och Signe Persson Melins vackra krukor i keramik och återvunnen sandgjuten aluminium för Byarums Bruk. Gråsippa har blivit en riktig klassiker. 

Signe Persson Melin berättar : – Vi lärde känna varandra när Ulla bodde i Stockholm och var chefredaktör för tidskriften Hem i Sverige. Någon gång i mitten av 1950-talet skickade hon en journalist till Malmö för att intervjua mig och skriva en artikel till tidskriften. När hon läste artikeln blev hon nyfiken på mitt arbete och åkte ned för att träffa mig och få lära sig mer om min formgivning. Se bild ovan, till höger.

Ulla Molin vars trädgård i Höganäs blev byggnadsminnesförklarad 2010 (en av totalt tre privata trädgårdar i Sverige). 

"Att sudda ut gränserna mellan ute och inne, marktäckande växter, rumsskapande i trädgården, formklippta växter samt funktion och estetik var ledande i hennes filosofi"  var några av motiv för byggnadsminnesförklaringen. 

Ulla Molins trädgård har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till: att den berättar om det sena 1900-talets trädgårdar och om Ulla Molin, som en stilbildare inom svensk trädgårdskonst. Den välbevarade karaktären där den ursprungliga utformningen med en trädgård indelad i olika rum och det genomtänkta växtmaterialet har behållits och att den speglar ett intresse-och verksamhetsområde där yrkeskvinnor kom att ta en ny roll vid mitten av 1900-talet.

Tage Andersens Gunillaberg 

är som att kliva in i en ny värld. Ur den täta småländska skogen uppenbarar sig öppna fält med både får, kvigor och tjurar. Fält som ramas in av vackra, ibland flätade gärdesgårdar, ståtliga rödmålade karolinerhus 

och blomsterinstallationer i alla tänkbara färger och former. 

Överallt i den stora naturträdgården finns inkastade skulpturer och utemöbler, vissa jättelika och andra små och välsnidade. Det är just kombinationen av gammalt, nött och ibland nytt som utgör charmen med Gunillaberg, tycker jag.

En del av information har jag kopierat från nätet men personvalen är helt mina egna.

http://gladjekallan.blogspot.com/2012/02/resonansaktenskap-har-en-viss-likhet.html

Har nu insett att jag glömt bort många av de stora, inte minst Karin Berglund, en av mina stora, stora favoriter. Här kommer så här i efterhand några bilder från böcker hon skrivit. 

Fortsatt trevlig helg!